Lite sjukstuga

•          •          •
 
Det här med förkylningar som aldrig riktigt försvinner. Segt alltså. Det är så frustrerande hur allt blir så mycket mer omständigt. Till exempel att ta sig upp ur sängen innan klockan tolv. Inte för att jag sover så länge, nej nej det hade jag aldrig kunnat göra, men det är ju så fantastiskt att sitta i pyjamas och äta frukost tills man egentligen borde äta lunch. 
 
 
Troligtvis har jag gått och fått bihåleinflammation - vilket antagligen inte blev bättre av att jag gick och simmade häromdagen. Dumt. Men nu har jag åtminstone tid att se nya säsongen av Orange is the new black - vilken för övrigt är lite av en besvikelse. Ska absolut inte avslöja något för er som inte sett så långt som till säsong 5, men kan ändå berätta att det känns lite som ett bonusavsnitt som sträcker sig över en hel säsong. Dvs det är absolut inte dåligt (kan OITNB någonsin vara det?), men det är inte riktigt vad det brukade vara. Kanske blir det dessutom extra stor kontrast eftersom de senaste säsongerna har varit FANTASTISKA.
 
Hur som ska jag pallra mig upp och ut snart. Lite d-vitamin är ju aldrig fel. Dessutom ska jag se Miss Li på Liseberg ikväll. Det om något lär fungera som en hälsoboost! 
 

anledningarna till att fortsätta

•          •          •
 
Jag vet inte hur många gånger vänner har sagt "du borde få betalt för...". Det hade varit intressant att få en siffra på det, eftersom jag näst intill kan klassas som levande reklam. Det är vi väl alla visserligen. Det råkar bara vara så att jag väldigt lätt blir väldigt entusiastisk av väldigt mycket. Sponsrad av livet går jag runt och berättar om saker man absolut inte får missa. Så som den där nya appen. Kryddkombinationen. Huskuren. Jag tenderar att presentera det mesta som om det vore bland det bästa som hänt den här världen.
 
Så vad har detta med något att göra? Jo, jag har kommit på att detta är en väldigt bra anledning till att fortsätta med den här bloggen. Detta är ju en perfekt kanal för att dela med mig av allt som jag tycker är "SÅ himla bra", vilket förstås egentligen inte är något nytt, men jag på något vis ändå nyss insett. Det är som om jag inte riktigt låtit den där bubbligt utforskande och entusiastiska Cecilia komma fram här, trots att det egentligen vore helt naturligt. Jag tänker därför att jag framöver ska ha - både direkt och indirekt - ett lite större "tips-fokus". 
 
Något annat jag insett är hur bloggen fungerar som en ram för mitt kreativa liv. Något som både får mig att göra mer kreativt, men också strukturera upp det kreativa jag redan gör. Och med "kreativt" menar jag då allt från dikter, pyssel och foto, till matlagning, caférecensioner och utflykter. Det är som om jag tror att jag måste sluta med allt kreativt om jag slutar blogga, vilket förstås inte är fallet, men känslan är ändå att bloggandet är den sista pusselbiten som ger allt mening. 
 
Det som den senaste tiden varit problemet är att jag har varit mindre kreativ och även bloggat mindre - vilket som ni förstår blir en dålig spiral. Att jag är mindre kreativ gör att jag har mindre att blogga om, och bloggar jag mindre blir jag mindre kreativ. Jag vill därför ta och vända det nu och börja ägna mig mer åt - och dela med mig mer av - kreativt i mitt liv. 
 
 
Jag har insett att de här faktorerna nog är de största anledningarna till att jag vill fortsätta blogga, vilket till viss del är lite förvånande. Jag hade nog förväntat mig att jag skulle komma fram till något lite "större" syfte, men ibland är det just det lilla som är det stora. Jag vill dock fortfarande även dela med mig av inlägg som känns "viktiga" i större bemärkelse, så som om psykisk ohälsa. Ämnen jag brinner för kommer alltid ha en plats, men just nu är det inte just det som är den största drivkraften till att jag vill fortsätta blogga.
 
Sist men inte minst skulle jag också vilja plocka in lite mer av min vardag i bloggen. Den senaste tiden har jag skrivit så lite om vardagen att det känns som att något väldigt speciellt ska ha hänt för att det ska vara relevant att ta upp. Riktigt så vill jag inte ha det. Men inte heller skriva om allt som händer i mitt liv. Bara öppna upp för att livet som psykologstudenten Cecilia ska få ta lite större plats. Också som ett sätt att se det fina i det lilla. Men även få ventilera lite mer om livet. 
 
Sammanfattningsvis finns det alltså massa anledningar till att jag vill fortsätta blogga (egentligen fler än de jag nu tagit upp). Känns bra att ha dem uppskrivna. Tror att det är en bra grej för att motivera och inspirera.

Och helt plötsligt var jag bara hemma

•          •          •
 
Anpassning. Människans trumfkort. Min brist. För på något vis lyckas det alltid börja skava. Det spelar ingen roll att jag tycker om mitt hem och till stor del tycker att det är skönt att befinna mig på en plats jag känner utan och innan. Att vänja sig vid att vara hemma är ändå så otroligt svårt. 
 
Jag inser förstås att detta inte är något jag är ensam om. Snarare tvärt om. Tror det är ganska vanligt. Att inte veta hur man ska kunna hantera att bara vara hemma.  
 
Men till viss del är det väl antagligen ett tecken på något bra. Ett tecken på att jag har haft en bra resa. Och ett tecken på att det varit fantastiskt att leva tillsammans med fyra fina människor. 
 
 
Och oavsett kommer det ju sluta skava. Med tiden vänjer man ju sig. Även om jag visserligen antagligen inte kommer hinna det innan nästa äventyr. Om en vecka åker jag nämligen till Almedalen - vilket ju också är ett ganska bra sätt att lösa problemet.
 
 
P.S. Jag kan också passa på att berätta att jag hunnit fundera en del. Dvs över allt med bloggen. Och faktum är att jag kommit fram till saker, vilket känns väldigt skönt. Men låt oss ta det i ett annat inlägg under helgen! 
 

Split nästa

•          •          •

Just precis nu ligger jag i en tom lägenhet i Zagreb. De andra har begett sig ut på sushijakt medan jag fokuserade på att ta hand om mig. Under natten dök nämligen halsont upp och under dagen även febern. Himla typiskt. Och det hjälpte väl inte direkt att vi vaknade kl 04.00 idag för att ta oss just hit till Zagreb från Budapest. 

 
Men det är okej, för Zagreb är ändå lite av en parentes. Egentligen stannar vi mest här för att inte behöva åka hela vägen till Split på en dag (eftersom det skulle ta ca 12 timmar), så det är ändå okej att jag idag inte riktigt kunnat njuta av vad staden har att erbjuda. 
 
Så, imorgon beger vi oss alltså till Split - slutdestinationen på vår resa. Ska bli så skönt! Även utan förkylning är vi alla slitna efter att ha tagit oss an Berlin, Prag och Budapest, så vi behöver lite klassisk solsemester. Men i väntan på det kommer här lite bilder på vad vi har hunnit se hittills.
 
 

I behov av nya anledningar

•          •         •

 

Varför bloggar man? Varför bloggar JAG? 

 
Jag skulle kunna komma med svar på det nu. Jag skulle kunna rabbla anledning efter anledning till varför jag började med den här bloggen och varför jag fortsatt. Men jag kommer inte det. Jag kommer inte det eftersom jag anar att anledningarna förändrats. De anledningarna som tidigare hållit igång den här bloggen tycks inte längre fungera. 
 
Det handlar inte om att jag vill sluta blogga. Det vet jag. Jag vet bara inte varför jag vill fortsätta. Och det är ett problem. Det gör att jag inte hittar motivationen. Det gör att de inlägg jag producerar inte betyder så mycket för mig. Jag gör dem bara. Och det är ett problem. För även om jag verkligen uppskattar er som läser och gärna gör inlägg för er, måste ändå grunden vara att jag gör det för min egen skull. Något annat är inte hållbart. Varken för mig, för bloggen, eller för er.
 
Foto: Logan Stephens
 
Så med detta vill jag säga att jag tar med mig en uppgift på tågluffen. Uppgiften att ta reda på vad den här bloggen ska vara framöver. Som ni förstår blir det en naturlig paus, inte minst då brist på tid och internet lär göra det svårt att blogga, men ska ändå försöka komma med lite reseuppdateringar under tidens gång. 
 
Detta är planen. Hoppas så att den ska vara lyckosam, så att jag den 22a juni (när vi är på svensk mark igen) kommer känna mig redo och sugen på att ta nya tag här.

Två år och lite mer psykolog

•          •          •
 
Det har gått två år nu. Två år. På riktigt. Har så himla svårt att förstå att jag faktiskt bott i den här staden så pass länge och om möjligt ännu svårare att förstå att jag gått lika länge på psykologprogrammet. Det känns så konstigt, samtidigt som det känns så himla rimligt, för åh vad mycket som har hänt.
 
Om vi ska fokusera på utbildningen har vi kommit till en otroligt spännande hållplats. Vi är nu klara med "the basics" om människan - dvs vi har lärt oss en massa om utveckling, biologi, kognition, socialpsykologi, personlighet och mycket mer - och är nu redo att ta oss in i det patologiska. Ser så mycket fram emot det! Och dessutom, nästa år, då väntar praktiken! 
 
 
Ahhh, det är så mycket utbildningsfokuserat jag ser fram emot att sommaren inte blir lika upphöjd som normalt. Tycker förstås det är härligt med sommar, men det känns inte riktigt som höjdpunkten på året. Kanske låter det märkligt, men är väl antagligen ett tecken på att jag hittat en vardag jag trivs bra med.



RSS 2.0