Om fina ord som läses och skrivs

Bokmässan igår var verkligen inget annat än fantastisk! Men helt klart så var det en del utav den som överglänste resten. Att höra Jonas Gardells inspirerande ord, köpa alla tre böckerna av "Tårka aldrig tårar utan handskar", få dem signerade, ta ett kort med honom och säga till honom hur enormt inspirerande han är - det gjorde mig bokstavligt talat helt skakig. 
 
 
Men jag köpte dock tre böcker till. Den första var Petters bok "16 rader" som mamma hade tänkt köpa till mig i födelsedagspresent eftersom den dels verkar intressant eftersom den handlar om hur han lyckades bli en så pass bra låtskrivare trots dyslexi, och dels eftersom han "lär ut" en hel del om just skrivande - vilket jag tycker väldigt mycket om. 
 
Mitt intresse för skrivande syns också tydligt på valen av de andra två böckerna. Den ena är en bok om självbiografiskt skrivande och den andra är en bok som bara är en himlans massa inspiration för skrivande nerklottrat helt huller om buller som om den en gång varit någons anteckningsbok. Den sistnämda ska jag helt klart berätta mer om någon annan gång, för åh va underbart härlig den är!

Livets goda

Idag var det höstmarknad så jag köpte mig en påse karameller. Brukar inte unna mig sånt särskilt ofta, men idag slog jag till, inte minst som en belöning för att ha pluggat så enormt mycket den senaste tiden - bland annat inför fysikprovet som avklarades idag. Men sen är det ju så fruktansvärt gott också, och vad är litvet utan livets goda?
 
 
Så nu har jag tänkt mumsa på lite godsaker och se på säsongspremiären (!) av Grey´s Anatomy, samtidigt som jag längtar efter morgondagen då det äntligen äntligen äntligen är dags för bokmässa!!

Ser du ljuset?

Höstvinden biter som vinterkylan i kinden och innan solen går upp går jag till bussen. Sover lite för lite gör jag och ägnar större delen av min tid med näsan i böcker. Det är väldigt mycket nu. På alla sätt och vis. Men faktum är att när det gäller skolan så känner jag mig mer inspirerad och motiverad än någonsin. 
 
 
Kanske har det just med hösten att göra, för när andra blir höstdepp blir jag allt som oftast höstpepp. Tycker väl ändå att mycket känns ganska fint, så även under dagar som inte är särskilt ljusa så finns det fina ting att fokusera på. Det gäller bara att bestämma sig för att göra det, kanske verkligen anstränga sig till en början innan det kommer på rutin. För de finns alltid där - möjligtvis ibland något dolda - de där ljusglimtarna som lyser upp i mörkret.

En dag av tävlande

Idag så har jag faktiskt gjort någonting så nördigt som att tävla i matematik. Helt utan några som helst hjälpmedel som till exempel miniräknare eller formelsamling, satt jag i fem hela timmar och försökte på något sätt samla poäng på uppgifterna. 
 
 
Och saken är den att jag känner mig oerhört stolt över mig själv. Mitt resultat är säkerligen inget som får mig till finalen i Stockholm, och därför verkligen inte heller till finalen utomlands, men jag är glad ändå. Jag var nämligen inställd på att jag antagligen inte skulle förstå en enda uppgift eftersom det främst verkat vara folk som gått special-mattegymnasium som har gått vidare, och därför hade jag kollat noga med min mattelärare ifall det var okej att gå när man ville ifall man kände att det var omöjligt. Hon sa att det var fritt att gå, men trots det satt jag kvar under hela tiden. För det var inte omöjligt. Jag tror faktiskt att jag till och med lyckades lösa vissa uppgifter ganska så bra, vilket jag känner mig oerhört stolt över.
 
Så oavsett hur många poäng profesorerna på Chalmers kommer att ge mina lösningar, när de under sina rättningskonferenser sitter och kollar på mina beräkningar fulla av pilar och tankebubblor, så är jag glad över att jag ställde upp. Det var en rolig grej att göra och faktiskt så känns det lite kul att kunna säga att jag faktiskt har tävlat i matematik...

Jag fann det jag sökte

Länge har jag varit på jakt efter något "musikevent", speciellt med tanke på att det har blivit så himla mycket mindre sådant för min del sen jag började natur - vilket förvisso är en jättebra linje men som innehåller cirka ingenting kreativt. Hur som helst så har mitt sökande inte direkt lett till några upptäckter att hurra över. Visserligen har jag hittat några läger, men de kan jag bara drömma om att få åka på med tanke på att jag inte direkt äger pojken i gyldbyxornas byxor.
 
Men så igår fick jag ett tips på facebook om Höstlovskören. Det är en fyradagarskurs för sjungande 14-24åringar som kommer att hållas i Göteborgs konserthus just under höstlovet. Förhoppningsvis så kommer det vara möjligt att bilda en kör på över 100 personer som sjunger en oerhört pampig låt av Karl Jenkins tillsammans med en hel symfoniorkester, ledda av en duktig diregent och sångcoacher som hjälper till under repetitionerna.
 
 
 
Och priset? För er som är oroliga över det så kan jag säga att det kostar endast 150kr, men är du som jag med i "RUM" så är det till och med gratis! Så kan ni förstå att jag anmälde mig på momangen?! Åh, det kommer bli så roligt att verkligen hitta på någonting annorlunda under höstlovet! 
 
Jag känner dock ingen annan som ska vara med, men om någon utav er blir intresserade så tycker jag verkligen att ni ska anmäla er. Det är begränsat med platser, men än finns en del kvar och sista anmälningsdagen är 1:a oktober. Så hojta gärna till ifall du också vill hänga på! Vore enormt roligt! Men annars åker jag förstås dit själv, för tänk va mycket nytt folk man lär träffa!

Hemlighet

 
Bara för att det bubblar som bara den inom mig så kan jag inte låta bli att berätta en sak för er. Jag har en hemlighet, som inte är någon hemlighet jag vanligtvis bär på. Det är en hemlighet som får det att riktigt sprätta i kroppen av lycka, men som samtidigt ger mig lite utav en klump i magen. Mer kan jag inte säga nu. Eller jo... egentligen finns det inget som stoppar mig, men av någon anledning så har jag fått för mig att jag vill att det ska förbli en hemlighet. Tills det är tid för den att avslöjas vill säga...
 

Besök?

Är ganska så väldigt utmattad för tillfället. Egentligen var jag ganska trött redan när jag kom hem, efter en lång dag med bland annat prov i biologi, men bestämde mig för att påbörja ett arbete. Det blev att jag också avslutade det, vilket känns oerhört skönt mitt i all trötthet eftersom jag hade trott att den skulle ligga över mig hela helgen.
 
 
Men som tur var så var jag inte helt ensam i mitt pluggande, utan innan mörkret föll kom två fina på besök. Därför tog jag ändå en liten välbehövlig paus och fotade dem där de stod i trädgården och mumsade äpplen.

Bakom stängda dörrar

I fredags hade vi en historielektion utöver det vanliga. Vår lärare tog oss nämligen till delar av skolan man egentligen inte får befinna sig på, för att vandra på ställen som inte alls kändes som en del av skolan och se sådant man inte får se i vanliga fall. Lite smått spännande var det allt.

Nej inte är det varje dag man ser ett äkta människoskelett inte..

Vi ska vara glada över vår rätt

Idag är dagen då alla som är över 16 år och medlem i Svenska kyrkan, borde göra samma sak. Så länge man inte har förtidsröstat så borde man idag bege sig till sin vallokal och göra sin röst hörd. Det ska i alla fall jag göra.
 
 
Men faktum är att det är oerhört många som väljer att inte rösta. I förra valet var valdeltagandet endast 11.9% och det är ju verkligen skrämmande lite! Frågan är varför. Vill man inte var delaktig och påverka, så borde ju i alla fall de som har en inkomst och betalar kyrkoavgift vara intresserad av vad ens pengar läggs på. 
 
Men dilemmat för många kanske är att de inte vet vilka de ska rösta på och därför väljer att låta bli Till er som tänker så har jag ett tips. Klicka in på den här sidan där man kan finna en sammanfattning över de nomineringsgrupper man kan rösta på. Gör det och skaffa dig i alla fall en liten uppfattning om det hela och bege dig sedan till vallokalen på momangen!

När mörkret faller följer färger

 
Idag återvände familjen från sin semester i Grekland och det var ingen tvekan om att Sverige i deras ögon kändes en aning grått att komma hem till. I jämförelse med sol och värme känns väl det mesta ganska grått. Men jag, jag som varit hemma, jag ser hur färger lyser upp den gråa vardagen mer och mer för var dag som går. Mer och mer ju mer höst det blir.

Inte är det så konstigt egentligen

Springer med en vän fram och tillbaka mellan klassfotograferingen och föreningsfotograferingen som råkar vara exakt samtidigt. Hinner dock bara med en - klassfotot. Men inte är det väl så konstigt egentligen; det är inte lätt att hinna med två saker samtidigt.
 
 
Blir sedan lite smått förargad över att jag tvingas sitta ner på klassfotot. Jag har ju de två andra åren haft turen att stå. Men inte är det väl heller så konstigt egentligen; jag är ju kort, och det brukar ju bli bäst när de korta sitter på bänken längst fram.

Jag vill dit nu

Egentligen är det lite märkligt. Man kan ju tycka att för varje dag man spenderar själv i en villa, så borde man känna sig mer och mer ensam. Man borde höra tystnaden eka i rummen och kanske sätta på tv:n eller radion för att inte bli omringad av det som inte hörs. Man borde längta efter att slippa va själv, men det gör inte jag.
 
 
Visst kan det kännas ensamt. Att laga mat och äta själv känns speciellt lite extra ensamt. Men sanningen är att känslan  av ensamhet inte alls blir större för var dag som går, utan tvärt om. Istället växer en annan känsla inom mig. En längtan. En längtan efter ett eget litet ställe. En lägenhet (ja en villa känns ju lite väl stort) som jag kan kalla min. En lägenhet som jag kan kalla mitt hem. Det längtar jag efter.

Älskade ting här, men också där

Åh, jag måste säga att jag har haft en så otroligt fin helg. Har hunnit med en massa, både nödvändigheter och onödvändigheter. Dessutom så har jag haft en myskväll och dag tillsammans med min underbara Lovisa och sedan njutit av en massa ensamtid.
 
 
Men trots det så kan jag inte låta bli att sakna denna lilla filuren här ovan lite granna. Redan.

Studio Zoo

En ny skiva, 16 nya låtar och hundratals ord som säger så himla mycket mer än det de egentligen betyder.
 
 
 
"I've got a feeling
No this is not the same
Is the ground simply opening
In this fight
I think I'm losing ground
Find me some loaded dice
Why is luck never on my side
In this fight
I think I'm losing, yes I'm losing
But I'm feeling fine"

Och orden som aldrig sägs är de som hörs mest

 
Idag var det ingen bra dag. Nej, idag var det snarare en dag då i princip allt gick fel och det mesta kändes ganska så jobbigt. Men imorgon är det som tur är inte denna onsdagen längre, utan en torsdag då vi i klassen bland annat ska dissekera hjärta och lungor, och faktiskt faktiskt så ser jag fram emot det som bara den. Så för att ladda upp inför morgondagen så ska jag nu ta det lugnt och läsa, för att snart förhoppningsvis kunna få mig en blund.

Lite rolig ilska

 
Förutom att jag ikväll har funderat över huruvida jag möjligtvis har bihåleinflammation så har jag haft väldigt roliga diskussioner med Jamie. Skrattat som bara den har vi gjort, inte minst efter Jamies utskällning av.. heh.. Fredrik Reinfeldt (inte för att han egentligen hade med saken att göra kanske), då han var enormt "arg" över att vi kallar en bastu för just en "bastu", när i princip resten av världen kallar det "sauna". Dessutom så har vi försökt lära oss uttala världens längsta namn på en stad (det gick inte kan jag meddela) och gjort lite andra saker som är sådär lite extra kul när man är övertrött.

En Augusti

Ännu en gång så slår det mig hur enormt fort en månad går. Det känns nästan som igår som jag kikade på hur min juli hade sett ut genom instagram och nu är det redan dags att göra detsamma med min augusti.
 
 
Men faktum är att det denna månaden har ekat väldigt tomt just på instagram. Varför vet jag inte riktigt. Men ändå så sammanfattar dessa bilderna min månad ganska så bra, för när jag inte har haft fullt upp med skolgrejer så känns det som om jag har ätit mysiga frukostar med lillebror, bakat eller läst mest hela tiden.



RSS 2.0