Lite sjukstuga

•          •          •
 
Det här med förkylningar som aldrig riktigt försvinner. Segt alltså. Det är så frustrerande hur allt blir så mycket mer omständigt. Till exempel att ta sig upp ur sängen innan klockan tolv. Inte för att jag sover så länge, nej nej det hade jag aldrig kunnat göra, men det är ju så fantastiskt att sitta i pyjamas och äta frukost tills man egentligen borde äta lunch. 
 
 
Troligtvis har jag gått och fått bihåleinflammation - vilket antagligen inte blev bättre av att jag gick och simmade häromdagen. Dumt. Men nu har jag åtminstone tid att se nya säsongen av Orange is the new black - vilken för övrigt är lite av en besvikelse. Ska absolut inte avslöja något för er som inte sett så långt som till säsong 5, men kan ändå berätta att det känns lite som ett bonusavsnitt som sträcker sig över en hel säsong. Dvs det är absolut inte dåligt (kan OITNB någonsin vara det?), men det är inte riktigt vad det brukade vara. Kanske blir det dessutom extra stor kontrast eftersom de senaste säsongerna har varit FANTASTISKA.
 
Hur som ska jag pallra mig upp och ut snart. Lite d-vitamin är ju aldrig fel. Dessutom ska jag se Miss Li på Liseberg ikväll. Det om något lär fungera som en hälsoboost! 
 

anledningarna till att fortsätta

•          •          •
 
Jag vet inte hur många gånger vänner har sagt "du borde få betalt för...". Det hade varit intressant att få en siffra på det, eftersom jag näst intill kan klassas som levande reklam. Det är vi väl alla visserligen. Det råkar bara vara så att jag väldigt lätt blir väldigt entusiastisk av väldigt mycket. Sponsrad av livet går jag runt och berättar om saker man absolut inte får missa. Så som den där nya appen. Kryddkombinationen. Huskuren. Jag tenderar att presentera det mesta som om det vore bland det bästa som hänt den här världen.
 
Så vad har detta med något att göra? Jo, jag har kommit på att detta är en väldigt bra anledning till att fortsätta med den här bloggen. Detta är ju en perfekt kanal för att dela med mig av allt som jag tycker är "SÅ himla bra", vilket förstås egentligen inte är något nytt, men jag på något vis ändå nyss insett. Det är som om jag inte riktigt låtit den där bubbligt utforskande och entusiastiska Cecilia komma fram här, trots att det egentligen vore helt naturligt. Jag tänker därför att jag framöver ska ha - både direkt och indirekt - ett lite större "tips-fokus". 
 
Något annat jag insett är hur bloggen fungerar som en ram för mitt kreativa liv. Något som både får mig att göra mer kreativt, men också strukturera upp det kreativa jag redan gör. Och med "kreativt" menar jag då allt från dikter, pyssel och foto, till matlagning, caférecensioner och utflykter. Det är som om jag tror att jag måste sluta med allt kreativt om jag slutar blogga, vilket förstås inte är fallet, men känslan är ändå att bloggandet är den sista pusselbiten som ger allt mening. 
 
Det som den senaste tiden varit problemet är att jag har varit mindre kreativ och även bloggat mindre - vilket som ni förstår blir en dålig spiral. Att jag är mindre kreativ gör att jag har mindre att blogga om, och bloggar jag mindre blir jag mindre kreativ. Jag vill därför ta och vända det nu och börja ägna mig mer åt - och dela med mig mer av - kreativt i mitt liv. 
 
 
Jag har insett att de här faktorerna nog är de största anledningarna till att jag vill fortsätta blogga, vilket till viss del är lite förvånande. Jag hade nog förväntat mig att jag skulle komma fram till något lite "större" syfte, men ibland är det just det lilla som är det stora. Jag vill dock fortfarande även dela med mig av inlägg som känns "viktiga" i större bemärkelse, så som om psykisk ohälsa. Ämnen jag brinner för kommer alltid ha en plats, men just nu är det inte just det som är den största drivkraften till att jag vill fortsätta blogga.
 
Sist men inte minst skulle jag också vilja plocka in lite mer av min vardag i bloggen. Den senaste tiden har jag skrivit så lite om vardagen att det känns som att något väldigt speciellt ska ha hänt för att det ska vara relevant att ta upp. Riktigt så vill jag inte ha det. Men inte heller skriva om allt som händer i mitt liv. Bara öppna upp för att livet som psykologstudenten Cecilia ska få ta lite större plats. Också som ett sätt att se det fina i det lilla. Men även få ventilera lite mer om livet. 
 
Sammanfattningsvis finns det alltså massa anledningar till att jag vill fortsätta blogga (egentligen fler än de jag nu tagit upp). Känns bra att ha dem uppskrivna. Tror att det är en bra grej för att motivera och inspirera.

Och helt plötsligt var jag bara hemma

•          •          •
 
Anpassning. Människans trumfkort. Min brist. För på något vis lyckas det alltid börja skava. Det spelar ingen roll att jag tycker om mitt hem och till stor del tycker att det är skönt att befinna mig på en plats jag känner utan och innan. Att vänja sig vid att vara hemma är ändå så otroligt svårt. 
 
Jag inser förstås att detta inte är något jag är ensam om. Snarare tvärt om. Tror det är ganska vanligt. Att inte veta hur man ska kunna hantera att bara vara hemma.  
 
Men till viss del är det väl antagligen ett tecken på något bra. Ett tecken på att jag har haft en bra resa. Och ett tecken på att det varit fantastiskt att leva tillsammans med fyra fina människor. 
 
 
Och oavsett kommer det ju sluta skava. Med tiden vänjer man ju sig. Även om jag visserligen antagligen inte kommer hinna det innan nästa äventyr. Om en vecka åker jag nämligen till Almedalen - vilket ju också är ett ganska bra sätt att lösa problemet.
 
 
P.S. Jag kan också passa på att berätta att jag hunnit fundera en del. Dvs över allt med bloggen. Och faktum är att jag kommit fram till saker, vilket känns väldigt skönt. Men låt oss ta det i ett annat inlägg under helgen! 
 

Split nästa

•          •          •

Just precis nu ligger jag i en tom lägenhet i Zagreb. De andra har begett sig ut på sushijakt medan jag fokuserade på att ta hand om mig. Under natten dök nämligen halsont upp och under dagen även febern. Himla typiskt. Och det hjälpte väl inte direkt att vi vaknade kl 04.00 idag för att ta oss just hit till Zagreb från Budapest. 

 
Men det är okej, för Zagreb är ändå lite av en parentes. Egentligen stannar vi mest här för att inte behöva åka hela vägen till Split på en dag (eftersom det skulle ta ca 12 timmar), så det är ändå okej att jag idag inte riktigt kunnat njuta av vad staden har att erbjuda. 
 
Så, imorgon beger vi oss alltså till Split - slutdestinationen på vår resa. Ska bli så skönt! Även utan förkylning är vi alla slitna efter att ha tagit oss an Berlin, Prag och Budapest, så vi behöver lite klassisk solsemester. Men i väntan på det kommer här lite bilder på vad vi har hunnit se hittills.
 
 

I behov av nya anledningar

•          •         •

 

Varför bloggar man? Varför bloggar JAG? 

 
Jag skulle kunna komma med svar på det nu. Jag skulle kunna rabbla anledning efter anledning till varför jag började med den här bloggen och varför jag fortsatt. Men jag kommer inte det. Jag kommer inte det eftersom jag anar att anledningarna förändrats. De anledningarna som tidigare hållit igång den här bloggen tycks inte längre fungera. 
 
Det handlar inte om att jag vill sluta blogga. Det vet jag. Jag vet bara inte varför jag vill fortsätta. Och det är ett problem. Det gör att jag inte hittar motivationen. Det gör att de inlägg jag producerar inte betyder så mycket för mig. Jag gör dem bara. Och det är ett problem. För även om jag verkligen uppskattar er som läser och gärna gör inlägg för er, måste ändå grunden vara att jag gör det för min egen skull. Något annat är inte hållbart. Varken för mig, för bloggen, eller för er.
 
Foto: Logan Stephens
 
Så med detta vill jag säga att jag tar med mig en uppgift på tågluffen. Uppgiften att ta reda på vad den här bloggen ska vara framöver. Som ni förstår blir det en naturlig paus, inte minst då brist på tid och internet lär göra det svårt att blogga, men ska ändå försöka komma med lite reseuppdateringar under tidens gång. 
 
Detta är planen. Hoppas så att den ska vara lyckosam, så att jag den 22a juni (när vi är på svensk mark igen) kommer känna mig redo och sugen på att ta nya tag här.

Två år och lite mer psykolog

•          •          •
 
Det har gått två år nu. Två år. På riktigt. Har så himla svårt att förstå att jag faktiskt bott i den här staden så pass länge och om möjligt ännu svårare att förstå att jag gått lika länge på psykologprogrammet. Det känns så konstigt, samtidigt som det känns så himla rimligt, för åh vad mycket som har hänt.
 
Om vi ska fokusera på utbildningen har vi kommit till en otroligt spännande hållplats. Vi är nu klara med "the basics" om människan - dvs vi har lärt oss en massa om utveckling, biologi, kognition, socialpsykologi, personlighet och mycket mer - och är nu redo att ta oss in i det patologiska. Ser så mycket fram emot det! Och dessutom, nästa år, då väntar praktiken! 
 
 
Ahhh, det är så mycket utbildningsfokuserat jag ser fram emot att sommaren inte blir lika upphöjd som normalt. Tycker förstås det är härligt med sommar, men det känns inte riktigt som höjdpunkten på året. Kanske låter det märkligt, men är väl antagligen ett tecken på att jag hittat en vardag jag trivs bra med.

Det luktar grekland

•         •          •
 
Det luktar Grekland. Den varma luften blandat med saltvatten och avgaser (japp, avgaser) kastar mig snabbt tillbaka. Addera bara fötter på varma stenplattor. Hud som bränner eftersom den knappt vet att sol existerar. Och ett sorl från människor på uteserveringar. 
 
Det är som Grekland då. 
 
eller snarare...
 
Det är som [valfritt varmt land] då.
 
 
Men för mig finns bara Grekland. Jag har aldrig varit på någon form av solsemester någon annanstans, så det är min enda referensram. Grekland är lika med solsemester, så solsemester måste väl vara lika med Grekland? Självklart inte, men till stor del är det som om något inom mig resonerar så.
 
 
 
Inte minst därför känns det otroligt spännande att tågluffen närmar sig och att den dessutom kommer leda till varma platser. Vi ska ju inte minst avsluta i Split i Kroatien, vilket antagligen kommer tvinga mig att tänka om. För det som jag nu tänker är Grekland kommer då helt plöstligt också vara Kroatien. Det är en liten detalj. Men ändå ganska stort.

Tomheten

•          •          •

 

 

Ibland behöver man

få känna en tomhet

efter något 

som aldrig funnits

Sörja förlusten

av något 

man aldrig haft

 

 

Man kanske inte känner 

sig slagen

Men att man är klädd 

med osynliga blåmärken

 

 

Man kanske inte känner

att man gått sönder

Men att man behöver tid 

för att bli hel

 

 

För även när man inser

att det inte är menat

kanske man har försökt

skapa sig en mening

Man kanske har försökt 

fylla ett hål som finns

men som är menat

att fyllas med något annat

 

 

Och då kan det 

Trots allt

Kännas tomt

 

 

Väldigt tomt

 

•         •          •

 


sommartecken

☀         ☀        ☀
 

Ett efter ett så tågar de in. Sommartecknen. Sommarkläder. Glass i mängder. Men inte minst också loppisar. Idag specifikt var det premiär för bakluckeloppisen i Slottsskogen. Fyndade så otroligt mycket. Tror verkligen att det kommer bli en återkommande helgsyssla i sommar. Och som om det inte var nog med det är det Majornas megaloppis imorgon. Åh åh åh. 

Varför man ska baka kakor

•         •         •
 
Kanske för att alla bör ha en burk med kakor hemma. Eller kanske för att andan helt enkelt faller på. Oavsett är det en väldigt bra idé. 
 
 
Receptet jag själv använde hittas HÄR. Hade dock inte farinsocker, så jag använde rårörsocker - vilket blev väldigt bra. Hade inte heller nötter eller tillräckligt med choklad, och visst blev det bra även trots det, men slår vad om det skulle bli ännu mer fantastiskt om man ser till att ha i det.  

Filterfri poesi #8

 

Kan en människa ömsa skinn?

 

Skrapa loss allt det gamla

 

Allt som en gång fyllt en funktion

 

Men nu mest är i vägen

 

Döljer allt det fina

 

Som skapats där under

 


Några timmar asien

•        •        •
 
Visste ni att risvinäger är en hel vetenskap? Åtminstone kändes det som det när jag stod inne på Saigon (en av Göteborgs största asiatiska affärer) och stirrade på flaskorna. Ljus, mörk, dyr, billig. Vad ska man gå på? Är det stor skillnad? I rädsla för att välja fel blev det att jag inte köpte någon alls. Tänkte att ICA säkert bara hade en sort och att det säkert är just den jag behöver. 
 
Med hem från Saigon följde dock sesamolja. HUR har jag inte kunnat testa det förut? Tror det kommer revolutionera min matvärld! 
 
 
 
Hur som helst. Anledningen till risvinägern och sesamoljan var att jag fick för mig att ägna tre och en halv timme åt att göra dumplings (obs det är helt klart möjligt att göra det betydligt snabbare om man inte väljer att gå in i en känsla av att ha all tid i världen). Det var helt klart en kul onsdagssyssla och gick jättebra ända tills de skulle ångkokas. Sisådär sjuttioåtta procent fastnade nämligen i ånginsatsen och fick därmed icke-hela bottnar. Hmm.. Om någon har något tips för hur man undviker det, tar jag gärna emot det.

Tågluff - Resplanen

•         •        •
 
Jag kommer nog inte sluta förundras över varje steg i den här tågluffs-processen. Jag förundras så mycket över att allt händer. Att det över huvud taget finns en resplan jag kan dela med mig av och att jag och mina vänner faktiskt ska följa den. GALET! Hur som. Här kommer den:
 
 
 
Den nionde juni klockan 6.30 tar vi vårt pick och pack och beger oss mot Berlin. Detta är den mest omständiga biten av vår resa eftersom det kommer bli så himla många byten; närmare bestämt i Malmö, Köpenhamn, Fredericia och Hamburg. Runt åtta beräknas vi vara framme i Berlin och då är det dags att leta upp lägenheten som vi ska hyra ett rum i. I Berlin stannar vi sedan till den 12e. 
 
 
 
Någon gång den 12e tar vi ett tåg till Prag. Det kommer gå direkt och ta ca 4,5h. I Prag kommer vi ha en lägenhet som verkar jättefin, helt för oss själva. Och dessutom kommer jag fira min tjugoförsta födelsedag där. 
 
 
Foto: Fabrizio Verrechia 
 
 
Den 15e är det dags att röra sig vidare, denna gång mot Budapest. Även denna gång är det ett direkttåg, men som tar 6.5h, så kanske att vi stannar några timmar någonstans på vägen. Vi får se. Även i Budapest har vi en lägenhet för oss själva (faktum är att vi kommer ha det under resten av resan). Kan dock hända att det blir lite trångt, då vi inte riktigt har förstått hur många sängar vi kommer ha, men det löser sig!
 
 
 
Den 17e beger vi oss mot Zagreb. Egentligen åker vi mest dit för att det hade tagit så lång tid att åka direkt till Split (vilket är vårt sista stopp), men självklart ska det bli väldigt kul att se Zagreb också. Vi kommer ta ett direkttåg som tar ca 6h och sen få knappt ett dygn där innan det är dags att bege sig vidare. 
 
 
 
 
Den 18e är det dags för den allra sista tågfärden. På ungefär 6h kommer vi ta oss från Zagreb till Split. Väl där ska vi bo i en otroligt färgglad lägenhet och ha några dagar av riktig solsemester.
 
 
 
Och den 22a är det slut på det roliga. Vilket jag ändå antar kommer vara ganska skönt. Då blir vi skjutsade till flygplatsen av personen vi hyr lägenheten av. Och klockan 16.10 är det tänkt att vi landar på svensk mark. 
 
 
 
Så sammanfattningsvis: Vi ska iväg på en tågluff, men i grund och botten en ganska "oluffig" sådan. Vi kommer bara vara borta i två veckor och bara besöka fem städer, vilket gör att vi ändå har relativt mycket tid att uppleva dem. Dessutom kommer vi bo väldigt bra och inte minst kommer vi alltid ha tillgång till kök, vilket ändå är ett stort plus. Och slutligen kommer vi flyga hem, vilket känns lite "fusk" för att vara en tågluff, men verkligen är bästa alternativet. Från Split hade det nämligen tagit ca 33h till Sverige och då hade vi dessutom behövt köpa ett interrail-kort som räcker längre och är dyrare. 
 

Månadslistan #14

•         •        •
• Månadens höjdpunkt: Inflyttningsfest
Bättre sent än aldrig. Helt klart. Var så fantastiskt att för första gången få uppleva att jag har en lägenhet som det får plats en hel del människor i. Var så underbart att samla så många människor jag tycker om just där. 
 
 
• Månadens oväntade: Tågluffen kommer bli av!
Detta var faktiskt oväntat. Det var så länge som jag trodde att vi inte skulle få till det. Att allt bara var drömmande. Men nej. Nu är det på riktigt. Interrailkortet ligger på mitt köksbord. 
 
 
• Månadens varför: Varför är sommaren här så snart?
Självklart ska det bli härligt med sommar. Mycket. Men jag är inte riktigt redo än. Jag har ju knappt förstått att den här terminen har börjat. Hade velat stanna i en skolvardag lite till. Men det är okej. Den kommer snart tillbaka.
 
 
 
 
• Månadens tacksamhet:  Solen 
Åh, vad jag behövde den. Värmen. D-vitamin. Väder som gör det så mycket härligare att vara ute och springa, och  åka ut på skärgårdsutflykter.
 
 
• Månadens vuxenpoäng: Har köpt en TV
Japp, nu har jag fyllt ut tomrummet på min tv-bänk. Det är märkligt hur det kändes som ett impulsköp trots att det verkligen inte var det. Har ju funderat kring det sen jag flyttade hemifrån. Kanske för att det var något jag verkligen inte behövde. Men det är ju faktiskt kul. Och dessutom (för att samla ännu mer vuxenpoäng) får det mig att konsumera betydligt större mängd nyheter! 
 
 
• Månadens tips: Vimla!
Alltså på riktigt. Det här är det bästa mobilabonnemanget för en student (eller egentligen för alla). Otroligt bra priser och dessutom får man spara överbliven surf, sms och samtal till nästa månad. Och som om det inte kunde bli bättre så kan ni (och jag) få 10kr rabatt per månad om ni går med i vimla via den HÄR länken.
 

Och så var ännu en termin nästan förbi

•         •          •
 
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på något vis har den här terminen nästan passerat. Att jag idag fick reda på att jag precis klarat terminens sista tenta, att vi lämnade in vår slutliga version av vårt grupparbete och att jag nu bara har ett fördjupningsarbete kvar, gjorde det extra tydligt. Det är nästan sommar nu. Sommarlov.
 
 
Ska dock plugga en del i sommar, så helt "ledig" blir jag inte. Men faktum är att det känns väldigt skönt. Under sommaren uppstår nämligen alltid en tomhet hos mig, helt enkelt på grund av att det inte är någon skola. Men det är som sagt löst nu. Exakt hur mycket jag ska plugga har jag inte bestämt mig för än. Ska åtminstone läsa en kurs i kreativt skrivande (vilket jag gjort förut via Uppsala universitet, men nu ska göra via Linnéuniversitetet), men kanske också en kurs i ungdomssociologi eftersom det vore så intressant. Men vi får se hur det blir. Kan vara så att jag missar en del viktiga moment på grund av tågluffen och då får det helt enkelt bli bara skrivande.

Ska göra allt för att aldrig mer missa ett år av ditt liv

♥          ♥          ♥
 
 
Igår fyllde min Emelie år. Min fantastiska Emelie har nu skuttat runt på denna jord i hela tjugotvå år. Jag har så himla svårt att förstå det. Kanske främst eftersom det är år som jag inte varit med på. Hur kan det vara möjligt? Hur har jag kunnat leva utan henne? Antagligen för att man inte kan sakna något man aldrig haft. 
 
Men nu när jag har henne i mitt liv tänker jag aldrig släppa taget. Tänker inte missa ett till år av hennes liv. Tänker fira alla hennes födelsedagar så mycket jag bara kan. Tänker fira att hon finns. 
 
 
 
 
Och den första födelsedagen jag fick vara med på blev en stor dag av överraskningar. Paket, pyntad lägenhet, kanotutflykt, picknick, mer mat, körmusik och mängder med kramar. Till exempel. Hade velat göra tusen saker till, men inte ens födelsedagar kan vara längre än en vanlig dag. Så vi fick nöja oss där. Och det gjorde vi verkligen.
 

Sommar på låtsas

☀          ☀          ☀
 
 
Jag ser den som en låtsassommar. Värmeböljan. Människor går runt och låtsas att det är juli. Med solglasögon. Bleka bara ben. Konsumerar mängder av glass. Och jag är helt för det. Så jag hänger på. Går med marinblå klänning och bara ben för att byta sticklingar. Äter otroligt god glass med min mentorsungdom. Suger åt mig allt vad solen är. Det är som om jag suger åt mig av den extra mycket just eftersom den känns på låtsas. Vi har fått en dos sommar som vi inte borde ha fått riktigt än. Tackar och tar emot, men slänger iväg en tanke till den globala uppvärmningen. Himla dumt ändå att det antagligen är din förtjänst det här. 

Filterfri poesi #7

 

Hur kan det

 

Ibland helt plötsligt

 

Börja skava

 

Som om man ännu inte

 

Gått in sig själv

 


Snart på ett tåg någonstans

•          •          •
 
Foto: Ezra Jeffrey 
 

Det var så länge som jag trodde att det inte skulle bli av. Att det bara var ett exempel på en sådan grej som man pratade om men aldrig gjorde något av. Åtminstone inte så snart. Men ibland har man fel. Ibland blir det något av drömmar. Därför kan jag nu meddela att jag i sommar kommer åka iväg på tågluff. 


Valborg

•          •          •

 

 
Skapar mig nya hemmaplanstraditioner genom att se på majbrasa ett stenkast från min lägenhet. Himla bra grej alltså att bo nära en så pass fin plats som Härlanda Tjärn. Och att bo granne med ett naturreservat. Är otroligt glad över att det råkade vara här jag hamnade. 

Äntligen lite mer hemma

•          •          •
 
Tre månader. Tänk att jag har bott här i tre månader nu. Det är galet. Och galet är att jag fortfarande inte har fotat min lägenhet ordentligt. Det har mest inte blivit av, vilket jag skyller dels på att solen har gått ner alldeles för tidigt och dels på att jag inte känt att jag bott in mig ordentligt. MEN det kan jag inte skylla på längre, så nu ska jag ta tag i det.
 
 
Något jag redan "tagit tag i" är dock att bjuda in folk till inflyttsmys, vilket det imorn är dags för. Ser fram emot det så himla himla mycket. Det är så otroligt underbart att kunna placera så många människor jag tycker om under samma tak. Under mitt tak denna gången. Så fantastiskt. 

Vad är egentligen lycka?

•          •          •

 

Universitetsstudenter är lyckliga 65% av tiden, neutrala 15% och olyckliga 20%.

 

Vad betyder ens det? Med tanke på vart samtalet i klassrummet hamnade efter att det resultatet presenterats, skulle jag själv säga ingenting. Det säger ingenting om hur lyckliga vi generellt sett är, eftersom ingen på riktigt vet vad lycka är. 

 

 

 Aristoteles sa för 2000 år sedan att "lycka är målet med livet och uppnås genom ett sedesamt leverne och genom att vara en god medmänniska"

 

 

 Jean-Jacques Rosseau sa på 1700-talet att "lycka uppnås genom att tillfredsställa våra drifter/mål" 

 

 

 William James sa under sent 1800-tal att "lycka är den grad våra prestationer uppfyller våra mål"

 

 

 Och Wikipedia den 25/4 2017 säger att "lycka är en känsla av varaktigt välbehag" 

 

 

Men vad säger allt detta om någonting? Vad är en känsla av varaktigt välbehag? Vilka av våra mål är det som ska uppfyllas? Hur och när är våra drifter tillfredsställda? Vad är ett sedesamt leverne? Och vad i hela friden innebär det att på riktigt vara en god medmänniska? 

 

 

 

Det är märkligt hur lycka känns så komplicerat, samtidigt som jag personligen känner att jag i stunden vet exakt om jag är lycklig. Men samtidigt kanske det är för att jag ställer väldigt höga krav för vad jag ska känna för att jag ska kalla det lycka. Det kanske gör att skillnaden mellan det jag kallar lycka och allt annat blir väldigt tydlig. Jag vet inte. Kanske har jag sätt stämpeln lycka helt felaktigt. Eller kanske är det det som är grejen. Att ordet lycka är något vi hittat på, som vi alla sedan definierar olika saker som.

 

Okej, det här blir snabbt väldigt filosofiskt, så jag ska inte grotta in mig mer i vad lycka faktiskt är - MEN jag tänker att det faktum att vad lycka är, är något som är oklart, gör vissa saker svårt. Inte minst det faktum att vi lever i ett samhälle som i så hög grad strävar efter lycka. Hur många gör inte saker för att de (medvetet eller omedvetet) tänker att det ska göra dem lyckliga (eller lyckligare)? Och hur många upptäcker inte att de inte blir lyckliga av det de tänkte skulle göra dem lyckliga?

 

Det är ju inte konstigt egentligen. Att det är svårt. För hur ska vi kunna sträva mot något som vi inte vet vad det är? 

 


Famla Fint fyller fyra

•          •          •
 
Det är så galet när jag tänker på det. Fyra år. Har jag verkligen bloggat på den här bloggen i fyra år? 
 
Som en språngbräda för allt som komma skall, tänker jag att vi blickar tillbaka på saker som hänt här (för vem gillar inte att vara lite nostalgisk). Mer specifikt kommer här ett gäng lösryckta citat från tid som passerat, som fokuserat på saker som varit aktuellt då - men nu kanske förändrats. 
 
 
 
"Jag är sexton år. Det är nästan konstigt att skriva det, för sexton år känns så fel" - från "Vi har aldrig riktigt varit vänner, åldern och jag", april 2013

Tänk vad min ålder varit problematisk för mig så länge. Inte känt mig riktigt hemma i mig själv. Alltid känt att jag sprungit en bit före åldern jag var på pappret. Men nu har den kommit ikapp. Eller nej, jag har bara blivit så pass gammal att åldern inte spelar så stor roll längre. Den begränsar mig inte lika mycket. Jag tas seriöst. 
 
 
 
"När jag väl stod där kunde jag inte riktigt förstå vad jag gjorde. Stod jag verkligen där och pratade om det djupaste av mina känslor?" - från "För evigt ska jag minnas", november 2013

21a november 2013 höll jag ett "tal" i skolan som skakade om både mig och min klass. Jag kan nog aldrig riktigt förmedla för någon som inte var där, hur det faktiskt var, men det var ett väldigt effektfullt tal som handlade om ätstörningar och mina upplevelser av det. Det var så otroligt stort för mig. Inte minst att för första gången tala helt öppet om den delen av mitt liv. Det är så skönt att inse att det är så långt bort nu. Att all skam som tidigare omringade prat om ätstörningar, hos mig är helt bortblåst. 
 
 
 
Från sommaren 2015
 
 
"Sluta pilla" säger mina fina vänner och jag knyter mina händer för att sluta, men efter bara några få sekunder är jag igång igen. - från "Mer än en dålig vana", februari 2014

Okej, det här är ändå ganska illa. Redan för tre år sedan berättade jag om hur mina fingrar blödde, var röda av inflammationer och fulla av ärrvävnad. Bara för att jag "pillade". Och tyvärr har det inte blivit mycket bättre. Tre fingrar på ena handen och två på andra är okej, men utöver det ser det illa ut. Tänker att jag måste göra något åt det, men känns som att jag testat alla strategier som finns...
 
 
 
"Jag borde vara helt upprymd av livet som läkarstudent som bara börjat, men sanningen är att det är jag inte alls." - från "Mot jakten på mig själv", oktober 2014

Hjälp vilken identitetskris det var. Att helt plötsligt inte vilja bli läkare. Men åh så skönt att jag nu på riktigt känner att jag hittat rätt.
 
 
 
"Det blev bara längre och längre och efter ett tag började jag fundera på vad det var för mening med det hela." - från "Meningen med långt hår", augusti 2015

För att förtydliga pratar jag alltså om hår. Mitt hår som då var så otroligt långt. Är så glad över att det faktiskt blev att jag donerade det till sist. (Men även att håret nu börjat växa till sig)
 
•          •          •
 
Och här någonstans känns det konstigt att vara nostaligisk. Göteborgstiden - vilken påbörjades hösten 2015 - känns för mycket nu för det. Så här får det ta stopp för idag.
 

Filterfri poesi #6

 

Jag har nog mest bara glömt

 

att det egentligen är ganska simpelt

 

Det handlar bara om att leva

 

Att få leva

 

Och att göra livet 

 

så fint som möjligt 

 

 

#psykbryt

✳          ✳          ✳
 
Jag är i en väldigt existentiell period just nu. Funderar kring meningen med livet och sådant där. Inte på ett destruktivt sätt som när jag mår dåligt. Jag har inte känt att livet känts meningslöst. Jag har bara inte riktigt vetat vad som känns meningsfullt på riktigt. Meningsfullt i det stora och det lilla. Meningsfullt generellt och för mig personligen. Så jag har funderat kring det en hel del.
 
Just nu ska jag dock inte gå in på hur mina tankar har gått, eller vilka beslut de lett fram till, utan jag vill bara dela med mig av något jag hittade medan jag funderade. För när man gör det, eller åtminstone när jag gör det, kan det hända att man googlar runt - vilket i sin tur kan göra att man helt plöstligt sitter och läser om Bris fokusområde för 2017, vilket råkar vara psykisk ohälsa. 
 
I samband med Bris arbete med psykisk ohälsa hos barn och unga har de bland annat ett upprop som de kallar för #psykbryt.
Just detta är ett upprop för:
 
          •  Lika vård i alla landsting
          •  Större anslag till forskning om psykisk ohälsa
          •  Att varje självmord av ett barn ska utredas
 
Detta är väldigt viktiga aspekter för att kunna stoppa den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga - därför tycker jag att ni   v e r k l i g e n   borde skriva på, vilket ni kan göra HÄR. Namnlistan kommer sedan att lämnas till ansvariga ministrar i regeringen. 
 
 
Dessutom finns förstås ännu mer att läsa på psykbryt.se och på Bris vanliga hemsida, bris.se. T.ex. finns Bris årliga rapport, som i år har en del som fokuserar extra på just psykisk ohälsa. Och vill man bidra lite mer direkt kan man swisha valfri summa till 90 150 41. Men oavsett → GLÖM INTE ATT SKRIVA PÅ UPPROPET!

Leva för mycket i nuet

✴          ✴          ✴
 
Okej, det här går verkligen emot varenda självhjälpsbok i bokhyllan. Inte för att jag nödvändigtvis brukar hålla med dem. Men gällande detta har jag nog det. Fram tills nu. För jag tror att jag lever lite för mycket i nuet.
 
Eller okej, egentligen handlar det om att jag lever för lite i framtiden. För lite i förhållande till mig själv. För jag är en drömmare. Jag drömmer om saker som komma skall. Brinner för saker jag gör, för att kunna uppnå något. Vill alltid ha projekt igång. Alltid ha mål att sträva mot. 
 
Men just nu saknar jag allt det där. För genom att fokusera så mycket på nuet (som visserligen är fantastiskt) har jag tappat den brinnande känslan. Vilket får nuet att kännas som något kortsiktigt. Något som inte leder till något större på sikt.
 
 
Jag vill poängtera att den här känslan inte är det minsta logisk. Min vardag är inte kortsiktig. Jag läser ju inte minst till psykolog, vilket är det tydligaste exemplet på något jag gör för att utvecklas och kunna uppnå saker och ting både inom en relativt snar framtid, och en långt bort. Men jag känner ändå att jag tappat fotfästet lite. Vet inte vart jag är på väg. Vet inte varför.
 
Så jag tror att jag ska vända mig till pappret och pennan. Som vanligt. För att luska ut lite kring det där. Påminna mig om vad det egentligen jag vill här i livet.

Fragment

•          •         • 

 

 

♢  Det var något speciellt med hur vi virade in oss i varandra. Som om vi var menade så. Passade perfekt. Och jag minns hur jag grävde mig in i din blick. Försvann. Och tänkte att det var där jag hörde hemma.

 

 

 

♢  Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag nog var något mer för dig. Inte bara en i mängden. Inte bara en av alla vilsna ungdomar du mötte. 

 

 

 

♢  Trots att ingen annan kunde se dig var du verklig för mig. Du fanns. Och för att du fanns behövde jag ingen annan. In i dimman med oss. Bara du och jag. Ingen som kunde se hur fel du var.

 

 

Foto: Kawin Harasai 

 

 

♢  En dröm om dig. Sen var jag fast. Fast besluten om att du skulle ha en speciell roll för mig. Spela en speciell roll i mitt liv. Och visst gjorde du det. Men jag kan inte låta bli att tänka att du spelade den fel. 

 

 

 

♢  I dina ord fanns inte längre något som var du. Och i din blick fanns inte ens någon jag kände igen. Du var ett levande skal. På väg någon annanstans. Och jag insåg att jag redan förlorat dig.

 

 

 

Obs! Texterna handlar om olika personer.


Ett hopkok bilder från en Londonresa

✈          ✈          ✈
 
 

Bara ett år sedan den där garderoben

♥          ♥          ♥
 
Imorgon är det ett år sedan. Ett år sedan vadå undrar du? Jo, ett helt år sedan jag skrev mitt "komma-ut-inlägg". Det känns så otroligt konstigt. Hur kan det bara vara ett år sedan? Förstår mig inte på det. Jag kan inte förstå hur jag fram tills för ett år sedan var så pass ofri att vara mig själv som jag faktiskt var och hur jag på så kort tid har kunnat bli så pass fri som jag nu faktiskt är. 
 
Under min "komma-ut-process" var det förstås mycket känslor inblandade. Jobbigt på många sätt, men på minst lika många sätt var det fantastiskt. Något som dock är extra slående nu när jag ser tillbaka, är hur obekvämt saker och ting kändes. Det var som om jag hela livet hade ägt ett par skor som var "sååå mycket jag" men som ändå bara stått i hallen och väntat. De hade stått där fram tills för ett år sedan då jag äntligen stoppade ner fötterna i dem och absolut upptäckte hur fantastiska de var på, men också att de verkligen behövdes gå in för att de skulle kännas bra att gå runt i. 
 
Foto: Alice Donovan Rouse
 
Men som tur var gick det fort. Idag är jag så himla bekväm i min sexualitet. Antagligen till stor del tack vare allt jag varit med om - inklusive allt jag känt. Att jag dejtat. Att jag haft en och en annan crush (inte minst den jag nämnde i inlägget för ett år sedan). Men att jag också varit riktigt ordentligt kär en gång, men därmed tyvärr också fått uppleva hur ont kärlek kan göra när den inte är besvarad. 
 
Jag har känt väldigt mycket det senaste året helt enkelt, vilket fått mig att lära känna mina egna känslor. Är himla tacksam över det trots allt. Och även om det visserligen inte var så mycket tvekan kvar för ett år sedan är det nu om möjligt ännu mer uppenbart att jag faller för just tjejer. Himla konstigt egentligen att jag ägnat så mycket tid åt att känna mig osäker kring det.

Månadslistan #13

•          •          •
 
Mars, mars, mars. Jag är så tacksam över dig. Är så himla glad över att du kom och fullständigt svepte bort februari. Tack, tack, tack. Tack för att du blev en månad jag på riktigt uppskattar att se tillbaka på.
 
 
• Månadens höjdpunkt: London!
London var helt klart månadens höjdpunkt. Med tanke på att det var min första "riktiga" resa, att jag åkte med en väldigt nära vän, och att den dessutom bar till just London - kunde det inte bli annat än en stor höjdpunkt.
 
• Månadens lättnad: Jag klarade min tenta!
Självklart, att klara en tenta är alltid en stor lättnad, men den här gången var det extra speciellt. Tentan var så himla symbolisk. För med tanke på att jag mått så dåligt under februari borde jag helt enkelt inte ha klarat den. Jag har varit så inställd på att behöva göra omtenta i juni och att februari därmed skulle "jaga mig" ända fram tills dess. Därför känns det så otroligt skönt att inte behöva göra det. 
 
 
• Månadens mående: B R A !
Känns så himla skönt att faktiskt kunna skriva det. Under mars har jag mått bra. På riktigt. 
 
 
 
 
• Månadens tankar: Trassliga
Med bättre mående kommer ju också bättre förmåga att tänka klart. Eller åtminstone att tänka. Därför har jag tänkt väldigt mycket kring allt och ingenting, så mycket att tankarna gått över varandra och knutit knut på varandra. 
 
 
• Månadens insikt: Jag behöver verkligen skriva
Visst har jag ofta sagt att skrivande är mitt sätt att bearbeta saker och ting, men har nog inte på riktigt insett vilken betydelse det faktiskt har för mig. När tankar är trassliga behöver jag skriva för att sortera och faktiskt lägga märke till vad det är jag tänker och kännner. Därför är det väldigt dumt att jag inte skrivit så mycket på sistone.
 
 
• Månadens tips: Dreams!
Månadens tips är en app som heter "Dreams". Kort sagt är det en app som gör det extra kul att spara pengar, eftersom man genom den kan skapa olika drömmar som man sparar till. Testa!
 

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Det här är Famla Fint. En plats för tankar. En plats för känslor. En plats för brutal ärlighet. Här får allt plats. Det jobbiga. Det lättsamma. Jag. Och förhoppningsvis du. För även om jag förstås skriver utifrån mig själv hoppas jag på att du också kan hitta något. Kanske igenkänning. Tankar. Inspiration. Eller kanske ett recept. Jag som skriver heter Cecilia och jag önskar dig varmt välkommen!









Matbloggstoppen



RSS 2.0