Vad är egentligen lycka?

•          •          •

 

Universitetsstudenter är lyckliga 65% av tiden, neutrala 15% och olyckliga 20%.

 

Vad betyder ens det? Med tanke på vart samtalet i klassrummet hamnade efter att det resultatet presenterats, skulle jag själv säga ingenting. Det säger ingenting om hur lyckliga vi generellt sett är, eftersom ingen på riktigt vet vad lycka är. 

 

 

 Aristoteles sa för 2000 år sedan att "lycka är målet med livet och uppnås genom ett sedesamt leverne och genom att vara en god medmänniska"

 

 

 Jean-Jacques Rosseau sa på 1700-talet att "lycka uppnås genom att tillfredsställa våra drifter/mål" 

 

 

 William James sa under sent 1800-tal att "lycka är den grad våra prestationer uppfyller våra mål"

 

 

 Och Wikipedia den 25/4 2017 säger att "lycka är en känsla av varaktigt välbehag" 

 

 

Men vad säger allt detta om någonting? Vad är en känsla av varaktigt välbehag? Vilka av våra mål är det som ska uppfyllas? Hur och när är våra drifter tillfredsställda? Vad är ett sedesamt leverne? Och vad i hela friden innebär det att på riktigt vara en god medmänniska? 

 

 

 

Det är märkligt hur lycka känns så komplicerat, samtidigt som jag personligen känner att jag i stunden vet exakt om jag är lycklig. Men samtidigt kanske det är för att jag ställer väldigt höga krav för vad jag ska känna för att jag ska kalla det lycka. Det kanske gör att skillnaden mellan det jag kallar lycka och allt annat blir väldigt tydlig. Jag vet inte. Kanske har jag sätt stämpeln lycka helt felaktigt. Eller kanske är det det som är grejen. Att ordet lycka är något vi hittat på, som vi alla sedan definierar olika saker som.

 

Okej, det här blir snabbt väldigt filosofiskt, så jag ska inte grotta in mig mer i vad lycka faktiskt är - MEN jag tänker att det faktum att vad lycka är, är något som är oklart, gör vissa saker svårt. Inte minst det faktum att vi lever i ett samhälle som i så hög grad strävar efter lycka. Hur många gör inte saker för att de (medvetet eller omedvetet) tänker att det ska göra dem lyckliga (eller lyckligare)? Och hur många upptäcker inte att de inte blir lyckliga av det de tänkte skulle göra dem lyckliga?

 

Det är ju inte konstigt egentligen. Att det är svårt. För hur ska vi kunna sträva mot något som vi inte vet vad det är? 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback