You only know you love her when you let her go

Djupt in i hans kastanjebruna ögon blickar hon. Det känns svårt nu. Det känns som om hennes hjärta sakta förtvinar och blir allt svagare. Hur kan det vara meningen att hon ska stå där och känna ingenting alls och sedan leva vidare som om absolut ingenting hänt? Hur ska hon klara av att inte tänka på att det lilla som fanns inte finns?
 
Men han, han blickar in i vilsna blå ögon och känner ingenting alls. Det är lätt, eftersom det för honom aldrig funnits något.
 
Det väntade sker: han säger "hej då" och går därifrån. Men hon, hon står kvar och undrar om det är så det känns att känna ingenting.

Före tur kom otur

Ett efter ett så har beskeden kommit: "Tyvärr hade du inte turen att bli framlottad till feriearbete i kommunen", "eftersom du ännu inte fyllt arton kan du tyvärr inte få jobbet". Det fanns bara en liten liten förhoppning kvar; det fanns en liten chans att jag skulle få feriearbete på Borås lasarett. 
 
Att i sommar få jobba på sjukhuset är vad jag önskar allra mest. Det är vad jag VERKLIGEN vill. Chansen att få en plats var dock så liten så att jag hade intalat mig själv att jag inte kommer ha turen med mig denna gången heller.
 
 
Så gissa min förvåning och glädje när ett mail med ämnet "Feriepraktikant" dök upp i inkorgen. Plötsligt så känns inte chansen riktigt lika minimal längre.

Din viktigaste resa

Det är ofta som den där känslan, den där tanken dyker upp i mitt huvud; vart är jag egentligen på väg? Livet mitt är inte direkt tomt. Jag har massivs med saker att göra mest hela tiden och när jag får tid över så gör jag sådant som jag önskar att jag hann göra oftare. Trots det så känns det allt för ofta som om jag bara står och stampar. Det känns som veckorna bara passerar en efter en och även om varje vecka självklart innehåller fina stunder och upplevelser så känns veckorna alldeles för betydelselösa. Man frågar sig om man verkligen prioriterar rätt.
 
Det är stora frågor som dyker upp, inte minst frågan om vad som egentligen är meningen med livet. Vad är meningen med mitt liv? Vad vill jag göra i framtiden? Vad är det för mening med att vara där jag är nu? Gör jag vad jag kan nu för att nå dit jag vill? Vad har lilla jag för plats i denna stora världen?
 
 
Jag vill inte riskera att leva år av mitt liv utan att leva. Tillräckligt med tid har gått åt till det. Därför började jag på en tankekarta, en tankekarta över mål i mitt liv. Den har jag tänkt att ha och fylla på allt eftersom tiden går och förhoppningsvis även bocka av lite saker förstås. 
 
Man säger ju ofta att livet är en resa, en resa som ständigt bär till nya platser. Om nu så är fallet så borde det väll vara en bra idé att skriva ner vilka vägar du vill och bör gå för att nå dit du vill? För inte skulle du väl på andra resor till helt nya platser, resa utan någon form av karta eller i alla fall plan över vart du ska? 

Åh... chokladgröt!

Åh, jag har nog aldrig ätit en frukost som smakade så mycket choklad som den jag åt imorse gjorde. Ett riktigt lyckat experiment må jag säga. Så till alla chokladälskare där ute: testa testa testa!
 
 
Du behöver:
0,5 banan, 1,5 msk kakao, 1 tsk hasselnötssmör, 1,5 dl vatten, 0,5 dl mjölk, 1 dl havregryn och 1 krm salt
 
Gör så här:
Mosa bananen ordentligt och mosa in kakaopulvret och hasselnötssmöret (går säkert med jordnötssmör eller liknande också).
 
Häll vattnet, mjölken, havregrynen och saltet i en kastrull och koka upp. Låt sedan småkoka tills gröten inte är "grynig" längre, utan har fått en jämn men fortfarande ganska lös konsistens. 
 
Tillsätt sedan bananröran och låt koka tills gröten nästan har den konsistensen du vill ha. Ta sedan av kastrullen från plattan och låt svalna och tjockna ihop sig lite. Avnjuts sedan gärna med mjölk (som efter en stund av någon märklig anledning smakar som oboy).

Smile though your heart is breaking

 
Livet envisas med att om och om igen vara trotsigt som en tjurig treåring. Men det finns få saker som stör ett trotsigt liv så mycket som ett leende. Så le och ge igen på livet.

Ett gammalt bestyr

När jag var yngre så satt jag nästan dygnet runt och gjorde egna smycken. Inte så mycket för att ha på mig dem, utan mest för själva pysslandets skull. Det ledde till att jag samlade på mig stora lager med smycken som nästan aldrig kom till användning.
 
För att lösa detta problem så började jag på marknader och liknande sitta vid ett litet bord där jag sålde smycken. För mellan 5 och 25 kronor kunde folk köpa mina smycken och för pengarna jag tjänade så köpte jag mer material till smycken.
 
 
Nu var det väldigt länge sedan jag höll på med något sådant, men idag tänkte jag att det var dags igen. Därför begav jag mig till pärlbutiken Bead Place och köpte lite material till bland annat ett berlockarmband. Fast nu, nu tänker jag inte göra som när jag var liten. Nu tänker jag faktiskt behålla dem själv.

Lite för bra kanske

 
Tro det eller ej, men jag tycker faktiskt om kemi. Under den senaste tiden så har det dock varit så mycket så att jag när jag blundar nästan ser molekyler framför ögonen och när jag sover så händer det att jag drömmer om de allra minsta delarna i vårt universum. Det känns lite väl bra det. Därför ska det bli så oerhört skönt när provet som väntar på fredag är avklarat..

Vi har aldrig riktigt varit vänner, åldern och jag

Med en hel del fjärilar i magen så begav jag mig idag iväg på min allra första anställningsintervju. Svar på frågor som: "vad är dina styrkor?" och "vad är dina svagheter", hittades på i huvudet mitt, men inte för att senare vara till någon extra fördel.
 
Själva intervjun gick bra. Jag tror att jag gjorde ett gott intryck och det verkade som att personen i fråga tyckte att jag kunde bidra med något. Det var nog inte jag som var problemet. Dock var min ålder det. Det spelar nämligen ingen roll hur mogen, ansvarstagande och kapabel du är till jobbet, så länge det på pappret står att du har vandrat på denna jord i mindre än arton år.
 
 
Inga dörrar är dock stängda riktigt än. Problemet är bara att det finns så många bestämmelser gällande minderåriga. Speciellt problematiskt är det faktum att jobbet förmodligen kan ses som för ansvarstagande för någon under arton.
 
Det är bra regler. Dock gör hela situationen mig lite frustrerad. Det har nämligen alltid känts så här. Det känns som om jag alltid har varit lite steget före medan åldern segat sig kvar. När jag fick hoppa upp en klass så kändes det bättre; jag kände att jag passade in lite bättre. På pappret står dock siffran kvar. 
 
Jag är sexton år. Det är nästan konstigt att skriva det, för sexton år känns så fel. Lite smått frustrerad kan man därför känna sig, när resten av världen inte riktigt verkar förstå att det var en lång tid sedan barndomslandet lades på hyllan. 
 
Men jag förstår det. För egentligen så är jag ju bara en liten sextonåring.
 

Banankola-smoothie

Gräddkola-arom kanske inte är något som alla bara råkar ha liggande där hemma, men om ni någon gång har det så kan ni göra en himmelskt god smoothie. Idag experimenterade jag nämligen fram den här och åh så god den blev! Jag kan dock inte riktigt sätta fingret på vad den smakar som (om man nu måste det), lite som kakdeg fast med en tuch av banan.
 
Dock är den lite som glass; efter att man har ätit/druckit den så kan det hända att man blir lite törstig. Men precis som med glass så äter man ju det ändå (det är ju så gott!). Skillnaden är dock att denna smoothien är både nyttig och mättande, men inte är väll det något negativt inte?
 
 
Om du vill göra den själv så är det bara att mixa en banan med en deciliter mjölk och droppa i lite gräddkola-arom. Om du vill ha den lite söt så kan du tillsätta lite socker eller något annat sött, men jag tyckte att det gick lika bra utan.
 
 Vispa sedan i en skål vid sidan om en äggvita till ett hårt skum och vänd sedan ner det i banankolasmeten. När du har gjort det så finns det bara en enda sak kvar, nämligen för dig att njuta av din skummiga mumsiga smoothie.

Solägg

 
För första gången detta året, njöts det av maten utomhus. Åh va somrigt det kändes! Vi plockade fram lite rester till lunch, mamma och jag, bland annat det här som var lika färgglatt som sommaren själv. 

Dags att börja om på ny kula

 
 
Då var det dags att börja om på ny kula, vilket känns underbart. Hoppas att alla ni som hade funnit min förra blogg också har hittat hit och ska trivas lika bra här som jag gör. Dessutom så vill jag önska alla nya läsare som hittat hit extra välkomna. 
 
Än så länge så ekar det dock ganska tomt här - speciellt med en väldans massa tomma kategorier - men det ska nog inte bli ett problem länge till.

Kontakta mig?

 
Finns det något du undrar eller vill påpeka? Eller kanske vill du bara lätta ditt hjärta lite? 
 
Oavsett så kan du komma i kontakt med mig via min mail: cecilia.par@hotmail.com
 
 

Vem är den där Cecilia?

Hej!
 
Om du undrar vem jag är, så kan berätta. Jag är en Cecilia. En tjej. En tjugoåring. En Göteborgsbo. En psykologstudent. En vegan. En lesbisk.
 
Men mest är jag en människa. En människa som mått väldigt dåligt och varit med om mycket svårt, och även om det likt etiketterna här ovan inte definierar mig fullt ut, så spelar det stor roll i mitt liv. Ätstörningsmonster härjar fortfarande i mig ibland. Ångest trycker över mitt bröst. Och ibland går jag in i mörka svackor. Men till stor del har jag accepterat det. Jag har sätt att hantera saker, vilket gör det lättare. Men med det inte sagt att det inte är tungt ibland. 
 
Men jag är även en som är ärlig. Det har du nog förstått vid det här laget. Jag pratar om det som är svårt, delvis för att jag behöver det och delvis för att det behövs. Därför handlar också en stor del av inläggen här om sådant. Mina känslor. Tankar. Saker jag tycker är viktigt. 
 
Jag måste förstås även nämna att det här med att skriva är något jag tycker väldigt mycket om. Jag skriver mycket. Främst poesi i olika former. Och jag jobbar på att det ska få ta större plats både här på bloggen och i mitt liv rent generellt. 
 
Men det dyker även upp annat här. Det blir lätt så när livet fylls av saker jag vill dela med mig av. Exempel är caférecensioner, recept, pyssel och musiktips. Det är bara att klicka dig fram i kategorilistan så hittar du det och mycket mer. Och om du ändå är däromkring och kikar så kan jag tipsa dig om att kolla in "Extra bra inlägg" som hittas längst upp. 
 
 
Stor kram från Cecilia
 
 
-     -     -     -     -
 
Uppdaterad: 3/7 2016



RSS 2.0