Norrlandsresan - Dag 6

"Är du vaken?"
"Hur skulle jag kunna vara något annat?"
 
Detta var de första orden vi sa till varandra imorse. Som tur var hade klockan i alla fall hunnit bli sju när vi låg där och hörde skriket från den lilla flickan ute i korridoren. Hade hon blivit utelåst? Eller vad hade hänt? Vi fick aldrig svaret på det, men något var hon helt klart upprörd över med tanke på hur starkt och hur länge hon skrek. Både jag och Alice vaknade som sagt och hann konstatera att vi kommit till Gävle, men när flickan tystnat somnade vi direkt om. Så otroligt trötta var vi. Det här resan har verkligen tagit på våra krafter, så tänk vilken tur det var att vi inte behövde byta tåg kl 5.58!
 
Stockholm var vi framme i runt kl 9 och där köpte vi frukost och hoppade in en snabbis på Lush (vi kunde bara inte låta bli) innan det var dags att hoppa på nästa tåg. Några tågbyten senare var vi framme i Örebro där det var dags att skiljas åt. Vi kramades och jag tänkte på vilken otrolig tur det var att vi träffades. Att tillfälligheterna fört oss samman.
 
Dagen bjöd inte direkt på några bilder, så här fick det istället bli två "gamla"
 
När Alice hade gått från stationen hoppade jag på ett nytt tåg, och några timmar senare på ett annat tåg som skulle visa sig gå hela vägen till lilla Fritsla, så föräldrarna mina slapp hämta mig i Borås. Det kändes så konstigt. Att vara i Fritsla igen alltså. Det var som om ingenting hade hänt, trots att så otroligt många upplevelser hunnit lagras inom mig som fina minnesbilder.
 
Jag tror att jag inte hade - jag menar H A R - förstått det än. Att jag varit med om detta äventyr. Så mycket har hänt de senaste dagarna, även utöver det som hänt rent konkret. Bara den korta tid vi hade till att leva så nära naturen har gjort så mycket med mig. Mer än jag nog inser själv. Inte minst har ett behov växt i mig. Ett behov av att komma ut och få andas riktigt frisk luft betydligt oftare än jag tidigare gjort. Så det ska jag verkligen se till att jag får framöver!

Kommentarer

vad fint att vi fick följa resan. Och HAHA, vilket jävligt uppvaknande ;))

Svar: Verkligen jätteroligt att du har tyckt om det! :)
Cecilia Par

2015-08-11 @ 23:28:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback