Dags att gå vidare

Det är många som blivit förvånade när jag berättat det. Och jag är nog minst lika förvånad jag. Jag är så oerhört förvånad över att jag i sommar ska flytta.

 

Jag som trodde att jag skulle bo i Uppsala i minst fem och ett halvt år, kanske hela mitt liv, ska nu röra mig vidare. Magkänslan kickade nämligen in någon gång i januari och sa att det i sommar är dags. Det var nog meningen att bara bli ett år här, ett år som förändrat mig på så många plan.

 

Så vart ska jag flytta? Jo, till Göteborg. Det gör förvåningen ännu större. Flera av mina vänner har sagt att de skulle blivit mindre förvånade om jag sa att jag skulle flytta till någon okänd liten by i Norrland, det skulle vara mer ”jag”. Men Göteborg. Där trodde jag aldrig att jag skulle bo. Inte för att jag direkt tycker illa om staden, utan för att det på något abstrakt vis inte känns som en ”Cecilia-stad”. Men kanske kan det bli det.

 

Men varför? Det finns många anledningar. Främst är det för att jag har så många jag bryr mig om som bor där omkring. Det gör så ont i mig att befinna mig så långt bort. Man inser att vissa vänskaper är djupt rotade och att man behöver dem. Och min kära lillebror. Det är så svårt att inte få vara med honom. 

 

Göteborg Straßenbahn by Andreas Pross (CC BY-NC)
 

Samtidigt vill jag inte riktigt ”flytta hem". Vill fortfarande bo i en ”ny” stad och skapa mig ett ”nytt” liv, men tänker, varför inte skaffa sig det bästa av två världar när det är möjligt? I Göteborg har jag massa möjligheter att skapa det liv jag vill ha, men samtidigt har jag möjligheten att bevara mycket av det jag redan har. Jag kan inte minst få ”vara med” när lillebror växer upp, passa på att vara med farmor och farfar och bevara de relationer jag har.

 

Dessutom är det en trygghet att inte vara så ensam, även om man visserligen bor själv. Har tänkt mycket på det, i och med att det funnits en del saker som oroat mig den senaste tiden. Det vore tryggt att ha fler att falla tillbaka på om något skulle hända och att dessutom faktiskt kunna låta personer man bryr sig om få falla tillbaka på en själv. 

 

Jag ångrar dock inte att jag flyttade till Uppsala. Det här har varit (och är fortfarande) ett utav de bästa åren i mitt liv! Det hade antagligen inte blivit lika bra om jag flyttade till Göteborg direkt eftersom jag då antagligen mest hade längtat bort. Jag har behövt vara ”borta” ett tag och känna efter vem jag är och hur jag vill leva, och det har jag verkligen fått göra. 

 

Men det kommer bli sorgligt att lämna Uppsala. Älskar staden, skolan och alla fina människor jag träffat här. Uppsala kommer därför alltid förbli speciellt för mig. Det kommer antagligen bli sådär att jag reagerar lite extra när Uppsala nämns i nyheterna, eller kanske i tidningen. 

 

Men exakt vad jag ska hitta på i Göteborg är något jag får återkomma om. Har massvis med tankar, men som helt enkelt inte får plats i just det här inlägget.


Kommentarer

åhh! Ser framemot att få "följa med" dig på nya äventyr! Ska du fortsätta studera i Göteborg, eller ska du pausa ett tag och känna in staden / miljön etc? :)

Svar: Hihi, ser fram emot det också! ;) Det blir studier, men hoppas också på att kunna engagera mig i något annat (dvs inte nödvändigtvis jobb, utan kanske någon förening eller så), men exakt vad vet jag inte ännu…
Cecilia Par

2015-04-10 @ 10:20:21
M.

Vad roligt att du ska flytta till Göteborg! Ska du studera där? Om, vad? Blir det psykolog som du funderade på i vintras? :) Det var jag som skrev till dig i vintras om att jag var i valet och kvalet om jag ville bli läkare, eller om det var/är psykologin som kanske passar mig bäst.

Kram på dig

Svar: Hej du! Roligt att höra från dig!
Japp, det är studerande som gäller! Har sökt psykologprogrammet, men även lite andra kurser inom psykologi ifall jag inte skulle komma in (har för övrigt tänkt skriva ett lite mer "uttömmande" inlägg om detta snart). Hur ser det ut för dig? Har du kommit underfund med vad du vill? :)

Kram!
Cecilia Par

2015-04-12 @ 09:53:08
M.

Okej, vad roligt :)
Jag bor i GBG just nu, och har varit nere på den psykologiska institutionen några gånger då de ibland söker frivilliga till sina olika forskningsprojekt. Det är fint där nere och jag funderar själv på att söka mig dit istället, alternativt att försöka att på ett eller annat sätt ta mig in på läkare på ett annat universitet. Som du förstår velar jag fortfarande mellan läkare och den psykologiska banan :) Jag får se hur hösten blir, ska ge denna termin en chans.

Jag ser fram emot ditt inlägg. Jag är iofs ofta inne här och läser då jag tycker att du skriver så mkt tänkvärt. Din blogg är en av få bloggar som jag faktiskt följer :) Kram på dig!

Svar: Åh jaha! :) Jobbigt att du velar fortfarande, men bra av dig att försöka ta det som det kommer. Oavsett så kommer det säkert bli jättebra! :)

Va roligt att du gillar att kika in här! Det gör mig riktigt glad! Tack!

Kram!
Cecilia Par

2015-04-12 @ 17:31:11
Sabina

Saknar dig Cecilia, hoppas vi ses snart och flytten till göteborg medför absolut att vi kommer träffas oftare!

Svar: Åh, saknar dig också Sabina! Så tråkigt är det att vi träffas så sällan. Men ja, det får vi hoppas det blir ändring på!
Cecilia Par

2015-04-28 @ 22:28:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback