Borough Market

•          •          •
 
Som jag nämnde i förra inlägget är Borough Market absolut något jag vill nämna. Där finns nämligen - utöver otroligt många människor - så otroligt mycket ätbart. Så mycket gott. Så mycket spännande. Där kan man tex doppa bröd i fler sorters olivolja än man kunnat föreställa sig existerade. Eller beundra en stor klump lakritsmassa. Eller lyssna på fantastiskt härliga gatumusiker. Och förstås allt annat som man brukar kunna göra på fantastiska matmarknader. 
 
Dessutom är det så himla lätt att hitta. Ta tunnelbanan till London Bridge och följ skyltarna mot Borough Market. Skulle du mot all förmodan inte se det, är det antagligen för att det bokstavligt talat bara ligger precis bakom hörnet. 
 
 

Godaste veganburgaren

•          •          •
 
Vår Londonresa var helt klart fylld av en mängd matupplevelser. Till största del positiva, men tyvärr en och annan besvikelse också (men det handlade snarare om för höga förväntningar än att det vi åt inte var gott). Bland dessa vill jag dock lyfta fram en särskilt, nämligen Big V
 
Big V är ett veganskt burgarställe som man hittar på Borough market (som jag för övrigt ska berätta mer om i ett annat inlägg) i centrala London och som lagar de godaste burgarna jag någonsin ätit! Jag åt en Classic V Cheeseburger som var helt makalöst god och dessutom hade otroligt bra konsistens (när händer det ens när det kommer till veganska burgare? ). Burgaren var nämligen gjord av seitan, vilket antagligen var ett vinnande koncept för att få ett precis lagom tuggmotstånd (vilket faktiskt gör mer för en burgare än man kan tro). Utöver det innehöll den en fantastisk dressing, ketchup, inlagd gurka, picklad rödlök, sallad och vegansk ost. Ville man kunde man även lägga till veganskt bacon. 
 
 
 
 
Men eftersom det förstås är svårt att göra matupplevelser rättvisa i bild och text, måste jag förstås råda er att testa någon av burgarna om ni befinner er i London. Endast då kan ni förstå hur fantastisk god den faktiskt var.

Med London i ryggen

✈          ✈          ✈
 
Nu är den förbi. Londonhelgen. Kan inte förstå det. Och inser att jag inte på något sätt kommer kunna förmedla hur den faktiskt var. Inte fullständigt åtminstone. Kommer inte kunna berätta om allt vi har haft för oss. Allt vi sett. Eller allt vi känt. Och kanske är det något fint i det. Eller nej, stryk "kanske". Det är klart att det finns något fint i att upplevelser kan vara obeskrivbara.
 
 
 
 
M E N  även om jag inte kan berätta allt, finns det ändå så himla himla mycket jag kan dela med mig av. Jag sitter på ett stort gäng bilder som väntar på att redigeras, och inte minst dem ska ni få se. Men jag funderar också på att göra lite tips-inlägg, troligtvis med lite olika listor (för att listor helt enkelt är   b ä s t   ). Kanske tips på saker att se. Kanske tips på matställen man inte bör missa. Kanske lite tips kring att fixa boende genom Airbnb. Och kanske tips på någonting helt annat som på något sätt har att göra med vår Londonresa. Vad sägs om det?
 

Flyr till en annan verklighet för ett tag

•          •         •
 
Foto: 1) Rob Bye 2) Tamara Menzi
 
 
✳   Gissa var jag befinner mig just precis nu nu nu!    
 

10 frågor om mat

•          •          •

 

TRE ORD SOM BESKRIVER MIG I KÖKET

 kreativ • otålig • nyfiken
 
 

DET JAG HELST ÄTER TILL FRUKOST

 hembakt bröd med avokado, mangosmoothie toppat med något gott och en stor kopp kaffe med Oatlys iKaffe
 
 

TRE REDSKAP JAG INTE KLARAR MIG UTAN

 stavmixer • hushållsvåg • ordentligt vass kniv
 
 
 
 

TVÅ REDSKAP JAG SKULLE VILJA HA

 bakmaskin (kitchenaid om jag får drömma) • gjutjärnsstekpanna
 
 

FYRA MÅSTEN PÅ MIN PIZZA

tomatsås • vegansk ost • champinjoner • lök (gärna också något mer spännande förstås - men dessa är ändå mina måsten)
 
 

DET KONSTIGASTE EN HITTAR I MITT KÖK

rökt salt
 
 

DET JAG SKULLE KUNNA ÄTA VARJE DAG

S M Ö R G Å S A R !
 
 
 

 

MIN FAVORITDESSERT

 allt som är väldigt chokladigt. gärna choklad i olika former, så som en brownie med både chokladbitar och chokladsås.
 
 

DET JAG LAGAR MEST NU FÖR TIDEN

 ugnsrostade rotfrukter (pga har ÄNTLIGEN ugn)
 
 

NÅGOT JAG TYCKER OM MEN INTE LAGAR SÅ OFTA

cheesecake. inser att det är väldigt märkligt att jag så sällan gör det, med tanke på att jag ändå tänker på det titt som tätt.
 
 
Frågorna till denna lista hittade jag HÄR

När till och med avokadoträdet vill gå vidare

 
 ✼          ✼         ✼
 
 
Mitt avokadoträd tycks trotsa allt. Bristen på sol. Snön.
Och en Cecilia som har haft fullt upp med sig själv.
 
Trots allt är det i en ny fas. Det skapar nya blad. Lite fräschare. Lite tåligare. Än de gamla.
 
 
 
 
Och jag, jag försöker inspireras av mitt avokadoträd. Jag försöker trotsa allt. Och skapa något nytt.
 

Månadslistan #12

•          •          •
 
 Jag vet inte riktigt vad som hände, men av någon anledning blev det inte någon månadslista för varken december eller januari. Tror att det kan ha att göra med att det i december var så himla stort fokus på att summera året att det inte kändes relevant att summera månaden. Och i januari. Ja. Då var det helt enkelt bara mycket. Men hur som helst har även februari nu gått, så låt oss fokusera på det.
 
 
• Månadens tacksamhet: mina vänner
Är så otroligt tacksam över att jag har vänner som på riktigt bryr sig om mig. Som gör allt de kan för mig. Kämpar när jag inte orkar. Jag är så tacksam över att de finns. Att jag får ha dem i mitt liv. Att de vill ha mig i sitt.
 
• Månadens rädsla: att mina vänner inte ska orka med mig
Mitt i tacksamheten hamnade jag där. Kunde inte förstå att de på riktigt orkade med mig när jag knappt orkade med mig själv. Men tydligen gör de det. Och tydligen är rädslan helt obefogad. Jobbar på att förstå det. 
 
 
 
 
• Månadens vuxenpoäng: skaffade mig nytt extrajobb
För att göra en lång historia kort så trivdes jag inte med mitt förra extrajobb, så istället har jag blivit bemanningsanställd förskolevikarie. Tror på att det är ett bättre alternativ. Älskar att få mer tid med barn. 
 
• Månadens längtan: London!
Börjar nästan förstå att vi alldeles snart ska dit. Galet! 
 
• Månadens tips: Håll utkik efter öppna repetitioner! 
Jag själv hade ingen aning om det innan en kompis tipsade, men inför t.ex. dans- och teaterföreställningar hålls ibland öppna repetitioner. Himla kul grej att gå på! Känns som att man är lite speciell som får gå lite "bakom kulisserna" och dessutom är det ofta gratis!
 

Förkylning och symboliska semlor

•          •          •
 
Febern stiger och jag har i princip bosatt mig i min säng. Det gör mig allt mer uppstressad, men mitt i allt är det ändå så himla uppenbart att det här var precis vad jag behövde. Jag har varit så himla dålig på att lyssna på min kropp. Den har fått utstå så himla mycket den senaste tiden. Så antagligen fick den nog och behövde säga ifrån. Säga ifrån ordentligt.
 
MEN oavsett om man är förkyld eller inte får man inte glömma att det faktiskt är fettisdagen idag. Konstigt nog är det ganska viktigt för mig. Är egentligen orimligt förtjust i alla "speciella" dagar av det slaget, men just fettisdagen har fått en speciell betydelse för mig. Främst har det att göra med att semlan jag åt under fettisdagen 2012 blev så symbolisk. Efter flera månader på ätstörningskliniken skulle jag minsann klara av att äta en semla. Och det gjorde jag.
 
 
 
 
Och i år adderades ytterligare mening till semlan. För att orka när saker och ting varit jobbigt har jag nämligen tänkt att februari må vara jobbig, men att mars kommer bli så mycket bättre. Att fettisdagen i år är sista februari är därför otroligt passande. Under hela månaden har jag sett fram emot att februari ska gå över i mars och att det ska firas med en semla!
 
Så trots feber ska jag om några timmar pallra mig iväg till ett café med några vänner. Tills dess samlar jag kraft genom att dricka chokladdryck i min "stark-kopp".
 

I försök

<<<          <<<          <<<
 
Köper tulpaner i ett försök att locka fram våren. Äter enorma mängder bananglass för att eliminera förkylningen. Det går sådär. Känns som att det mesta går sådär just nu. 
 
Det är så typiskt. Att det efter en psykisk svacka kommer en fysisk. Den lär visserligen bli kortare. Förkylningar går lättare över än depressiva perioder. Men ändå typiskt.
 
 
 
 
Försöker verkligen intala mig själv att det är okej. Det är okej om jag inte klarar tentan som väntar. Det här är inte gymnasiet. Man får fler chanser. Klarar jag inte tentan nu, klarar jag den någon annan gång. Jag försöker intala mig själv att det är bra. Ibland bör skolan inte vara ens främsta prioritering. Då är det bra om man faktiskt prioriterar det som behövs prioriteras. Till exempel ens egen hälsa. 
 
 
P.S. Att jag inte mått (och mår) så bra är också anledningen till att uppdateringen här inte prioriterats. Har inte funnits energi och ännu mindre inspiration. Men hoppas på bättring inom en snar framtid.

Filterfri poesi #6

 ∞
 
 
Åter igen fast i illusionen
Att det är jag som styr
Jag som beslutar
Hur det ska gå
 

Slå över

•          •          •

 

Plötsligt känns det som att det slagit över. Väldigt diffust, men samtidigt så otroligt uppenbart. Det skulle kunna handla om att jag ätit ordentligt det senaste dygnet. Att jag sovit bra. Att jag fått mens. Att solen kikat fram. Att jag köpt en ny möbel till min lägenhet. Att jag tillbringat några timmar med en vän. Det skulle kunna handla om det. Men jag tror inte det. Åtminstone inte bara. För något känns i grunden annorlunda. Som om någon plötsligt tryckt på lampknappen inom mig. 

 
Foto: Jake Givens 

 

Absolut. Alla de där sakerna spelar roll. Men de senaste veckorna har de inte gjort det. Saker som vanligtvis gett mig glädje har inte riktigt nått fram. Har inte kunnat se dem fullständigt i mörkret. Så det är rimligt att det är något mer. Åtminstone hoppas jag på det. 

 

För jag vill så himla gärna att det ska vända nu. Gå åt rätt håll. Men annars har jag åtminstone fått en bra dag och även det är jag väldigt tacksam över.

 


När allt blir projekt

•          •          •

 

Jag vet inte om det beror på att jag har extra lite energi just nu, eller att saker och ting är mer energikrävande. Antagligen en kombination. Men oavsett blir allt projekt. Att ta sig an även vardagens minsta måsten känns otroligt motigt. Så jag kryper in under ett täcke och glömmer det som ska göras. Kanske tänker att jag kommer känna för det imorgon. 

 

Men det gör jag inte. För många morgondagar har varit precis likadana som dagen innan. 

 

 

Foto: Siebe 
 

Så väldigt lite blir gjort just nu. Försöker tänka att det är okej, samtidigt som jag jobbar för att  inte tappa greppet helt. Aktivera mig lagom mycket. Försöka hålla fast vid det som håller mig uppe. Skolan. Vänner. Hoppet om att en bättre morgondag kommer till slut.

 

För innerst inne vet jag ju att den kommer. Kanske kommer en bra morgondag redan imorgon. Jag hoppas på det och annars ska jag hoppas på det även imorgon. 


Bortglömd glömska (är glömd igen)

 

Ibland känns det relevant att lyfta texter som skrevs för en tid sedan. Till exempel idag.

Därför kommer här en liten text jag skrev den 17e juli 2016

 

 

•          •         •

 

 

När det blir mörkt blir jag glömsk. Jag glömmer bort att det är så livet är ibland. Att det är så mitt liv är. Jag glömmer bort att allt som skapas inom mig är en mängd lögner; jag kommer aldrig ta mig ur det, jag kommer aldrig kunna tänka, känna eller se på världen på ett annat sätt. 

 

 

Jag glömmer att det faktiskt går över. Att jag är en person som kort efter jag vridit mig i ångest och känt att allt är meningslöst, gläds orimligt mycket av vildhallon. Plötslig far ett glädjerus genom kroppen på grund av en sol som spricker upp. Eller härlig luft. Eller en bra serie. 

 

 

Varje gång det går över tänker jag att jag borde förstå det. Minnas det för framtiden. Jag glömmer hur glömsk jag blir när det blir mörkt.

 

 


Fyra låtar till mig själv (och alla andra som behöver dem)

 
♥          ♥          ♥
 
 
 
 
♥          ♥          ♥
 
 

Tårar torkar långsamt

•          •          •
 
Jag kan inte bestämma mig. Försvinna under ett täcke. Eller kasta mig ut i världen. Mellanläget är otydligt och näst intill ohanterligt då jag inte vet vad det är som behöver hanteras.
 
 
Foto: Joe Watts
 
Men det är vår snart. Jag försöker påminna mig om det. Snart kommer solen, och snart värms jorden upp igen. Snart värms jag upp. Men tills dess ska en av Tomas Stenströms låtar få gå på repeat i mina lurar:
 
 
•  TÅRAR TORKAR LÅNGSAMT  •

När alla drömmar har gått till spillror när inga ord betyder nått

När himlen faller över dina axlar och ingenting tycks finnas kvar

Det kommer ordna sig, det kommer ordna sig

Det blir bättre snart

 

Solen skiner inte längre här

det är inte ljust nu

men nånting är påväg

för tårar torkar långsamt

 

När du försöker och inget funkar, när allt du var har gett sig av

När du förstår att allting var förgäves och ingenting kommer tillbaks

Det kommer ordna sig, det kommer ordna sig

Det blir bättre snart

 

Solen skiner inte längre här

det är inte ljust nu

men nånting är påväg

för tårar torkar långsamt

 

under ytan

 
✴          ✴          ✴
 
 
Det finns så mycket trasigt
 
Så mycket som aldrig blir helt
 
Och kanske börjar hon finna sig i det
 
 
 
För det verkar inte spela någon roll
 
Hon dansar bara på ytan
 
Precis ovanför gamla mönster
 
Och precis när alla verkar tro
 
Att hon lärt sig simma
 
Sjunker hon till botten
 
 
 
Själv tror hon att hon bara leker
 
Leker med andras känslor
 
Dyker ner för att andra ska lyfta upp henne
 
Att hon kan vända om när som helst
 
Sluta drunkna när hon känner för det
 
 
 
✴          ✴          
 

Här ska jag tydligen bo

♦          ♦          ♦

 

Femtionio kvadratmeter är stort. Så pass stort att det går att dansa runt trots att hela vardagsrummet och stor del av både sovrummet och köket, är fyllt av påsar och flyttlådor. Har svårt att vänja mig vid det. Och tror att det kommer bli ännu svårare när allt väl är uppackat. Men åh vad jag älskar att det är något jag behöver vänja mig vid.

 

Har inte heller något emot att behöva vänja mig vid att ha en ugn. Eller ja, ett kök över huvud taget. Inklusive stora bänkytor som gör det så mycket roligare att laga mat. Och som man kan sitta på. Allt det är nog ändå det bästa hittils. 

 

 

 
 
P.S. Ska bjuda på fler bilder snart. Tänker att det kan vara kul att se hur det ser ut även innan jag "kommit iordning" ordentligt. Har bara inte varit hemma så mycket medan det varit ljust, så har inte blivit att jag tagit så många bilder ännu.
 

Förklaring till tystnaden

•          •          •

 

Förlåt för att det ekar tyst här. Hade så gärna velat lägga tid på att fixa med inlägg, men just precis nu går inte det att prioritera. Mest för att tid är en bristvara, men också för att livet generellt sett är upp och ner och ut och in. Mest för att jag lever i ett flyttkaos. Och försöker leva resten av livet parallellt. Vilket är ganska påfrestande, men till stor del på ett bra sätt. 

 
Så jag återkommer så fort jag kan. Förhoppningsvis inom någon dag eller så.
 

Bara ett enda

•          •          •
 
Vi har bara ett liv. Vad vi vet. Och visst är vi medvetna om det.
Och visst händer det att vi tänker att det kanske är något man borde ha i åtanke. Men har vi det?
 
Jag tror inte det.
 
Jag kan inte låta bli att undra hur lite av allt vi gör som vi hade gjort om vi faktiskt hade haft i åtanke att vi bara har ett liv. Begränsat med tid. Hur hade det varit med det där jobbet? Utbildningen? Relationen? Frukosten? Hade du faktiskt gjort som du gör? Låtit allt vara som det är? 
 
Jag inser att jag inte hade det. Jag inser hur mycket jag gör för att jag tänker att jag borde. För att det blir bäst så. Fast det inte alls blir det. För mig. 
 
 
 
Det är ett enormt slöseri med tid. Att lägga timmar, dagar, månader och i vissa fall år, på saker som innerst inne inte är det man mår bäst av. Kanske finns det annat som är mer värt att lägga sitt liv på. Alternativ som faktiskt skulle göra en mer gott.
 
Jag kan inte låta bli att undra hur mycket av allt vi inte gör som vi hade gjort om vi faktiskt haft i åtanke att vi bara har ett liv. Kanske är det en svårare fråga. Vad vill du med ditt liv? Vad vill jag med mitt? Låt oss om inte annat börja i den något enklare änden: vad vill vi faktiskt äta till till frukost imorgon?

Det är så märkligt att vi fortfarande inte förstår

hur fina vi är
 
♥          ♥          ♥
 
 

Första resan bär till London

➳          ➳          ➳
 
På tal om framtidsdrömmar är det mycket sådant just nu. Inte bara gällande den kommande flytten utan också gällande min kommande resa. Whaa! Det är så galet att jag faktiskt har en resa bokad. Kan inte förstå. Att jag. Och en väldigt fin vän. Åker till LONDON. Redan i mars!
 
Att resa är stort i sig, men faktum är att jag aldrig tidigare rest utomlands med andra än mina föräldrar - så det här känns därmed lite extra stort. Skulle ha varit hundra procent bekväm om jag rest till Santorini (där jag alltså varit tusentals gånger), men att resa till andra platser och därmed också andra flygplatser, känner jag mig något nervös (men mest bara positivt spänd) inför. Inser att jag verkligen kommer oroa mig över allt och ingenting, men hoppas på att kunna släppa de känslorna - åtminstone lite grann.
 
Foto: Thomas Kelley
 
Hur som helst är jag övertygad om att det kommer bli bra. Det är ju till London vi ska. Det kan ju bara inte bli dåligt. Ser inte minst fram emot att vara så himla mycket turist det bara går!

Livet med IKEA

 
•          •          •
 
 

via GIPHY

 

 

Kanske är det ett tecken på att det gått för långt, när mina drömmar börjar utspela sig på ikea. Mitt liv är alltså numer både i vaket och sovande tillstånd, en ständigt skiftande ikea-annons. Jag testar mig fram. Byter ut soffan. Bordet. Tänker på hur jag kan inreda min balkong. Funderar kring hur man kan göra om ikea-möbler. Men kommer egentligen inte fram till vad jag vill. Minns ju knappt hur min nya lägenhet ser ut. Kanske kommer de få beslut jag tagit kring möbler, ändå suddas ut när jag väl vridit om nyckeln. 

 

 

På tal om det är det inte alls lång tid kvar nu. Någon gång nästa fredag är lägenheten ÄNTLIGEN MIN och dagen därpå flyttar jag in på riktigt. Det är så GALET! Hela grejen med att jag faktiskt ska flytta känns så mycket som en del av mina drömmar kring ikea-möbler. Det känns inte riktigt på riktigt. 

 

 

Men det är det! Snart snart snart! Hurra för det!

 


Verklighetsflykt

✻          ✻          ✻

 

Jag önskar att jag inte gjorde allt så svårt. Att jag hade kunnat hantera det här och gått vidare mot något mindre komplicerat. Men förlåt. Jag tycks inte kapabel till det just nu. För det spelar ingen roll hur mycket jag tänker att det inte kommer bli vi. Oavsett skriker varenda millimeter av min kropp att du och jag ska bli ett. Allt annat tycks fysiskt omöjligt.

 
 
Foto: Benny Jackson
 

Därför är det så lätt att bara sluta försöka. Sluta försöka komma över dig. Börja komma på ännu en förklaring som innebär att du bara inte erkänner att det ska bli vi. Ännu en förklaring som bara spelar spel. Med mina tankar. Med mina känslor. Med allt jag är. Ännu en förklaring att fly från verkligheten med.

 


En lillebror som blivit större

 
 
Kommer aldrig sluta konstatera hur märkligt det är att du blivit större. Eller att du bara råkar vara alldeles fantastisk. För det slår mig så himla himla ofta. 
 
Åh vad jag tycker om dig!
 
 
♥          ♥          ♥
 

Jag hade velat berätta om dig

 

✻          ✻          ✻

 

 

 

Jag hade verkligen velat berätta om dig

 

Om hur ingen hör

 

Om hur ingen ser 

 

Dina tårar

 

 

 

Jag hade velat berätta om hur du omfamnade mig

 

Du som knappt ens visste vem jag var

 

Du som bara visste att jag vill väl

 

Och kände att det var tillräckligt

 

 

 

Jag hade velat stanna hos dig för evigt

 

Vara den som hjälper dig höras

 

Få folk att förstå hur mycket människa du är

 

Om än en väldigt gammal sådan

 

 

 

Men där och då blev vi så små

 

Små tillsammans

 

Allt jag ville göra var utom räckhåll

 

Så jag kramade dig igen

 

 

 

✻          ✻          ✻

 


Tillfällig hemstad

✴          ✴          ✴
 
Antagligen var det en felhörning. Ja, med största sannolikhet var det det. Men när jag hörde busschauffören säga "välkommen hem" for ändå ett glädjerus inom mig. För jag kände mig himla mycket hemma. Hemma i en stad jag inte hittar i. 
 
Antagligen har jag anammat mina vänners hemkänslor. Tycker nämligen att det är så fint att de tycker om sin hemstad så mycket. Att de har så mycket de saknar där. Och faktum är att jag också har det. Åtminstone vissa tider på året.
 
För när mina vänner åker hem samtidigt känns alla andra platser orimliga att befinna sig på. Ingen plats känns så mycket hemma som Norrköping gör just då.
 
Så dagen innan nyårsafton åkte jag dit.
 
 
 
Hade inte velat avsluta tvåtusensexton, eller påbörja tvåtusensjutton, på något annat sätt. Att känna att jag var på rätt plats just i den stunden, gav mig en känsla av att faktiskt vara på rätt plats i livet - och oavsett hur mycket jag kommer hålla med mig själv om det andra dagar, var det härligt att känna så just då.

Två år som vegan

✳          ✳          ✳
 
I förrgår var det exakt två år sedan jag på riktigt blev hundra procent vegan. Det var exakt två år sedan jag bestämde mig för att jag hade kompromissat för sista gången. För det var inte på något vis rätt att göra det som kändes fel, bara för att det exempelvis underlättade rent socialt. Nej, det var nog. 
 
Två år känns som lång tid, men samtidigt inte alls. Jag kan inte förstå att jag bara varit vegan i två av mina tjugo år i livet. Det är så svårt att förstå att det som jag ser som så självklart idag, var så främmande förut. (Undrar du varför jag blev vegan går det att läsa här)
 
Men hur som helst, mina två år bör ändå firas på något sätt, så jag tänkte ta tillfället i akt att göra något jag inte haft tillfälle att göra - nämligen dela med mig av några av mina favoritdjurbilder från unsplash. Så här kommer de! 
 
 
 
•  Klicka på bilderna för att komma till källorna  •
 

Mina förhoppningar inför 2017

 

När jag började skriva på det här inlägget insåg jag att jag hade betydligt fler förhoppningar än jag var medveten om. Därför har jag valt lite mer specifika förhoppningar i år, och bara ett axplock av de som jag faktiskt har inför tvåtusensjutton.

 

 

Inför 2017 hoppas jag på att:

 

 • Bli tillsammans med någon. Ja. Jag måste börja med det, för åh vad jag hoppas på det! Jag hoppas så på att jag under året läker och sen blir förälskad i någon som älskar mig tillbaka. Vill. Så. Gärna.

 

• Flytta in i lägenheten. Om inget väldigt oväntat händer kommer ju detta ske, och det dessutom väldigt tidigt på året. Ser verkligen fram emot det!

 

• Åka till London. Nästan lika säkert som det är att jag ska flytta in i lägenheten är det faktiskt att jag ska till London - för vet ni? biljetterna är bokade! I mars åker jag och min fina vän Emelie iväg på vår första resa tillsammans - KAN INTE FÖRSTÅ DET! 

 

• Odla. Jag hoppas verkligen på att jag kommer dra nytta av det faktum att jag ska få en lägenhet med mer plats, fler fönsterbrädor, plus en stor balkong. 

 

• Gå en till skrivarkurs. Det var så lyckat i år, så hoppas på att gå någon liknande även år tvåtusensjutton, och att även den ska bli lyckad.

 

• Hitta min ”fotostil”. Det här är faktiskt någonting jag brottas med väldigt mycket just nu. Jag influeras av så många fotografer, med så många olika stilar, att jag inte kan landa i vad som faktiskt är jag. Jag drar åt så många håll att jag nog hindrar mig själv att faktiskt bli bättre. Därför hoppas jag på att komma fram till vad jag vill sträva mot för stil, så att jag faktisk kan jobba mot det.

 

 
 
 
• Lägga mer tid och energi på bloggen. Jag vet inte varför, men i år har jag haft så otroligt liten inspiration för att blogga. Så jag hoppas på att lägga mer tid och energi på bloggen, antingen för att jag får inspiration till det eller för att genom det trigga igång inspirationen. 
 

• Få göra en psykiatrisk utredning. Det här är nog den förhoppningen som jag allra minst tror kommer uppfyllas, dels eftersom vården är så kaosig och dels eftersom jag just nu inte mår så dåligt. Det skickades en remiss redan i augusti, och sedan dess har jag väntat (dvs längre än vårdgarantin) medan remissen skickats mellan olika enheter i Göteborg. Att jag mår ganska bra just nu bidrar ju också till att andra prioriteras över mig (vilket förstås är vad man inom vården behöver göra, med tanke på resursbrist osv), men även till att det inte är hela världen för mig att vänta. Men hoppas verkligen på att utredas under året, så att jag kan förstå mig själv bättre och bli bättre på att hantera situationen och mig själv när saker och ting blir tungt..

 

• Ha en mindre ensam sommar. I år hade jag till stor del en väldigt bra sommar. Jag träffade väldigt många människor, men i perioder blev det lite väl ensamt. Dels eftersom så många lämnade Göteborg medan jag var kvar,  och dels eftersom jag inte jobbade och därmed hade väldigt mycket tid. Jag hoppas därför på att sommaren som kommer kan få lite färre och/eller kortare ensamma perioder. 

 

• Komma närmre personer jag tycker om. Det här känns nästan som en obligatorisk punkt på min förhoppningslista. I grund och botten är ju detta något jag alltid vill - det finns alltid människor i mitt liv som jag vill lära känna bättre.

 

• Skratta. Sist men absolut inte minst hoppas jag på att skratta. Jag hoppas på många flummiga stunder med fina människor, och att vi så ofta det bara går skrattar tills både våra magar och kinder värker. 


Mitt 2016

 
Att sammanfatta det här året känns näst intill omöjligt. Trots det ska jag göra ett försök genom att lyfta fram några höjdpunkter och extra betydelsefulla händelser. Det ger inte en helt fullständig bild av mitt år, men det ger åtminstone små glimtar av det. 
 
 
Låt oss börja med vardagen, för alltså åh vad jag älskar hur min vardag varit i år. Skolan. Kören. Människorna. Ja, mest är det nog det som gjort min vardag så himla himla fin. Jag älskar att hänga på psykologen och olika bibliotek. Jag älskar att kören fått mig att börja räkna mina veckor i tisdagar. Och jag älskar människorna som förgyllt både skolan, kören och alla andra aspekter av min vardag (eller ja, hela mitt liv).
 
Men detta år har också bestått av en hel del o-vardagliga händelser. Jag var på en skrivarkurs mitt ute i ingenstans. Jag var på West Pride. Jag såg/lyssnade på Frida Öhrn. Jag såg/lyssnade på bl.a. Emil Jensen och Miriam Bryant under kulturkalaset. Jag blev mentor för Mentor Sverige. Jag fick extrajobb. Jag fick lägenhet. Jag var i Skövde. Jag var i Norrköping. Jag var i Örebro. Jag var i Helsingborg. Jag var i Stockholm. Och jag var i Uppsala. För att bara nämna några saker som varit lite extra speciella i år. 
 
 
 
 
När det kommer till mig är det också mycket som hänt. Först och främst, JAG KOM UT! Det går inte att beskriva hur bra det var för mig att äntligen ta det steget. Att vara lesbisk är nu en del av min identitet som jag är otroligt bekväm med. Dessutom har det gjort att jag börjat våga känna kärlek och faktiskt låta det "komma ut". Jag har blivit kär och faktistkt gjort något med de känslorna. 
 
Utöver kärleksfronten har jag bland annat klippt av en halvmeter hår, blivit mer säker på vem jag är och vad jag faktiskt tycker och tänker, och jag har allt mer vågat vara den jag är bekväm med att vara. Men samtidigt har jag insett att det är så många delar av mig som jag inte förstår. Känner mig så ofta som ett pussel som verkligen inte kan lösas - vilket förstås alla i viss mån är och inte alls behöver vara något problem - men det känns som att vissa bitar borde få komma på plats. Exempelvis behöver jag förstå min psykiska ohälsa mer. Vad är det som gör att jag aldrig riktigt verkar bli helt frisk? Hur ska jag hantera mig själv i olika situationer? Vad behöver jag? Och vad måste jag göra för att faktiskt må bra? 
 
 
 
 
Slutligen måste människorna få ett helt eget stycke, för det här året hade inte blivit så fantastiskt om det inte vore för dem. Jag är så tacksam både över människorna jag träffat näst intill varje dag och människorna jag bara träffat någon enstaka gång i år. Alla har förgyllt mitt år och mitt liv på sitt helt unika sätt. Men jag vill ändå rikta ett extra stort tack till de som funnits där när livet varit extra svårt. Som har omfamnat mig. Som jag har fått gråta hos. Som har fått mig att vilja fortsätta kämpa. För allvarligt talat, det här året har haft stunder när jag faktiskt inte förstått hur jag ska orka någonting mer, när inte ens ett korn av energi funnits kvar i min kropp. I de stunderna hade det inte gått utan de där människorna. De lyfter mig på ett sätt som inte går att förstå. 
 
Så tack alla människor och tack för att jag också får ta del av era liv. Ni är så fantastiska. Livet är fantastiskt tack vare er.
 

Gott nytt år

✭          ✭          ✭
 
 
✭   Gott nytt år från staden med vattenfall och flytande badkar   
 

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Det här är Famla Fint. En plats för tankar. En plats för känslor. En plats för brutal ärlighet. Här får allt plats. Det jobbiga. Det lättsamma. Jag. Och förhoppningsvis du. För även om jag förstås skriver utifrån mig själv hoppas jag på att du också kan hitta något. Kanske igenkänning. Tankar. Inspiration. Eller kanske ett recept. Jag som skriver heter Cecilia och jag önskar dig varmt välkommen!









Matbloggstoppen



RSS 2.0