Sommarrädslor

•          •          •
 
Ärligt talat. Sommaren gjorde mig rädd. Jag var så rädd för vad den skulle innebära. Vad händer när alla rutiner bryts upp och det helt plötsligt finns en himla massa tid? Det kan bli väldigt fantastiskt. Men också väldigt tungt. Speciellt med förra sommaren i ryggen var jag rädd att det främst skulle bli det senare. 
 
Men vet ni. Det känns stabilt. Till och med väldigt bra. Det känns som att det vinnande konceptet har varit att planera in så mycket det bara går. Kanske lite för mycket ibland. Men just nu känns en uttröttad Cecilia betydligt lättare att hantera än en som sveps in av sina demoner. 
 
 
Men samtidigt är det en månad kvar. En än så länge ganska oplanerad sådan, men som jag hoppas kunna fylla med lite allt möjligt. Väljer att tro att det kommer gå bra. Ja, det är klart det kommer gå bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback