Mer än en dålig vana

Många utav de som i något sammanhang har tillbringat tid med mig, har säkert lagt märke till det. Många har säkert sett hur jag ständigt sitter och pillar, river och till och med biter, inte på naglarna och inte bara på nagelbanden, utan på hela fingertopparna och till viss del andra delar av kroppen också. Delvis medvetet och delvis omedvetet gör jag det, men oavsett så kan jag bara inte sluta. "Sluta pilla" säger mina fina vänner och jag knyter mina händer för att sluta, men efter bara några få sekunder är jag igång igen.
 
Redan när jag för första gången upptäckte denna dåliga "vana" försökte jag göra någonting åt det. Första steget var att försöka låta bli, men det var ju en omöjlighet. Sen började jag måla mina naglar i fina färger, eftersom jag då tänkte att jag inte skulle vilja förstöra det, men tydligen ville jag hellre pilla än ha fina naglar. Sen började jag använda handkräm konstant, använda plåster, använda bröstvårtskräm (låter hel-udda, jag vet, men denna kräm som jag fick när jag jobbade på BB i somras är bästa någonsin!), tejpa alla fingrar med kirurgtejp och använda plasthandskar. Men inget har hjälpt. För när jag har smörjt in händerna, eller pillat bort tejpen, är jag igång igen.
 
Nu så här över ett år senare har det för mina fingertoppar gått så långt att de är röda av de lokala inflammationerna och fulla av ärrvävnad. Folk brukar säga att det ser ut att göra ont och det kan jag säga att det verkligen gör. Och det är helt obegripligt hur jag kan fortsätta även om det bara gör ondare och ondare. Antagligen är det väl mer psykiskt än fysiskt och beror väl på stress och allt möjligt annat tanketrassel som finns där inne, men man tycker ju att det ändå borde gå att sluta. Inte minst jag som för övrigt brukar ha en näst intill extrem självdisciplin.
 
 
Men när det har gått så här långt, när det inte handlar om "bara" en dålig vana som att bita på naglarna eller "bara" pilla på nagelbanden, utan man är i iprincip i det läget jag är, så heter det tydligen "Dermatillomani". Inte för att jag egentligen tycker att det spelar någon roll om det hela har ett namn eller inte, men det är ganska så bra ändå för då kan man googla efter tips på vad man kan göra åt det, från andra som "har det". 
 
Ja, för jag vill verkligen göra något åt det. För utöver att det är otroligt fult, så är jag så trött på att ha fingrar som ständigt blöder och gör ont. Så därför sitter jag nu här med ännu fler produkter som mamma och pappa har inhandlat på apoteket. Mina fingrar är inlindade i något märkligt material och över det har jag tunna bomullshandskar. För att "motivera" mig till att sluta tänker jag på det som jag tänker på mest hela tiden nu för tiden: studenten! Då vill jag ju inte ha smärtande röda fingrar och jag vill ju inte heller riskera att droppa nån droppe blod på en fin vit studentklänning. Nej det vill jag inte, så nu ska jag se till att bli kvitt det här! Problemet är bara att jag har sagt just precis det i över ett år och se hur det har gått...

Kommentarer

Min syster har också det, hoppas du lyckas få bort det. Min syster är på god väg :)

Svar: Åh.. Hoppas så att din syster lyckas med det också!
Cecilia Par

2014-02-25 @ 13:52:09
Sabina

hmm, ska se till att vara en jobbig vän och tjata varje gång jag ser dig riva på fingrarna!

Svar: Tack Sabina! Tjatet kan behövas!
Cecilia Par

2014-02-25 @ 17:17:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback