En onsdag som nog inte fanns

•          •          •
 
 
 
Vissa dagar är overkligare än andra. Levda i en bubbla. Utan grepp om tid och rum. Utan insikt om att något annat existerar. 
 
När sådana dagar avslutas på jazzklubb finns en risk för explosion. En känslomässig sådan. För när allt växer sig så stort inom en att man inte längre vet vart man ska ta vägen, tycks inget annat alternativ rimligt. Än att inte längre få plats i sig själv. Att börja slå gnistor.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback