Kämpa för världen

Jag blir rädd. Nej föresten, det är att underskatta mina känslor. Jag blir förskräckt.
 
Jag blir förskräckt när jag ser vad det är som händer i världen. Jag blir förskräckt när jag ser att vi, när vi får chansen att välja vilka personer som ska få leda - inte bara vårt land, utan vår union EU - vilka som ska försöka laga vår trasiga värld, så väljer vi i allt större grad grupper så gör sönder den ännu mer. Grupper som bygger sin politik på värderingar som leder till ondo i både smått och stort, grupper som är väldigt lika andra grupper som genom historien har bidragit till bl.a. hemska saker som krig.
 
Jag kan inte förstå det. Jag kan inte begripa hur så många av oss faktiskt kan med att lägga sin röst på grupper som dessa. Det är obegripligt. I Frankrike blev en sådan grupp störst. De har fler platser i Europaparlamentet än samtliga Sveriges. Förstå vilken makt de har! Men med det får vi dock inte på något sätt distansera oss till det och tänka att det händer "där borta". Vi får inte tro att det bara händer i Frankrike, Storbritannien och många andra länder i Europa men "långt bort" ifrån oss. Vi får inte tro att det händer "där" men inte "här", för det gör det! Gå in på val.se och kolla själv. Jag kollade in lilla hålan Fritsla där jag bor. Här bor inte så många och av de som bor här är det långt ifrån alla som begav sig till vallokalen. Men 62st sverigedemokrater gjorde det. Hela sextiotvå! I lilla lilla Fritsla! Helt obegripligt.
 
EU by Luigi Rosa (CC BY-SA)
 
Det är läskigt. Det är läskigt att tänka på vad som kan hända med vårt Europa, men oavsett så måste vi kämpa på. Vi alla måste kämpa för att motverka detta och även om det känns läskigt och obegripligt så måste vi ha framtidstro. Det kan vi ha, för samtidigt som dessa skrämmande vindar viner, växer en våg av motstånd upp. En våg av inte minst antirasism och feminism. Folk vänder ryggarna. Fler agerar. Och det, det är så viktigt.
 
Det är på tiden. För i en tid som denna behövs det skrämmande mycket. Vi kan inte vänta tills imorn, vi måste börja nu och jag tror på att vi är många som tillsammans kan göra skillnad. Vi kan vända det här. Och inte minst hoppas jag att det kommer märkas i valet till höst.

Inte bara din rättighet, utan också din skyldighet

Livet går i lite för hög hastighet för att det ska hinnas med att kika in här så ofta som jag vill, men idag, idag är en dag då jag bara måste göra det. Ja, jag känner att jag bara måste kika in här och uppmana alla som er som inte har röstat, att omedelbums gå och göra det! Det är inte bara din rättighet, utan din skyldighet! 
 
Det finns så många som inte inser betydelsen i att gå och rösta. "Vad spelar det för roll? Min enda röst gör ju ingen skillnad." Jo det gör den! Och problemet är att det är så enormt många som tänker så. Under förra EU-valet var det över hälften av Sveriges befolkning som INTE tog sig den lilla stunden att gå och rösta. Det är inte acceptabelt! För de som inte röstar gör också ett aktivt val. De väljer att vara tysta. Och deras tystnad används av extrema grupper som bara blir allt större och större. 
 
 
Och att det inte skulle vara viktigt att rösta nu, utan bara i valen till höst, det är en enorm myt. EU styr vårt samhälle och våra liv mer än många av oss tror och därför är det minst lika viktigt att rösta i detta val!
 
Nitton dagar är vad som gör så att jag inte ska gå och rösta. Nitton ynka dagar som ännu inte har passerat och som gör så att min 18-årsdag ännu inte har existerat. Det gör mig ganska så väldans frustrerad. Men ni, ni som faktiskt har åldern inne, snälla gå och rösta! Var tacksam över att vi faktiskt lever i ett land där vi får göra våra röster hörda. Var tacksam över att just du får göra din röst hörd och påverka världen vi lever i. Snälla gör det, så ingen annan kan använda din tystnad! 

Frustrerad

Ja, som rubriken lyder är jag frustrerad. Fast tja... nästan på gränsen till arg, fast ändå inte riktigt arg heller. Känslorna är helt enkelt lite svåra att sätta fingret på, men fel, det tyckte jag att det var!
 
För att ta allting från början kan jag säga att jag idag var på Risk-1an. För er som inte är så insatta i det här med att ta körkort så kan jag säga att det är en obligatorisk 3 timmars-teoriutbildning om just risker i trafiken. Jag - och säkert många andra - har hört mycket om den här utbildningen. Jag har visserligen hört vissa som tyckt att den var seg och långtråkig (eftersom det är en 3 timmar lång teorilektion), men jag har också hört att den ofta är ganska skrämmande. Jag har hört att man få se filmer och bilder som faktiskt visar hur illa det kan gå om man inte är ansvarstagande och/eller t.ex. kör bil fast man druckit alkohol. Jag har hört att man lätt blir skrämd och i alla fall får sig en rejäl tankeställare.
 
Och med det i huvudet bagav jag mig till en körskola som jag aldrig besökt tidigare (då tiderna hos min "vanliga" körskola helt enkelt inte passade mig) för Risk-1an. Jag hade förberett mig mentalt och tänkte att det ändå var bra det här, att man har sådana utbildningar för att framtida förare ska bli ordentligt riskmedvetna. Man behöver nog skrämmas för att man verkligen ska inse vad som kan hända, för det är så lätt hänt att man tänker "det händer inte mig".
 
I och med att det var i mina tankar innan jag gått på Risk-1an, blev jag väldigt förvånad när jag väl var där. Jag blev så oerhört förvånad över hur läraren kunde med att skämta bort en massa. Det blev inga läskiga filmer, istället blev det tecknat. Och det blev inga ordentliga tankeställare, istället blev det bara lös fakta som presenterades och det in emellan en massa skämt.
 
Säkerligen fick vi all kunskap som vi skulle få, men just de, skämten alltså, var det som gjorde mig så frustrerad. Som lärare gjorde han ju visserligen lektionen rolig, vilket är bra för de som tycker att en 3 timmars teorilektion är tråkig, men är det verkligen rätt tillfälle att skämta, när man pratar om vad som kan hända om man kör bil när man t.ex. är påverkad av narkotika? Är det verkligen det? Får man verkligen blivande förare att verkligen inse vilka risker t.ex. olika sorters beteenden eller beslut kan innebära, om man bara skämtar bort det? Mycket tveksamt...

Vad världen behövde

Eurovison song contest tvåtusenfjorton. Få - om ens någon - lämnas utan åsikt.
 
I en tid som denna är det väl egentligen inte förvånande att det råder otroligt spridda skurar bland dem som yttrar sig. Det är inte förvånande att vissa som yttrar sig visar på motsatsen till kärlek och respekt, och det är inte heller längre förvånande att det finns en mängd människor där ute som är fyllda av fördomar. Men inte minst därför var detta bra. Jag tror världen behövde det här. Världen behövde Conchita wurst och att hon gick och vann hela Eurovison song contest. Världen behövde att hon bara genom att vara den hon är, visade oss att vi alla ska få vara som vi är, hur vi än är. För det är så vi är menade att vara och så är vi helt perfekta.
 
 
Dock finns det vissa som påstår att anledningen till att hon vann var att folk endast fokuserade på detta och "glömde" det musikaliska i tävlingen. Men de, de skulle helt klart behöva bli lite mer självkritiska och se om de själva kanske är skyldiga till det som de anklagar andra för. Att bortse från det musikaliska alltså. För en sådan röst och en sådan låt är i sig helt klart värd en vinst, och sen att vinsten kan visa sig ha ännu större betydelse än andra år, är bara ett plus i kanten (om än ett otroligt stort sådant).

Drömmen om allt vad frihet innebär

Det här blev en helg för många saker. Tid ägnades åt mycket som jag annars kanske inte lägger ner så mycket tid på och sånt som det är tid att faktiskt börja lägga tid på. För inte minst är det ett faktum att det snart är dags att flytta hemifrån. Bara att skriva orden ger mig en pirrande lyckokänsla. Flytta hemifrån. Åh så jag har längtat efter det. Vill ha min frihet, den frihet som det faktiskt är att fullständigt få bestämma över och forma sitt liv. Den friheten längtar jag efter så innerligt.
 
Så att faktiskt konstatera att det snart är dags känns overkligt. Ja, redan i september i år kan jag bo någon annan stans i vårt avlånga land. Helst i Lund, men det skulle kunna bli Uppsala eller Umeå också. Ödet får bestämma. Och skulle det inte bli i september så skulle jag visserligen bli oerhört besviken, men i såna fall får jag ändå hoppas på att det blir av vid nyårsskiftet istället.
 
Fynden från stora loppisdagen på Åhaga
 
Så, det jag ville komma fram till är att jag kände att det var en god idé att vara steget före. Har visserligen varit det ett tag, men nu kändes det som att det var dags att ta ytterligare ett steg längre fram. Därför begav jag mig till stora loppisdagen på Åhaga och fyndade för 100kr en massa ting som kan vara bra att ha när man flyttar hemifrån. Sen begav jag mig hem och ägnade stor del av resten utav helgen till att gå igenom massa saker som jag redan samlat på mig hemma och packa ner dem sorterat i olika flyttlådor. 
 
Kan tyckas att jag med det är ett enormt stort steg före, men nej, egentligen inte. Det är så dags nu. Och inte minst är det otroligt roligt att göra det och drömma sig bort till den stund då lådorna ska packas upp igen.



RSS 2.0