Månadslistan #5

 Månadens motivation: Min sommarlista!
Vet inte varför jag inte har sagt det här till er än, men jag har en oooootrolig sommarlista. Ja jag skryter, men jag tycker faktiskt att jag är berättigad att göra det med tanke på att den innehåller hela 71 punkter (och ständigt växer). Jag har tagit till vara på det faktum att det alltid är när man är som mest stressad som man kommer på vad man längtar som mest efter att göra, och det har dessutom gett mig motivation mitt i allt stressigt. (Ett inlägg helt tillägnat sommarlistan kommer!)
 
  Månadens felskrivning: "Parningsgruppen"
Jag satt och skrev min tenta, vilket kändes otroligt mycket jobbigare än vanligt. Jag var väldigt uppstressad och lite extra mycket eftersom vi var de första på universitetet som testade på att ha elektronisk salstentamen. Hur som helst så var det något som kändes lite fel när jag skrev på svaret till sista frågan. Kunde inte sätta fingret på det då, men efterråt kändes det nästan pinsamt. När jag hade skrivit om olika typer av grupper hade jag nämligen inte skrivit om den så kallade "parbildningsgruppen", istället hade jag skrivit om "parningsgruppen". Tänk så fel det kan bli. Ska bli väldigt intressant att se hur de valt att rätta det.
 
 
 Månadens oväntade: Tårarna
Jag har gråtit så mycket den här månaden. Av så många anledningar och under så många tillfällen då jag aldrig trott att jag skulle kunna börja gråta. Men på något vis har det varit något fint över det. Det har känts fint att känslorna faktiskt har fått bubbla över, men även att så många har varit så fina mot mig i och med det.
 
 ✳ Månadens märkligaste: Jag blev utelåst från körövningen!
Först och främst så måste jag påpeka att hejdå-kramar är väldigt viktigt för mig. Vad har det med saken att göra undrar ni? Jo, jag blev utelåst på grund av en hejdå-kram! Medan jag hade varit på toa hade en kompis nämligen beslutat sig för att gå tidigare från övningen och gått ut till sin cykel. Förstås så skyndade jag mig därför ut och hade inte en tanke på att dörren låser sig automatiskt. Och självklart var det inte heller någon som hörde när jag knackade på dörren och ringde på klockan och inte heller hade jag någon telefon på mig (den var ju i min väska där inne) så jag kunde inte höra av mig till någon där inne. Så där fick jag stå i en kvart, tills nästa person fick för sig att gå hem (eftersom övningen nästan var slut)
 
 ✳ Månadens tips: Fråga någon om den vill ta en promenad
Så bra grej ju! Nu när det börjar bli varmt och allt! En promenad är bra för i princip vilken relation som helst, men det jag mest har i åtanke just nu är de där personerna som man skulle vilja lära känna bättre. Att fråga någon om den vill ta en promenad är ett bra sätt att ta ett steg mot det!

Kan inte förstå att du har blivit så stor

 
A L L T S Å !  Är nästan överdrivet stolt över min basilika. Kan inte förstå att jag har lyckats ta hand om den så pass bra att den har tagit sig från det här till en såhär stor planta. Med blommor till och med! Visste inte att basilika får det! Åh. Det här behövde jag för mitt odlings-självförtroende.

Stora matlistan

Hittade en matlista HÄR och kände mig nästan tvungen att svara på några av listans punkter jag också. Därför gör jag det nu:

 

✽   ✽   ✽

 
Vilken är den godaste frukost-rätten? Alltså, det börjar verkligen svårt. Hur ska frukosttokiga jag kunna bestämma mig för vad som är godaste frukosten?? Det går inte, men bland det bästa är i alla fall mangosmoothie med massvis med god topping och en avokadosmörgås till, plus självklart kaffe.
 

Hur var du med maten som liten? Generellt sett så gillade jag det mesta, men kunde då och då få för mig att jag inte gillade vissa saker - så som sås - men det gick för det mesta över efter ett tag. Dock var min relation till mat ganska märklig redan som liten. 

 

Den bästa smaken på choklad? Mörk choklad med smak av apelsin. 

 

Vilken är den senaste råvaran eller maträtten som du lärde dig att tycka om? Grönkål. Sådär lagom till att julen - dvs grönkålens högtid - var slut lärde jag mig att gilla (snarare älska) denna gröna sak. Men men, bättre sent än aldrig. 

 

Vad lagar du om du har minimalt med tid i köket? Frukost. Även om det är middagstid.

 

 

Topp tre bästa produkterna eller råvarorna? Bananer, jordnötter och bröd. Utan tvekan. 

 

Om du var tvungen att bara äta mat från en matkultur resten av ditt liv, vilken skulle du välja? Supersvår fråga ju! Känner att jag egentligen vill upptäcka fler matkulturer innan jag svarar. Men i nuläget måste jag nog välja Indien ändå. 

 

Har du någon dyr matvana? Alltså dadlar. Min plånbok gillar inte riktigt hur snabbt en låda går åt.

 

Vilken är din paradrätt? Har en gryta på kokosmjölk med bla sötpotatis, kikärtor, lime, röd curry, jordnötssmör och koriander. Den är helt oövervinnerlig! (Åtminstone nästan!)

 

Vilken är din godaste smootihe? Banan, mango, sojamjölk och massa citron. HELT KLART! 
 

Vad tycker du att den ultimata salladen ska innehålla? För det första tycker jag att det ska vara massvis med ugnsrostade grönsaker, typ paprika, lök, sötpotatis, morötter och majs. Sen ska man tillsätta citronkramad grönkål (dvs grönkål som man hällt citronsaft över och sedan "masserat" in) och kikärtor eller svarta bönor som legat och marinerat i någon god "marinad". Pricken över i är sedan något knaprigt, så som nötter, pumpakärnor och/eller linfrön och en god krämig sås till.

 

 

Finns det någon mat som du inte skyltar med att du gillar? Nej jag tror faktiskt inte det. Varför skulle jag vilja hemlighålla något gott??

 

Din bästa budgeträtt? En tomatgryta med kikärtor, zuccini, lök, paprika (om det är i säsong då) och champinjoner, plus massa vitlök och goda kryddor - det är aldrig fel (eller dyrt) det!

 

Dela med dig av något smart matlagningsknep! Att få till olika konsistenser i en rätt kan verkligen göra så otroligt mycket. Mest upplever jag att det brukar saknas något knaprigt, men det är så lätt fixat genom att toppa med t.ex. rostade solrosfrön, sesamfrön, linfrön, krutonger eller nötter.

 

Vad lagar du om du ska laga mat åt många personer? Buffémat. Så bra att laga flera mindre rätter, för då kan alla alltid hitta något de gillar och skulle något ta slut så finns det alltid annat att ta av. 

 

Vilken råvara önskar du vore i säsong jämt? Paprika! Verkligen stör mig på att det ska vara så himla dyrt på vintern. Så många rätter blir så tråkiga och färglösa utan ju!

 

 

Klicka på bilderna för att komma till källorna


Drömmer mig in i pinterest-bilden

 Klicka på bilderna för källor
 
Jag kan inte räkna. Nej, jag har verkligen ingen uppfattning om hur många timmar jag har ägnat åt att kika runt på olika resesajter, kolla på bilder på pinterest, leta hotel/vandrarhem på alla möjliga sidor och söka på allt möjligt i google-maps. Mest är jag sugen på Spanien. Har nämligen tänkt ta upp spanskan i sommar, så vore kul att i augusti åka till något ställe där jag omringas av språket.
 
Exakt vilken destination känns dock i nuläget omöjligt att bestämma. (Har inte heller helt bestämt mig för om det här ska bli av just den här sommaren) Spanien kan ju verkligen erbjuda så mycket och jag kan inte riktigt komma fram till vilken typ av resa det är jag är sugen på. Om någon av er har något spanien-tips får ni gärna dela med er. Är verkligen intresserad av allt! (typ)

Lite extra nära gråten

Det har på många sätt varit en påfrestande vecka. I skolan har jag vid två tillfällen gråtit.
 
Det blev nämligen lite extra känslomässigt, dels under en föreläsning och dels under ett rollspel. Hade det varit en vanlig vecka hade jag utan problem kunnat hantera det, men denna veckan blev det lilla lite för mycket. Inför det andra (obligatoriska) rollspelet försov jag mig dessutom en och en halv timme - jag som aldrig någonsin tidigare har försovit mig - och det säger ju ändå något om mitt tillstånd.
 
 
Det är mycket känslor inom mig, men som jag kopplar bort. Jag hinner inte känna för jag måste hinna klart med allt innan alla deadlines. Gillar inte att jag resonerar så. Och det gillar inte kroppen heller. Antagligen är det därför jag gått runt med ett tryck för bröstet.
 
Överlag är det dock helt okej. Vill verkligen betona det, så det inte verkar som om jag mår jättedåligt. Det gör jag verkligen inte just nu. Ibland är jag bara lite extra skör och just nu är det lite så. Men vem vet, det kan vara över imorgon, eller till och med redan ikväll.

Om världen är fin är jag väl lycklig?

Det är vår. Våren 2012. Allt är så vackert, så förtrollat förgyllt, och med händer som jag tror har slutat skaka förevigar jag allt. Jag tar en bild på den spegelblanka dammen på morgonpromenaden. På årets första jordgubbe. På blommande körsbärsträd. På fina frukostar. På roliga biologianteckningar. På färgglada pennor. På fint formade moln. På allt som berör mig på ett eller annat sätt.

 

Det är så stora kontraster. Att gå från ett liv som enbart handlat om att ta sig mellan hemmet och busshållplatsen, samt busshållplatsen och skolbänken, till att för första gången ha energi till att titta upp, är något stort. Att se ett träd. Att se gröna blad mot en klarblå majhimmel. Det kan få en att tro att man förstått. Nu förstår jag att livet är underbart. 

 

Personalen på ätstörningskliniken är förundrad. Hur kan någon bli så frisk så snabbt? Själv sitter jag i behandlingsstolen och predikar. Molnen är fina och regnet är härligt och solen den värmer och fåglar de kvittrar och vem kan inte vara lycklig då? 

 

Jag var helt överrumplad. Alla intryck av allt vackert fick mig att tro att mörkret inte längre fanns. 

 

Foto: Ryan Wilson  

 

Till viss del var det något dåligt. Jag, eller åtminstone mina behandlare, borde ha insett att det skulle komma ett bakslag. Det skulle komma ett ögonblick då jag insåg att ångest kan finnas trots att majsolen är fin. Då var det inte bra att de hade låtit sig luras. Det var inte bra att de hade släppt taget om mig.

 

Men till viss del var det förstås även något bra. Att kunna glädjas över världen och livets små fina ting i så oerhört hög grad, är ju något väldigt fantastiskt. Det är så lätt att glömma, inte kunna, när livet är fullt av stressmoment. 

 

Därför gör jag nu allt. Jag verkligen övar på att se saker som jag gjorde då. För i grund och botten är ju fint formade moln minst lika fina när livet känns tufft.


Älskade körfolket

 
Det här är en liten del av en stor samling människor som sisådär en gång i veckan träffas och sjunger tillsammans. Vi är kören Felicity, som består av så enormt många fina människor på både lika och olika ställen i livet. Det är en väldigt speciell grej egentligen. Om man räknar på att vi är 150 personer (vilket vi alltså är på ett ungefär) så innebär det 11 175 olika relationer bara inom kören. Det är enormt många (behövde jag ens säga det?), och jag är så tacksam över att jag under denna terminen har fått möjligheten att - på olika sätt - bygga på flera av dem. 
 
Dessutom har jag satt lite spår. Inför sommaren. Så antagligen kommer jag känna flera av mina kör-kompisar bättre, när kören drar igång i höst igen.

Hon är nog värd något bättre

 

Det är lätt att tro på sig själv när ens tro inte blir utmanad. Klart att jag är en fin person. Klart att någon kan tycka om mig. Klart att jag kan bli älskad. Det kan vara så lätt att tänka att det där med kärlek nog löser sig med tiden. Tids nog träffar jag någon jag älskar och som också älskar mig.

 

 

Förutsatt att man lyckats samla ihop tillräckligt med självkänsla för att hamna där, så känns det lätt. Även om framtiden känns långt borta så känns den möjlig. Därför är det så paradoxalt att det känns mer och mer omöjligt ju närmare jag kommer den. 

 

 

För ju mer jag närmar mig det som kan kallas kärlek, desto svårare blir det. Jag vill knappt erkänna det för mig själv (för jag vill tro att jag kommit längre), men ju mer jag tycker om någon desto mindre tror jag att jag skulle kunna vara "tillräcklig" för denne någon. Varför skulle hon vilja ha mig när hon skulle kunna få så många andra mer fantastiska människor? 

 

 

Därför händer det att jag gråter även under dagar som gett tecken på att jag faktiskt har en chans. För jag tror att det är en illusion. Jag tror att tiden kommer utvisa att det inte kommer fungera. Att jag inte är tillräcklig.


Fem vegetariska pajer

Kanske minns någon att jag skrev ett inlägg om den här mumsiga pajen en gång i februari. Oavsett så vill jag idag påminna om den - eller egentligen inte jag utan blogg.se-redaktionen. De har nämligen skrivit ett inlägg i vilket de tipsar om fem vegetariska pajer och en av dem är just min rödbetspaj! 
 
 
Så det jag vill göra är helt enkelt tipsa om det inlägget. Ni kan hitta det här. Om ni vill kan ni även scrolla ner i artikeln och rösta på den paj ni tycker verkar godast. 

Vi är ganska trötta nu

"Det är mycket nu" konstaterar någon, medan en annan lite längre bort drar en djup suck. En tredje är förkyld och har därför ingen energi till plugg, medan en fjärde är orolig över annat i livet och därför saknar koncentration. En femte säger att det är värsta veckan på länge, men ändrar sig snabbt och säger värsta månaden. En sjätte sitter med en ångestklump i magen. 
 
Vi är fler än så. Vi är en stor del av den 45 elever stora klassen. Vi som känner oss stressade, frustrerade och väldigt omotiverade.
 
Det som gör det jobbigt är den bristfälliga uppbyggnad som kursen vi läser har. Momenten tycks aldrig ta slut och alldeles för många går parallellt. Föreläsningar. Grupparbeten. Rapport. Böcker att läsa. Seminarier. Tenta. Falluppgifter. Rollspel. Analyser. Och som om det inte vore nog så är det bristande information och dåligt formulerade krav. 
 
 
Dessutom är det enligt mig inte särskilt jätteintressant. Det vi läser är gruppsykologi vilket egentligen är ganska intressant, men om man jämför med vad vi tidigare läst om och vad som väntar (vilket jag gör) så känns det rent ut sagt tråkigt. Hur blir en arbetsgrupp effektiv? Hur ska en bra chef vara? Vad är bra kommunikation? osv. Hade önskat att det varit mer fokus på informella grupper, men förstår att det antagligen måste vara såhär eftersom flera i klassen säkert kommer vilja jobba med detta i framtiden. 
 
Och sist men inte minst så är vi många som delvis har gått på sommarlov. I sinnet. Och i grund och botten är nog det vad vi behöver. Vi behöver en paus. 

Brogyllen - Caférecension

En lördag i april, närmare bestämt Valborgsmässoafton, så kom jag fram till Västra Hamngatan 2 i Göteborg där Brogyllen ligger. Jag hade varit osäker kring huruvida det skulle vara öppet, men när jag kikade in genom de stora fönstrena såg jag att det helt klart var det. Klockan var 10.15 och de hade sin frukost igång, så det var ett flertal personer som var där och njöt av den. 
 
Ljud: Jag klev in i caféet och ett enormt pratbrus omringade mig. Trots att det var långt ifrån fullt, så skapade allas röster ett mullrande som gav mig en stressig känsla. Jag tänkte att det var tur att jag inte hade tänkt plugga där, för det hade jag absolut inte kunnat. 
 
Stil: Stilen var både väldigt traditionellt konditoriaktig och väldigt lyxig. Det mesta gick i brunt eller andra "murriga" färger och i taket hängde stora kristallkronor. Borden var små och runda, typist "caféaktiga", och fanns både på nedervåningen och andra våningen - som var likt en balkong man kunde se upp till.
 
Utbud: Det fanns verkligen enormt många fina tårtor och bakverk, men även hembakt bröd, smörgåsar och annat gott. Nu var jag ju där i frukosttider, men som jag förstod det så har de olika lunchalternativ också. På veganfronten var det dock ganska skralt. Kunde faktiskt inte hitta någonting, men frågade inte heller eftersom jag enbart var sugen på kaffe.
 
 
Kaffet: För 28 kr fick jag en "normalstor" kaffekopp inklusive påtår. Första koppen smakade lite bränt, som om kaffet stått på ganska länge eller jag fick sista dropparna i kannan, men andra koppen smakade bättre. Fortfarande inte något jättespännande kaffe dock. Märktes att deras fokus ligger på annat än just kaffet. Plus får de i alla fall för att de hade växtmjölk, närmare bestämt Alpros "soya for professionals". 
 
Pluggvänlighet: Ganska många minus på den här punkten tyvärr. Främst förstör ljudvolymen, men utöver det får de minus för att det inte fanns eluttag och/eller WiFi.
 
Djupsamtalslämplighet: Man sitter inte så pass nära andra att man kan känna sig "avlyssnad" men åter igen förstör pratbruset. Det känns på grund av det inte riktigt möjligt att hamna i "prata-om-livet-stämning".
 
Oväntad favorit: bokhylletapeten. Om ni försöker kika förbi alla tårtor och godsaker på första bilden kan ni skymta den där bakom. Otroligt fin ju!
 
Hemsida: brogyllen.se

Tomhetsfylla

 
 
Jag vill fylla ett hål. Men mest är jag nog ändå rädd att skapa. H Å L .
 
Vill inte gå tom. Vill inte ha en kropp som skriker. Vill mest bara leva tror jag. N O R M A L T .
 
Det går sådär...
 
 
 

Tentatankar och kaffetest

Hur tentan gick? Faktum är att jag har ingen aning. Timmarna efter pendlade mitt humör från topp till botten eftersom jag inte kunde bestämma mig för huruvida det kändes jättebra eller jättedåligt (vilket antagligen innebär att det var någonstans mittemellan). 
 
Jag skrev väldigt mycket, men att själva tentan skrevs på datorer gjorde så att det kändes mycket mindre. Dessutom märks det att mitt huvud inte är helt med just nu, eftersom jag precis efterråt kom på tusen saker jag faktiskt kunde men inte skrev. Som helt klart var relevanta. Det irriterar mig mest. 
 
Men oavsett så hoppas jag på att det var "good enough" - som vår studievägledare alltid pratar om. Har svårt att hitta detta "lagom", så kanske är detta ett sätt för mig att lära mig den gränsen.
 
 
Väldigt kul var det i alla fall att jag hade en SIFO-undersökning inbokad efterråt. Jag var med på ett kaffetest och som tack fick jag allt som ni kan se på bilden. Låtsas att det är en belöning för att tentan åtminstone är gjord.

Egentid = caférecensioner

Minns ni inlägget jag skrev för ett litet tag sedan om att ta en fika med sig själv? Och om hur jag tänkt att jag ska göra det en gång i månaden som ett sätt att få kvalitets-egentid? Det har gått bra! Okej, nu har jag visserligen enbart en månad att se till och visserligen blev det av under månadens sista dag, men hur som helst så tänker jag att detta är något jag ska hålla fast vid. Och faktum är att jag till och med har utvecklat idén något.
 
Jag vet inte om det var min vän Sandra, eller om det var jag, men oavsett så var det någon av oss som fick en tanke om att jag borde recensera caféerna jag besöker (och därmed underförstått att jag alltid ska gå till ett nytt ställe). Vi kom snabbt fram till att det var en bra idé på alla sätt och vis, så det var bland annat vad jag gjorde under mitt fikabesök.
 
 
Det var faktiskt till och med så att jag ägnade hela 40 min åt att fundera kring och skirva om caféet. Det blev som en meditation. Jag var helt där och då, och helt försjunken i min uppgift att näst intill analysera caféet. 
 
Och självklart så tänker jag att även ni ska få dra nytta av det här, så en gång i månaden så kommer en recension  dyka upp. Främst kommer det förstås bli caféer i Göteborg, men jag har även en tanke om att jag ska testa några på andra geografiska platser i sommar. 
 
Visserligen kanske inte detta är någon superkul grej för er som inte bor i Göteborg, men kanske hälsar ni på någon gång och kanske vore det då bra med några tips i bakfickan. Annars kan ni ju alltid skrolla förbi just de inläggen. Det dyker ju som ni vet upp en hel del annat här också.

Inte van vid att inte vara ute i för god tid

Det kanske kan tyckas märkligt, men jag är verkligen inte van vid det här. Alltså verkligen  V E R K L I G E N  inte van vid det här! Trots att jag är medveten om att jag har väldigt lätt för att lära mig så brukar jag vara ute i god tid. Alltså verkligen extremt god tid. När andra i klassen börjar sitt tentaplugg så brukar jag landa i en känsla av nöjdhet. Eller nej, nu ljög jag. Jag brukar inte känna mig nöjd. Jag brukar hamna i ett läge där jag går runt och funderar kring huruvida jag faktiskt kan någonting eller om jag lever i en "falsk trygghet" (vilket ju förstås inte är bra på alla sätt, men det är egentligen inte vad detta inlägg handlar om). 
 
Hur som helst så är jag inte där nu. Det har varit så mycket annat i skolan att jag inte kunnat börja plugga inför tentan förrän i onsdags - dvs en vecka innan tentan. Helt normalt för vissa. Alldeles fruktansvärt onormalt för mig. Det gör mig så otroligt stressad. Jag vill hinna komma till det där läget som jag nog ändå börjar inse är säkerhet (dvs inte en falsk trygghet), men hur mycket plugg som behövs för det är oklart - som alltid. Det är därför jag brukar börja så pass tidigt - för att alltid ha en liten "buffert" att ta av ifall jag behöver mer tid.
 
 
I grund och botten tycker jag förstås att det är bra att jag brukar börja plugga tidigt och att jag brukar ha det lugnt innan tentan. Det är en väldigt bra och faktiskt härlig strategi. Men jag inser även att det inte alltid finns möjligheter till det. Så som t.ex. just precis nu.
 
Det är en lång utbildning jag går. Jag kommer hamna i den här sitsen enormt många gånger. Det är egentligen ingen stor grej. Det är såhär de flesta lägger upp sitt plugg och de flesta brukar ändå klara sig väldigt bra. Så jag försöker se det som en bra grej att det är som det är just nu. Kanske behöver jag bara vänja mig lite. Och kanske behöver jag även inse att jag inte alltid behöver hinna med så mycket som jag tror för att räcka till. 



RSS 2.0