Det var blixtar och dunder

•          •          •
 
För exakt en vecka sedan dog jag lite inombords. Men på det där sättet som bara stärker en. Sådär som det bara kan bli när något på riktigt griper tag i något inom en. När något rör vid något skört. När något är fint på ett sätt som inte känns världsligt. 
 
Med andra ord: jag var på en Thomas Stenström-konsert. 
 
 
Tanken var egentligen att jag och en vän skulle gå på en konsert med honom på Stora Teatern här i Göteborg redan i december, men på grund av anledningar (som har att göra med att det kan vara ganska så mycket svårare att tänka klart när man är kär) så blev inga biljetter bokade. Men så här i efterhand är jag tacksam för det. För annars hade inte förra helgen innehållit ett dygn i Vara med min vän. Och vi hade med största sannolikhet inte fått sitta sisådär två meter ifrån Thomas Stenström.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback