För jag är inte min ålder

Det slog mig när han apropå något helt annat sa: ”jag är ju tjugonio, så jag borde lärt mig nu”. Jag blev helt ställd och började fundera kring något helt annat än det vi pratade om. Antingen var det det faktum att han såg betydligt yngre ut än han egentligen var, eller så var det att jag insåg att omgivningens syn på mig äntligen har kommit ikapp.

 

Senare när hela tentapluggs-gruppen hade samlats så insåg jag att det faktiskt var så det var. Alla var betydligt äldre än jag, hade hunnit med en massa spännande saker redan, men det underbara var att det inte märktes. Jag kände mig inte liten och ingen verkade se på mig som det heller. Jag passade helt enkelt in.

 

Det var en lättnad att inse det. Det var en lättnad att inse att omgivningens syn på mig inte längre var att jag var ”den lilla” och nedvärderade mig på grund av det, utan att jag faktiskt platsade där minst lika bra som alla andra. 

 

Inte riktigt lika liten längre...

 

För det är faktiskt någonting jag känt under i princip hela mitt liv. Har alltid varit väldigt mogen av mig och alltid känt mig som några år äldre än jag egentligen var, och det har faktiskt på vissa vis varit lite jobbigt. Visserligen blev det lite bättre när jag i högstadiet hoppade upp en klass, då passade jag in lite bättre, men det som har varit jobbigast har nog varit att jag velat göra så mycket och haft så mycket tankar, men att det just nedvärderades.

 

Det är inte det att jag bara vill ”kunna” umgås med äldre, utan att jag vill kunna umgås med vem som helst oavsett ålder och att de ska kunna bilda sig en uppfattning om mig utan att basera den på min ålder. Jag vill kunna ha åsikter och tankar som tas på allvar och som ses som värdefulla, oavsett hur gammal jag eller den som får ta del av dem är. Så borde det kunna vara oavsett om man är fem eller femtiofem, men i många fall är det inte så.

 

Så jag är tacksam över att den första frågan inte längre är hur gammal jag är. Jag är tacksam över att jag äntligen platsar i många sammanhang jag länge velat platsa i och att omgivning äntligen börjar se mig mer för den jag är. Skulle det sedan t.ex. i plugg-gruppen komma fram att jag är betydligt yngre än de andra, så är det ingen stor grej, för då har alla redan insett vem jag är.


Kommentarer

Dina texter är så fina & du är så klok!!
Jag får ofta kommenterar om att jag är liten och alla gånger är det inte självklart ifall det handlar om min längd eller ålder. En kille jag träffade för några månader sedan beklagade sig alltid över att jag var så liten (åldern) då han var 5år äldre. Vad säger åldern om mig som person egentligen känner jag. Ser framemot att en dag inte längre bli sedd som min ålder!!

Svar: Tack Moa!
Så otroligt onödigt är det att det ska vara så. Åldern handlar ju bara om tid, så precis som du säger så är det ju väldigt märkligt att vi använder oss av tid för att definiera varandra. Dumt är det. Så stå upp för dig själv! Huruvida man är lång, kort, ung eller gammal spelar ingen större roll. De som tror det har helt enkelt fått någonting om bakfoten.
Cecilia Par

2015-03-25 @ 11:31:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback