Inget utan er

 

•          •          •

 

det bor något vackert i allt det här. jag lovar dig det.

smärtan beror på vad man jämför den med. ju mer fint man fått känna desto ondare gör det att gå sönder.

men såren är trots det så mycket mindre nu. så mycket mindre.

glöm inte det.

 

 

Foto: Jonas Jacobsson 
 
 

Jag gråter ut all ensamhet och gläds. Jag gläds åt att de är färre nu. Tårarna. Att jag har nummer att knappa in. Att jag kan gråta ut i en telefonlur. För jag har människor som inte är längre bort än så. Behöver inte hålla ut längre än några signaler. Och när jag behöver det är det istället ringklockan som ljuder. Och plötsligt är jag omsvept av en varm famn. 

 

Kommer aldrig kunna uttrycka min oändliga tacksamhet över det. Över allt de redan gjort. Över allt jag inte förstår att de kommer göra. Över att jag aldrig kommer kunna falla för djupt för att komma upp. Över att jag aldrig kommer vara ensam. Hur ensam jag än känner mig.

 

Lever för dem. Tack vare dem.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback