Filterfri poesi #8

 

Kan en människa ömsa skinn?

 

Skrapa loss allt det gamla

 

Allt som en gång fyllt en funktion

 

Men nu mest är i vägen

 

Döljer allt det fina

 

Som skapats där under

 


Några timmar asien

•        •        •
 
Visste ni att risvinäger är en hel vetenskap? Åtminstone kändes det som det när jag stod inne på Saigon (en av Göteborgs största asiatiska affärer) och stirrade på flaskorna. Ljus, mörk, dyr, billig. Vad ska man gå på? Är det stor skillnad? I rädsla för att välja fel blev det att jag inte köpte någon alls. Tänkte att ICA säkert bara hade en sort och att det säkert är just den jag behöver. 
 
Med hem från Saigon följde dock sesamolja. HUR har jag inte kunnat testa det förut? Tror det kommer revolutionera min matvärld! 
 
 
 
Hur som helst. Anledningen till risvinägern och sesamoljan var att jag fick för mig att ägna tre och en halv timme åt att göra dumplings (obs det är helt klart möjligt att göra det betydligt snabbare om man inte väljer att gå in i en känsla av att ha all tid i världen). Det var helt klart en kul onsdagssyssla och gick jättebra ända tills de skulle ångkokas. Sisådär sjuttioåtta procent fastnade nämligen i ånginsatsen och fick därmed icke-hela bottnar. Hmm.. Om någon har något tips för hur man undviker det, tar jag gärna emot det.

Tågluff - Resplanen

•         •        •
 
Jag kommer nog inte sluta förundras över varje steg i den här tågluffs-processen. Jag förundras så mycket över att allt händer. Att det över huvud taget finns en resplan jag kan dela med mig av och att jag och mina vänner faktiskt ska följa den. GALET! Hur som. Här kommer den:
 
 
 
Den nionde juni klockan 6.30 tar vi vårt pick och pack och beger oss mot Berlin. Detta är den mest omständiga biten av vår resa eftersom det kommer bli så himla många byten; närmare bestämt i Malmö, Köpenhamn, Fredericia och Hamburg. Runt åtta beräknas vi vara framme i Berlin och då är det dags att leta upp lägenheten som vi ska hyra ett rum i. I Berlin stannar vi sedan till den 12e. 
 
 
 
Någon gång den 12e tar vi ett tåg till Prag. Det kommer gå direkt och ta ca 4,5h. I Prag kommer vi ha en lägenhet som verkar jättefin, helt för oss själva. Och dessutom kommer jag fira min tjugoförsta födelsedag där. 
 
 
Foto: Fabrizio Verrechia 
 
 
Den 15e är det dags att röra sig vidare, denna gång mot Budapest. Även denna gång är det ett direkttåg, men som tar 6.5h, så kanske att vi stannar några timmar någonstans på vägen. Vi får se. Även i Budapest har vi en lägenhet för oss själva (faktum är att vi kommer ha det under resten av resan). Kan dock hända att det blir lite trångt, då vi inte riktigt har förstått hur många sängar vi kommer ha, men det löser sig!
 
 
 
Den 17e beger vi oss mot Zagreb. Egentligen åker vi mest dit för att det hade tagit så lång tid att åka direkt till Split (vilket är vårt sista stopp), men självklart ska det bli väldigt kul att se Zagreb också. Vi kommer ta ett direkttåg som tar ca 6h och sen få knappt ett dygn där innan det är dags att bege sig vidare. 
 
 
 
 
Den 18e är det dags för den allra sista tågfärden. På ungefär 6h kommer vi ta oss från Zagreb till Split. Väl där ska vi bo i en otroligt färgglad lägenhet och ha några dagar av riktig solsemester.
 
 
 
Och den 22a är det slut på det roliga. Vilket jag ändå antar kommer vara ganska skönt. Då blir vi skjutsade till flygplatsen av personen vi hyr lägenheten av. Och klockan 16.10 är det tänkt att vi landar på svensk mark. 
 
 
 
Så sammanfattningsvis: Vi ska iväg på en tågluff, men i grund och botten en ganska "oluffig" sådan. Vi kommer bara vara borta i två veckor och bara besöka fem städer, vilket gör att vi ändå har relativt mycket tid att uppleva dem. Dessutom kommer vi bo väldigt bra och inte minst kommer vi alltid ha tillgång till kök, vilket ändå är ett stort plus. Och slutligen kommer vi flyga hem, vilket känns lite "fusk" för att vara en tågluff, men verkligen är bästa alternativet. Från Split hade det nämligen tagit ca 33h till Sverige och då hade vi dessutom behövt köpa ett interrail-kort som räcker längre och är dyrare. 
 

Månadslistan #14

•         •        •
• Månadens höjdpunkt: Inflyttningsfest
Bättre sent än aldrig. Helt klart. Var så fantastiskt att för första gången få uppleva att jag har en lägenhet som det får plats en hel del människor i. Var så underbart att samla så många människor jag tycker om just där. 
 
 
• Månadens oväntade: Tågluffen kommer bli av!
Detta var faktiskt oväntat. Det var så länge som jag trodde att vi inte skulle få till det. Att allt bara var drömmande. Men nej. Nu är det på riktigt. Interrailkortet ligger på mitt köksbord. 
 
 
• Månadens varför: Varför är sommaren här så snart?
Självklart ska det bli härligt med sommar. Mycket. Men jag är inte riktigt redo än. Jag har ju knappt förstått att den här terminen har börjat. Hade velat stanna i en skolvardag lite till. Men det är okej. Den kommer snart tillbaka.
 
 
 
 
• Månadens tacksamhet:  Solen 
Åh, vad jag behövde den. Värmen. D-vitamin. Väder som gör det så mycket härligare att vara ute och springa, och  åka ut på skärgårdsutflykter.
 
 
• Månadens vuxenpoäng: Har köpt en TV
Japp, nu har jag fyllt ut tomrummet på min tv-bänk. Det är märkligt hur det kändes som ett impulsköp trots att det verkligen inte var det. Har ju funderat kring det sen jag flyttade hemifrån. Kanske för att det var något jag verkligen inte behövde. Men det är ju faktiskt kul. Och dessutom (för att samla ännu mer vuxenpoäng) får det mig att konsumera betydligt större mängd nyheter! 
 
 
• Månadens tips: Vimla!
Alltså på riktigt. Det här är det bästa mobilabonnemanget för en student (eller egentligen för alla). Otroligt bra priser och dessutom får man spara överbliven surf, sms och samtal till nästa månad. Och som om det inte kunde bli bättre så kan ni (och jag) få 10kr rabatt per månad om ni går med i vimla via den HÄR länken.
 

Och så var ännu en termin nästan förbi

•         •          •
 
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på något vis har den här terminen nästan passerat. Att jag idag fick reda på att jag precis klarat terminens sista tenta, att vi lämnade in vår slutliga version av vårt grupparbete och att jag nu bara har ett fördjupningsarbete kvar, gjorde det extra tydligt. Det är nästan sommar nu. Sommarlov.
 
 
Ska dock plugga en del i sommar, så helt "ledig" blir jag inte. Men faktum är att det känns väldigt skönt. Under sommaren uppstår nämligen alltid en tomhet hos mig, helt enkelt på grund av att det inte är någon skola. Men det är som sagt löst nu. Exakt hur mycket jag ska plugga har jag inte bestämt mig för än. Ska åtminstone läsa en kurs i kreativt skrivande (vilket jag gjort förut via Uppsala universitet, men nu ska göra via Linnéuniversitetet), men kanske också en kurs i ungdomssociologi eftersom det vore så intressant. Men vi får se hur det blir. Kan vara så att jag missar en del viktiga moment på grund av tågluffen och då får det helt enkelt bli bara skrivande.

Ska göra allt för att aldrig mer missa ett år av ditt liv

♥          ♥          ♥
 
 
Igår fyllde min Emelie år. Min fantastiska Emelie har nu skuttat runt på denna jord i hela tjugotvå år. Jag har så himla svårt att förstå det. Kanske främst eftersom det är år som jag inte varit med på. Hur kan det vara möjligt? Hur har jag kunnat leva utan henne? Antagligen för att man inte kan sakna något man aldrig haft. 
 
Men nu när jag har henne i mitt liv tänker jag aldrig släppa taget. Tänker inte missa ett till år av hennes liv. Tänker fira alla hennes födelsedagar så mycket jag bara kan. Tänker fira att hon finns. 
 
 
 
 
Och den första födelsedagen jag fick vara med på blev en stor dag av överraskningar. Paket, pyntad lägenhet, kanotutflykt, picknick, mer mat, körmusik och mängder med kramar. Till exempel. Hade velat göra tusen saker till, men inte ens födelsedagar kan vara längre än en vanlig dag. Så vi fick nöja oss där. Och det gjorde vi verkligen.
 

Sommar på låtsas

☀          ☀          ☀
 
 
Jag ser den som en låtsassommar. Värmeböljan. Människor går runt och låtsas att det är juli. Med solglasögon. Bleka bara ben. Konsumerar mängder av glass. Och jag är helt för det. Så jag hänger på. Går med marinblå klänning och bara ben för att byta sticklingar. Äter otroligt god glass med min mentorsungdom. Suger åt mig allt vad solen är. Det är som om jag suger åt mig av den extra mycket just eftersom den känns på låtsas. Vi har fått en dos sommar som vi inte borde ha fått riktigt än. Tackar och tar emot, men slänger iväg en tanke till den globala uppvärmningen. Himla dumt ändå att det antagligen är din förtjänst det här. 

Filterfri poesi #7

 

Hur kan det

 

Ibland helt plötsligt

 

Börja skava

 

Som om man ännu inte

 

Gått in sig själv

 


Snart på ett tåg någonstans

•          •          •
 
Foto: Ezra Jeffrey 
 

Det var så länge som jag trodde att det inte skulle bli av. Att det bara var ett exempel på en sådan grej som man pratade om men aldrig gjorde något av. Åtminstone inte så snart. Men ibland har man fel. Ibland blir det något av drömmar. Därför kan jag nu meddela att jag i sommar kommer åka iväg på tågluff. 


Valborg

•          •          •

 

 
Skapar mig nya hemmaplanstraditioner genom att se på majbrasa ett stenkast från min lägenhet. Himla bra grej alltså att bo nära en så pass fin plats som Härlanda Tjärn. Och att bo granne med ett naturreservat. Är otroligt glad över att det råkade vara här jag hamnade. 

Äntligen lite mer hemma

•          •          •
 
Tre månader. Tänk att jag har bott här i tre månader nu. Det är galet. Och galet är att jag fortfarande inte har fotat min lägenhet ordentligt. Det har mest inte blivit av, vilket jag skyller dels på att solen har gått ner alldeles för tidigt och dels på att jag inte känt att jag bott in mig ordentligt. MEN det kan jag inte skylla på längre, så nu ska jag ta tag i det.
 
 
Något jag redan "tagit tag i" är dock att bjuda in folk till inflyttsmys, vilket det imorn är dags för. Ser fram emot det så himla himla mycket. Det är så otroligt underbart att kunna placera så många människor jag tycker om under samma tak. Under mitt tak denna gången. Så fantastiskt. 

Vad är egentligen lycka?

•          •          •

 

Universitetsstudenter är lyckliga 65% av tiden, neutrala 15% och olyckliga 20%.

 

Vad betyder ens det? Med tanke på vart samtalet i klassrummet hamnade efter att det resultatet presenterats, skulle jag själv säga ingenting. Det säger ingenting om hur lyckliga vi generellt sett är, eftersom ingen på riktigt vet vad lycka är. 

 

 

 Aristoteles sa för 2000 år sedan att "lycka är målet med livet och uppnås genom ett sedesamt leverne och genom att vara en god medmänniska"

 

 

 Jean-Jacques Rosseau sa på 1700-talet att "lycka uppnås genom att tillfredsställa våra drifter/mål" 

 

 

 William James sa under sent 1800-tal att "lycka är den grad våra prestationer uppfyller våra mål"

 

 

 Och Wikipedia den 25/4 2017 säger att "lycka är en känsla av varaktigt välbehag" 

 

 

Men vad säger allt detta om någonting? Vad är en känsla av varaktigt välbehag? Vilka av våra mål är det som ska uppfyllas? Hur och när är våra drifter tillfredsställda? Vad är ett sedesamt leverne? Och vad i hela friden innebär det att på riktigt vara en god medmänniska? 

 

 

 

Det är märkligt hur lycka känns så komplicerat, samtidigt som jag personligen känner att jag i stunden vet exakt om jag är lycklig. Men samtidigt kanske det är för att jag ställer väldigt höga krav för vad jag ska känna för att jag ska kalla det lycka. Det kanske gör att skillnaden mellan det jag kallar lycka och allt annat blir väldigt tydlig. Jag vet inte. Kanske har jag sätt stämpeln lycka helt felaktigt. Eller kanske är det det som är grejen. Att ordet lycka är något vi hittat på, som vi alla sedan definierar olika saker som.

 

Okej, det här blir snabbt väldigt filosofiskt, så jag ska inte grotta in mig mer i vad lycka faktiskt är - MEN jag tänker att det faktum att vad lycka är, är något som är oklart, gör vissa saker svårt. Inte minst det faktum att vi lever i ett samhälle som i så hög grad strävar efter lycka. Hur många gör inte saker för att de (medvetet eller omedvetet) tänker att det ska göra dem lyckliga (eller lyckligare)? Och hur många upptäcker inte att de inte blir lyckliga av det de tänkte skulle göra dem lyckliga?

 

Det är ju inte konstigt egentligen. Att det är svårt. För hur ska vi kunna sträva mot något som vi inte vet vad det är? 

 


Famla Fint fyller fyra

•          •          •
 
Det är så galet när jag tänker på det. Fyra år. Har jag verkligen bloggat på den här bloggen i fyra år? 
 
Som en språngbräda för allt som komma skall, tänker jag att vi blickar tillbaka på saker som hänt här (för vem gillar inte att vara lite nostalgisk). Mer specifikt kommer här ett gäng lösryckta citat från tid som passerat, som fokuserat på saker som varit aktuellt då - men nu kanske förändrats. 
 
 
 
"Jag är sexton år. Det är nästan konstigt att skriva det, för sexton år känns så fel" - från "Vi har aldrig riktigt varit vänner, åldern och jag", april 2013

Tänk vad min ålder varit problematisk för mig så länge. Inte känt mig riktigt hemma i mig själv. Alltid känt att jag sprungit en bit före åldern jag var på pappret. Men nu har den kommit ikapp. Eller nej, jag har bara blivit så pass gammal att åldern inte spelar så stor roll längre. Den begränsar mig inte lika mycket. Jag tas seriöst. 
 
 
 
"När jag väl stod där kunde jag inte riktigt förstå vad jag gjorde. Stod jag verkligen där och pratade om det djupaste av mina känslor?" - från "För evigt ska jag minnas", november 2013

21a november 2013 höll jag ett "tal" i skolan som skakade om både mig och min klass. Jag kan nog aldrig riktigt förmedla för någon som inte var där, hur det faktiskt var, men det var ett väldigt effektfullt tal som handlade om ätstörningar och mina upplevelser av det. Det var så otroligt stort för mig. Inte minst att för första gången tala helt öppet om den delen av mitt liv. Det är så skönt att inse att det är så långt bort nu. Att all skam som tidigare omringade prat om ätstörningar, hos mig är helt bortblåst. 
 
 
 
Från sommaren 2015
 
 
"Sluta pilla" säger mina fina vänner och jag knyter mina händer för att sluta, men efter bara några få sekunder är jag igång igen. - från "Mer än en dålig vana", februari 2014

Okej, det här är ändå ganska illa. Redan för tre år sedan berättade jag om hur mina fingrar blödde, var röda av inflammationer och fulla av ärrvävnad. Bara för att jag "pillade". Och tyvärr har det inte blivit mycket bättre. Tre fingrar på ena handen och två på andra är okej, men utöver det ser det illa ut. Tänker att jag måste göra något åt det, men känns som att jag testat alla strategier som finns...
 
 
 
"Jag borde vara helt upprymd av livet som läkarstudent som bara börjat, men sanningen är att det är jag inte alls." - från "Mot jakten på mig själv", oktober 2014

Hjälp vilken identitetskris det var. Att helt plötsligt inte vilja bli läkare. Men åh så skönt att jag nu på riktigt känner att jag hittat rätt.
 
 
 
"Det blev bara längre och längre och efter ett tag började jag fundera på vad det var för mening med det hela." - från "Meningen med långt hår", augusti 2015

För att förtydliga pratar jag alltså om hår. Mitt hår som då var så otroligt långt. Är så glad över att det faktiskt blev att jag donerade det till sist. (Men även att håret nu börjat växa till sig)
 
•          •          •
 
Och här någonstans känns det konstigt att vara nostaligisk. Göteborgstiden - vilken påbörjades hösten 2015 - känns för mycket nu för det. Så här får det ta stopp för idag.
 

Filterfri poesi #6

 

Jag har nog mest bara glömt

 

att det egentligen är ganska simpelt

 

Det handlar bara om att leva

 

Att få leva

 

Och att göra livet 

 

så fint som möjligt 

 

 

#psykbryt

✳          ✳          ✳
 
Jag är i en väldigt existentiell period just nu. Funderar kring meningen med livet och sådant där. Inte på ett destruktivt sätt som när jag mår dåligt. Jag har inte känt att livet känts meningslöst. Jag har bara inte riktigt vetat vad som känns meningsfullt på riktigt. Meningsfullt i det stora och det lilla. Meningsfullt generellt och för mig personligen. Så jag har funderat kring det en hel del.
 
Just nu ska jag dock inte gå in på hur mina tankar har gått, eller vilka beslut de lett fram till, utan jag vill bara dela med mig av något jag hittade medan jag funderade. För när man gör det, eller åtminstone när jag gör det, kan det hända att man googlar runt - vilket i sin tur kan göra att man helt plöstligt sitter och läser om Bris fokusområde för 2017, vilket råkar vara psykisk ohälsa. 
 
I samband med Bris arbete med psykisk ohälsa hos barn och unga har de bland annat ett upprop som de kallar för #psykbryt.
Just detta är ett upprop för:
 
          •  Lika vård i alla landsting
          •  Större anslag till forskning om psykisk ohälsa
          •  Att varje självmord av ett barn ska utredas
 
Detta är väldigt viktiga aspekter för att kunna stoppa den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga - därför tycker jag att ni   v e r k l i g e n   borde skriva på, vilket ni kan göra HÄR. Namnlistan kommer sedan att lämnas till ansvariga ministrar i regeringen. 
 
 
Dessutom finns förstås ännu mer att läsa på psykbryt.se och på Bris vanliga hemsida, bris.se. T.ex. finns Bris årliga rapport, som i år har en del som fokuserar extra på just psykisk ohälsa. Och vill man bidra lite mer direkt kan man swisha valfri summa till 90 150 41. Men oavsett → GLÖM INTE ATT SKRIVA PÅ UPPROPET!

Leva för mycket i nuet

✴          ✴          ✴
 
Okej, det här går verkligen emot varenda självhjälpsbok i bokhyllan. Inte för att jag nödvändigtvis brukar hålla med dem. Men gällande detta har jag nog det. Fram tills nu. För jag tror att jag lever lite för mycket i nuet.
 
Eller okej, egentligen handlar det om att jag lever för lite i framtiden. För lite i förhållande till mig själv. För jag är en drömmare. Jag drömmer om saker som komma skall. Brinner för saker jag gör, för att kunna uppnå något. Vill alltid ha projekt igång. Alltid ha mål att sträva mot. 
 
Men just nu saknar jag allt det där. För genom att fokusera så mycket på nuet (som visserligen är fantastiskt) har jag tappat den brinnande känslan. Vilket får nuet att kännas som något kortsiktigt. Något som inte leder till något större på sikt.
 
 
Jag vill poängtera att den här känslan inte är det minsta logisk. Min vardag är inte kortsiktig. Jag läser ju inte minst till psykolog, vilket är det tydligaste exemplet på något jag gör för att utvecklas och kunna uppnå saker och ting både inom en relativt snar framtid, och en långt bort. Men jag känner ändå att jag tappat fotfästet lite. Vet inte vart jag är på väg. Vet inte varför.
 
Så jag tror att jag ska vända mig till pappret och pennan. Som vanligt. För att luska ut lite kring det där. Påminna mig om vad det egentligen jag vill här i livet.

Fragment

•          •         • 

 

 

♢  Det var något speciellt med hur vi virade in oss i varandra. Som om vi var menade så. Passade perfekt. Och jag minns hur jag grävde mig in i din blick. Försvann. Och tänkte att det var där jag hörde hemma.

 

 

 

♢  Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag nog var något mer för dig. Inte bara en i mängden. Inte bara en av alla vilsna ungdomar du mötte. 

 

 

 

♢  Trots att ingen annan kunde se dig var du verklig för mig. Du fanns. Och för att du fanns behövde jag ingen annan. In i dimman med oss. Bara du och jag. Ingen som kunde se hur fel du var.

 

 

Foto: Kawin Harasai 

 

 

♢  En dröm om dig. Sen var jag fast. Fast besluten om att du skulle ha en speciell roll för mig. Spela en speciell roll i mitt liv. Och visst gjorde du det. Men jag kan inte låta bli att tänka att du spelade den fel. 

 

 

 

♢  I dina ord fanns inte längre något som var du. Och i din blick fanns inte ens någon jag kände igen. Du var ett levande skal. På väg någon annanstans. Och jag insåg att jag redan förlorat dig.

 

 

 

Obs! Texterna handlar om olika personer.


Ett hopkok bilder från en Londonresa

✈          ✈          ✈
 
 

Bara ett år sedan den där garderoben

♥          ♥          ♥
 
Imorgon är det ett år sedan. Ett år sedan vadå undrar du? Jo, ett helt år sedan jag skrev mitt "komma-ut-inlägg". Det känns så otroligt konstigt. Hur kan det bara vara ett år sedan? Förstår mig inte på det. Jag kan inte förstå hur jag fram tills för ett år sedan var så pass ofri att vara mig själv som jag faktiskt var och hur jag på så kort tid har kunnat bli så pass fri som jag nu faktiskt är. 
 
Under min "komma-ut-process" var det förstås mycket känslor inblandade. Jobbigt på många sätt, men på minst lika många sätt var det fantastiskt. Något som dock är extra slående nu när jag ser tillbaka, är hur obekvämt saker och ting kändes. Det var som om jag hela livet hade ägt ett par skor som var "sååå mycket jag" men som ändå bara stått i hallen och väntat. De hade stått där fram tills för ett år sedan då jag äntligen stoppade ner fötterna i dem och absolut upptäckte hur fantastiska de var på, men också att de verkligen behövdes gå in för att de skulle kännas bra att gå runt i. 
 
Foto: Alice Donovan Rouse
 
Men som tur var gick det fort. Idag är jag så himla bekväm i min sexualitet. Antagligen till stor del tack vare allt jag varit med om - inklusive allt jag känt. Att jag dejtat. Att jag haft en och en annan crush (inte minst den jag nämnde i inlägget för ett år sedan). Men att jag också varit riktigt ordentligt kär en gång, men därmed tyvärr också fått uppleva hur ont kärlek kan göra när den inte är besvarad. 
 
Jag har känt väldigt mycket det senaste året helt enkelt, vilket fått mig att lära känna mina egna känslor. Är himla tacksam över det trots allt. Och även om det visserligen inte var så mycket tvekan kvar för ett år sedan är det nu om möjligt ännu mer uppenbart att jag faller för just tjejer. Himla konstigt egentligen att jag ägnat så mycket tid åt att känna mig osäker kring det.

Månadslistan #13

•          •          •
 
Mars, mars, mars. Jag är så tacksam över dig. Är så himla glad över att du kom och fullständigt svepte bort februari. Tack, tack, tack. Tack för att du blev en månad jag på riktigt uppskattar att se tillbaka på.
 
 
• Månadens höjdpunkt: London!
London var helt klart månadens höjdpunkt. Med tanke på att det var min första "riktiga" resa, att jag åkte med en väldigt nära vän, och att den dessutom bar till just London - kunde det inte bli annat än en stor höjdpunkt.
 
• Månadens lättnad: Jag klarade min tenta!
Självklart, att klara en tenta är alltid en stor lättnad, men den här gången var det extra speciellt. Tentan var så himla symbolisk. För med tanke på att jag mått så dåligt under februari borde jag helt enkelt inte ha klarat den. Jag har varit så inställd på att behöva göra omtenta i juni och att februari därmed skulle "jaga mig" ända fram tills dess. Därför känns det så otroligt skönt att inte behöva göra det. 
 
 
• Månadens mående: B R A !
Känns så himla skönt att faktiskt kunna skriva det. Under mars har jag mått bra. På riktigt. 
 
 
 
 
• Månadens tankar: Trassliga
Med bättre mående kommer ju också bättre förmåga att tänka klart. Eller åtminstone att tänka. Därför har jag tänkt väldigt mycket kring allt och ingenting, så mycket att tankarna gått över varandra och knutit knut på varandra. 
 
 
• Månadens insikt: Jag behöver verkligen skriva
Visst har jag ofta sagt att skrivande är mitt sätt att bearbeta saker och ting, men har nog inte på riktigt insett vilken betydelse det faktiskt har för mig. När tankar är trassliga behöver jag skriva för att sortera och faktiskt lägga märke till vad det är jag tänker och kännner. Därför är det väldigt dumt att jag inte skrivit så mycket på sistone.
 
 
• Månadens tips: Dreams!
Månadens tips är en app som heter "Dreams". Kort sagt är det en app som gör det extra kul att spara pengar, eftersom man genom den kan skapa olika drömmar som man sparar till. Testa!
 

Med allt grönare fingrar

🌿          🌿          🌿

 

På grund av Londonresan var jag lite sent ute med att sätta ner mina fröer i jorden. Ville ju inte riskera att plantera en massa som sen skulle torka ut ifall solen plötsligt kom fram (vilket den ju också gjorde just den helgen, så tur var väl det). Men nu är jag i alla fall igång med bl.a. chili, tomat, fyra sorters basilika, smultron, en massa koriander och något som är hemligt (på grund av att jag gett sådana fröer till en kompis, utan att säga vad det ska bli). 

 

Är verkligen orimligt peppad på den här odlingssäsongen. Blir så lycklig av att äntligen ha massa plats för växter inne, och när det blir lite varmare - en stor balkong jag kan ställa ut en hel del på. Åh, det kommer bli så himla fint och inte minst: GOTT ! (för ja, i princip allt är ätbart)

 

 

En onsdag som nog inte fanns

•          •          •
 
 
 
Vissa dagar är overkligare än andra. Levda i en bubbla. Utan grepp om tid och rum. Utan insikt om att något annat existerar. 
 
När sådana dagar avslutas på jazzklubb finns en risk för explosion. En känslomässig sådan. För när allt växer sig så stort inom en att man inte längre vet vart man ska ta vägen, tycks inget annat alternativ rimligt. Än att inte längre få plats i sig själv. Att börja slå gnistor.
 

När även tiden med mig själv behövs ses över

•          •        •
 
På ett väldigt betydande plan har mitt liv förändrats. Och eftersom det i allra högsta grad påverkar den här bloggen känns det väldigt viktigt att vi tar ett litet prat om det nu.
 
Saken är den att det kommit in väldigt många människor i mitt liv. Vissa människor har redan funnits, men klivit in lite längre. Vissa är helt nya och har bara hunnit ta några enstaka steg. Och andra har sprungit fram med stora steg och omslutit hela mig och mitt liv. Och självklart innebär det att även jag tagit steg mot andra. Stora. Små. Smygandes. Springandes. Och sammanfattningen på det stora hela är att det är fantastiskt. Jag har så många underbara människor i mitt liv som jag tycker om så mycket. Och jag känner inte längre att jag lever mitt liv på egen hand, utan känner verkligen att jag på riktigt delar det med andra. Trots att jag varken har flickvän eller någon att bo med (vilket jag tidigare trodde var en förutsättning för att känna så).
 
Men. Ja, för det kommer ett men. Detta har lett till att mitt liv ser ganska annorlunda ut nu. Största skillnaden är att jag helt enkelt inte har så mycket tid själv, och det i sig innebär en hel del rent känslomässigt (men det sparar vi till ett annat inlägg) men inte minst också rent praktiskt. Att jag är väldigt lite själv, innebär ju rimligtvis också att jag har väldigt lite tid till att göra det jag gör när jag är just själv.
 
Så vad är det jag brukar göra då? Svaret är mycket! Jag har länge sett mig som proffs på att underhålla mig själv. Har näst intill aldrig svårt att komma på saker att göra. En del är bara tidsfördriv, men andra delar har väldigt stor betydelse för mig - inte minst kreativa sysslor. Vi pratar bland annat om att pyssla, fota, redigera bilder, spela gitarr/piano, experiementera i köket, skriva och sist men inte minst: blogga. 
 
 
Foto: Himesh Behera
 
 
Att inläggen dykt upp med allt större mellanrum här beror alltså inte just nu på att jag mår dåligt (vilket ju var fallet tidigare under året). Det beror inte heller på att jag har inspirationsbrist (nej, mitt huvud snarare bubblar av idéer just nu). Det beror bara på att jag inte har tid. Eller nej, att jag inte tar tid. 
 
För det jag vill komma fram till är inte att jag inte vill blogga mer. Nej, jag håller fortfarande fast vid min förhoppning inför året om att jag ska börja lägga ner mer tid på bloggen. Men samtidigt vill jag inte ha mindre tid med andra människor.
 
Det hela låter kanske som en omöjlig ekvation. (åtmonstone har det gjort det i mina öron) Och det hade det också varit, om det inte vorit för en sak: att jag verkligen kan lägga upp min egentid bättre. För precis som för (vad jag antar är) många andra, så tenderar min egentid gå orimligt fort - främst på grund av att jag fastnar på olika internetsidor och sociala medier-flöden. Jag scrollar. Och scrollar. Ser klipp om ingenting. Googlar orimligt längre runt efter saker som jag kan tänkas vilja ha till min nya lägenhet. Och allt möjligt annat. Jag vill dock poängtera att det i grund och botten inte behöver vara något problematiskt. Det är en form av underhållning som jag i många fall på riktigt gläds av. Dessutom är det en stor inspirationskälla. Problemet är när jag är "mätt". När jag kollat igenom allt jag på riktigt är intresserad av. När jag sökt efter det jag på riktigt funderar kring. Problemet är att jag då fortsätter och därmed slösar tid på näst intill ingenting.
 
Att det är så här är förstås inget nytt. Men det är nu det blir tydligt. För förut hade jag så pass mycket tid att jag hann med BÅDE att fastna i internet orimligt länge OCH göra en hel del kreativt. Där har vi skillnaden. Där har vi vad jag måste prioritera. Det handlar inte om att välja mellan vänner och egentid. Utan mellan dösurf och kreativa sysslor. 
 
Och som ni säkert förstår är det kreativa sysslor jag vill prioritera, så det är vad jag framöver ska försöka göra. Självklart är det betydligt lättare sagt än gjort, men min plan är att till viss del schemalägga kreativa sysslor jag vill ägna mig åt. Förhoppningsvis bara för att kicka igång det och sedan göra saker och ting lite mer rutinmässigt, men jag får ta det som det kommer. 
 
För bloggen innebär det här några specifika saker: först och främst ska jag då alltså för min del schemalägga blogg-tid, vilket kommer leda till att det också dyker upp fler inlägg. Då jag tidigare insett att det är väldigt bra för mig att ha ett bestämt tidsintervall mellan inläggen kommer jag också börja med det igen. Från och med idag ska jag försöka att publicera ett inlägg var 3e dag, fram till Famla Fints födelsedag den 20e april då jag tänker att jag ska återgå till varannan dag (vilket jag ju körde på tidigare). Det är planen. Och åh, vad jag ser fram emot det. Jag har verkligen så mycket att dela med mig av. London. Känslor. Psykisk ohälsa. Odling. Mat. Tankar. Dikter. Och mycket mer. Så jag hoppas att ni hänger med på det!
 

Borough Market

•          •          •
 
Som jag nämnde i förra inlägget är Borough Market absolut något jag vill nämna. Där finns nämligen - utöver otroligt många människor - så otroligt mycket ätbart. Så mycket gott. Så mycket spännande. Där kan man tex doppa bröd i fler sorters olivolja än man kunnat föreställa sig existerade. Eller beundra en stor klump lakritsmassa. Eller lyssna på fantastiskt härliga gatumusiker. Och förstås allt annat som man brukar kunna göra på fantastiska matmarknader. 
 
Dessutom är det så himla lätt att hitta. Ta tunnelbanan till London Bridge och följ skyltarna mot Borough Market. Skulle du mot all förmodan inte se det, är det antagligen för att det bokstavligt talat bara ligger precis bakom hörnet. 
 
 

Godaste veganburgaren

•          •          •
 
Vår Londonresa var helt klart fylld av en mängd matupplevelser. Till största del positiva, men tyvärr en och annan besvikelse också (men det handlade snarare om för höga förväntningar än att det vi åt inte var gott). Bland dessa vill jag dock lyfta fram en särskilt, nämligen Big V
 
Big V är ett veganskt burgarställe som man hittar på Borough market (som jag för övrigt ska berätta mer om i ett annat inlägg) i centrala London och som lagar de godaste burgarna jag någonsin ätit! Jag åt en Classic V Cheeseburger som var helt makalöst god och dessutom hade otroligt bra konsistens (när händer det ens när det kommer till veganska burgare? ). Burgaren var nämligen gjord av seitan, vilket antagligen var ett vinnande koncept för att få ett precis lagom tuggmotstånd (vilket faktiskt gör mer för en burgare än man kan tro). Utöver det innehöll den en fantastisk dressing, ketchup, inlagd gurka, picklad rödlök, sallad och vegansk ost. Ville man kunde man även lägga till veganskt bacon. 
 
 
 
 
Men eftersom det förstås är svårt att göra matupplevelser rättvisa i bild och text, måste jag förstås råda er att testa någon av burgarna om ni befinner er i London. Endast då kan ni förstå hur fantastisk god den faktiskt var.

Med London i ryggen

✈          ✈          ✈
 
Nu är den förbi. Londonhelgen. Kan inte förstå det. Och inser att jag inte på något sätt kommer kunna förmedla hur den faktiskt var. Inte fullständigt åtminstone. Kommer inte kunna berätta om allt vi har haft för oss. Allt vi sett. Eller allt vi känt. Och kanske är det något fint i det. Eller nej, stryk "kanske". Det är klart att det finns något fint i att upplevelser kan vara obeskrivbara.
 
 
 
 
M E N  även om jag inte kan berätta allt, finns det ändå så himla himla mycket jag kan dela med mig av. Jag sitter på ett stort gäng bilder som väntar på att redigeras, och inte minst dem ska ni få se. Men jag funderar också på att göra lite tips-inlägg, troligtvis med lite olika listor (för att listor helt enkelt är   b ä s t   ). Kanske tips på saker att se. Kanske tips på matställen man inte bör missa. Kanske lite tips kring att fixa boende genom Airbnb. Och kanske tips på någonting helt annat som på något sätt har att göra med vår Londonresa. Vad sägs om det?
 

Flyr till en annan verklighet för ett tag

•          •         •
 
Foto: 1) Rob Bye 2) Tamara Menzi
 
 
✳   Gissa var jag befinner mig just precis nu nu nu!    
 

10 frågor om mat

•          •          •

 

TRE ORD SOM BESKRIVER MIG I KÖKET

 kreativ • otålig • nyfiken
 
 

DET JAG HELST ÄTER TILL FRUKOST

 hembakt bröd med avokado, mangosmoothie toppat med något gott och en stor kopp kaffe med Oatlys iKaffe
 
 

TRE REDSKAP JAG INTE KLARAR MIG UTAN

 stavmixer • hushållsvåg • ordentligt vass kniv
 
 
 
 

TVÅ REDSKAP JAG SKULLE VILJA HA

 bakmaskin (kitchenaid om jag får drömma) • gjutjärnsstekpanna
 
 

FYRA MÅSTEN PÅ MIN PIZZA

tomatsås • vegansk ost • champinjoner • lök (gärna också något mer spännande förstås - men dessa är ändå mina måsten)
 
 

DET KONSTIGASTE EN HITTAR I MITT KÖK

rökt salt
 
 

DET JAG SKULLE KUNNA ÄTA VARJE DAG

S M Ö R G Å S A R !
 
 
 

 

MIN FAVORITDESSERT

 allt som är väldigt chokladigt. gärna choklad i olika former, så som en brownie med både chokladbitar och chokladsås.
 
 

DET JAG LAGAR MEST NU FÖR TIDEN

 ugnsrostade rotfrukter (pga har ÄNTLIGEN ugn)
 
 

NÅGOT JAG TYCKER OM MEN INTE LAGAR SÅ OFTA

cheesecake. inser att det är väldigt märkligt att jag så sällan gör det, med tanke på att jag ändå tänker på det titt som tätt.
 
 
Frågorna till denna lista hittade jag HÄR

När till och med avokadoträdet vill gå vidare

 
 ✼          ✼         ✼
 
 
Mitt avokadoträd tycks trotsa allt. Bristen på sol. Snön.
Och en Cecilia som har haft fullt upp med sig själv.
 
Trots allt är det i en ny fas. Det skapar nya blad. Lite fräschare. Lite tåligare. Än de gamla.
 
 
 
 
Och jag, jag försöker inspireras av mitt avokadoträd. Jag försöker trotsa allt. Och skapa något nytt.
 

Månadslistan #12

•          •          •
 
 Jag vet inte riktigt vad som hände, men av någon anledning blev det inte någon månadslista för varken december eller januari. Tror att det kan ha att göra med att det i december var så himla stort fokus på att summera året att det inte kändes relevant att summera månaden. Och i januari. Ja. Då var det helt enkelt bara mycket. Men hur som helst har även februari nu gått, så låt oss fokusera på det.
 
 
• Månadens tacksamhet: mina vänner
Är så otroligt tacksam över att jag har vänner som på riktigt bryr sig om mig. Som gör allt de kan för mig. Kämpar när jag inte orkar. Jag är så tacksam över att de finns. Att jag får ha dem i mitt liv. Att de vill ha mig i sitt.
 
• Månadens rädsla: att mina vänner inte ska orka med mig
Mitt i tacksamheten hamnade jag där. Kunde inte förstå att de på riktigt orkade med mig när jag knappt orkade med mig själv. Men tydligen gör de det. Och tydligen är rädslan helt obefogad. Jobbar på att förstå det. 
 
 
 
 
• Månadens vuxenpoäng: skaffade mig nytt extrajobb
För att göra en lång historia kort så trivdes jag inte med mitt förra extrajobb, så istället har jag blivit bemanningsanställd förskolevikarie. Tror på att det är ett bättre alternativ. Älskar att få mer tid med barn. 
 
• Månadens längtan: London!
Börjar nästan förstå att vi alldeles snart ska dit. Galet! 
 
• Månadens tips: Håll utkik efter öppna repetitioner! 
Jag själv hade ingen aning om det innan en kompis tipsade, men inför t.ex. dans- och teaterföreställningar hålls ibland öppna repetitioner. Himla kul grej att gå på! Känns som att man är lite speciell som får gå lite "bakom kulisserna" och dessutom är det ofta gratis!
 

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Det här är Famla Fint. En plats för tankar. En plats för känslor. En plats för brutal ärlighet. Här får allt plats. Det jobbiga. Det lättsamma. Jag. Och förhoppningsvis du. För även om jag förstås skriver utifrån mig själv hoppas jag på att du också kan hitta något. Kanske igenkänning. Tankar. Inspiration. Eller kanske ett recept. Jag som skriver heter Cecilia och jag önskar dig varmt välkommen!









Matbloggstoppen



RSS 2.0