Vad hade de gjort om jag inte läst till psykolog?

Jag undrar vad de hade gjort om jag själv inte läst till psykolog. Hur hade de sett på allt då? Hur hade de sett på mig?
 
"Egentligen är sakerna du behöver jobba med saker som kräver lång tid, men vi får ha i åtanke att du ska gå i terapi i och med psykolog-utbildningen också. Därför tänker vi att det får räcka med tio besök." Jaha, tänkte jag när jag hörde detta och visste samtidigt inte alls vad jag kände. 
 
Ja jag ska gå i terapi i och med utbildningen och det kommer bli sååå bra. Ja. Men där är jag inte nu. Just nu står jag här och är visserligen bra på att klara mig själv - det går - men skulle verkligen uppskatta lite hjälp på traven. För en gångs skull. 
 
 
Men samtidigt är jag tacksam. Det gick så fort att få kontakt med vården och de insåg att jag faktiskt behöver hjälp just nu och därför får jag i alla fall  prata med en psykolog vid tio tillfällen. Det är i alla fall något. Det är bättre än att bara antecknas på en väntelista (vilket är verkligheten för alldeles för många - inklusive mig själv förut).
 
Så ja, jag utnyttjar mina tio tillfällen till fullo (för ja, jag har redan hunnit bocka av några av dem) och jag känner redan nu att det gör skillnad. Det är i alla fall något. Men jag kan ändå inte låta bli att undra vad de hade gjort om jag inte läst till psykolog.

Kommentarer

Jag har alltid tyckt att det är så märkligt att samtal prioriteras så lågt inom vården. Hur konstigt är inte det? Ändå skulle det bespara så många människor lidande och med all säkerhet också vara en ekonomisk besparing för vårdapparaten. Att få hjälp i tid är ju A och O för att förkorta tiden av ohälsa. Jag fattar inte detta. Också terapisamtal borde kunna gå på högkostnadskortet. Att bekosta terapi på egen hand är det få som klarar av.

Svar: Precis! Kan inte begripa det.
Cecilia Par

2015-11-27 @ 07:43:40

Dessvärre är det ju hårda prioriteringar på många ställen inom vården idag. Och var man ska få hjälp beror på vad man har för bekymmer- men det är inte alltid helt lätt att sortera i vad som ska till vårdcentralen (som hanterar lättare tillstånd och kan erbjuda ca 10 samtal) och vad som ska till vuxenpsykiatrin (som kan erbjuda längre kontakter). Jobbar själv som psykolog och tycker klimatet hårdnat. Och en del får ingen hjälp alls- de har inte tillräckligt stora problem. Än i alla fall...

Svar: Det är synd att det ska behöva vara så. Att det måste prioriteras så. Det är synd att det i vissa fall behöver gå lång innan man till sist får hjälp, när man egentligen hade kunnat bli hjälpt tidigare. Kan verkligen föreställa mig att det också kan bidra till många svåra situationer och beslut för psykologer.
Cecilia Par

2015-11-27 @ 11:43:55

Vilken märklig inställning de har! Skönt att du får några tillfällen i alla fall, och att det kanske leder till några fler om du skulle behöva det.
Tänk om alla hade fått gå till en psykolog en gång om året gratis/rabatterat, så som tandläkaren, och få lite pejl på ifall det behövs några särskilda insatser som t.ex. vidare samtalsterapi. Undrar om det hade fångat upp personer som behöver stöd av olika slag.

Svar: Håller verkligen med dig om att det vore en superbra grej! Hade dessutom med stor sannolikhet kunnat minska både tabu och skamkänslor över att gå i terapi.
Cecilia Par

2015-11-29 @ 20:33:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback