Låter andras ord vara mina

•          •          •
 
 
Klockan är egentligen alldeles för mycket för att vara vardag.
Tenderar att bli så rätt ofta nu. Trots ständig trötthet.
Vill inte skylla på det, men tror jag skräms av mina fina drömmar.
 
Men den här kvällen har jag en anledning (jag kommer på en annan anledning).
För när torsdagen blir till fredag kommer Linnea Henriksson släppa nytt
och då kan jag ligga där i skenet av ljusslingan och hoppas att några av hennes ord ska kännas som mina.
Och det gör de. Några handlar om en Cecilia som inte längre finns. Några om en som inte ännu dykt upp.
Och några träffar helt och hållet rätt här och nu.
 
 
 
Det var inget fel och så. En del av det du skrev det gjorde ont ändå - SMS
 
Så om du bara lägger dig här. Kan ha fel, men jag tror. Att om du bara lägger dig här. Kanske hjälper det? - SMS
 
Det tar tid att bygga upp. Men går fort att ta isär. Jag ser framför mig att du inte är här - SMS
 
Så svårt att hitta ord, jag måste blunda lite. Stänga ute skiten lite. Jag kan inte, inte bry mig - ANDAS
 
Det är som man faller och aldrig landar. Och sen så landar man ändå utan att man marken når. Ungefär nåt sånt - ANDAS
 
Du som alltid vill vara starkast. Det är inte alltid det går - DET ÄR INTE ALLTID DET GÅR
 
Lyft upp din blick nu och se på mig. Jag står framför dig. Försöker kämpa för oss två - VADÅ
 
Det lyser genom persiennen. Vi kan stanna här i sängen. Låta världen sakna oss. Vi har bara tid för oss - TÄNKER PÅ DIG
 
Och du, en sån som varar i längden. Där andra försvinner i mängden - INGEN ANNAN
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback