Känn ingen sorg för mig Göteborg

Jag har verkligen aldrig tyckt om Göteborg.
 
Bra början va? Bra att börja en relation med att verkligen inte tycka om någon. Eller i detta fall något. För även om jag ser det som att jag har relationer till städer så ser jag dem inte som individer. Nej där går gränsen.
 
Hur som helst hade alltså relationen till det som idag är min hemstad kunnat börja bättre. För det var inte ens någon form av "hatkärlek" det handlade om. Jag var bara uppriktigt ointresserad och kunde inte förstå hur folk kunde få för sig att sjunga sånger om en stad som Göteborg. 
 
När jag var på mässa inför att välja universitet var jag ändå snäll. Tänkte att jag skulle ge Göteborg åtminstone en liten chans, så jag gick till deras monter och frågade vad som gjorde dem speciella. Efter en stunds funderande fick jag svaret att det som gjorde dem speciella var att de inte hade något speciellt. Ingenting alls? Nehe. Där gick Göteborg miste om sin chans.
 
 
Så när magkänslan i början av förra året fick för sig att viska att det var till Göteborg jag skulle flytta blev jag otroligt konfunderad. Älskade ju Uppsala så innerligt, hur kunde jag då vilja flytta till en stad som jag kände så otroligt lite för? Det korta (men ganska så otydliga) svaret på den frågan är att jag ville flytta till en stad som kunde ge mig möjligheten att skapa ett nytt liv, men också behålla de bästa bitarna av mitt gamla. Och Göteborg skulle nog ändå kunna det, tänkte jag.
 
Gång på gång upprepade jag för folk att jag nog skulle kunna göra Göteborg till det jag vill. Det var nog en sådan stad sa jag, en stad man kan forma efter sina egna önskemål. Lite diffust sådär. Mest var det nog ett försök att övertala mig själv om att Göteborg faktiskt var en stad jag kunde lära mig att trivas i. 
 
Men det blev inte så mycket "lärande". Allt skedde spontant. Vet visserligen inte hur mycket som var stadens förtjänst och hur mycket som berodde på att saker i mitt "nya liv" började så himla bra. Oavsett började jag tycka om Göteborg. På riktigt. 
 
Och nu ser jag på denna stad med helt andra ögon och kan verkligen se så himla mycket fint. Den som sa att det speciella med Göteborg (och kanske mest menat Göteborgs universitet) är att det inte finns något speciellt hade helt enkelt fel. Det finns helt klart massvis som gör Göteborg speciellt!
 
Men viktigast av allt är ändå att jag nu känner mig hemma på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. För första gången bor jag i en stad som jag inte på något sätt längtar bort ifrån och det känns verkligen så otroligt fantastiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback