Månadslistan #1

Eftersom man enligt mig aldrig kan få för mycket listor i sitt liv, har jag tänkt testa på något som jag kort och gott kallar "Månadslistan". Det innebär precis vad det låter som, dvs att jag en gång per månad kommer dela med mig av en lista som på något sätt speglar månaden som gått (väldigt brett menat). Vissa punkter kanske återkommer, vissa dyker bara upp en gång, lite beroende på vad som känns passande för den specifika månaden. Låter det bra? Hoppas det! För nu bjuder jag på första listan!
 
 
✳ Månadens insikt: Ibland är det bättre att inte försöka så himla mycket. Det kan vara bra att inte försöka så mycket just för att saker och ting lätt (faktiskt) faller sig naturligt om man inte överanalyserar allting och tänker tusen gånger kring varje litet steg man tar. Då kan vissa saker faktiskt bli bättre än man någonsin kunnat föreställa sig.

 

 Månadens höjdpunkt: Att komma tillbaka till skolan efter jul-uppehållet. Härlig känsla. Faktiskt. Att känna att man trivs och att man på riktigt saknat sina klasskompisar.

 

 Månadens kommentar: "Du luktar äppelglögg". Hur fint är det inte att få höra det från en vän? Vem vill inte gå runt och lukta äppelglögg?

 

✳ Månadens förvåning:  S N Ö N . Helt klart! Tänka sig att det skulle komma så mycket snö till Göteborg och tänka sig att det skulle ta hela   t v å    t i m m a r   för  mig att ta mig till skolan (tar vanligtvis 20 min med spårvagn).

 

 Månadens tips: Stek päron och havregryn med massa kanel och ät med någon form av yoghurt (eller glass!). Tänker inte säga så mycket mer än så. Testa det bara!


Lika snabbt som den dök upp

... har den nu försvunnit.
 
 
Den gjorde mycket ganska så problematiskt för många, men samtidigt blev allt så otroligt fint. Åtminstone jag är tacksam över det. Över att snön kunde göra allt så fint.

Påpeka aldrig att någon äter mycket!

Låt mig klargöra en sak; man bör aldrig - och då menar jag verkligen  a l d r i g  - påpeka att någon äter mycket. Inte på något sätt. Inte ens ett  ”hur många har du egentligen tagit?” eller ett skämtsamt litet ”du var hungrig idag du”. Det spelar ingen roll hur bra ni känner varandra eller vilken jargong ni vanligtvis har. Det gäller fortfarande. Aldrig. Inga undantag.

 

Just de små kommentarerna verkar många nämligen glömma bort. Det glöms att de inte är passande. Inte passande alls. 

 

Men äsch, det är väl inte hela världen? Jo, det kan det faktiskt vara. En kommentar gör inte allt, men en kommentar kan lägga sig som ytterligare en tyngd i någons bagage och i vissa fall till och med vara det som slutligen omvälver hela någons värld. En kommentar kan påverka så mycket mer än vi tror. 

 
 

En kommentar kan få en person att för första gången slås av tanken att hen kanske borde äta mindre. En kommentar kan få en person som av hälsoskäl behöver gå ner i vikt, att känna sig otillräcklig. En kommentar kan få en person som drabbats av en ätstörning att sluta kämpa för att bli frisk.

 

En kommentar kan göra så mycket. Och med tanke på att de flesta dessutom är väldigt medvetna om vad de äter, finns det därför ingen anledning att yttra dem. 

 

Jag själv har påverkats av sådana kommentarer. När jag var som sjukast samlade jag tyvärr på sådana kommentarer i en anteckningsbok, för att påminna mig om varför jag inte ville bli frisk.  Och idag kan sådana kommentarer få ätstörningsmonster att komma på besök. Ibland bara för en kväll. Ibland för längre visiter än så. 

 

Så låt oss göra en överenskommelse. Låt oss överge dessa kommentarer.  H E L T .


Sallad med karamelliserade fikon och apelsinklyftor

En sallad indränkt i socker? Nej, inte riktigt. Men nästan faktiskt. Karamelliserade fikon och apelsiner kanske inte är vad man tänker sig finns i en sallad, men i denna har de faktiskt huvudfokus. Även denna stod på mitt julbord och blev verkligen en höjdare. Farfar var visserligen mest fascinerad över de "små röda kornen", men för mig var det ändå fikonen och apelsinerna som höjde upp salladen.
 
 
4 fikon | 1 påse babyspenat (ca 60g) | 3 apelsiner | ca 0,5 dl strösocker | 1 granatäpple | några nävar valnötter | salt | peppar
 
Skär fikonen i skivor. Strö sedan ut nästan allt socker i en stekpanna och sätt på medelvärme. Vänta till sockret smält och börjat bli lite brunt, lägg då i fikonen. Låt steka ungefär en minut innan du vänder dem. Skulle pannan bli torr kan du tillsätta lite vatten. Lägg över på en tallrik och strö sedan över resten av sockret. Skär bort skalet på apelsinerna och skär sedan i klyftor. Stek i sockret några minuter och lägg sedan över dem på tallriken med fikonen. Låt fikonen och apelsinerna svalna medan du pillar ut kärnorna ur granatäpplet. Rosta också valnötterna i en torr panna till de börjat få färg och låt dem svalna. Blanda sedan ihop babyspenaten, fikonen, apelsinerna och granatäppel-kärnorna. Hacka valnötterna och strö över salladen. Salta och peppra efter tycke.

Förlorad tid

Jag kan inte säga hur länge jag varit sjuk i ätstörningar. Inte för att det är något jag vill hålla för mig själv, utan för att gränserna är suddiga. Jag minns klart hur jag som trettonåring skrev i min dagbok "Jag erkänner. Jag har en ätstörning...", men jag minns även hur jag fortsatte: "...men jag har den under kontroll. Det här är något jag lätt kan ta mig ur själv." 

 

Då hade jag sedan länge tappat kontrollen. Då hade mitt livs största fokus sedan länge varit mat. Då var jag så mycket sjukare än jag kunde ana.

 

Jag har varit sjuk länge. Otroligt länge. Men samtidigt ser jag det inte som en period. När jag berättar om detta kommer jag på mig själv med att beskriva det som att "ungefär mellan den och den åldern var jag sjuk på det här sättet och sen blev jag sjuk såhär".  Inte riktigt med de orden, så konkret, förstås, men på ett ungefär. För min sjukdom har tagit så olika uttryck, påverkat på så olika sätt, och varit mer och mindre farlig för mitt liv. 

 

Dessutom har det blandats med annat. En ätstörning kommer ju som många av er säkert redan vet, sällan ensam. Både fysiska och psykiska problem kan vara både bidragande orsaker till och konsekvenser av ätstörningar. Så även för mig. Och ibland är det svårt att skilja det åt. 

 
Skulle så himla gärna vilja krama om den här tjejen och säga att det kommer komma en tid då allt inte är så svårt.
 

Så att säga hur länge jag varit sjuk i ätstörningar är svårt. Det beror på hur man ser det. Men oavsett så handlar det om år. Många år som jag levt utan att vara frisk. 

 

Det händer att jag tänker kring det. Kring hur mycket tid som förlorats. Både bildligt genom att sjukdomen krävt så mycket tid och energi, samt mer bokstavligt genom att vissa månader då jag var som sjukast har eliminerats ur mitt minne och skapat stora svarta luckor. Jag ångrar inget. Man kan inte ångra att man blir sjuk. Av olika anledningar blir man det bara. Men jag kan tycka att det är sorgligt att så stor del av mitt liv ägnats åt att vara just sjuk. 

 

Faktum är dock att detta har varit och är något som motiverar mig att kämpa. När det är svårt, när jag ser saker som tyder på att jag är påväg att falla tillbaka, så tänker jag på att vi har begränsat med tid. Och det finns så mycket fint i livet som det är mer värt att lägga den tiden på! 

 

Inte minst därför är det värt att kämpa för att bli frisk. Det är värt det, hur tufft det än må vara.


Rödbetscarpaccio

Här kommer ytterligare ett recept från mitt veganska julbord. Verkligen en höjdare för alla som tycker om rödbetor! 
 
 
3 rödbetor | 2 msk balsamvinäger | 2 msk olivolja | ett halvt paket saffran | 1 näve hackade macadamianötter | 2 nypor flingsalt
 
Koka rödbetorna mjuka och låt dem sedan kallna. Gnid bort skalet och skiva dem sedan så tunnt du bara kan, exempelvis med mandolin eller "skivfunktionen" på ett rivjärn. Lägg dem sedan omlott på en tallrik. Blanda därefter ihop vinäger, saffran och olja, och pensla sedan blandningen över rödbetorna. Strö till sist över macadamianötterna och flingsaltet.

Apelsin- och stjärnanistofu

Kunde inte riktigt bestämma mig för om jag faktiskt älskade denna eller inte tyckte om den alls. Oerhört speciell smak, men väldigt julig. Man kan säga att jag var glad över att jag hade gjort den till julbordet eftersom jag ville ta av den (även när jag tog om), men det räckte med en väldigt liten mängd eftersom den smakade så otroligt mycket. Även om jag låter lite tveksam så tycker jag ändå att det är värt att testa på den. Inte minst eftersom den smakar så  o t r o l i g t    u n i k t.
 
 
200 g fast tofu | 1 rödlök | en halv apelsin | 3 stjärnanis | 5 kryddpepparkorn | 1 lagerblad | 1 dl ättiksprit (12%) | 2 dl strösocker | 3 dl vatten
 
Skiva tofun, rödlöken och apelsinen och skär sedan apelsinskivorna i fjärdedelar. Blanda ihop allt i en skål tillsammans med kryddorna. Koka därefter upp ättikspriten, strösockret och vattnet. Rör runt och se till så att allt sockret smält. Häll sedan den varma lagen över ingredienserna i skålen. Låt svalna helt och förvara den sen i kylen.

Tio procent psykolog

 
Vet ni vad? Det här är numer en person som till 10% är psykolog. Vad blir det? En arm ungefär kanske? Ja, åtminstone min ena arm är numer psykolog. Måste säga att det känns bra.
 
❊ Firar det med en pluggfri helg! ❊

När vi hamnade i tumultet

”Det är bara ett byggarbete. Ja, det måste det vara.” - konstaterade vi och fortsatte upp mot Avenyn, utan att inse att hammar-slag inte kan ge upphov till så kraftiga smällar. Vi fortsatte att prata om något helt annat och insåg inte det märkliga med spårvagnen som aldrig lämnade hållplatsen lite längre fram. Inte förrän polisbilar med påslagna sirener dök upp från alla håll och kanter. 

 

Vi hade då kommit upp på Avenyn. Lite längre fram stod ännu en spårvagn still och flertalet polisbilar och poliser rörde sig kring den. Vi förstod ingenting. Och trots att jag försökte se vad det var som egentligen hände så var det som att mina ögon inte registrerade någonting alls. Jag kunde inte greppa situationen. Det enda jag kunde förstå var att det där inte var någon bygg-arbetsplats. 

 

Vi backade några meter för att runda ett gathörn, som för att skärma av oss från situationen. Vi kramade varandra och konstaterade gång på gång att det var obehagligt. Ja, vad det än var så var det obehagligt. Vi ringde kompisen vi skullen möta upp och berättade att det nog var bäst att hon tog en buss någon annan stans. ”Kom inte hit. Vi tar oss härifrån.” 

 

"Långt gräs" av Isak Bergdahl (CC BY-NC-SA)

 

Hela stan kändes otrygg den kvällen. Vi lyckades först med en buss bara ta oss till korsvägen, men det visade sig att det var ditåt den stora skaran svartklädda män som orsakat tumultet var på väg. Så vi började gå. Bort därifrån. Längst med en busslinje som gick hem till min vän gick vi i minusgraderna och frös och skakade in i minsta cell. 

 

Men det tog en halv evighet innan bussen (som vanligtvis går ca var tionde minut) kom och då var den fullkomligt packad med människor påväg bort från stan. Min vän hoppade av vid sig och jag fortsatte vidare, för att sedan ta en omväg runt hela stan för att undvika alla hållplatser där den stora svartklädda skaran möjligtvis skulle kunna befinna sig. 

 

Vi båda kom hem säkert och ingen av oss hade ju egentligen varit särskilt drabbade eller osäkra under kvällen. Vi hade bara varit statister. Statister till något väldigt obehagligt.

 

Vad som hade hänt? För att undvika tumult hade spårvagnschauffören fått order om att inte stanna på hållplatsen då olika fotbollssupportrar befann sig på spårvagnen och vid hållplatsen. Men då hade någon dragit i nödbromsen och sedan hade bråk uppstått. Kraftiga smällare ska ha kastas in i och under spårvagnen, som bland annat skadade en polis så kraftigt att hen fördes till sjukhus. Totalt hade ca. 50-60 personer varit inblandade i själva bråket, som visade sig ske i samband med en match som spelades i Lisebergshallen.

 

Jag kan inte förstå det. Jag kan inte förstå varför sport ska behöva vara kopplad till sånt här. Jag kan inte förstå varför sånt här ska behöva ske över huvud taget. Varför ska människor behöva bete sig på det här sättet?


Vegansk gubbröra

Julbordets höjdare var helt klart den veganska gubbröran. Till och med kräsna farmor mumsade på utan att ens ana att det var något så "konstigt" som tofu i. Ett lyckat kort alltså, som därmed kommer få återkomma nästa år. Men kommer med all sannolikhet göra den vid andra tillfällen också. Ser exempelvis fram emot att fylla baguetter med denna i sommar. 
 
 
200g fast tofu | en halv rödlök | 0,5 dl äggfri majonnäs | drygt 0,5 dl vegansk creme fraiche/yoghurt | 1 msk hackad dill | 2 msk finhackad gräslök | saften från en halv citron | salt | svartpeppar
 
Tärna tofun, samt finhacka rödlöken. Lägg i en skål och rör ner majonnäs, creme fraiche, dill, gräslök och citronsaft. Salta och peppra efter tycke. 
 
 
För förslag på produkter som jag rekommenderar till detta, klicka på de kursiverade ingredienserna!
 

Fel tid för julmat?

 
Jag vet att julen är förbi. Ja, faktum är att jag antagligen var bland de första att städa ut den ur mitt liv. Men eftersom jag lovat att dela med mig av recept på saker som jag testade till julbordet, så kommer några sådana att droppa in här framöver. Som tur är så fungerar flera av dem vid andra tillfällen också, så kanske att de kan vara användbara trots att få sitter och planerar julbord såhär års.

När tvåtusenfemton blev tvåtusensexton

Det slog mig att jag helt missat att berätta om mitt nyår och så kan vi ju inte ha det. 
 
Faktum är att jag firade med en klasskompis, det vill säga en väldigt nyfunnen vän. Vi upptäckte nämligen att ingen av oss hade någon aning om vad vi skulle ta vägen och hitta på under nyårsafton, så vi löste det genom att bestämma att vi skulle göra något tillsammans. Vad detta "något" innebar var dock ganska oklart ganska så länge.
 
Trots det blev det ofantligt roligt och bra. Vi började med att gå på en superbra teater i Göteborg (tusen tantpoäng på det!) som hette "En fröjderfull jul" och därefter tog vi ett tåg till Skövde. Ellinor som hon heter är nämligen därifrån, så vi åkte hem till henne där hennes småsystrar väntade. Väl där åt vi supergod trerätters och spelade massvis med sällskapsspel. 
 
 
Under själva tolvslaget stod vi ute på deras snöiga balkong (som man anar till vänster på bilderna) och skålade, samtidigt som hennes småsystrar gjorde allt för att få perfekta bilder som de kunde skicka på snapchat (hehe..).  När händerna var nästintill förfrusna gick vi sedan in och spelade en charad-variant av "Med andra ord" till tröttheten blev för total.
 
Så sammanfattningsvis, så är jag väldigt nöjd. Tycker att tvåtusensexton började på ett alldeles utmärkt sätt! 

Mina förhoppningar inför 2016

Så var det dags att istället börja blicka framåt och jag inser att tvåtusensexton än så länge är ganska så mycket ett oskrivet kapitel. Jag kan faktiskt inte komma på någonting speciellt alls som ska hända. Men det är lite det som gör det extra spännande. För jag vet att livet kommer bjuda på överraskningar. Det och jag kommer förändras. Precis som under alla andra år. 

 

Men trots att jag inte anar mycket alls så har jag förstås förhoppningar. Ja, åh va mycket jag hoppas på!

 

Inför 2016 hoppas jag på...

 

✴ att jag får känna lite kärlek. Jag fortsätter att hoppas på att någon jag kan älska och som också kan älska mig, dyker upp. Någon att hålla om, någon som gör så att livet blir lite mindre ensamt.

 

 att jag får bygga på relationer. Men precis som förra året vill jag - förstås - också bygga på relationer jag redan har. Speciellt finns det så många fina personer i min nya klass som jag så himla gärna vill lära känna bättre och komma närmre.

 

✴ ett bra skolliv. Än så länge är allt så himla roligt och spännande, och jag hoppas så att det ska fortsätta i samma spår. Ser fram emot intressanta föreläsningar, diskussioner och uppgifter, och hoppas verkligen att allt positivt ska göra så att stress och press (till största delen) blir knappt märkbart.

 
  

✴ att resa till ett land jag inte varit i. Finns så mycket i världen jag vill se och förhoppningsvis ska jag under det kommande året kunna besöka en plats jag aldrig besökt förut. 

 

✴ att utvecklas i mitt skrivande, fotograferande och sjungande. Ja, jag vill fortsätta vara kreativ och hoppas så på att utvecklas på många plan. Jag vill ta mig tiden, dels för att jag vill bli bättre och dels för att dessa sysslor får mig att må så väldans bra.

 

✴ att engagera mig i något. Specificerar inte denna punkt mer, för jag har ännu ingen aning om vad jag faktiskt menar. Kanske något form av volontärsarbete under sommaren, eller något helt annat som engagerar mig.  

 

✴ att kunna hjälpa. I stort som smått.

 

✴ att ”komma närmre” min kropp. Detta inkluderar mycket. Vill bli mindre kroppsmedveten och acceptera min kropp i högre grad, men vill också till exempel bli bättre på att ”hantera”/”vara i” det som sker i kroppen när känslo-bergochdalbanan tar kraftiga svängar. Har exempelvis haft så himlans mycket ångest den senaste tiden och vill verkligen bli bättre på att leva med det. Utöver det vill jag  v e r  k l i g e n  bli snällare mot min kropp. För det är den värd!

 

✴ att vara ärlig mot mig själv (och därmed också mot andra). Vill egentligen inte ha detta som en punkt. Det borde vara mer än självklart. Men sanningen är att detta verkligen är något jag hoppas på. Har nämligen upptäckt att jag nog inte varit det. Åtminstone inte fullt ut när det gäller vissa punkter. Tror att jag levt i förnekelse, främst emot mig själv, men därmed förstås också emot andra. Men så vill jag inte leva! Jag är den jag är, tänker det jag tänker och känner det jag känner. Och så är det bara.

 

✴ att jag får känna glädje. Hoppas på glädje både i smått som stort. Leenden och gapskratt. Och massvis med glädjerus forsande genom hela kroppen. 

 

✴ att något oväntat händer. Livet är så spännande eftersom det jämt och ständigt kommer med överraskningar. Så mycket har hänt som jag aldrig ens kunnat drömma om, och jag hoppas förstås att sådant ska ske även nästa år. Exakt vad kan jag ju inte säga. För det ska ju vara en överraskning.

 

Har ni några förhoppningar inför det kommande året?


Gick mina förhoppningar inför 2015 i uppfyllelse?

Istället för nyårslöften skriver jag sen några år tillbaka en lista med förhoppningar inför det kommande året och förra året var inget undantag. Därför tänkte jag se tillbaka till dem och se hur det faktiskt blev. Gick de i uppfyllelse?
 
Inför 2015 hoppades jag att...
 
∞  jag skulle få känna lite kärlek. Först tänkte jag skriva att det verkligen inte hänt någonting alls på den här punkten. Men så kom jag på att det visst har det. Det är verkligen inget förhållande på gång eller så, verkligen inte.  Det känns som att jag är så långt ifrån det som det bara går. Tyvärr. Men det har ändå hänt saker när det gäller detta. Kärlek har varit ett ytterst aktuellt tema. Men mer om det någon annan gång.
 
∞  jag skulle få bygga på relationer. Åh. Åh. Åh. Vill skrika av tacksamhet! Har kommit så mycket närmre flera av mina vänner och lärt känna så många nya fina vänner under 2015. Känner mig så otroligt lyckligt lottad!
 
∞  jag skulle utvecklas i mitt skrivande och börjar skriva på "boken".  Det gjorde jag. Helt klart. Gick ju en skrivarkurs i våras och ska snart få en novell publicerad i en novellsamling (drar ut lite på tiden tyvärr). Har också skrivit så mycket mer för mig själv och utvecklats ganska så mycket. "Boken" då? Jo, jag började, men insåg ganska snabbt att jag inte är riktigt förberedd ännu. Rent mentalt. Behöver skriva annat för tillfället. 
 
∞  jag skulle resa. Åkte ju med till Grekland igen, men det räknades ju inte. Utöver det blev det ju Norrlandsresan vilken i högsta grad räknas trots att det inte är utomlands. Eller jo föresten! Vi åkte ju över gränsen till Norge en sväng då också!
 
 
∞  jag skulle få "uppgradera" till ett bättre boende. Haha! Jag började få för mycket av korridorslivet redan då! Tur att det blev bättre under året då. Flyttade ju från Uppsala till Göteborg och här lever jag visserligen på lika många kvadratmeter som i Uppsala men har nu en helt egen diskbänk med två plattor och helt egen kyl och frys (!). Trivs bra nu. Litet men mysigt.
 
∞  jag skulle kunna börja springa. Det kunde jag och det gjorde jag. Åtminstone under våren och sommaren. Senare under hösten har jag dock valt att ligga lite lågt med det. Det har varit bäst för mig ett tag, men hoppas på att komma igång lite lätt snart igen.
 
∞ jag skulle påbörja en längre utbildning igen. Finns bara en sak att säga: jag identifierar mig härmed som psykolog-student.
 
∞  jag att jag skulle få må bra. Blev lite si och så med det. Har mått bättre än jag någonsin tidigare gjort, men har samtidigt mått ganska så dåligt också. Mest psykiskt. Och på ett annat sätt än tidigare. Det psykiska har tagit väldigt fysiska uttryck vilket var lite skrämmande om jag ska vara ärlig, men jag börjar bli bättre på att hantera det.
 
∞  jag skulle bli ännu mer "medveten". Blev 100% vegan och det säger ändå ganska mycket. Men har även blivit mer medveten om andra saker både i min vardag samt samhället och världen i övrigt. Men det är svårt. Det är så svårt att begripa att så mycket hemskt sker runt omkring oss. 
 
∞  jag skulle kunna inspirera, beröra och lyfta. Hade ju hoppats på att få hålla fler tal/föreläsningar, men så blev det tyvärr inte riktigt. Men sparar det till framtiden. Upplever dock att denna punkt gått i uppfyllelse på andra plan. Åtminstone baserat på vad olika personer sagt eller skrivit till mig. Och det gör mig glad. Vill göra vad jag kan.
 
∞  jag skulle "komma ut". Det jag syftade på var att jag här på bloggen ville börja berätta om mina ätstörningar och det gjorde jag (här). Och åh vilken lättnad det var! Det var så skönt att öppna upp för att skriva/prata om sånt som det behövs pratas om. 
 
 
Så summan av kardemumman är helt enkelt att väldigt många av mina förhoppningar gick i uppfyllelse, även om det inte alltid skedde på sätt som jag föreställt mig. Och det bådar ju ändå gott inför kommande år. 
 

Fröken Frimans krig säsong 2

Något som verkligen förgyllt mina mellandagar är helt klart andra säsongen av Fröken Frimans krig. Eller nej, nu ljög jag. Sträcksåg ju de tre avsnitten. Eller jo föresten, de tre timmarna förgyllde ju verkligen resterande timmarna mellan jul och nyår också.
 
Hur som, så  f a n t a s t i s k t  bra var det! På alla sätt och vis.
 
 
Så se det! Varför inte nu? 
 
(Finns på svtplay till 28 januari)



RSS 2.0