Filterfri poesi #6

 ∞
 
 
Åter igen fast i illusionen
Att det är jag som styr
Jag som beslutar
Hur det ska gå
 

Slå över

•          •          •

 

Plötsligt känns det som att det slagit över. Väldigt diffust, men samtidigt så otroligt uppenbart. Det skulle kunna handla om att jag ätit ordentligt det senaste dygnet. Att jag sovit bra. Att jag fått mens. Att solen kikat fram. Att jag köpt en ny möbel till min lägenhet. Att jag tillbringat några timmar med en vän. Det skulle kunna handla om det. Men jag tror inte det. Åtminstone inte bara. För något känns i grunden annorlunda. Som om någon plötsligt tryckt på lampknappen inom mig. 

 
Foto: Jake Givens 

 

Absolut. Alla de där sakerna spelar roll. Men de senaste veckorna har de inte gjort det. Saker som vanligtvis gett mig glädje har inte riktigt nått fram. Har inte kunnat se dem fullständigt i mörkret. Så det är rimligt att det är något mer. Åtminstone hoppas jag på det. 

 

För jag vill så himla gärna att det ska vända nu. Gå åt rätt håll. Men annars har jag åtminstone fått en bra dag och även det är jag väldigt tacksam över.

 


När allt blir projekt

•          •          •

 

Jag vet inte om det beror på att jag har extra lite energi just nu, eller att saker och ting är mer energikrävande. Antagligen en kombination. Men oavsett blir allt projekt. Att ta sig an även vardagens minsta måsten känns otroligt motigt. Så jag kryper in under ett täcke och glömmer det som ska göras. Kanske tänker att jag kommer känna för det imorgon. 

 

Men det gör jag inte. För många morgondagar har varit precis likadana som dagen innan. 

 

 

Foto: Siebe 
 

Så väldigt lite blir gjort just nu. Försöker tänka att det är okej, samtidigt som jag jobbar för att  inte tappa greppet helt. Aktivera mig lagom mycket. Försöka hålla fast vid det som håller mig uppe. Skolan. Vänner. Hoppet om att en bättre morgondag kommer till slut.

 

För innerst inne vet jag ju att den kommer. Kanske kommer en bra morgondag redan imorgon. Jag hoppas på det och annars ska jag hoppas på det även imorgon. 


Bortglömd glömska (är glömd igen)

 

Ibland känns det relevant att lyfta texter som skrevs för en tid sedan. Till exempel idag.

Därför kommer här en liten text jag skrev den 17e juli 2016

 

 

•          •         •

 

 

När det blir mörkt blir jag glömsk. Jag glömmer bort att det är så livet är ibland. Att det är så mitt liv är. Jag glömmer bort att allt som skapas inom mig är en mängd lögner; jag kommer aldrig ta mig ur det, jag kommer aldrig kunna tänka, känna eller se på världen på ett annat sätt. 

 

 

Jag glömmer att det faktiskt går över. Att jag är en person som kort efter jag vridit mig i ångest och känt att allt är meningslöst, gläds orimligt mycket av vildhallon. Plötslig far ett glädjerus genom kroppen på grund av en sol som spricker upp. Eller härlig luft. Eller en bra serie. 

 

 

Varje gång det går över tänker jag att jag borde förstå det. Minnas det för framtiden. Jag glömmer hur glömsk jag blir när det blir mörkt.

 

 


Fyra låtar till mig själv (och alla andra som behöver dem)

 
♥          ♥          ♥
 
 
 
 
♥          ♥          ♥
 
 

Tårar torkar långsamt

•          •          •
 
Jag kan inte bestämma mig. Försvinna under ett täcke. Eller kasta mig ut i världen. Mellanläget är otydligt och näst intill ohanterligt då jag inte vet vad det är som behöver hanteras.
 
 
Foto: Joe Watts
 
Men det är vår snart. Jag försöker påminna mig om det. Snart kommer solen, och snart värms jorden upp igen. Snart värms jag upp. Men tills dess ska en av Tomas Stenströms låtar få gå på repeat i mina lurar:
 
 
•  TÅRAR TORKAR LÅNGSAMT  •

När alla drömmar har gått till spillror när inga ord betyder nått

När himlen faller över dina axlar och ingenting tycks finnas kvar

Det kommer ordna sig, det kommer ordna sig

Det blir bättre snart

 

Solen skiner inte längre här

det är inte ljust nu

men nånting är påväg

för tårar torkar långsamt

 

När du försöker och inget funkar, när allt du var har gett sig av

När du förstår att allting var förgäves och ingenting kommer tillbaks

Det kommer ordna sig, det kommer ordna sig

Det blir bättre snart

 

Solen skiner inte längre här

det är inte ljust nu

men nånting är påväg

för tårar torkar långsamt

 

under ytan

 
✴          ✴          ✴
 
 
Det finns så mycket trasigt
 
Så mycket som aldrig blir helt
 
Och kanske börjar hon finna sig i det
 
 
 
För det verkar inte spela någon roll
 
Hon dansar bara på ytan
 
Precis ovanför gamla mönster
 
Och precis när alla verkar tro
 
Att hon lärt sig simma
 
Sjunker hon till botten
 
 
 
Själv tror hon att hon bara leker
 
Leker med andras känslor
 
Dyker ner för att andra ska lyfta upp henne
 
Att hon kan vända om när som helst
 
Sluta drunkna när hon känner för det
 
 
 
✴          ✴          
 

Här ska jag tydligen bo

♦          ♦          ♦

 

Femtionio kvadratmeter är stort. Så pass stort att det går att dansa runt trots att hela vardagsrummet och stor del av både sovrummet och köket, är fyllt av påsar och flyttlådor. Har svårt att vänja mig vid det. Och tror att det kommer bli ännu svårare när allt väl är uppackat. Men åh vad jag älskar att det är något jag behöver vänja mig vid.

 

Har inte heller något emot att behöva vänja mig vid att ha en ugn. Eller ja, ett kök över huvud taget. Inklusive stora bänkytor som gör det så mycket roligare att laga mat. Och som man kan sitta på. Allt det är nog ändå det bästa hittils. 

 

 

 
 
P.S. Ska bjuda på fler bilder snart. Tänker att det kan vara kul att se hur det ser ut även innan jag "kommit iordning" ordentligt. Har bara inte varit hemma så mycket medan det varit ljust, så har inte blivit att jag tagit så många bilder ännu.
 

Förklaring till tystnaden

•          •          •

 

Förlåt för att det ekar tyst här. Hade så gärna velat lägga tid på att fixa med inlägg, men just precis nu går inte det att prioritera. Mest för att tid är en bristvara, men också för att livet generellt sett är upp och ner och ut och in. Mest för att jag lever i ett flyttkaos. Och försöker leva resten av livet parallellt. Vilket är ganska påfrestande, men till stor del på ett bra sätt. 

 
Så jag återkommer så fort jag kan. Förhoppningsvis inom någon dag eller så.
 

Bara ett enda

•          •          •
 
Vi har bara ett liv. Vad vi vet. Och visst är vi medvetna om det.
Och visst händer det att vi tänker att det kanske är något man borde ha i åtanke. Men har vi det?
 
Jag tror inte det.
 
Jag kan inte låta bli att undra hur lite av allt vi gör som vi hade gjort om vi faktiskt hade haft i åtanke att vi bara har ett liv. Begränsat med tid. Hur hade det varit med det där jobbet? Utbildningen? Relationen? Frukosten? Hade du faktiskt gjort som du gör? Låtit allt vara som det är? 
 
Jag inser att jag inte hade det. Jag inser hur mycket jag gör för att jag tänker att jag borde. För att det blir bäst så. Fast det inte alls blir det. För mig. 
 
 
 
Det är ett enormt slöseri med tid. Att lägga timmar, dagar, månader och i vissa fall år, på saker som innerst inne inte är det man mår bäst av. Kanske finns det annat som är mer värt att lägga sitt liv på. Alternativ som faktiskt skulle göra en mer gott.
 
Jag kan inte låta bli att undra hur mycket av allt vi inte gör som vi hade gjort om vi faktiskt haft i åtanke att vi bara har ett liv. Kanske är det en svårare fråga. Vad vill du med ditt liv? Vad vill jag med mitt? Låt oss om inte annat börja i den något enklare änden: vad vill vi faktiskt äta till till frukost imorgon?

Det är så märkligt att vi fortfarande inte förstår

hur fina vi är
 
♥          ♥          ♥
 
 

Första resan bär till London

➳          ➳          ➳
 
På tal om framtidsdrömmar är det mycket sådant just nu. Inte bara gällande den kommande flytten utan också gällande min kommande resa. Whaa! Det är så galet att jag faktiskt har en resa bokad. Kan inte förstå. Att jag. Och en väldigt fin vän. Åker till LONDON. Redan i mars!
 
Att resa är stort i sig, men faktum är att jag aldrig tidigare rest utomlands med andra än mina föräldrar - så det här känns därmed lite extra stort. Skulle ha varit hundra procent bekväm om jag rest till Santorini (där jag alltså varit tusentals gånger), men att resa till andra platser och därmed också andra flygplatser, känner jag mig något nervös (men mest bara positivt spänd) inför. Inser att jag verkligen kommer oroa mig över allt och ingenting, men hoppas på att kunna släppa de känslorna - åtminstone lite grann.
 
Foto: Thomas Kelley
 
Hur som helst är jag övertygad om att det kommer bli bra. Det är ju till London vi ska. Det kan ju bara inte bli dåligt. Ser inte minst fram emot att vara så himla mycket turist det bara går!

Livet med IKEA

 
•          •          •
 
 

via GIPHY

 

 

Kanske är det ett tecken på att det gått för långt, när mina drömmar börjar utspela sig på ikea. Mitt liv är alltså numer både i vaket och sovande tillstånd, en ständigt skiftande ikea-annons. Jag testar mig fram. Byter ut soffan. Bordet. Tänker på hur jag kan inreda min balkong. Funderar kring hur man kan göra om ikea-möbler. Men kommer egentligen inte fram till vad jag vill. Minns ju knappt hur min nya lägenhet ser ut. Kanske kommer de få beslut jag tagit kring möbler, ändå suddas ut när jag väl vridit om nyckeln. 

 

 

På tal om det är det inte alls lång tid kvar nu. Någon gång nästa fredag är lägenheten ÄNTLIGEN MIN och dagen därpå flyttar jag in på riktigt. Det är så GALET! Hela grejen med att jag faktiskt ska flytta känns så mycket som en del av mina drömmar kring ikea-möbler. Det känns inte riktigt på riktigt. 

 

 

Men det är det! Snart snart snart! Hurra för det!

 


Verklighetsflykt

✻          ✻          ✻

 

Jag önskar att jag inte gjorde allt så svårt. Att jag hade kunnat hantera det här och gått vidare mot något mindre komplicerat. Men förlåt. Jag tycks inte kapabel till det just nu. För det spelar ingen roll hur mycket jag tänker att det inte kommer bli vi. Oavsett skriker varenda millimeter av min kropp att du och jag ska bli ett. Allt annat tycks fysiskt omöjligt.

 
 
Foto: Benny Jackson
 

Därför är det så lätt att bara sluta försöka. Sluta försöka komma över dig. Börja komma på ännu en förklaring som innebär att du bara inte erkänner att det ska bli vi. Ännu en förklaring som bara spelar spel. Med mina tankar. Med mina känslor. Med allt jag är. Ännu en förklaring att fly från verkligheten med.

 


En lillebror som blivit större

 
 
Kommer aldrig sluta konstatera hur märkligt det är att du blivit större. Eller att du bara råkar vara alldeles fantastisk. För det slår mig så himla himla ofta. 
 
Åh vad jag tycker om dig!
 
 
♥          ♥          ♥
 

Jag hade velat berätta om dig

 

✻          ✻          ✻

 

 

 

Jag hade verkligen velat berätta om dig

 

Om hur ingen hör

 

Om hur ingen ser 

 

Dina tårar

 

 

 

Jag hade velat berätta om hur du omfamnade mig

 

Du som knappt ens visste vem jag var

 

Du som bara visste att jag vill väl

 

Och kände att det var tillräckligt

 

 

 

Jag hade velat stanna hos dig för evigt

 

Vara den som hjälper dig höras

 

Få folk att förstå hur mycket människa du är

 

Om än en väldigt gammal sådan

 

 

 

Men där och då blev vi så små

 

Små tillsammans

 

Allt jag ville göra var utom räckhåll

 

Så jag kramade dig igen

 

 

 

✻          ✻          ✻

 


Tillfällig hemstad

✴          ✴          ✴
 
Antagligen var det en felhörning. Ja, med största sannolikhet var det det. Men när jag hörde busschauffören säga "välkommen hem" for ändå ett glädjerus inom mig. För jag kände mig himla mycket hemma. Hemma i en stad jag inte hittar i. 
 
Antagligen har jag anammat mina vänners hemkänslor. Tycker nämligen att det är så fint att de tycker om sin hemstad så mycket. Att de har så mycket de saknar där. Och faktum är att jag också har det. Åtminstone vissa tider på året.
 
För när mina vänner åker hem samtidigt känns alla andra platser orimliga att befinna sig på. Ingen plats känns så mycket hemma som Norrköping gör just då.
 
Så dagen innan nyårsafton åkte jag dit.
 
 
 
Hade inte velat avsluta tvåtusensexton, eller påbörja tvåtusensjutton, på något annat sätt. Att känna att jag var på rätt plats just i den stunden, gav mig en känsla av att faktiskt vara på rätt plats i livet - och oavsett hur mycket jag kommer hålla med mig själv om det andra dagar, var det härligt att känna så just då.

Två år som vegan

✳          ✳          ✳
 
I förrgår var det exakt två år sedan jag på riktigt blev hundra procent vegan. Det var exakt två år sedan jag bestämde mig för att jag hade kompromissat för sista gången. För det var inte på något vis rätt att göra det som kändes fel, bara för att det exempelvis underlättade rent socialt. Nej, det var nog. 
 
Två år känns som lång tid, men samtidigt inte alls. Jag kan inte förstå att jag bara varit vegan i två av mina tjugo år i livet. Det är så svårt att förstå att det som jag ser som så självklart idag, var så främmande förut. (Undrar du varför jag blev vegan går det att läsa här)
 
Men hur som helst, mina två år bör ändå firas på något sätt, så jag tänkte ta tillfället i akt att göra något jag inte haft tillfälle att göra - nämligen dela med mig av några av mina favoritdjurbilder från unsplash. Så här kommer de! 
 
 
 
•  Klicka på bilderna för att komma till källorna  •
 

Mina förhoppningar inför 2017

 

När jag började skriva på det här inlägget insåg jag att jag hade betydligt fler förhoppningar än jag var medveten om. Därför har jag valt lite mer specifika förhoppningar i år, och bara ett axplock av de som jag faktiskt har inför tvåtusensjutton.

 

 

Inför 2017 hoppas jag på att:

 

 • Bli tillsammans med någon. Ja. Jag måste börja med det, för åh vad jag hoppas på det! Jag hoppas så på att jag under året läker och sen blir förälskad i någon som älskar mig tillbaka. Vill. Så. Gärna.

 

• Flytta in i lägenheten. Om inget väldigt oväntat händer kommer ju detta ske, och det dessutom väldigt tidigt på året. Ser verkligen fram emot det!

 

• Åka till London. Nästan lika säkert som det är att jag ska flytta in i lägenheten är det faktiskt att jag ska till London - för vet ni? biljetterna är bokade! I mars åker jag och min fina vän Emelie iväg på vår första resa tillsammans - KAN INTE FÖRSTÅ DET! 

 

• Odla. Jag hoppas verkligen på att jag kommer dra nytta av det faktum att jag ska få en lägenhet med mer plats, fler fönsterbrädor, plus en stor balkong. 

 

• Gå en till skrivarkurs. Det var så lyckat i år, så hoppas på att gå någon liknande även år tvåtusensjutton, och att även den ska bli lyckad.

 

• Hitta min ”fotostil”. Det här är faktiskt någonting jag brottas med väldigt mycket just nu. Jag influeras av så många fotografer, med så många olika stilar, att jag inte kan landa i vad som faktiskt är jag. Jag drar åt så många håll att jag nog hindrar mig själv att faktiskt bli bättre. Därför hoppas jag på att komma fram till vad jag vill sträva mot för stil, så att jag faktisk kan jobba mot det.

 

 
 
 
• Lägga mer tid och energi på bloggen. Jag vet inte varför, men i år har jag haft så otroligt liten inspiration för att blogga. Så jag hoppas på att lägga mer tid och energi på bloggen, antingen för att jag får inspiration till det eller för att genom det trigga igång inspirationen. 
 

• Få göra en psykiatrisk utredning. Det här är nog den förhoppningen som jag allra minst tror kommer uppfyllas, dels eftersom vården är så kaosig och dels eftersom jag just nu inte mår så dåligt. Det skickades en remiss redan i augusti, och sedan dess har jag väntat (dvs längre än vårdgarantin) medan remissen skickats mellan olika enheter i Göteborg. Att jag mår ganska bra just nu bidrar ju också till att andra prioriteras över mig (vilket förstås är vad man inom vården behöver göra, med tanke på resursbrist osv), men även till att det inte är hela världen för mig att vänta. Men hoppas verkligen på att utredas under året, så att jag kan förstå mig själv bättre och bli bättre på att hantera situationen och mig själv när saker och ting blir tungt..

 

• Ha en mindre ensam sommar. I år hade jag till stor del en väldigt bra sommar. Jag träffade väldigt många människor, men i perioder blev det lite väl ensamt. Dels eftersom så många lämnade Göteborg medan jag var kvar,  och dels eftersom jag inte jobbade och därmed hade väldigt mycket tid. Jag hoppas därför på att sommaren som kommer kan få lite färre och/eller kortare ensamma perioder. 

 

• Komma närmre personer jag tycker om. Det här känns nästan som en obligatorisk punkt på min förhoppningslista. I grund och botten är ju detta något jag alltid vill - det finns alltid människor i mitt liv som jag vill lära känna bättre.

 

• Skratta. Sist men absolut inte minst hoppas jag på att skratta. Jag hoppas på många flummiga stunder med fina människor, och att vi så ofta det bara går skrattar tills både våra magar och kinder värker. 


Mitt 2016

 
Att sammanfatta det här året känns näst intill omöjligt. Trots det ska jag göra ett försök genom att lyfta fram några höjdpunkter och extra betydelsefulla händelser. Det ger inte en helt fullständig bild av mitt år, men det ger åtminstone små glimtar av det. 
 
 
Låt oss börja med vardagen, för alltså åh vad jag älskar hur min vardag varit i år. Skolan. Kören. Människorna. Ja, mest är det nog det som gjort min vardag så himla himla fin. Jag älskar att hänga på psykologen och olika bibliotek. Jag älskar att kören fått mig att börja räkna mina veckor i tisdagar. Och jag älskar människorna som förgyllt både skolan, kören och alla andra aspekter av min vardag (eller ja, hela mitt liv).
 
Men detta år har också bestått av en hel del o-vardagliga händelser. Jag var på en skrivarkurs mitt ute i ingenstans. Jag var på West Pride. Jag såg/lyssnade på Frida Öhrn. Jag såg/lyssnade på bl.a. Emil Jensen och Miriam Bryant under kulturkalaset. Jag blev mentor för Mentor Sverige. Jag fick extrajobb. Jag fick lägenhet. Jag var i Skövde. Jag var i Norrköping. Jag var i Örebro. Jag var i Helsingborg. Jag var i Stockholm. Och jag var i Uppsala. För att bara nämna några saker som varit lite extra speciella i år. 
 
 
 
 
När det kommer till mig är det också mycket som hänt. Först och främst, JAG KOM UT! Det går inte att beskriva hur bra det var för mig att äntligen ta det steget. Att vara lesbisk är nu en del av min identitet som jag är otroligt bekväm med. Dessutom har det gjort att jag börjat våga känna kärlek och faktiskt låta det "komma ut". Jag har blivit kär och faktistkt gjort något med de känslorna. 
 
Utöver kärleksfronten har jag bland annat klippt av en halvmeter hår, blivit mer säker på vem jag är och vad jag faktiskt tycker och tänker, och jag har allt mer vågat vara den jag är bekväm med att vara. Men samtidigt har jag insett att det är så många delar av mig som jag inte förstår. Känner mig så ofta som ett pussel som verkligen inte kan lösas - vilket förstås alla i viss mån är och inte alls behöver vara något problem - men det känns som att vissa bitar borde få komma på plats. Exempelvis behöver jag förstå min psykiska ohälsa mer. Vad är det som gör att jag aldrig riktigt verkar bli helt frisk? Hur ska jag hantera mig själv i olika situationer? Vad behöver jag? Och vad måste jag göra för att faktiskt må bra? 
 
 
 
 
Slutligen måste människorna få ett helt eget stycke, för det här året hade inte blivit så fantastiskt om det inte vore för dem. Jag är så tacksam både över människorna jag träffat näst intill varje dag och människorna jag bara träffat någon enstaka gång i år. Alla har förgyllt mitt år och mitt liv på sitt helt unika sätt. Men jag vill ändå rikta ett extra stort tack till de som funnits där när livet varit extra svårt. Som har omfamnat mig. Som jag har fått gråta hos. Som har fått mig att vilja fortsätta kämpa. För allvarligt talat, det här året har haft stunder när jag faktiskt inte förstått hur jag ska orka någonting mer, när inte ens ett korn av energi funnits kvar i min kropp. I de stunderna hade det inte gått utan de där människorna. De lyfter mig på ett sätt som inte går att förstå. 
 
Så tack alla människor och tack för att jag också får ta del av era liv. Ni är så fantastiska. Livet är fantastiskt tack vare er.
 

Gott nytt år

✭          ✭          ✭
 
 
✭   Gott nytt år från staden med vattenfall och flytande badkar   
 

Gick mina förhoppningar inför 2016 i uppfyllelse?

 

Så här när jag blickar tillbaka på inlägget jag skrev med mina förhoppningar inför året, är det lite komiskt att läsa att jag inte kunde komma på någonting speciellt alls som skulle hända. Om jag då bara visste vilket år det skulle bli! För jag överdriver inte när jag säger att det här har varit ett av mina mest händelserika år och också det år som fått mig att känna och förändras mer än jag någonsin gjort. Därför är det extra kul att återkoppla till mina förhoppningar och se hur det faktiskt blev med allt. 

 

 

Inför 2016 hoppades jag på:

 

• att få känna lite kärlek. I år har jag absolut fått känna kärlek. Mycket dessutom. Jag har dejtat. Jag har blivit kär. Jag har varit alldeles flummig. Jag har trott att det skulle bli något mer. Jag har blivit kär på nytt. Jag har fått känslan av att ha hittat ”den rätte”. Jag har blivit förkrossad. Och där någonstans är jag nu. Kärlek har på olika sätt varit ett genomgående tema i år, men tyvärr har det inte lett fram till vad jag också hoppades på - nämligen ett förhållande.

 

• att jag får bygga på relationer. Denna punkt har jag absolut uppfyllt i år! Det är helt galet hur många människor som varit en del av mitt liv i år och hur många som jag faktiskt kommit så himla mycket närmre. Är så himla himla tacksam över det! 

 

ett bra skolliv. Utöver en period i våras som var väldigt svår, främst på grund av att jag psykiskt inte mådde så bra, har skollivet verkligen varit bra. Känslan av att inte riktigt förstå att jag faktiskt ”får” plugga psykologi sitter fortfarande i och skolan är bla tack vare det väldigt rolig. Jag har dessutom blivit betydligt bättre på att ha rimliga krav på mig själv. Överpluggar inte lika mycket, och är generellt sett inte lika orolig över hur det ska gå på tentor och liknande - vilket förstås är väldigt skönt.

 

att resa till ett land jag inte varit i. Här har vi en punkt som gått betydligt sämre. Har faktiskt inte lämnat Sverige i år. Men är inte särskilt besviken över det. Har åkt runt desto mer i vårt avlånga land. 

 

 

• att utvecklas i mitt skrivande, fotograferande och sjungande. I skrivandet har jag verkligen utvecklats i år! Skrivarkursen i somras bidrog mycket till det, inte minst genom att den fick mig att utforska betydligt fler former av poesi. När det kommer till fotograferandet och sjungandet har det dock inte hänt så mycket. Kan visserligen på mina bilder se att de blivit något bättre under året, men har inte direkt jobbat så aktivt för det. Finns otroligt stor förbättringspotential! 

 

• att engagera mig i något. I år blev jag mentor för Mentor Sverige. Det är verkligen något jag är glad över att jag valt att göra. Men med tanke på hur denna värld ser ut skulle jag vilja engagera mig i något mer. Synd bara att tid är en bristvara.

 

• att kunna hjälpa (i stort som smått). Hoppas och tror verkligen att jag gjort detta i år. På flera sätt. 

 

• att ”komma närmre” min kropp. Det här har verkligen gått upp och ner i år. Just nu känner jag mig betydligt närmre min kropp än jag någonsin varit, men har även haft perioder i år då jag och kroppen känts helt skilda från varandra. Komplicerat det där.

 

• att vara ärlig mot mig själv (och därmed också mot andra). Ja det var ju hela den här grejen med att jag blir kär i tjejer. Tänk att det var så svårt att vara ärlig med det då. Jag tackar den som i mars gjorde mig så flummigt kär att jag inte längre kunde hålla det inom mig (läs mer här). Frihetskänslorna var totala, och det är nog ändå det som bidragit mest till att det här året blivit så speciellt.

 

• att jag får känna glädje. Har jag fått det? Svar ja! Trots stora perioder och ofantligt många stunder av mer negativa känslor, har jag nog fått känna mer glädje än jag någonsin gjort! 

 

• att något oväntat händer. Tänkte först börja rabbla massa oväntade saker som hänt, men insåg att jag varken vet var jag ska börja eller sluta. Så jag avslutar denna lista med att konstatera att hela det här året nog var mer eller mindre oväntat.

 


Ännu ett mattips - smaksatt flingsalt

Så här med alla julmatstips i ryggen, känns det visserligen som att mattips är det det sista jag borde blogga om - MEN ibland går det helt enkelt inte att låta bli. Till exempel när en fått ekrökt flingsalt i julklapp.
 
 
 
Faktum är att jag fick fyra sorters flingsalt, tre smaksatta och ett naturellt, och jag är helt såld. Främst på de smaksatta eftersom det var det nya för mig, och allra allra främst på det ekrökta. Hade verkligen aldrig kunnat ana att rökt salt var något jag saknade i mitt liv, men åhjo, så var det.

Mitt i allt kommer skrattet

 
Efter mitt julbesök i Fritsla konstaterar jag att det är så mycket som förändrats. Som om jag inte tidigare varit medveten om det, inser jag nu att folk blir äldre med åren. Lillebror. Farmor. Jag. Trion är inte längre vad den en gång var. Farmor förstår inte och orkar desto mindre, medan jag och lillebror på något vis blivit vuxen respektive tonåring. Det förändrar saker. Men i och med det är det också så fint att samtidigt kunna konstatera att det finns en sak som är bevarat - nämligen skrattet. För även om vi kanske till viss delar skrattar åt andra saker än vi gjort förut, är ändå humorn av samma märkliga slag. Så vi skrattar åt allt och ingenting, och det gör nog oss alla gott.

Dopparedagen

Foto: Rodion Kutsaev
 
God jul på er! Hoppas verkligen att er dag har varit så bra som möjligt! Men vill också passa på att påminna om att det här bara är en av årets dagar. Och om den inte är bra kommer förhoppningsvis många dagar framöver som kan kompensera för det.

Julmatsinspiration (Del 5 av 5) - Julfrukost och drickbart

❄     ❄     ❄
 
Dan före dan före dopparedan och jag har inga julkänslor alls. Kanske är det likadant för dig, eller inte, men oavsett tänker jag att vi lika mycket borde unna oss juliga frukostar de kommande dagarna. Eller kanske något varmt (eller kallt om man vill trotsa vintern) att dricka. Därför kommer här en massa tips på just det!
 
 
1) Fattiga riddare med pepparkakssmak, Foto: hot for food 2) Chaichiapudding, Foto: Atilio 
 
 
• Chaichiapudding, från Atilio | Att börja med chiapudding känns så rätt. Så gott och så enkelt på en och samma gång. Och chai-smak, mer juligt kan det knappt bli.
 
• Saffranspannkaka, från Vegomagasinet | Självklart kan saffran vara användbart även till frukost. Till exempel till saffranspannkaka!
 
• Fattiga riddare med pepparkakssmak, från hot for food | Det här är helt klart den "lyxigaste" punkten på listan. Huuuur gott ser det inte ut att doppa fattiga riddare i pepparkaksdipp?!
 
• Rå rödbetspesto/hummus, från Cashew Kitchen | Den här listan behöver förstås också en hummus, därför kommer här recept på en sådan. Rödbetor livar verkligen upp och gör den om inte annat finare att titta på.
 
• Pepparkaksmüsli, från Oatly | Utöver att det är väldigt gott med hemgjord müsli är det ju även en jättebra present. Så behöver du sistaminutenfixa en julklapp - gör müsli!
 
• Julig saffransgranola, från Djurens rätt | Och gillar du inte pepparkakssmak (vilket vore väldigt märkligt, men förstås helt okej) kan du istället göra den här saffransgranolan.
 
 
1) Varm, het chokladdryck med vaniljglass, från Oatly 2) Pepparkaksmüsli, från Oatly 3) Chaidryck, Foto: Atilio
 
 
 
• Chaidryck, från Atilio | Nu när vi går över till drickbart vill jag nämna ännu ett chai-recept från Atilio - nämligen chaidryck. Gör det!
 
• Varm, het chokladdryck med vaniljglass, från Oatly | Och för alla chokladälskare kommer här ett recept på varm choklad. Det kan inte bli mycket lättare att göra varm choklad med en twist.
 
• Nyponsoppa med ingefära och kardemummatopping, från Evelinas Ekologiska | Och sist men inte minst kommer här ett receot på nyponsoppa. Är verkligen sugen på att testa det! 

Efter en tid på psykologen

Det är märkligt hur mycket som redan hänt i den här byggnaden. Ett och ett halvt år på Psykologiska Institutionen har verkligen fått mig att känna mig som hemma och jag har lärt mig mängder av saker (utöver saker inom psykologi) som får mig att känna mig otroligt rutinerad (vilket jag säkert inte är, men det är ändå känslan som betyder något för mig). Till exempel har jag lärt mig:
 
 
• vilken mikrokö som är härligast att stå i (den är inte nödvändigtvis snabbast, men har åtminstone en tydlig kö-struktur, så man vet när det är ens tur)
• att man inte vill äta lunchen i studentköket (även om det är lugnt i stunden, kan det bli otroligt "kaosigt" på bara någon minut)
• vilken plats som är bäst i klassrummet (högst subjektivt förstås, men ändå)
• var den tysta läsesalen finns (och att man inte bör skvallra om den, pga det är skönt att knappt någon vet om den)
• att bestick i köket försvinner (så försök att aldrig någonsin glömma egna)
• var vilorummet finns
• att kaffekort är en bra idé, men termos är bättre (kaffeutgiften blir lätt stor, så är smart att minimera den om det går)
• vilka toaletter som (i princip) alltid är lediga
• att man aldrig riktigt kan veta vad ett seminarium innebär
• inte heller en hemtenta 
 
 
 
 
Det finns dock fortfarande saker jag är medveten om att jag inte lärt mig, så som:
 
• att ta med ordentligt med mellanmål (hur kan det här ens vara något jag inte lärt mig fullständigt?)
• att faktiskt använda vilorummet
• att anteckna på ett sätt som faktiskt är bra för mig (skyller på att kurserna är så olika, att olika metoder är bra i olika perioder => svårt att avgöra vad som är bäst i stunden)
• att faktiskt räcka upp handen under föreläsningar (jag vet inte varför, men av någon anledning säger och frågar jag väldigt lite under föreläsningar - jag som egentligen näst intill alltid har mycket att säga)
• att boka grupprum (alltså vet hur man gör... typ... men glömmer det alltid och får därför alltid hoppas att något grupprum är ledigt - vilket verkligen inte alltid är fallet)
• att kafeterian stänger en vecka innan vi går på "lov" (en otrolig besvikelse en tidig decembermorgon)
 

Julmatsinspiration (Del 4 av 5) - Julbord

❄     ❄     ❄
 
Fin fjärde advent på er! Visst känns det orimligt långt till julafton? Själv tycker jag verkligen det, men tycker samtidigt att det är så otroligt bra. Finns så mycket jag vill hinna med - inte minst har jag alla förberedelser inför julbordet att ta mig an - och lämpligt nog är det just precis vad vi ska fokusera på idag. Så har du fortfarande inte kommit på vad du ska äta på julafton kanske det här inlägget kan hjälpa dig.
 
1) Vegducken, Foto: hot for food 2) Jansons frestelse, Foto Oatly 3) Grönkålspaj med valnötter, Foto Oatly
 
 
• Morotsbollar med saffran från Vegomagasinet | Någon form av "bullar/bollar" är förstås en självklarhet på julbordet. De senaste åren har jag kört på den snabba vägen och valt värdiga vegobullar, men skulle verkligen vilja ersätta dem med något mer smakrikt. Har svårt att välja vilken sort jag vill göra, men skulle kunna bli dessa. 
 
• Jansons frestelse, från Oatly | Ärligt talat så har jag aldrig varit så förtjust av Jansons. Brukar faktiskt inte äta det alls och inte heller potatis, då jag hellre sparar plats för allt det andra goda. Men börjar nu vela lite. Potatisgratäng är ju gott, så Jansons är väl egentligen det också. Hmm.. men tror ändå inte att det blir någon Jansons i år heller...
 
• Skagenröra, från Jävligt Gott | Skagenröra är ändå det absolut bästa på julbordet enligt mig. Brukar experimentera lite när jag gör min, men känner man sig inte bekväm med det kan man t.ex. följa detta recept. Själv kör jag nog dock utan avocado och med några droppar liquid smoke.
 
• Brysselkålsgratäng, från Vegomagasinet | Ännu en sak som jag inte är så förtjust i är Brysselkål, men eftersom det känns så himla juligt skulle jag vilja lära mig att tycka om det. Kanske det skulle gå med hjälp av det här receptet.
 
• Vegansk senapssill, från Matildigt | Okej, nu känns det som att jag inte tycker om någonting (vilket är väldigt osant!), men sill och senap är verkligen något jag alltid ogillat. Men eftersom jag just nu fokuserar på klassiska julrecept får jag ändå ta med detta. Finns ju också många andra "sillrecept" med aubergine, så gillar man inte senap går det att hitta något utan det.
 
• Grönkålspaj med valnötter, från Oatly | För att vända lite på trenden kan jag nu berätta om något jag tidigare ogillat men nu börjat älska - GRÖNKÅL! Fick ett jättekraving i januari (dålig tajming till julen) och sen dess har jag tyckt om det. Så i år blir det kanske den här grönskålspajen.
 
 
Vegansk senapssill, Foto Matildigt
 
 
• Vegducken, från hot for food | Kanske har ni tänkt på det, eller inte, men den här listan innehåller inget recept på "julskinka". Inte för att det inte finns vegovarianter - finns ju fler sätt att göra en vegetarisk julskinka än en animalisk - men vill så himla gärna att jag och ni ska testa detta istället, för hur himla fantastisk ser inte den här ut?! (bilden längst upp i inlägget).  
 
• Sallad med karamelliserade fikon, från Famla Fint | En sallad med socker var ändå en spännande grej förra året. Otroligt god och riktigt julig, så kan verkligen tipsa om den! Får se om jag själv gör den i år, finns ju så många olika sätt att göra en sallad på så kanske testar på någon annan variant.
 
• Rödbetscarpaccio, från Famla Fint | Något jag absolut ska göra i år igen är dock den här rödbetscarpaccion. Så himla god i all sin enkelthet! 
 
• Citron- och saffranskaleslaw med granatäpple och kanderade mandlar, från Cashew Kitchen | Istället för salladen med karamelliserade fikon lutar det åt att jag gör den här. Känns ju som att jag borde göra något mer med grönkål än pajen, nu när jag äntligen börjat gilla det. Och saffran på det. Kan inte bli bättre!
  

Kunde aldrig förstå att det gör så ont

♥          ♥          ♥

 

Det är så mycket i det här jag aldrig tidigare förstått. Jag har inte förstått hur man någonsin ska hitta någon som känns så rätt. Hur man ska hitta någon som man vill dela precis allt med. Hur man ska hitta någon som man vill ge hela sig själv till. Jag har inte på riktigt förstått hur man kan känna så till EN person mer än någon annan, när det finns så många andra underbara människor. 

 

 

Och jag har aldrig tidigare förstått att det kan göra så ont. Att det gör så ont när man hittat någon som uppfyller allt det där. Någon som uppfyller en helt och hållet. Det gör så himla ont om man vill men inte kan få det. Inte dela precis allt. Inte ge hela sig själv. Det gör ont att inte kunna få den man av hela sitt hjärta vill ha. 

 
 
Foto: Annie Spratt 
 

Därför gråter jag mycket just nu. Väldigt mycket. Och kan inte se hur det någonsin kommer sluta. Men självklart kommer det göra det. Även om det är svårt att förstå kommer tiden göra sitt, och förr eller senare kommer jag vara förälskad i någon annan. Och antagligen kommer jag då hävda att den kärleken är så mycket större än den här. För det kommer den vara. Då.

 

 

Men just nu är det som det är. Just nu är jag förkrossad. Men även om det gör så otroligt ont finns det något fint i det. Det är fint att känna så mycket för någon. 


Julbristen

❅          ❅          ❅
 
Foto: freestocks.org 
 

Det finns inget där. Delen av mig som är tillägnad julen ekar tom som om inget någonsin varit där. Som om julkänslor aldrig existerat. Som om julen inte alls är här. 

 
Det konstigaste är att det känns okej. Kan inte förstå att en julfantast som jag säger att det är okej. Men det är det. Det finns annat som händer. Annat jag tänker på. Och faktum är att det blir jul nästa år igen.
 

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Det här är Famla Fint. En plats för tankar. En plats för känslor. En plats för brutal ärlighet. Här får allt plats. Det jobbiga. Det lättsamma. Jag. Och förhoppningsvis du. För även om jag förstås skriver utifrån mig själv hoppas jag på att du också kan hitta något. Kanske igenkänning. Tankar. Inspiration. Eller kanske ett recept. Jag som skriver heter Cecilia och jag önskar dig varmt välkommen!









Matbloggstoppen



RSS 2.0