Mitt 2015

Tvåtusenfemton blev verkligen ett år då mitt liv tog några av de mest oväntade vändningarna. Mer än någonsin har magkänslan styrt mig, vilket lett mig till platser (både bokstavligt och bildligt) som jag aldrig tidigare kunde se mig själv på.  
 
Det var speciellt att börja året med en veckas (i princip) konstant gråtande. Minns inte hur mycket jag skrev om det, men det var tufft. Jag hade börjat inse att det fanns så många delar av mig själv som jag förnekat och att jag strävade mot ett liv jag inte ville leva. Det gjorde ont att inse det. Det gjorde ont att inse att det var så mycket jag behövde förändra.
 
 
Hur som helst så började jag året i Uppsala. På ungefär en månad såg jag sisådär hundra filmer. Jag cyklade mellan fina byggnader där jag pluggade lite filosofi (etik och värdeteori), lite näringslära och massa kreativt skrivande. Jag blev vegan. Jag sprang hos massvis med läkare, främst pga konstiga blåmärken. Jag överraskade lillebror med att komma hem på hans födelsedag. Jag började skriva om mina ätstörningar och annan psykisk ohälsa här på bloggen. Och jag sa hej då till Uppsala. 
 
 
Sommaren tillbringades främst med lillebror. Mest spelade vi kort hemma hos farmor, men vi gjorde även en massa annat som hinns med när man bestämt sig för att inte sommarjobba. Dessutom följde jag med till Grekland igen och även en sväng till Stockholm för att hälsa på släkt och vänner (plus hämta flyttlass från Uppsala). Och  i n t e   m i n s t  åkte jag ut på äventyr med min vän Alice. Nybörjar-vandring+tågluff längst upp i vårt avlånga land satt verkligen fint.
 
 
Sen kom hösten och jag flyttade till Göteborg eftersom jag kommit på att det var vad jag ville. Jag började läsa till psykolog och kände mer än någonsin att jag hamnat rätt. Vi läste om utveckling från noll till döden samtidigt som jag fick möjligheten att börja lära känna massvis med fina människor. 
 
Men samtidigt var det en ganska så mörk höst. Jag insåg att jag mådde sämre än jag intalat mig själv att jag gjorde och var ännu en gång i behov av hjälp. Som tur var fick jag dock kontakt med en superbra psykolog på ungdomsmottagningen som hjälpt mig så otroligt mycket.
 
Och snabbare än jag kunde förstå så kom julen och lika snabbt var den över. Hann inte få så jättemycket julkänslor, men mest eftersom det hänt massa annat roligt i vardagen. 
 
-    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -
 
Och sammanfattningsvis så måste jag säga att jag är väldigt nöjd med det här året. Kraftiga svängar har det tagit och ja, en hel del svårigheter har dykt upp, men samtidigt har så mycket varit så otroligt spännande. Är så tacksam över det. Över spänning. Över livet.

Ömsar skinn

Mitt ansikte håller på att trasa sönder. B o k s t a v l i g e n. Det är som om jag ömsar skinn, så att det enda som blir kvar är ett snustorrt, illrött och svidande skikt som knappt kan kallas hud. Det bränner och stramar. Konstant. 
 
Men det är för en god sak. På grund av något (förhoppningsvis) bra. Vi talar om en acne-kräm.
 
 
Jag har nämligen varit hos en läkare för att få hjälp med min acne. Det är ju visserligen inte konstigt att den dykt upp igen med tanke på att jag (som jag skrev om här) har kommit in i puberteten igen, men det har blivit så mycket värre nu. Så jag bokade en tid och ja, läkaren tyckte det var värt att testa på något starkare än det jag haft tidigare.
 
Det är därför min hud frasar sönder nu. På grund av acne-krämen alltså. Och det är helt normalt. Om någon dag eller så borde det gå ner och det borde synas att den faktiskt gör skillnad. Om den nu gör det. Annars får jag testa något ännu starkare (eller hoppas på att det ger med sig med tiden).

Vinnaren av jultävlingen

Så var det dags att avslöja vinnaren av jultävlingen. Och den lycklige är  - - trumvirvel - -  A G N E S  som tipsade om den här listan med femton olika fina saker man kan göra för både andra och sig själv, och speciellt punkt fyra som går ut på att man varje vecka ska se till att uttrycka tacksamhet till personer i sin omgivning.
 
Grattis till dig Agnes! Jag har skickat iväg ett mail som du gärna får svara på med din adress, så att jag kan skicka iväg priset som består av två biobiljetter till dig.
 
 
Men självklart vill jag också tacka alla er andra som skickat in tips. T A C K !  Ni är så bra allihop! 

Styrkehälsningar

Vill mest bara säga att jag hoppas att ni har det så bra som det bara går. Vet att julen, liksom många andra högtider, kan vara så jobbig på så många sätt - trots att man kanske i grund och botten tycker om själva julen. Men jag hoppas så att er jul har så lite som möjligt av det där jobbiga. 
 
 
 
Annars vill jag skicka oändligt många styrkekramar och påminna om att julen tar slut, och att julafton i grund och botten faktiskt är en helt vanlig dag.
 
Men ändå.
 
G o d   j u l   p å   e r

Lilla jul 2015

❅ Det finns faktiskt en dag på året som nästan är bättre än själva julafton. I alla fall för mig. Vi kallar den "lilla jul" och den infaller någon gång kring julafton, vanligtvis 23e eller 22a december. 
 
 
Är så tacksam över denna tradition. Är så glad över att vi kan hålla fast vi den, trots att livet förändras och allt är annorlunda nu. Det är så fint att inte ha någon aning om hur många år det faktiskt är som vi har firat så här. Men kanske är det ändå lite extra fint att det var första gången hemma hos mig. I min egen lilla lägenhet.

Vego-inspiration till julbordet

Eftersom det visade sig att det fanns önskemål om tips på vegansk julmat kommer här ett litet inspirationsinlägg. Eller snarare ett inlägg med tips på inspiration till julmaten. Vill nämligen inte tipsa om specifika recept som jag ska testa i år eftersom jag ju inte vet huruvida de är goda eller inte (även om de med största sannolikhet är det), men känner samtidigt att jag vill komma med "något" innan själva julafton. Så ja, här kommer fyra tips på var du hittar inspiration:
 
 
❅ Först och främst, T I D N I N G A R.  Det har dykt upp fantastiska magasin i vego-världen, som alla har fantastiska julnummer. På bilden ovan ser ni årets nummer från VEGO och förra årets nummer från VEGOURMET. Så många bra recept, men även massa småtips och bra repotage och liknande.
 
❅ Kolla in V E G O L I S T A N  från Djurens Rätt. Där finns exempelvis tips på pepparkakor och godis som råkar vara veganska (är mer än man tror).
 
❅ P I N T O har en julsamling med både tips på färdiga produkter man kan köpa och saker man kan göra själv från grunden. Ni hittar den här.
 
❅ Glöm inte bort P I N T E R E S T !  Sök på exempelvis "vegan christmas" och ni får upp sååå enormt mycket.   

Julbordsplanering

Förra året var julbordet till en början bara något jobbigt. Vad äter egentligen en vegan under en så "köttfokuserad" högtid som julen? Det stod still. Men tack vare inspiration från exempelvis tidningen VEGO fick jag ihop några goda (men såhär i efterhand ganska tråkiga) rätter till julbordet.
 
 
Men N U. Nu är läget helt annorlunda. Inspirationen flödar och jag vet inte hur jag ska kunna välja och hur jag ska hinna göra allt jag vill göra. Så nu sitter jag här och försöker lista ut vad som kommer bli godast. Det är också svårt. Men det är ett väldigt roligt problem förstås. 

Säger det med en polkastav

Psyksex. 
 
Det är inte annat än en förening på psykologiska instutitionen som anordnar fantastiska aktiviteter och annat skoj. Så som normbrytarfika exempelvis - en fikastund då man uppmanas att bryta normen att bara prata med sina klasskompisar. Och nu, nu är CANDY CANES på gång!
 
Blev så himla himla glad av det. Så fantastiskt att få möjligheten att skriva ett litet meddelande som sedan fästs på en polkastav och ges till någon man tycker om. (Ryktena säger att det till och med är tomten som ska komma med dem) 
 
"Pink candycane" by Julee Dyer (CC BY) 
 
Blev så glad eftersom jag så innerligt känt att jag fått (eller snarare tagit) för få tillfällen att säga vad jag verkligen tänker och känner gällande en specifik person. Det är ju så onödigt. Alltså inte att säga det, utan att gå runt och känna att man verkligen tycker om någon utan att denne någon har någon aning om det. Meningslöst. Okej, inte helt förstås. För min del är det förstås fint att gå runt och känna att jag har människor runt omkring mig som jag tycker om, men det skulle ju vara tusen gånger bättre om jag säger det till dessa också. Brukar vara bra på det. Men av någon anledning känner jag att det blivit en liten miss gällande det nu. 
 
Så jag försöker ta tag i det. Med en polkastav.

Jag blundar nu, men allt jag ser är du

"Det är som att andas utan luft
Hålla om dig utan mina händer
Skrika utan röst..."
 
 
 
 
"Jag vet hur lätt ett hjärta kan brista. Man hoppas in i det sista att stormen lägger sig tillslut. Vem vet, hur mycket kan en människa bära? Jag har kommit för nära, närmre än jag vart förut. Men var går jag nu, när vägen min va du?"

Mitt musikår 2015

♫ Det är lite smått kul när det visar sig att Spotify har smygkikat på ens musiklyssnande (förstås) och har full koll på vad man lyssnat på och när. Kul att få reda på hur året faktiskt har sett ut (ta bara det där att jag helt förträngt att jag i vintras lyssnade på Melody Gardot hela 340 gånger), inte minst med tanke på att jag i mångt och mycket lever mitt liv genom musiken. 
 
Så ja, här kommer den långa listan Spotify gav mig. Vill du kika in hur ditt musikår såg ut kan du göra det här.
 
 
Vill kunna minnas varför jag lyssnade på just den här. Michael Bublé har ju inte direkt gått på repeat just det här året.
 
 
Inte så förvånande att Passenger ligger i topp. 
 
 
Måste bara säga att jag  ä l s k a r  att soundtracket till nya Alfons Åberg hamnade på plats 2 (Inte stor nog av Timbuktu). Älskade verkligen den på alla sätt och vis och kände att jag och Alfons har mycket mer gemensamt än man först kan tro.
 
 
Ganska så mycket ändå.
 

Uppfostringsstilar, jämställdhet, julgodis och hund

Det känns märkligt. Alldeles jättemärkligt känns det att inte vara ett dugg nervös inför morgondagen. Kanske har jag äntligen (åtminstone till viss del) normaliserat examinationer och kommer få ha ett seminarium utan nervositet. Eller så kommer den tidigt imorgon. Nervositeten alltså.
 
Oavsett kommer det bli ett känslofyllt och mycket spännande seminarium. De tenderar att bli det på psykologprogrammet. Åtminstone för mig. Vi ska diskutera anknytning, familjekonstellationer, familjeroller, uppfostringsstilar, identitetsutveckling, samt inte minst normer och jämställdhet. (Ännu en gång vill jag påpeka att jag inte förstår att jag pluggar det här!)
 
 
Efter det väntar en fullproppad helg. Julgodis ska bakas med lillebror, julklappar ska inhandlas med farmor, lucia ska "firas" och så ska jag vara hundvakt en kortis till fina Bruno på bilden här ovan. Tänker att det kommer bli bra. Tänker att jag också kommer ha tid att göra ingenting, vilket jag ser fram emot.

Inte rätt dag för luciatåg

Egentligen hade jag sett fram emot den här dagen jättemycket. Jätte jätte jätte-mycket faktiskt. Jag såg fram emot att få sjunga luciasånger och jag såg fram emot att stå i ett jättestort luciatåg. Ja, jag såg verkligen fram emot det jättemycket.
 
 
Men inte idag. För idag var inte allt som det skulle. Halsen gjorde ont, men den trodde jag mig ändå kunna trotsa. Det går att sjunga med halsont. Det är inte bra, och ibland kan det bli lite småtokigt på vissa toner, men det går.
 
Men sen lades sak på sak över mig, och varje liten del tyngde ner mig allt mer. Skakiga händer, frusen kropp, yrsel, trötthet och en väldans massa tanketrassel. Kanske är det feber jag har. Eller kanske bara ångest. Idag kan jag inte riktigt skilja på det.
 
Hur som helst så insåg jag att det idag inte var rätt dag att stå i ett stort luciatåg. Inte minst så hade det inte varit bra om jag (som har så lätt att svimma) stod där i den syrefattiga luften kring de levande ljusen, för vem vet hur det hade slutat då. Så jag bestämde mig för att kura ihop mig i en öronlappsfotölj i skolan, för att sedan gå och  t i t t a  på den fantastiska konserten istället. Känner att det var rätt beslut. Känner att det är viktigt att lära sig lyssna på kroppen. 

Så mycket vackert


Lussekatter vs Lussebullar

Lussekatter vs Lussebullar - det var dagens stora fråga.
 
Eller tja... kanske inte. Diskussionen pågick kanske under tre minuter eller så, men det fick mig i alla fall att vilja dela med mig av receptet på de fantastiska   l u s s e k a t t e r n a  som lillebror och jag bakade i fredags. Så här kommer det:
 
 

Vinn en julklapp genom goda gärningar

Så var första december här och   S J Ä L V K L A R T  måste det innebära något skoj även här på bloggen! I år blir det dock ingen adventkalender (tyvärr), främst på grund av tidsbrist, men istället blir det en tävling. När såg du det senast här? (svar: det har aldrig hänt)
 
Eftersom förra årets "Godhetskalender" var så lyckad så tänker jag att vi kör på samma tema. Spelreglerna är lätta; det enda du behöver göra är att komma på en god gärning man kan göra eller ett annat sätt att visa godhet (vilket man förstås kan göra på miljontals sätt). Det kan verkligen vara precis vad som helst. I stort som smått. Vill du få inspiration kan du alltid kika på luckorna till Godhetskalendern (den har en egen kategori till höger).
 
 
Du skickar in ditt bidrag i formuläret här ovan och kan sedan skicka in hur många svar till du vill, ända fram till klockan slår om till julafton! Några godhetstipsare kommer sedan belönas med en liten julklapp (men som förstås kommer lite för sent eftersom jag och brevbäraren inte är riktigt lika snabba som tomten och hans renar).
 
Jag vill dock betona att jag inte på något som helst sätt är sponsrad. Priset/julklappen är något jag på egen hand kommer bekosta och som dessutom på sätt och vis kan anpassas efter "vinnarens" önskemål. Bra va? Nu är det bara för er att spåna. Hur kan vi vara goda i jul? eller när som helst under året? 
❅   ❅   ❅



RSS 2.0