Tvåtusentretton var året då…

Tvåtusentretton var året som började långt ner. Så kan det nämligen gå om man allt för länge har intalat sig själv att saker och ting är så mycket bättre än det egentligen är. Men något hände under detta år, som fick det att avslutas på en höjd jag aldrig tidigare befunnit mig på.

 

Tvåtusentretton var året då jag på riktigt började tillåta mig själv att drömma om tvåtusenfjorton. Jag började tillåta mig själv att drömma om ”mitt” år. Året som jag så länge drömt om. Redan i januari var jag hos studievägledaren och samlade på mig broschyrer. Jag skrev också två högskoleprov, var på Kunskap- och framtidsmässan, provade studentmössa och ställde mig i en mängd bostadsköer. Jag drömde om ett liv på en annan plats och i en annan tid.

 

Tvåtusentretton var också året då jag började ägna mig mer åt saker jag faktiskt ville ägna mig åt. Jag tillät mig själv att ägna mer tid till musiken igen. Jag hade saknat den. Att få möjligheten att sjunga på konserter, i luciatåg och vara med i den underbara Höstlovskören, det gjorde så otroligt mycket för mig. 

 

Inte minst var tvåtusentretton också året då jag har hade turen att träffa och lära känna så enormt många underbara människor. Några hade jag aldrig tidigare träffat, några kände  jag redan men kom betydligt närmare. Ni vet förhoppningsvis alla vilka ni är och jag vill tacka er. Tack för att ni är ni och för att jag får ha turen att känna er.

 

 

Tvåtusentretton var också året då jag vågade säga vad jag tänker på och detta på alla sätt och vis. I både tal och skrift har jag fått säga så mycket av det som snurrar inom mig och förhoppningsvis också påverkat och väckt en tanke hos någon. Inte minst har jag också haft turen att träffa kända personer som t.ex. Linnea Henriksson, Jonas Gardell och Sonja Aldén, och till dem har jag sagt allt jag så gärna velat säga. Men jag har också vågat säga mer till människor i min närhet. Jag har sagt vad jag känner till människor jag håller nära och jag har slutat leva ett liv av små vita lögner, för att istället leva ett liv av så mycket ärlighet som möjligt. 

 

Tvåtusentretton var dock också året då jag ganska många gånger föll och trodde att jag aldrig skulle kunna resa mig upp igen. Lite för mycket prestationskrav, lite för mycket stress, lite för mycket ledsamheter och lite för mycket tanketrassel. Men det har lett mig någonstans. Det har lett mig till en plats med fler lärdomar och mer styrka. 

 

Ja för tvåtusentretton var året då jag samlade mod och styrka. Jag har samlat mod till att göra saker som tidigare skrämt mig allra mest och styrka för att stå upp för mig själv och växa som person. Jag har börjat att spräcka hål på bubblan av dåligt självförtroende och självkänsla, genom att överbevisa mig själv. För när jag har trott att jag inte kunnat, har jag ändå testat och visat att jag är bättre än jag själv tror. Jag har börjat inse att jag faktiskt är helt okej. Jag är värd att finnas till och jag är faktiskt värd att känna. Jag har börjat växa i tron på att jag faktiskt kan göra något. Det finns något speciellt som just jag är menad att göra och bidra med till denna värld och det ska jag leva för att göra.

 

Tvåtusentretton var året då jag hittade ytterligare en liten bit av mig själv och jag hoppas att jag tvåtusenfjorton ska få hitta ytterligare en. För det ska bli ”mitt” år. Året jag så länge väntat på. Det året är nu här.

 

Gott nytt år på er.


Kommentarer

åh, du är verkligen duktig på att formulera dig! :) gott nytt år goa du, så glad att jag fått träffa dig!

Svar: Åh tack snälla du. Är så otroligt glad över att jag fått träffa dig också! :) <3
Cecilia Par

2014-01-03 @ 15:42:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback