Känslan av att leva

•          •          •
 
Det känns inte som det brukar. Att leva. Ytan är i stort sig lik. Men i mig är det annat.
Känner mig vilse. Känner inte igen mig. Går runt i saknad. Efter känslan. Av att leva.
 

 

Det är märkligt hur det kan kännas så olika att leva. Att varje tid i livet är en unik kombination av allt som händer inom och runt en, så att ingen tid känns den andre lik.

 

Det brukar bli att jag kopplar det till musik. Bästa sättet att landa i känslan av hur det är att leva just precis nu är att hitta en artist eller göra en spellista som spelar i takt med livet. Det brukar ske nästan automatiskt. Helt plötsligt upptäcker jag att jag hamnat i en genre jag inte visste att jag kunde tycka om och lyssnar på samma låtar om och om igen. 

 

När känslan av att leva sedan förändras byts musiken ut. Oftast helt. Och det räcker inte med att den huvudsakliga känslan kommer tillbaka för att musiken ska få återkomma; om jag lyssnar på en viss artist när jag är i hjärtesorg kan jag oftast inte återkomma till den nästa gång hjärtat går sönder. För den har blivit så kopplad till tiden. Till känslan i stort av att leva just då. Och i en ny tid behövs ny musik för att spegla hur livet känns. 

 

Men på senare tid har det varit svårt. Tidigare i vintras var det för att känslan av att leva kändes obefintlig. Känslovraket Cecilia gick runt och var orimligt neutral och det var som att inget i livet på riktigt gav en känsla av att leva. Men nu är det annat. Nu finns det absolut en känsla av att leva, men jag har svårt att greppa den, landa i den och förstå den. 

 

Jag tror att det har att göra med att allt är så annat nu. För även om jag gillar förändring, så är det svårt med allt som inte är som det har brukat vara den senaste tiden. Känslan av att leva är liksom inte bara unik, den är också väldigt olik hur det har känts de senaste åren eller så. Och jag tror att det gör mig lite sorgsen. Det är så många små (och vissa större) saker i vardagen jag saknar.

 

Att känna så är förstås okej. Det är fint att också sakna saker om inte saknaden blir alldeles för stor, men jag försöker ändå komma tilllbaka till hur det känns att leva just nu. Jag trevar mig fram i musikdjungeln i hopp om att hitta något som känns rätt och låter mig vara i det jag är oavsett vad det innebär. Och även om det just nu gör att jag känner mig lite vilsen har jag en känsla av att det kommer bli bra. Jag tror jag någon gång i framtiden kommer kunna se tillbaka på tiden jag är i och konstatera att den minsann var speciellt unik.

 


Kommentarer
Viktoria H

Wow, Cecilia! Vilken röst du har! Dina målande, vackra observationer av livet, tankar och känslor är inspirerande och rörande! De får mig att minnas min kärlek till det skrivna ordets magi; något som jag hade glömt mitt i allt teoretiskt, objektivt och fyrkantigt som finns i min utbildning. Det var kul att ses idag!

Svar: Åh va fin du är. Tack! Tycker verkligen också att det var kul att ses. Vi borde se till att det händer igen!
Cecilia Par

2018-02-20 @ 11:42:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback