Valborg

•          •          •

 

 
Skapar mig nya hemmaplanstraditioner genom att se på majbrasa ett stenkast från min lägenhet. Himla bra grej alltså att bo nära en så pass fin plats som Härlanda Tjärn. Och att bo granne med ett naturreservat. Är otroligt glad över att det råkade vara här jag hamnade. 

Äntligen lite mer hemma

•          •          •
 
Tre månader. Tänk att jag har bott här i tre månader nu. Det är galet. Och galet är att jag fortfarande inte har fotat min lägenhet ordentligt. Det har mest inte blivit av, vilket jag skyller dels på att solen har gått ner alldeles för tidigt och dels på att jag inte känt att jag bott in mig ordentligt. MEN det kan jag inte skylla på längre, så nu ska jag ta tag i det.
 
 
Något jag redan "tagit tag i" är dock att bjuda in folk till inflyttsmys, vilket det imorn är dags för. Ser fram emot det så himla himla mycket. Det är så otroligt underbart att kunna placera så många människor jag tycker om under samma tak. Under mitt tak denna gången. Så fantastiskt. 

Vad är egentligen lycka?

•          •          •

 

Universitetsstudenter är lyckliga 65% av tiden, neutrala 15% och olyckliga 20%.

 

Vad betyder ens det? Med tanke på vart samtalet i klassrummet hamnade efter att det resultatet presenterats, skulle jag själv säga ingenting. Det säger ingenting om hur lyckliga vi generellt sett är, eftersom ingen på riktigt vet vad lycka är. 

 

 

 Aristoteles sa för 2000 år sedan att "lycka är målet med livet och uppnås genom ett sedesamt leverne och genom att vara en god medmänniska"

 

 

 Jean-Jacques Rosseau sa på 1700-talet att "lycka uppnås genom att tillfredsställa våra drifter/mål" 

 

 

 William James sa under sent 1800-tal att "lycka är den grad våra prestationer uppfyller våra mål"

 

 

 Och Wikipedia den 25/4 2017 säger att "lycka är en känsla av varaktigt välbehag" 

 

 

Men vad säger allt detta om någonting? Vad är en känsla av varaktigt välbehag? Vilka av våra mål är det som ska uppfyllas? Hur och när är våra drifter tillfredsställda? Vad är ett sedesamt leverne? Och vad i hela friden innebär det att på riktigt vara en god medmänniska? 

 

 

 

Det är märkligt hur lycka känns så komplicerat, samtidigt som jag personligen känner att jag i stunden vet exakt om jag är lycklig. Men samtidigt kanske det är för att jag ställer väldigt höga krav för vad jag ska känna för att jag ska kalla det lycka. Det kanske gör att skillnaden mellan det jag kallar lycka och allt annat blir väldigt tydlig. Jag vet inte. Kanske har jag sätt stämpeln lycka helt felaktigt. Eller kanske är det det som är grejen. Att ordet lycka är något vi hittat på, som vi alla sedan definierar olika saker som.

 

Okej, det här blir snabbt väldigt filosofiskt, så jag ska inte grotta in mig mer i vad lycka faktiskt är - MEN jag tänker att det faktum att vad lycka är, är något som är oklart, gör vissa saker svårt. Inte minst det faktum att vi lever i ett samhälle som i så hög grad strävar efter lycka. Hur många gör inte saker för att de (medvetet eller omedvetet) tänker att det ska göra dem lyckliga (eller lyckligare)? Och hur många upptäcker inte att de inte blir lyckliga av det de tänkte skulle göra dem lyckliga?

 

Det är ju inte konstigt egentligen. Att det är svårt. För hur ska vi kunna sträva mot något som vi inte vet vad det är? 

 


Famla Fint fyller fyra

•          •          •
 
Det är så galet när jag tänker på det. Fyra år. Har jag verkligen bloggat på den här bloggen i fyra år? 
 
Som en språngbräda för allt som komma skall, tänker jag att vi blickar tillbaka på saker som hänt här (för vem gillar inte att vara lite nostalgisk). Mer specifikt kommer här ett gäng lösryckta citat från tid som passerat, som fokuserat på saker som varit aktuellt då - men nu kanske förändrats. 
 
 
 
"Jag är sexton år. Det är nästan konstigt att skriva det, för sexton år känns så fel" - från "Vi har aldrig riktigt varit vänner, åldern och jag", april 2013

Tänk vad min ålder varit problematisk för mig så länge. Inte känt mig riktigt hemma i mig själv. Alltid känt att jag sprungit en bit före åldern jag var på pappret. Men nu har den kommit ikapp. Eller nej, jag har bara blivit så pass gammal att åldern inte spelar så stor roll längre. Den begränsar mig inte lika mycket. Jag tas seriöst. 
 
 
 
"När jag väl stod där kunde jag inte riktigt förstå vad jag gjorde. Stod jag verkligen där och pratade om det djupaste av mina känslor?" - från "För evigt ska jag minnas", november 2013

21a november 2013 höll jag ett "tal" i skolan som skakade om både mig och min klass. Jag kan nog aldrig riktigt förmedla för någon som inte var där, hur det faktiskt var, men det var ett väldigt effektfullt tal som handlade om ätstörningar och mina upplevelser av det. Det var så otroligt stort för mig. Inte minst att för första gången tala helt öppet om den delen av mitt liv. Det är så skönt att inse att det är så långt bort nu. Att all skam som tidigare omringade prat om ätstörningar, hos mig är helt bortblåst. 
 
 
 
Från sommaren 2015
 
 
"Sluta pilla" säger mina fina vänner och jag knyter mina händer för att sluta, men efter bara några få sekunder är jag igång igen. - från "Mer än en dålig vana", februari 2014

Okej, det här är ändå ganska illa. Redan för tre år sedan berättade jag om hur mina fingrar blödde, var röda av inflammationer och fulla av ärrvävnad. Bara för att jag "pillade". Och tyvärr har det inte blivit mycket bättre. Tre fingrar på ena handen och två på andra är okej, men utöver det ser det illa ut. Tänker att jag måste göra något åt det, men känns som att jag testat alla strategier som finns...
 
 
 
"Jag borde vara helt upprymd av livet som läkarstudent som bara börjat, men sanningen är att det är jag inte alls." - från "Mot jakten på mig själv", oktober 2014

Hjälp vilken identitetskris det var. Att helt plötsligt inte vilja bli läkare. Men åh så skönt att jag nu på riktigt känner att jag hittat rätt.
 
 
 
"Det blev bara längre och längre och efter ett tag började jag fundera på vad det var för mening med det hela." - från "Meningen med långt hår", augusti 2015

För att förtydliga pratar jag alltså om hår. Mitt hår som då var så otroligt långt. Är så glad över att det faktiskt blev att jag donerade det till sist. (Men även att håret nu börjat växa till sig)
 
•          •          •
 
Och här någonstans känns det konstigt att vara nostaligisk. Göteborgstiden - vilken påbörjades hösten 2015 - känns för mycket nu för det. Så här får det ta stopp för idag.
 

Filterfri poesi #6

 

Jag har nog mest bara glömt

 

att det egentligen är ganska simpelt

 

Det handlar bara om att leva

 

Att få leva

 

Och att göra livet 

 

så fint som möjligt 

 

 

#psykbryt

✳          ✳          ✳
 
Jag är i en väldigt existentiell period just nu. Funderar kring meningen med livet och sådant där. Inte på ett destruktivt sätt som när jag mår dåligt. Jag har inte känt att livet känts meningslöst. Jag har bara inte riktigt vetat vad som känns meningsfullt på riktigt. Meningsfullt i det stora och det lilla. Meningsfullt generellt och för mig personligen. Så jag har funderat kring det en hel del.
 
Just nu ska jag dock inte gå in på hur mina tankar har gått, eller vilka beslut de lett fram till, utan jag vill bara dela med mig av något jag hittade medan jag funderade. För när man gör det, eller åtminstone när jag gör det, kan det hända att man googlar runt - vilket i sin tur kan göra att man helt plöstligt sitter och läser om Bris fokusområde för 2017, vilket råkar vara psykisk ohälsa. 
 
I samband med Bris arbete med psykisk ohälsa hos barn och unga har de bland annat ett upprop som de kallar för #psykbryt.
Just detta är ett upprop för:
 
          •  Lika vård i alla landsting
          •  Större anslag till forskning om psykisk ohälsa
          •  Att varje självmord av ett barn ska utredas
 
Detta är väldigt viktiga aspekter för att kunna stoppa den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga - därför tycker jag att ni   v e r k l i g e n   borde skriva på, vilket ni kan göra HÄR. Namnlistan kommer sedan att lämnas till ansvariga ministrar i regeringen. 
 
 
Dessutom finns förstås ännu mer att läsa på psykbryt.se och på Bris vanliga hemsida, bris.se. T.ex. finns Bris årliga rapport, som i år har en del som fokuserar extra på just psykisk ohälsa. Och vill man bidra lite mer direkt kan man swisha valfri summa till 90 150 41. Men oavsett → GLÖM INTE ATT SKRIVA PÅ UPPROPET!

Leva för mycket i nuet

✴          ✴          ✴
 
Okej, det här går verkligen emot varenda självhjälpsbok i bokhyllan. Inte för att jag nödvändigtvis brukar hålla med dem. Men gällande detta har jag nog det. Fram tills nu. För jag tror att jag lever lite för mycket i nuet.
 
Eller okej, egentligen handlar det om att jag lever för lite i framtiden. För lite i förhållande till mig själv. För jag är en drömmare. Jag drömmer om saker som komma skall. Brinner för saker jag gör, för att kunna uppnå något. Vill alltid ha projekt igång. Alltid ha mål att sträva mot. 
 
Men just nu saknar jag allt det där. För genom att fokusera så mycket på nuet (som visserligen är fantastiskt) har jag tappat den brinnande känslan. Vilket får nuet att kännas som något kortsiktigt. Något som inte leder till något större på sikt.
 
 
Jag vill poängtera att den här känslan inte är det minsta logisk. Min vardag är inte kortsiktig. Jag läser ju inte minst till psykolog, vilket är det tydligaste exemplet på något jag gör för att utvecklas och kunna uppnå saker och ting både inom en relativt snar framtid, och en långt bort. Men jag känner ändå att jag tappat fotfästet lite. Vet inte vart jag är på väg. Vet inte varför.
 
Så jag tror att jag ska vända mig till pappret och pennan. Som vanligt. För att luska ut lite kring det där. Påminna mig om vad det egentligen jag vill här i livet.

Fragment

•          •         • 

 

 

♢  Det var något speciellt med hur vi virade in oss i varandra. Som om vi var menade så. Passade perfekt. Och jag minns hur jag grävde mig in i din blick. Försvann. Och tänkte att det var där jag hörde hemma.

 

 

 

♢  Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag nog var något mer för dig. Inte bara en i mängden. Inte bara en av alla vilsna ungdomar du mötte. 

 

 

 

♢  Trots att ingen annan kunde se dig var du verklig för mig. Du fanns. Och för att du fanns behövde jag ingen annan. In i dimman med oss. Bara du och jag. Ingen som kunde se hur fel du var.

 

 

Foto: Kawin Harasai 

 

 

♢  En dröm om dig. Sen var jag fast. Fast besluten om att du skulle ha en speciell roll för mig. Spela en speciell roll i mitt liv. Och visst gjorde du det. Men jag kan inte låta bli att tänka att du spelade den fel. 

 

 

 

♢  I dina ord fanns inte längre något som var du. Och i din blick fanns inte ens någon jag kände igen. Du var ett levande skal. På väg någon annanstans. Och jag insåg att jag redan förlorat dig.

 

 

 

Obs! Texterna handlar om olika personer.


Ett hopkok bilder från en Londonresa

✈          ✈          ✈
 
 

Bara ett år sedan den där garderoben

♥          ♥          ♥
 
Imorgon är det ett år sedan. Ett år sedan vadå undrar du? Jo, ett helt år sedan jag skrev mitt "komma-ut-inlägg". Det känns så otroligt konstigt. Hur kan det bara vara ett år sedan? Förstår mig inte på det. Jag kan inte förstå hur jag fram tills för ett år sedan var så pass ofri att vara mig själv som jag faktiskt var och hur jag på så kort tid har kunnat bli så pass fri som jag nu faktiskt är. 
 
Under min "komma-ut-process" var det förstås mycket känslor inblandade. Jobbigt på många sätt, men på minst lika många sätt var det fantastiskt. Något som dock är extra slående nu när jag ser tillbaka, är hur obekvämt saker och ting kändes. Det var som om jag hela livet hade ägt ett par skor som var "sååå mycket jag" men som ändå bara stått i hallen och väntat. De hade stått där fram tills för ett år sedan då jag äntligen stoppade ner fötterna i dem och absolut upptäckte hur fantastiska de var på, men också att de verkligen behövdes gå in för att de skulle kännas bra att gå runt i. 
 
Foto: Alice Donovan Rouse
 
Men som tur var gick det fort. Idag är jag så himla bekväm i min sexualitet. Antagligen till stor del tack vare allt jag varit med om - inklusive allt jag känt. Att jag dejtat. Att jag haft en och en annan crush (inte minst den jag nämnde i inlägget för ett år sedan). Men att jag också varit riktigt ordentligt kär en gång, men därmed tyvärr också fått uppleva hur ont kärlek kan göra när den inte är besvarad. 
 
Jag har känt väldigt mycket det senaste året helt enkelt, vilket fått mig att lära känna mina egna känslor. Är himla tacksam över det trots allt. Och även om det visserligen inte var så mycket tvekan kvar för ett år sedan är det nu om möjligt ännu mer uppenbart att jag faller för just tjejer. Himla konstigt egentligen att jag ägnat så mycket tid åt att känna mig osäker kring det.

Månadslistan #13

•          •          •
 
Mars, mars, mars. Jag är så tacksam över dig. Är så himla glad över att du kom och fullständigt svepte bort februari. Tack, tack, tack. Tack för att du blev en månad jag på riktigt uppskattar att se tillbaka på.
 
 
• Månadens höjdpunkt: London!
London var helt klart månadens höjdpunkt. Med tanke på att det var min första "riktiga" resa, att jag åkte med en väldigt nära vän, och att den dessutom bar till just London - kunde det inte bli annat än en stor höjdpunkt.
 
• Månadens lättnad: Jag klarade min tenta!
Självklart, att klara en tenta är alltid en stor lättnad, men den här gången var det extra speciellt. Tentan var så himla symbolisk. För med tanke på att jag mått så dåligt under februari borde jag helt enkelt inte ha klarat den. Jag har varit så inställd på att behöva göra omtenta i juni och att februari därmed skulle "jaga mig" ända fram tills dess. Därför känns det så otroligt skönt att inte behöva göra det. 
 
 
• Månadens mående: B R A !
Känns så himla skönt att faktiskt kunna skriva det. Under mars har jag mått bra. På riktigt. 
 
 
 
 
• Månadens tankar: Trassliga
Med bättre mående kommer ju också bättre förmåga att tänka klart. Eller åtminstone att tänka. Därför har jag tänkt väldigt mycket kring allt och ingenting, så mycket att tankarna gått över varandra och knutit knut på varandra. 
 
 
• Månadens insikt: Jag behöver verkligen skriva
Visst har jag ofta sagt att skrivande är mitt sätt att bearbeta saker och ting, men har nog inte på riktigt insett vilken betydelse det faktiskt har för mig. När tankar är trassliga behöver jag skriva för att sortera och faktiskt lägga märke till vad det är jag tänker och kännner. Därför är det väldigt dumt att jag inte skrivit så mycket på sistone.
 
 
• Månadens tips: Dreams!
Månadens tips är en app som heter "Dreams". Kort sagt är det en app som gör det extra kul att spara pengar, eftersom man genom den kan skapa olika drömmar som man sparar till. Testa!
 

Med allt grönare fingrar

🌿          🌿          🌿

 

På grund av Londonresan var jag lite sent ute med att sätta ner mina fröer i jorden. Ville ju inte riskera att plantera en massa som sen skulle torka ut ifall solen plötsligt kom fram (vilket den ju också gjorde just den helgen, så tur var väl det). Men nu är jag i alla fall igång med bl.a. chili, tomat, fyra sorters basilika, smultron, en massa koriander och något som är hemligt (på grund av att jag gett sådana fröer till en kompis, utan att säga vad det ska bli). 

 

Är verkligen orimligt peppad på den här odlingssäsongen. Blir så lycklig av att äntligen ha massa plats för växter inne, och när det blir lite varmare - en stor balkong jag kan ställa ut en hel del på. Åh, det kommer bli så himla fint och inte minst: GOTT ! (för ja, i princip allt är ätbart)

 

 



RSS 2.0