Dyker ner under ytan

•          •          •
 
Om man var där kanske man inte kunde tro det, men när jag plaskade runt i Splits vatten tänkte jag på mer än de där otroligt giftiga sjöborrarna som skulle finnas i Kroatien. Bland annat tänkte jag på hur vattentokiga Cecilia verkade komma tillbaka. Att bada gjorde mig så lycklig. Och jag förundrades över hur kroppsångest hade gjort  att jag så många gånger, under så många år, struntat i att hoppa i baddräkten. 
 
Dessutom fick det mig att på riktigt längta efter att simma. Gjorde det så mycket när jag var yngre, men har inte haft en tanke på att jag skulle kunna göra det nu också. Men nu omfamnade jag den längtan och kollade upp alternativ i Göteborg. Och några dagar sedan räknade jag längder i Valhallbadet.
 
 
Jag blir så glad när jag får den typen av uppriktig vilja att göra någon form av fysisk aktivitet. Risken att jag hamnar i att göra det enbart för att förbränna kalorier blir så mycket mindre då. Det blir så mycket mer hållbart i längden, på så många sätt. 
 
Och jag hoppas att just detta är en vilja som håller i sig åtminstone under sommaren. För hur härligt vore det inte att få in en rutin av att simma under sommarlovet? Tänker satsa på det och hoppas på att det blir så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback