Sconesfrukost

 
Enormt mysigt började jag min dag idag. Så enormt sugen på scones var jag nämligen, så just därför satte jag igång med lite bakning. Det var verkligen oerhört uppskattat - inte minst av lillebror.

Äntligen

 
Idag dök den där underbara "äntligen fredag-känslan" upp igen och för att fira att det är helg har jag därför tillbringat en massa timmar sittandes vid pianot och sjungandes allt jag kunde komma på. Det känns som om helgen verkligen kommer bli fin och åh va jag hoppas att dagarna som ligger framför er också kommer bli det.

Om att se 22:or överallt

Igår hade det börjat göra mig ganska så väldans frustrerande, denna lilla företeelse som jag för första gången upptäckte förra året någon gång. Kanske kommer någon känna igen sig i detta, eller kanske inte.
 
Det är nämligen som så att det för mig är något väldans märkligt med talet tjugotvå. Det liksom lyckas dyka upp överallt, hela tiden. Näst intill varje dag råkar jag kolla på klockan just 22:22 och under andra stunder av dagen känns det som om klockan alltid är 22 minuter över något. Men det är inte bara på klockan talet dyker upp, andra exempel kan vara att jag får hjälpa till med patienten på rum 22, det är 22 minuter kvar till bussen går, när jag skriver in personnummer på jobbet så dyker 22:or upp mest hela tiden osv. Det är svårt att förklara det, men det verkar te sig som så att de verkligen gör allt vad de kan för att dyka upp i min vardag så frekvent som möjligt, alla dessa 22:or.
 
Självklart så är jag dock inte så naiv att jag tror att det är så; jag tror inte att 22:or dyker upp oftare än andra siffror och tal i vardagen. Snarare är det väll som så att jag lägger märke till dem i större grad än andra tal. Frågan är bara varför. Varför gör jag det och varför just 22:or?
 
Jag bestämde mig för att göra det man mest hela tiden gör när man undrar något - jag googlade det - och det visade sig att jag inte var ensam om detta. Det finns många som upplever liknande saker, vissa med talet 22 vissa med helt andra tal. Läste lite här och där och blev därmed introducerad för numerologi. 
 
Numerologi är enligt wikipedia en pseudovetenskap som handlar om tron på olika tals innebörd. Numerologi har studerats i över 5000 år och just företeelsen som jag upplevet om att lägga märke till specifika tal, har diskuterats mycket. Många tror att det finns ett bakomliggande budskap, något som vill sägas genom att ständigt lägga märke till ett specifikt tal.
 
 
 
Så vad vill alla 22:or säga mig? Tja.. man får tro vad man vill men flera "numerologer" hävdar att 22:or handlar om en persons produktiva sidor t.ex. jobbet, ansvarstaganden och kreativitet. Enligt dem är de som lägger märke till 22:or väldigt produktiva som lägger ner mycket tid och energi på studier och jobb och kräver så mycket som möjligt av sig själva. Dessa personer är ofta perfektionister som har en tendens att nästan jobba för hårt och vara för hårda och oförlåtande mot sig själva, men bry sig desto mer om andra. Börjar man se 22:orna och tänka på företeelsen så ska dock en dörr vara på väg att öppnas, en dörr mot något stort som inte bara kommer ha betydelse för en själv utan också för många andra i samhället. En text om detta jag hittade avslutades med några motiverande ord: "Effort is always rewarded exponentially" och det bör alla verkligen komma ihåg.
 
Jag vet inte riktigt vad jag tror om allt detta, men det la ändå några tankar på plats i mitt lilla huvud. Några tankar som snurrat runt lite för fort den senaste tiden. Det känns ganska skönt måste jag säga och jag känner mig mer motiverad än någonsin. Just därför kommer jag framöver inte bli irriterad när jag ser en 22:a utan ändast bli glad och tänka på att kämpa på. Kanske borde jag också ta och spela på 22 när jag inom en snar framtid beger mig till Liseberg...

Du ska inte tro det bli sommar innan...

 
Jag brukar alltid säga att sommaren inte börjar på riktigt förrän Allsång på Skansen börjar. Idag kan jag därför säga, tack vare det som kunde ses på vår något för mycket inzoomade tv-bild, att sommaren officiellt är här! Härligt va?!
 

Drömspel

The Sims. Åh va jag alltid har älskat det! Som liten var det oftast just detta lilla spel som jag så enormt avundades mina vänner. Jag hade det nämligen inte själv, men åh va jag drömde om det! Aldrig var det dock detta som gömdes under presentpappret på födelsedagar och inte heller var det detta jag spenderade mina pengar på, men bäst var väll det med tanke på att jag inte hade någon dator som klarade av ett så pass "krävande" spel...
 
 
Men sen skaffade lillebror tv-spel och nu har han både Wii och X-box 360. Till dessa har han även ett par gröna skivor som nästan är precis vad jag alltid önskat; det är ju lätt konstaterat att spelet till datorn slår allt, men detta är ju bättre än ingenting. Därför passar jag på nu när jag har sommarlov att spela lite granna - det har jag nämligen inte tid för i vanliga fall.

Somrig citronpaj

Till sist så tänkte jag att jag skulle bjuda på receptet på min födelsedagsmiddags efterrätt - den somriga citronpajen! Med den kan ni nämligen så himla lätt briljera utan att ens behöva lägga ner en massa tid och energi. Somrigt läskande och helt oemotståndlig tycker i alla fall jag att den är och med en klick grädde och saftiga jordgubbar till, så blir den minst sagt farligt god.
 
 
Till pajdegen behöver du:
3 dl vetemjöl • 2 msk strösocker • 125 g margarin • 1 st äggula

Till fyllningen behöver du:
3 st ägg • 2 dl strösocker • 2 msk vetemjöl • 2 tsk vaniljsocker • 2 dl vispgrädde • 1 st lime • 1 st citron
 

Börja med pajskalet. Låt margarinet bli rumsvarmt och rör sedan ihop det med socker och mjöl till en grynig massa, gärna med elvisp eller matberedare. Tillsätt äggulan och arbeta ihop till en deg.

Tryck ut degen i en pajform ca 24 cm i diameter. Ställ sedan in den i kylen i ca 30 minuter eller frysen ca 10 minuter.

Börja därefter med fyllningen genom att vispa ägg och socker pösigt. Rör ner vetemjöl, vaniljsocker och grädden (som ej behöver vispas).

Riv skalet på lime och citron och pressa ur saften (Snåla inte med saften! Du kan till och med pressa ytterligare en citronhalva om du har det hemma). Tillsätt saft och skal till smeten och rör till en jämn smet. Häll smeten i pajskalet. Grädda i nedre delen av ugnen i 200°C i ca 30 minuter.

Låt pajen svalna och dekorera sedan om du vill med till exempel florsocker. Servera den sedan gärna kylskåpskall, med grädde eller glass och kanske också jordgubbar till.


Kloka ord från Jonas Gardell

Människa är inget man föds till; människa är någonting man blir, genom det värde man ges - av sig själv och andra. Människa kan man också upphöra att vara genom att fråntas sitt värde - av sig själv och av andra.
- Jonas Gardell
 
 
På ynka en och en halv timma lyckades han verkligen få mig att känna nästan varenda känsla som går att kännas; hans historia var både roande och sorglig, samtidigt som den var enormt inspirerande. Tankeverksamheten drog helt klart igång under min lilla promenad med blomplockning och sommarprat-lyssnande. Det tackar jag Jonas Gardell för.

Kan man köpa lycka?

 
 
Värt att fundera över..

Märkligt att man får

 

Det är märkligt hur trött man kan bli. Det går verkligen inte i många knop under slutet av dagen, men det bästa är att det är helt okej. Man kan ligga i soffan med raggsockar på fötterna och se på tv i massa timmar, för det är sommarlov så man får göra vad man vill när man inte jobbar.


Dragondoftande kycklinggryta

Och här kommer receptet på huvudrätten från min födelsedagsmiddag. Detta är helt klart en utav mina favoriträtter! Receptet nedanför är beräknat för fyra personer.
 
 
Du behöver:
2-3 st kycklingfiléer • smör eller margarin • 2 dl lätt crème fraiche • 12 dl vatten • 2 tsk hackad färsk dragon • 1 st hönsbuljongtärning • lite gurkmeja
 
Gör så här:
Skär varje kycklingfilé i strimlor. Bryn dem sedan i smör eller margarin i en stekpanna. Vispa ihop crème fraiche, vatten, dragon och smulad buljongtärning i en gryta. Lägg i kycklingen och låt den koka ca 5 min under lock. Tillsätt därefter lite gurkmeja för en finare färg (var inte orolig, den ger ingen smak alls). Min personliga åsikt är att grytan passar bäst till ris, men egentligen passar nog det mesta.

En första dag

Energinivån ligger oerhört nära botten för tillfället. All ny information och alla nya intryck från denna första dag som feriepraktikant på BB-avdelningen har verkligen gjort mig helt slutkörd. Med det menar jag dock inte att det har varit en jobbig och påfrestande (eller tråkig) dag. Nejdå, den har varit oerhört spännande och lärorik och jag kan med säkerhet säga att mina veckor på avdelningen kommer ge mig mycket, och förhoppningsvis kommer jag också kunna bidra med en del med min arbetsinsats.
 
Faktiskt så har jag även redan fått nytta av en del "naturarkunskaper" från skolan. Ja, jag måste faktiskt säga att det var riktigt roligt när det visade sig att jag kunde förklara en grej om människokroppen som fyra sköterskor stod och funderade över. 
 
 
Nu är jag dock som sagt ganska slutkörd och tänker därför ta det lugnt resten utav kvällen. De enda planerna som finns är att sörpla kaffe och te ur en utav mina fina nya muminmuggar och därefter sova. Det känns fint det.

Mer än ett sommarjobb

Lite somrigt känns det allt nu. Det spelar ingen roll att regnet öser ner utanför fönstret, för även om jag vet det så varken ser eller tänker jag på det här där jag sitter bland massa kuddar i sängen och mumsar på stora söta svenska jordgubbar. Jag bara sitter här. Sitter och njuter och funderar.
 
 
Jag funderar på mycket. Väldigt mycket. Mest är det dock tankar om morgondagen som dyker upp. Imorgon är det nämligen dags för mig att bege mig till sjukhuset för att starta min fyraveckersperiod som feriearbetare. Det känns spännande. Otroligt spännande måste jag säga.
 
Jag har fått äran att jobba på BB-avdelningen på Borås lasarett, vilket ska bli så otroligt roligt. Även om jag tidigare fått möjligheten att se hur verksamheten är på många olika sorters sjukhusavdelningar - allt från akuten till en vårdavdelning för allvarligt sjuka äldre - så har jag aldrig tidigare fått möjligheten att vara på en avdelning med barn, vilket jag så länge velat. 
 
Just BB-avdelningen känns också extra spännande. Tänk va många nya liv jag kommer få se börja. Små små människor som tar första steget ut i en så mycket större värld. Att få göra det känns så himlans stort.
 
Hur har ni det i sommar, har ni fått något sommarjobb?

Cheesecake från Grekland

En liten fågel viskade i mitt öra att det finns intresse av recept till det som åts under gårdagens födelsedagsmiddag. Just därför tänkte jag bjuda på det och först ut blir receptet på förätten som bestod av en cheesecake med bland annat tomat och fetaost. Den är otroligt lätt att göra, perfekt att förbereda dagen innan och enormt god att äta. Den kan också lika gärna ätas som varmrätt.
 
 
Om någon möjligtvis undrar hur man gör rosen eller servettvikningen som syns på bilden, så kan jag meddela att instruktioner kommer i inlägg inom en snar framtid.
 
Du behöver:
15 st digestivekex (gärna råg eller fullkorn) • 75 g margarin • 500 g  kvarg • 2 st ägg • 5 st soltorkade tomater i olja • 12 tsk salt • 1 krm peppar • 150 g fetaost • några körsbärstomater • några blad färsk basilika
 
Gör så här:
Sätt ugnen på 175°. Krossa eller mixa kexen fint. Smält margarinet och rör ner smulorna. Tryck ut smulblandningen på botten i en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Grädda i mitten av ugnen ca 7 min. Vispa ihop kvarg och ägg till en slät kräm. Finhacka tomaterna. Rör ner tomat, salt och peppar. Smula osten grovt. Fördela osten på botten och häll över kvargblandningen. Grädda ytterligare ca 30 min. Låt cheesecaken svalna något.

Skär körsbärstomaterna i halvor. Blanda tomater och basilikablad försiktigt. Lägg upp det i en hög på cheesecaken. Denna cheesecake, som liknar en paj, kan serveras ljummen eller kall.


En dag att vara tacksam över

 
Firande har det varit betydligt mer idag än igår. En trerättersmiddag hade jag nämligen planerat för mina fina vänner som kom för att fira min sjuttonde födelsedag. Det har därför varit väldigt mycket att stå i under de senaste dagarna och speciellt idag, och allt skulle ju lagas och fixas så nära inpå själva middagen som möjligt men samtidigt så skulle ju allt hinnas med också. Att fixa var dock roligt och på grund av det samt resultatet så var det verkligen värt varenda sekund. 
 
Och jag kan inte säga annat än att min kväll blev perfekt. När det gäller maten så blev jag faktiskt oerhört nöjd - inte ens perfektionisten i mig hittade några märkvärda fel - och det verkade som om gästerna också var nöjda. Dessutom fick jag fina presenter och fint sällskap, vilket jag är mycket glad och tacksam över.
 
Det enda dåliga med kvällen var det som saknades. Ett flertal fina människor kunde av olika anledningar inte komma, vilket var enormt synd. Speciellt tråkigt var det att min vän Matilda, som verkligen trodde att hon skulle kunna komma, mådde dåligt idag och därför var tvungen att stanna hemma. Men Matilda, du ska veta att din plats redan var dukad och fick förbli det och i tankarna var du i alla fall hos oss.

Firar att friheten väntar

Idag är det på dagen exakt ett år kvar tills jag fyller arton år och därmed dessutom exakt ett år kvar tills jag tar studenten. Exakt 365 dagar är det alltså tills jag fyller vuxen, tills jag blir myndig, tills jag slutar gymnasiet; det känns lite som om det är friheten som väntar. 
 
 
Detta är vad som finns i mina tankar idag och det är egentligen detta jag själv innerst inne firar. Minsta lilla tanke på detta gör nämligen så att glädjen bara bubblar inom mig och känns därför mer värt att fira än det faktum att jag just idag fyller sjutton.

Bara så du vet...


Risifrutti Piñacoco

Jag tror verkligen att jag hade passat som en i en testpatrull för risifrutti och liknande produkter. Så fort det kommer någon kampanj för till exempel en nyhet i risifruttis sortiment, så kan jag nämligen inte låta bli att bli väldans nyfiken och självklart känna att jag bara "måste" testa nyheten.
 
 
Så självklart så har jag därför testat den nya smaken av risifrutti: "Piñacoco" och jag måste säga att den var riktigt god, i alla fall själva "sylten". Jag älskade att den kändes "äkta" med riktiga bitar av ananas. Riset däremot var inte direkt någonting att hurra över. Jag gjorde allt jag kunde för att känna en smak av kokos och kanske kunde jag ana den lite lite granna på tungan, men för övrigt smakade riset som vanligt risifruttiris.

Sommardagar

 
Bland det underbaraste med sommaren är dagar som de senaste jag nu haft. Dagar då man flyger och flänger lite hit och dit, dagar som spenderas med vänner, som man sedan under kvällen kanske grillar med vid en sjö och kanske till och med sover över hos. Stunder då man bara är, har det bra och verkligen tar dagen som den kommer. Sådana dagar har jag nu haft och hoppas på att få fler av denna sommaren.

Glass till frukost?

 

Igår insåg jag att sommarlov bland annat är lika med mer tid för frukostar. Därför ägnade jag i princip hela min morgon med att göra iordning den fina frukosten, som dessutom blev väldans god. Det hela blev en liten överraskning till min kära lillebror som alltid tycker att det är lika spännande när jag står för frukosten.


En finare dag

 
Betydligt finare än min gårdag blev denna dagen. Detta tack vare de två fina på bilden här ovan, som jag spenderade min dag med. I Göteborg var vi och där tittades det i affärer och åts mumsig sushi. 
 
Hoppas att eran lördag också har varit fin.

Skräcken en morgon

Tio trettioåtta. Det var vad klockan visade när jag för första gången orkade öppna ögonen imorse. Det var märkligt; jag brukar aldrig sova längre än till halv nio oavsett hur sent jag somnat kvällen innan. 
 
Huvudet mitt dunkade som aldrig förr och kändes tungt som en tegelsten. Någon ork till att resa mig upp hade jag knappt, men tänkte att det ändå kanske var dags. Just därför satte jag mig upp, samlade ork för att resa mig upp, reste mig upp, drog upp rullgardinen och ställde mig sedan framför spegeln. Jag hann konstatera att håret var smutsigt och risigare än på länge och att det under mina ögon fanns mörka lila ringar, sedan hände det...
 
Det började flimra lite smått för ögonen, lite sådär som det ibland kan göra när man ställer sig upp för hastigt. Skillnaden denna gången var att det svartnade mer och mer för varje sekund som gick. Halvt i blindo slängde jag dock på mig min somriga jumpsuit och tog stegen ner för trappan. 
 
På ett trappsteg satte jag mig sedan och ropade att mamma skulle ge mig juice. Tänkte att jag hade lågt blodsocker och fick därför tugga i mig en dextrosol. Därefter svimmade jag. Två gånger har jag hört; som ni förstår så var jag inte riktigt medveten om situationen. Spydde och kallsvettades gjorde jag också och hela min värld bokstavligt talat snurrade.
 
 
Det hela resulterade i att jag för första gången fick färdas i ambulans. Jag fick själv uppleva den omtalade för långa väntetiden på den, men jag fick dock även möjligheten att möta tre underbara människor som kom med den. De tog verkligen tog bra hand om mig vilket jag är oerhört tacksam över, speciellt med tanke på att bemötandet av läkaren senare inte var lika bra. Efter en hel del arga ord (från min sida) hos läkaren, en massa väntetid och en massa provtagningar, så lugnade det hela dock ner sig till slut.
 
Det visade sig vara blodtrycket mitt som spökade. Lågt har det varit länge, men inte så här lågt. 80/50 låg jag på, vilket är oerhört lågt med tanke på att en "normal" och frisk människa har ungefär 120/80. Att min puls dessutom endast låg på 50 i ambulansen - trots allt drama - är väl inte heller något att hurra över så länge man inte är en mycket vältränad person med en oerhört bra syreupptagningsförmåga.
 
Det svåra är bara att det är så svårt att göra något åt. Ytterligare ett läkarbesök väntar mig dock då ytterligare prover ska tas och då får man se om det finns något specifikt man kan göra, mer än att verkligen försöka äta som man ska.
 
Hur som helst så har jag efter den här dagen konstaterat en hel del saker, inte minst om hur jag ska se till att vara ifall jag någonsin blir en läkare. Jag ska verkligen se till att inte bli en sådan man tvingas skrika åt, utan en man gärna tackar flera gånger om och som rent utav räddar ens dag.

Fel land för dagen

 
Såhär på vår egen nationaldag begav familjen och jag oss iväg till vårt fina grannland Danmark på en liten dagsutflykt. Inte för att göra något speciellt egentligen, utan mest för att se lite nya fina platser och shoppa lite. Jag var dock mest lycklig över att få möjligheten att fota en väldans massa fint och den möjligheten drog jag verkligen nytta av.

De överlevande

 
Även om det i vissa mörka stunder kändes väldigt långt bort och erhört omöjligt, så överlevde vi även andra året på natur, klassen och jag. Värda en sommars paus är vi helt klart nu!

En liten fågel viskade

 
En liten fågel viskade i mitt öra att alla måsten är avklarade och att sommarlovet står för dörren. Jag kunde dock inte riktigt tro den; det hela kändes så overkligt. Tid. Numera kommer jag ha tid. Jag kan göra precis vad som faller mig in, för jag har tid. Känslan av det är rena rama lyxen.

Här står inte allt rätt till

Precis som rubriken lyder så är inte allt som det borde med mig, på många sätt. Bland annat så har energinivån slagit i botten med en duns, så att jag numera knapt har ork att röra mig från punkt A till punkt B även om avståndet där emellan endast är några ynka meter.
 
 
Så jag ligger mest hela tiden kvar i punkt A - det vill säga soffan - och där försöker jag kurera mig med goda smoothies och proviva för en orolig mage. Jag ligger här och konstaterar att jag är oerhört tacksam över att jag imorgon börjar cirka klockan ett - då har jag gott om tid på mig till att pallra mig till skolan..

En Maj

Så blev det plötsligt Juni. Därför är det nu dags att se hur min maj sett ut genom instagram där jag heter cissipar.
 
 
Månaden började fint med en kulturvecka bestående av bland annat ett båtrace som två vänner kämpade så tappert i. Värmen började dessutom smyga sig fram och äntligen kunde man sitta utomhus på håltimman. Jag införskaffade också en handkräm som luktade riktigt himmelskt och som jag blev som besatt i.
 
 
Sen fyllde vår mamma år viket firades med tapas och några dagar senare ett besök på Cloettas fabrik.
 
 
För att fira ännu mer åkte vi sedan på finlandskryssning med några vänner. Det blev också lite "bilpicknic" och väl hemma kunde jag inte annat än längta tillbaka till att vandra på Helsingfors gator.
 
 
Och sen var det nästan sommar; i solen drack jag läskeblask, på cykeln tog jag en tur och hemgjord glass och frusna vindruvor njöt jag av.

Extra bra inlägg

 Mitt ”komma ut-inlägg” 
 
Första ätstörningsinlägget - "talet" 
 
Varför jag inte gick ut på krogen på studenten

 

Om att få tillbaka mensen efter tre år utan

 

Varför jag flyttade till Göteborg från Uppsala

 

Varför jag hoppade av läkarprogrammet 

 

Varför jag blev vegan 

 

Om att komma in i puberteten två gånger 

 

Om att donera håret 

 

Blir man någonsin helt frisk från ätstörningar?

 

Varför jag älskar mens 

 

Om att bli mer och mer sig själv




RSS 2.0