Ett urklipp från mitt liv

När jag skriver det här är det fredag och på andra våningen av hundrabussen sitter vi. Jag och ångesten.
 
Det var längesedan. Det var längesedan jag satt på en hundrabuss. Det var längesedan jag hade ångest. Det var längesedan jag hade ångest på en hundrabuss. Mest är det irriterande. Trycket över bröstet alltså. För även om det kan vara jobbigt så vet jag ju att det går över. Frågan är när. 
 
 
 
 
Helgen är helt och hållet planerad. Vara hos farmor och farfar med lillebror, äta tackos hemma, se på idol, ha syskonmys, bila till Upplands Väsby, hälsa på mormor och morfar, äta på fin restaurang, kväll + natt hos mormor och morfar, bila till Borås och åka buss hem till Göteborg. Däremellan ska jag läsa en avhandling om hur det är att som lesbisk invandra till Sverige (då jag snart ska skriva ett fördjupningsarbete om det) och kanske hinna ta det lite lugnt också. Hinna andas bort ångesten. 
 
Samtidigt tänker jag på så himla mycket. Världen, livet, vänner, kärlek, lägenheter. Känns som att jag hade kunnat nämna allt. Samtidigt som det känns som att jag inte tänker klart en endaste tanke. Men det är okej att det är så ibland. Till och med jätteokej. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback