En onsdag som nog inte fanns

•          •          •
 
 
 
Vissa dagar är overkligare än andra. Levda i en bubbla. Utan grepp om tid och rum. Utan insikt om att något annat existerar. 
 
När sådana dagar avslutas på jazzklubb finns en risk för explosion. En känslomässig sådan. För när allt växer sig så stort inom en att man inte längre vet vart man ska ta vägen, tycks inget annat alternativ rimligt. Än att inte längre få plats i sig själv. Att börja slå gnistor.
 

När även tiden med mig själv behövs ses över

•          •        •
 
På ett väldigt betydande plan har mitt liv förändrats. Och eftersom det i allra högsta grad påverkar den här bloggen känns det väldigt viktigt att vi tar ett litet prat om det nu.
 
Saken är den att det kommit in väldigt många människor i mitt liv. Vissa människor har redan funnits, men klivit in lite längre. Vissa är helt nya och har bara hunnit ta några enstaka steg. Och andra har sprungit fram med stora steg och omslutit hela mig och mitt liv. Och självklart innebär det att även jag tagit steg mot andra. Stora. Små. Smygandes. Springandes. Och sammanfattningen på det stora hela är att det är fantastiskt. Jag har så många underbara människor i mitt liv som jag tycker om så mycket. Och jag känner inte längre att jag lever mitt liv på egen hand, utan känner verkligen att jag på riktigt delar det med andra. Trots att jag varken har flickvän eller någon att bo med (vilket jag tidigare trodde var en förutsättning för att känna så).
 
Men. Ja, för det kommer ett men. Detta har lett till att mitt liv ser ganska annorlunda ut nu. Största skillnaden är att jag helt enkelt inte har så mycket tid själv, och det i sig innebär en hel del rent känslomässigt (men det sparar vi till ett annat inlägg) men inte minst också rent praktiskt. Att jag är väldigt lite själv, innebär ju rimligtvis också att jag har väldigt lite tid till att göra det jag gör när jag är just själv.
 
Så vad är det jag brukar göra då? Svaret är mycket! Jag har länge sett mig som proffs på att underhålla mig själv. Har näst intill aldrig svårt att komma på saker att göra. En del är bara tidsfördriv, men andra delar har väldigt stor betydelse för mig - inte minst kreativa sysslor. Vi pratar bland annat om att pyssla, fota, redigera bilder, spela gitarr/piano, experiementera i köket, skriva och sist men inte minst: blogga. 
 
 
Foto: Himesh Behera
 
 
Att inläggen dykt upp med allt större mellanrum här beror alltså inte just nu på att jag mår dåligt (vilket ju var fallet tidigare under året). Det beror inte heller på att jag har inspirationsbrist (nej, mitt huvud snarare bubblar av idéer just nu). Det beror bara på att jag inte har tid. Eller nej, att jag inte tar tid. 
 
För det jag vill komma fram till är inte att jag inte vill blogga mer. Nej, jag håller fortfarande fast vid min förhoppning inför året om att jag ska börja lägga ner mer tid på bloggen. Men samtidigt vill jag inte ha mindre tid med andra människor.
 
Det hela låter kanske som en omöjlig ekvation. (åtmonstone har det gjort det i mina öron) Och det hade det också varit, om det inte vorit för en sak: att jag verkligen kan lägga upp min egentid bättre. För precis som för (vad jag antar är) många andra, så tenderar min egentid gå orimligt fort - främst på grund av att jag fastnar på olika internetsidor och sociala medier-flöden. Jag scrollar. Och scrollar. Ser klipp om ingenting. Googlar orimligt längre runt efter saker som jag kan tänkas vilja ha till min nya lägenhet. Och allt möjligt annat. Jag vill dock poängtera att det i grund och botten inte behöver vara något problematiskt. Det är en form av underhållning som jag i många fall på riktigt gläds av. Dessutom är det en stor inspirationskälla. Problemet är när jag är "mätt". När jag kollat igenom allt jag på riktigt är intresserad av. När jag sökt efter det jag på riktigt funderar kring. Problemet är att jag då fortsätter och därmed slösar tid på näst intill ingenting.
 
Att det är så här är förstås inget nytt. Men det är nu det blir tydligt. För förut hade jag så pass mycket tid att jag hann med BÅDE att fastna i internet orimligt länge OCH göra en hel del kreativt. Där har vi skillnaden. Där har vi vad jag måste prioritera. Det handlar inte om att välja mellan vänner och egentid. Utan mellan dösurf och kreativa sysslor. 
 
Och som ni säkert förstår är det kreativa sysslor jag vill prioritera, så det är vad jag framöver ska försöka göra. Självklart är det betydligt lättare sagt än gjort, men min plan är att till viss del schemalägga kreativa sysslor jag vill ägna mig åt. Förhoppningsvis bara för att kicka igång det och sedan göra saker och ting lite mer rutinmässigt, men jag får ta det som det kommer. 
 
För bloggen innebär det här några specifika saker: först och främst ska jag då alltså för min del schemalägga blogg-tid, vilket kommer leda till att det också dyker upp fler inlägg. Då jag tidigare insett att det är väldigt bra för mig att ha ett bestämt tidsintervall mellan inläggen kommer jag också börja med det igen. Från och med idag ska jag försöka att publicera ett inlägg var 3e dag, fram till Famla Fints födelsedag den 20e april då jag tänker att jag ska återgå till varannan dag (vilket jag ju körde på tidigare). Det är planen. Och åh, vad jag ser fram emot det. Jag har verkligen så mycket att dela med mig av. London. Känslor. Psykisk ohälsa. Odling. Mat. Tankar. Dikter. Och mycket mer. Så jag hoppas att ni hänger med på det!
 

Borough Market

•          •          •
 
Som jag nämnde i förra inlägget är Borough Market absolut något jag vill nämna. Där finns nämligen - utöver otroligt många människor - så otroligt mycket ätbart. Så mycket gott. Så mycket spännande. Där kan man tex doppa bröd i fler sorters olivolja än man kunnat föreställa sig existerade. Eller beundra en stor klump lakritsmassa. Eller lyssna på fantastiskt härliga gatumusiker. Och förstås allt annat som man brukar kunna göra på fantastiska matmarknader. 
 
Dessutom är det så himla lätt att hitta. Ta tunnelbanan till London Bridge och följ skyltarna mot Borough Market. Skulle du mot all förmodan inte se det, är det antagligen för att det bokstavligt talat bara ligger precis bakom hörnet. 
 
 

Godaste veganburgaren

•          •          •
 
Vår Londonresa var helt klart fylld av en mängd matupplevelser. Till största del positiva, men tyvärr en och annan besvikelse också (men det handlade snarare om för höga förväntningar än att det vi åt inte var gott). Bland dessa vill jag dock lyfta fram en särskilt, nämligen Big V
 
Big V är ett veganskt burgarställe som man hittar på Borough market (som jag för övrigt ska berätta mer om i ett annat inlägg) i centrala London och som lagar de godaste burgarna jag någonsin ätit! Jag åt en Classic V Cheeseburger som var helt makalöst god och dessutom hade otroligt bra konsistens (när händer det ens när det kommer till veganska burgare? ). Burgaren var nämligen gjord av seitan, vilket antagligen var ett vinnande koncept för att få ett precis lagom tuggmotstånd (vilket faktiskt gör mer för en burgare än man kan tro). Utöver det innehöll den en fantastisk dressing, ketchup, inlagd gurka, picklad rödlök, sallad och vegansk ost. Ville man kunde man även lägga till veganskt bacon. 
 
 
 
 
Men eftersom det förstås är svårt att göra matupplevelser rättvisa i bild och text, måste jag förstås råda er att testa någon av burgarna om ni befinner er i London. Endast då kan ni förstå hur fantastisk god den faktiskt var.

Med London i ryggen

✈          ✈          ✈
 
Nu är den förbi. Londonhelgen. Kan inte förstå det. Och inser att jag inte på något sätt kommer kunna förmedla hur den faktiskt var. Inte fullständigt åtminstone. Kommer inte kunna berätta om allt vi har haft för oss. Allt vi sett. Eller allt vi känt. Och kanske är det något fint i det. Eller nej, stryk "kanske". Det är klart att det finns något fint i att upplevelser kan vara obeskrivbara.
 
 
 
 
M E N  även om jag inte kan berätta allt, finns det ändå så himla himla mycket jag kan dela med mig av. Jag sitter på ett stort gäng bilder som väntar på att redigeras, och inte minst dem ska ni få se. Men jag funderar också på att göra lite tips-inlägg, troligtvis med lite olika listor (för att listor helt enkelt är   b ä s t   ). Kanske tips på saker att se. Kanske tips på matställen man inte bör missa. Kanske lite tips kring att fixa boende genom Airbnb. Och kanske tips på någonting helt annat som på något sätt har att göra med vår Londonresa. Vad sägs om det?
 

Flyr till en annan verklighet för ett tag

•          •         •
 
Foto: 1) Rob Bye 2) Tamara Menzi
 
 
✳   Gissa var jag befinner mig just precis nu nu nu!    
 

10 frågor om mat

•          •          •

 

TRE ORD SOM BESKRIVER MIG I KÖKET

 kreativ • otålig • nyfiken
 
 

DET JAG HELST ÄTER TILL FRUKOST

 hembakt bröd med avokado, mangosmoothie toppat med något gott och en stor kopp kaffe med Oatlys iKaffe
 
 

TRE REDSKAP JAG INTE KLARAR MIG UTAN

 stavmixer • hushållsvåg • ordentligt vass kniv
 
 
 
 

TVÅ REDSKAP JAG SKULLE VILJA HA

 bakmaskin (kitchenaid om jag får drömma) • gjutjärnsstekpanna
 
 

FYRA MÅSTEN PÅ MIN PIZZA

tomatsås • vegansk ost • champinjoner • lök (gärna också något mer spännande förstås - men dessa är ändå mina måsten)
 
 

DET KONSTIGASTE EN HITTAR I MITT KÖK

rökt salt
 
 

DET JAG SKULLE KUNNA ÄTA VARJE DAG

S M Ö R G Å S A R !
 
 
 

 

MIN FAVORITDESSERT

 allt som är väldigt chokladigt. gärna choklad i olika former, så som en brownie med både chokladbitar och chokladsås.
 
 

DET JAG LAGAR MEST NU FÖR TIDEN

 ugnsrostade rotfrukter (pga har ÄNTLIGEN ugn)
 
 

NÅGOT JAG TYCKER OM MEN INTE LAGAR SÅ OFTA

cheesecake. inser att det är väldigt märkligt att jag så sällan gör det, med tanke på att jag ändå tänker på det titt som tätt.
 
 
Frågorna till denna lista hittade jag HÄR

När till och med avokadoträdet vill gå vidare

 
 ✼          ✼         ✼
 
 
Mitt avokadoträd tycks trotsa allt. Bristen på sol. Snön.
Och en Cecilia som har haft fullt upp med sig själv.
 
Trots allt är det i en ny fas. Det skapar nya blad. Lite fräschare. Lite tåligare. Än de gamla.
 
 
 
 
Och jag, jag försöker inspireras av mitt avokadoträd. Jag försöker trotsa allt. Och skapa något nytt.
 

Månadslistan #12

•          •          •
 
 Jag vet inte riktigt vad som hände, men av någon anledning blev det inte någon månadslista för varken december eller januari. Tror att det kan ha att göra med att det i december var så himla stort fokus på att summera året att det inte kändes relevant att summera månaden. Och i januari. Ja. Då var det helt enkelt bara mycket. Men hur som helst har även februari nu gått, så låt oss fokusera på det.
 
 
• Månadens tacksamhet: mina vänner
Är så otroligt tacksam över att jag har vänner som på riktigt bryr sig om mig. Som gör allt de kan för mig. Kämpar när jag inte orkar. Jag är så tacksam över att de finns. Att jag får ha dem i mitt liv. Att de vill ha mig i sitt.
 
• Månadens rädsla: att mina vänner inte ska orka med mig
Mitt i tacksamheten hamnade jag där. Kunde inte förstå att de på riktigt orkade med mig när jag knappt orkade med mig själv. Men tydligen gör de det. Och tydligen är rädslan helt obefogad. Jobbar på att förstå det. 
 
 
 
 
• Månadens vuxenpoäng: skaffade mig nytt extrajobb
För att göra en lång historia kort så trivdes jag inte med mitt förra extrajobb, så istället har jag blivit bemanningsanställd förskolevikarie. Tror på att det är ett bättre alternativ. Älskar att få mer tid med barn. 
 
• Månadens längtan: London!
Börjar nästan förstå att vi alldeles snart ska dit. Galet! 
 
• Månadens tips: Håll utkik efter öppna repetitioner! 
Jag själv hade ingen aning om det innan en kompis tipsade, men inför t.ex. dans- och teaterföreställningar hålls ibland öppna repetitioner. Himla kul grej att gå på! Känns som att man är lite speciell som får gå lite "bakom kulisserna" och dessutom är det ofta gratis!
 



RSS 2.0