Kokoskaka

I all hast slängde jag idag ihop en kaka. Om man får gäster - vilket vi idag skulle få - så tycker jag nämligen att det är så mycket roligare ett bjuda på något hembakt. Aldrig tidigare hade jag dock bakat denna kakan, men det blev en succé ändå. Den underbara kokossmaken var nästan farligt god!
 
 
Ingredienser:
3 ägg • 3 dl socker • 2,25 dl vetemjöl • 2,25 dl kokosflingor • 2 tsk vaniljpulver • 150 gram margarin
 
Gör så här:
Smörj en rund form - gärna med löstagbar botten - med margarin och "bröa" med kokos. Smält sedan margarinet och låt svalna medan du vispar ägg och socker pösigt. Rör ihop vetemjöl, kokosflingor och vaniljpulver och vänd ner i äggsmeten. Tillsätt sedan det smälta margaringet och häll sedan smeten i formen.
 
Grädda därefter i mitten av ugnen, i 175°C i ca 30 min. När kakan har en fin gyllenbrun färg är den klar. Till sist kan du om du vill pudra över lite fluorsocker för att få en finare kaka.

En tur

Små bomullsmoln på en klarblå himmel och en strålande sol, lockade mig ut på en cykeltur. Ganska utmattad gjorde turen mig; så kan det nämligen bli när hjärta och kropp inte är så starka som man skulle önska, men förutom det så ledde det till att kreativiteten började bubbla mer än på länge. 
 
 
Därför sitter jag nu här bland annat med ett flertal novell-idéer och jag vet inte riktigt med vilken jag ska börja. Men känslan som uppstår när det är så kan inte annat än ge mig ett litet glädjerus.

Väntan

Den här dagen har mest bestått av en himlans massa väntan. Förutom två lektioner och bussåkande så har jag nämligen haft fyra timmars håltimma och snart har jag spenderat cirka två timmar väntades på min lillebror som spelar på Kulturskolan. När han är klar med det så ska vi vänta på mamma som förmodligen kommer en timma senare.

 


Vanligtvis hade jag tyckt att det var ofantligt jobbigt med så här mycket dötid, men faktum är att det gör jag inte idag. Under all väntan har jag nämligen mest läst och tagit det lugnt och faktiskt så tror jag att det var vad jag behövde för tillfället.. 


Ingen gammal skåpmat

 
När kurser avslutas en efter en och det inte längre finns lika många måsten på att göra-listan så har man tid att göra precis det som faller en in. Om man vill så kan gå till affären och köpa rödvin, vitlök och chili för att sedan kunna ägna sisådär tre timmar åt en gulaschgryta. Det är helt okej när man har tiden, även om det är en helt vanlig tisdagskväll...

Vardagslycka

 
 
• Vardagslycka är att konstatera att nästan alla skoluppgifter är avklarade och att besök med rektorn blev lyckat. 
 
• Vardagslycka är att äta kvällsmat på ett café.
 
• Vardagslycka är att ta en cykeltur.
 
• Vardagslycka är att versjunka in i en spännande boks värld.
 
• Vardagslycka är att skratta med lillebror.
 
• Vardagslycka är att planera inför fina dagar.
 
• Vardagslycka är tanken på att jag imorgon ska vandra runt i mina hänglseshort.
 
 
- Idag har jag verkligen känt vardagslycka.

Fina firar födelsedagar

En bra helg är jag haft, även om det - som jag nämnde igår - ständigt känts som om jag jagar tiden. Tre fina tjejers artonårsdagar har firats tillsammans med en himmlans massa andra underbara tjejer, vilket var otroligt roligt. 
 
 
Men imorgon är det tillbaka till "verkligheten", men det känns mindre och mindre jobbigt för var dag som går. Sommarlovet liksom kryper sig närmare och det är jag oerhört tacksam över, för det är inte många fler stressiga dagar jag faktiskt klarar av.

Jagar livet

 

Det är lite som om jag jagar livet och inte riktigt kommer ikapp. Jag får skynda med allt för att hinna allt, vilket gör så att jag precis precis hinner det jag tänkt. Om ännu en liten sak hamnar på agendan så är jag ganska körd, då ryker min plan. Därför skyndar jag mig ytterligare lite granna. 


Osynliga fiender

Jag skulle inte direkt kalla det för en fobi. Kanska bara nästan.

Hur som helst så klarar jag inte av att titta på kapitlet om småkryp i Guinnes rekordbok. Nej, där finns ju förstorade bilder på de värsta av de där äckliga små rackarna som jag bara inte klarar av att titta på. Skulle jag möjligtvis få upp en sida med en stor, hårig spindel så slår jag hårt igen boken med detsamma, som om spindeln  vore verklig och tänkte attackera mig. 
 
Ännu värre är det i verkligheten. Det är nästan pinsamt hur en liten spindel, eller en stoooor (ja, allt är väl relativt) skalbagge kan få mig att bokstavligt talat hoppa av något som man skulle kunna kalla..hmm..rädsla? Eller nja.. snarare någon form av äcklande obehag..
 
 
Med tanke på det är frågan hur jag kommer somna ikväll. Jag kan nämligen inte låta bli att tänka på det som stod i brevet från läkaren; jag är allergisk mot de där små djuren som lever i sängen, dvs kvalster. Egentligen är det ju ingen skillnad idag gentemot andra dagar, men när jag tänker på att det i sängen lever små rackare som förmodligen är en del av allt som orsakar mina exem, då känner jag ett litet krypande obehag. 
 
Men det ska man väll tillslut lära sig tänka bort igen. Man har ju kunnat göra det tidigare, även om man vetat att de existerar. För saken är ju att de inte syns, bara spåren av dem syns som röda kliande märken på mig.

När änglar faller

På tal om sommarting jag längtar efter, så vill jag bara berätta att jag ser så innerligt mycket fram emot att kunna ligga, en hel dag om jag så vill, i en hängmatta i solen och läsa. Någon hängmatta har jag i för sig inte, men det är väll det minsta problemet.
 
 
Just nu så har jag nämligen verkligen kommit in i läsandets värld och den senaste boken som lästes ut var "När änglar faller" av Tracy Chevalier. Den var verkligen lika fin som titeln! Kärlek, sorg och komplicerade relationer handlar den till största delen om och på något märkligt vis så är det som om allt som sker har någon koppling till änglar och Londons kyrkogård.

Längtan efter något

 
Nu är det en sån period igen. En sån tid då tid är just det man inte har. Veckor bestående av dagar fyllda av lite fler måsten än det verkar vara möjligt att klara av och tankar som går till allt mellan fjärdegradsekvationer och frukost-traditioner i Indien.
 
Men det är en liten motivation att tänka på att det om två veckor kommer vara möjligt att göra precis det man känner för; man kan lära sig saker man vill lära sig, man kan göra det man vill göra, man kan vara med dem man vill vara med - ja man kan spendera sin tid precis som man vill helt enkelt. Det längtar jag efter.
 
Jag längtar efter att få känna kravlösheten.

Helsingforshelgen: helsingforsdagen

Även om stor del utav helsingforshelgen var bra så kan jag inte hävda annat än att timmarna som faktiskt spenderades i Helsingfors var lite bättre än allt annat. Så därför tänkte jag att ni ska få många bilder med få ord, från just de timmarna. De timmarna då jag för första gången fick upptäcka staden jag besökt så många gånger.
 
 
Till en början var vår utflykt inte så fin som den skulle bli. Mellan klotter, lastbilar och stängsel gick vi, vilket inte kändes vidare charmigt alls.
 
 
Men sen började det. Jag blickade upp och insåg att det visst var en sådan stad med tak utan dess like. Jag vet inte varför jag älskar det och arkitektur över huvud taget, jag bara gör det, och just därför kunde jag inte låta bli att gå runt och bli lycklig av alla fina byggnader.
 
 
Ja, många var de himmelska byggnaderna - betydligt fler än jag nu visar er - men finast var nog allt domkyrkan mot den blåa himmlen.
 
 
Det blev en glasspaus i solen, följt utav ännu en glasspaus när fötterna värkte av promenaden. Vi kunde ju inte låta bli när vi hittade ett litet Ben & Jerry - fik.
 
 
Utöver det så upptäckte vi att även Helsingfors är en shoppingstad. Dessutom så gick vi förstås på marknaden. Det är ju nämligen lite utav ett måste när man är i Helsingfors. Där kikade vi bland annat på fint hantverk och skrattade åt några i vårt sällskap som gick mellan tälten och "provsmakade" småfiskar.
 
Åh va fint det var.

Helsingforshelgen: kryssningen

Bland det underbaraste med en kryssningsresa - till exempel till Finland - är det faktum att själva båtresan är minst en lika stor upplevelse som själva vistelsen på fastlandet. Även så var det denna gången. 
 
I en utav de väldans många utav båtens korridorer så kunde man finna hytten som jag och lillebror hade lyxen att ha för oss själva. Nummer sjutusentrehundratolv var det och trivdes gjorde vi verkligen där. Genom fönstret kunde man om kvällen se ljusen från stockholms skärgårds öar segla förbi, medan vi låg nerbäddade mellan nybäddade lakan i en himmelskt skön säng och pratade om livets viktigheter.
 
 
Men under kryssningen lyxade vi till det med en massa annat också, inte minst kopiösa mängder godsaker. Kvällens buffébord var verkligen utan dess like! Ja det var så stort så att jag (tyvärr när jag var enormt full i magen) insåg att jag faktiskt råkat missa en hel sektion av den. Där fanns allt, inte minst himmelskt underbara efterrätter! 
 
Utöver det så badade lillebror, jag och några vänner till oss i en bubblande pool och satt både i en vanlig bastu och en ångbastu. Dessutom shoppade vi, kollade på folk, såg på bio utan några andra i salongen och smet undan en fotograf som letade personer att fota - för att bara nämna några saker.

Mellokväll

Det blev en sen hemkomst, efter en oplanerad kväll hemma hos några vänner till familjen, med både grilllning och mellomys.
 
Bild från förra sommaren
 
När det kommer till den stora shlagerfestivalen så måste jag säga att jag tycker att rätt låt vann, även om den sjungande läkaren från Malta visserligen gjorde mig väldans lycklig och vars låt jag kommer lyssna på mången gång framöver. Dessutom så tyckte jag att vår Robin var värd en betydligt bättre placering. Jag tyckte verkligen att vårt bidrag var så bra på så många sätt och slår vad om att många av de som fick en bättre placering än Robin inte hade kunnat sjunga vårt bidrag...

Vad är meningen med livet?

 
Ungefär så svarade en liten elvaårig flicka när hon fick frågan. Kanske har hon rätt.

Nostalgiska havrekakor

"Tjocka, spröda och alldeles ljuvligt underbara havrekakor, med mörk choklad sådär perfekt ringlad över dem"
 
Bilden av hur jag som liten sitter i farmor och farfars hamock en varm sommardag och äter sådana kakor, med riktigt iskall mjölk till, blir plötsligt väldigt påtaglig. Av bara tanken på dessa kakor så fylls jag verkligen utav en nostalgisk flod av minnen och känslor. 
 
Så en dag slog det mig; jag kom på den underbara idén att baka lika dana själv. Varför hade jag aldrig tänkt på det tidigare? Verkade de inte möjliga att göra? Kanske var det så, men det bevisades vara felaktigt. De är nämligen jätteenkla att göra!
 
 
För att kunna göra dem så behöver du:
250 g margarin - 7 dl havregryn - 2 dl socker - 2 dl vetemjöl - 2 tsk hjorthornssalt - 50 g mörk blockchoklad
 
För att skapa dem så gör du såhär:
Blanda ihop allt och rulla till bollar (Ett tips kan vara att använda en glasskopa för att måtta mängden. Det är nämligen precis lagom.). Lägg bollarna på en bakplåtspapperklädd plåt och grädda i mitten utav ugnen i 200°C i ca 10 minuter. Låt svalna på galler. Smält sedan chokladen och ringla över kakorna. 
 
Där ser du. Enkelt va? Och gott!!

Helsingforshelgen: besöket

Det råkar vara som så, att lite norr om Stockholm - i Upplans Väsby - bor en del utav min släkt. Det råkar också vara så att mina morföräldrar precis har flyttat, från det huset jag besökt varje sommar av mitt liv till en lägenhet. När vi i helgen skulle fara till Stockholm så kunde vi därför inte låta bli att besöka deras nya lilla lya innan vi begav oss vidare till terminalen.
 
Förutom att det var väldans mysigt att få fika i deras underbara lägenhet, så blev jag enormt lycklig av att upptäcka körsbärsträdet utanför terasslägenheterna. Det var fint. Det mesta var ganska fint just då.

Helsingforshelgen: bilresan

Långa bilresor är faktiskt något jag tycker väldans mycket om. Eller tja.. långa färder över huvud taget är jag mycket förtjust i. Att sitta i en bil, buss, eller kanske ett tåg eller flygplan och genom fönstret se en värld svischa förbi, får mig att känna som om jag möjligtvis befinner mig så mycket i nuet som möjligt. Man är där man är och alla måsten får vänta någon annan stans, i en annan tid.
 
 
Så att få avbryta den stressiga vardagen en stund och istället spendera en mängd timmar på vägar mellan lilla Fritsla och stora Stockholm, var något jag verkligen uppskattade. 
 
 
Något annat som dessutom är väldans fint med långa färder, är små avstickare. På denna resan fick det bland annat bli till Cloettas fabrik där kopiösa mängder godsaker införskaffades. Bland annat så fick lilla tuggummiberoende jag en påse med nästan ett halvt kilo tuggummi med smak av lakrits och päron.
 
 
Sen så får man ju inte heller glömma alla dessa små bil-picknickar. Åh, mums!

Få ord om dagar som rymmer mycket

 
En fin helg har vi haft. Det var fint att bo några nätter på en båt och det var fint att strosa runt på Helsingfors gator tills ben och fötter värkte mer än någonsin tidigare. Att det fortfarande känns i kroppen efter den dagens promenerande är helt klart värt det, för att äntligen få upptäcka mer utav staden jag så många gånger besökt var något väldans underbart fint.
 
Men att bara tala om denna resa i så här få ord är inte något jag tänker göra. Nej, den kommande veckan så har jag tänkt att det ska trilla in lite inlägg om vad vi faktiskt hade för oss. Så tro inte att detta var allt ni fick veta. Mer kommer i sinom tid. 

DIY: en fin pappersrosett

Här kommer en liten beskrivning på hur man gör en sådan rosett som jag hade satt på kortet jag visade här.
 
 
Jag hade inte något direkt mall för dessa, men ungefär så som de ser ut på första bilden bör dina delar se ut. Exakt hur de ser ut är alltså inte så noga, testa dig fram för att få rosetten precis så som du vill ha den! Det första steget är sedan att böja ändarna på delen som ska bli själva rosetten och limma fast på mitten av baksidan.
 
 
Nästa steg är sedan att ta den lilla remsan och limma fast den runt mitten och sedan är det bara att limma fast själva rosetten på "snörena". Om man tycker att det är svårt att få rosetten att hålla ihop så kan ett tips vara att istället för lim använda sig av dubbelhäftande tejp - om man nu har det. Det är mycket enklare och håller nog också bättre!
 
 
Och det var allt som behövdes göras för att skapa en sån här liten fin en.
 

På resa

 

Nu har jag och familjen begett oss till Stockholm för att snart fara vidare till Finland. Såklart så kunde vi förstås inte åka direkt, utan tog som vanligt en avstickare. Denna gången så blev det bland annat till Cloetta-fabriken. 


En annan sorts tavla

En dag, efter att ha frågat mig själv enormt många gånger var i hela friden jag ska göra av mina "pysselverktyg" så att de inte försvinner utan istället är lättillgängliga, så slog det mig att en anslsagstavla kunde vara perfekt. Så med penseln i min hand så satte jag igång och fixade till den lite. 
 
 
När bilderna togs så hade dock inte så mycket hunnits hängas upp ännu, men tro mig, snart kommer jag nog behöva en andra tavla.

Det som kallas dofthimlen

 
Om ni ska köpa er en handkräm någon gång, så ska ni helt klart köpa denna från Love and Toast! Jag föll först för de fina tuberna, men dog sedan lite smått och hamnade i dofthimlen, när jag luktade på den. Helt underbart undebar! Är helt klart helt besatt, vilket faktiskt känns väldigt bra. Kanske kan det få mig att äntligen sluta med min dåliga vana av att fullständigt riva sönder mina nagelband (läs: fingrar). 

Åh, tapas och lycka

 
Att det nu är dags att sätta sig med en kopp smultronte och skriva om infraröd strålning, känns faktiskt inte så jobbigt alls. Inte efter en dag som denna. Inte efter att ha varit i Göteborg och firat mamma med tapas och inte efter att faktiskt ha fått det där väldans önskvärda feriearbetet på BB-avdelningen på Borås lasarett! 
 
Efter en sådan dag så känns det mesta helt okej. 

Mumsig kardemumma- och kanelkaka

Att man kommer med överraskningsfika till farmor och farfar är alltid uppskattat. Om man därför vill baka något så är det en superbra idé att baka en kardemumma- och kanelkaka och just därför så tänkte jag att ni kunde få receptet på en.
 
 
Du behöver:
150 g margarin, 3 ägg, 3 dl strösocker, 6 dl vetemjöl, 1 msk nystött kardemumma, 1 msk mald kanel, 1 msk bakpulver, 2,5 dl mjölk och ev. florsocker till garnering.
 
Gör så här:
Smörj och bröa en rund form med en diameter på ungefär 24 cm och med löstagbar botten. Smält sedan smöret och låt det svalna. Under tiden, vispa ägg och socker pösigt. Blanda sedan alla torra ingredienser i en bunke för sig och vänd sen ner i äggsmeten. Tillsätt sedan mjölken och smöret. Häll smeten i formen och grädda sedan i nedre delen av ugnen i 200°C i ca 45 minuter. När kakan har svalnat kan du sedan om du vill pudra på lite florsocker. 

Den första sushin

 
Sushi åt jag igår för allra första gången i mitt snart sjutton år långa liv. Vad jag tyckte? Hmm.. både och. Det var inte direkt någon wow-upplevelse i smakväg, inte direkt någon ny favoriträtt, men inte smakade det illa inte. Jag antar att det kanske är som det sägs, att man måste lära sig det. Än så länge så är jag ju bara nybörjare...

En födelsedag

En fin och underbar Hanna har idag firats. Det var nämligen som så att denna dag var hennes stora artonårsdag. Jag begav mig till henne ungefär runt sex, men innan dess så tillverkade jag ett litet kort till henne, vilket är det på bilden. Hur man gör rosetten har jag tänkt visa inom en väldigt snar framtid.
 
 
Kvällen blev sedan underbart mysig, med fint sällskap. Så till Hanna vill jag ännu en gång säga stort grattis och tack för en underbar kväll! 
 
P.s. främst till Hanna: Det visade sig att jag att jag har alldeles för lite bilder på dig, men det är väl ett problem vi kan lösa kanske.. 

En tyst dag

 
Jag är tyst. När jag är tyst så slipper jag nämligen ha väldans ont i halsen, vilket jag långt ifrån gör när jag pratar. Vad jag idag har gjort i min tysthet är faktiskt en hel del. Förutom att jag har trott att fredagen var en måndag (hur man nu lyckas med det) och varit glad över att det under eftermiddagen verkligen kändes som vår, så har jag bland annat lagat riktigt god mat till familjen. Receptet fann jag här och det tycker jag verkligen att ni bör testa!

Båtrace á la Bäckäng

 
På Bäckängsgymnasiet händer det mycket. Inte minst när det är kulturveckan, vilket det är nu. Just idag så var det äntligen dags för det mycket efterlängtade båtracet i Viskan, i vilket två av mina vänner lyckades ta en mycket hedersfull tredjeplats. Riktigt bra måste jag säga!

En april

Så var en ny månad här - fina maj - vilket inte gör det annat än väldigt förträffligt att kika på hur livet mitt sett ut på instagram. Där heter jag för övrigt @cissipar ifall det är någon som inte visste det och inte heller sett länken i menyn.
 
 
Månaden började ju väldans fint med ett härligt påsklov. Lillebror och jag var bland annat på utflykt och jag planterade en himlans massa örter i koppar ståendes i mitt fönster. De lever och växer för övrigt fortfarande, vilket för mig är nästan förvånande.
 
 
 
Lovet avslutades med att jag skrev mitt allra första högskoleprov, vilket var en upplevelse. Sen drog skolan igång igen och därmed lite för mycket prestationskrav och tanketrassel. När bilden ovan togs så var jag mest oerhört lättad över att det faktiskt var helg.
 
 
Som en liten överraskning så gick mamma till urmakaren med mitt sjuksköterskeur, så nu är det inte bara väldans fint utan också fungerande. En annan dag skrev jag ett semikolon på min arm och tänkte lite extra på alla andra som också gjorde det.
 
 
Sen kom dagen när "Famla fint" föddes på riktigt och en annan dag när jag fick utlopp för kreativiteten min genom att knåpa ihop ett litet armband.



RSS 2.0