Valborg

•          •          •

 

 
Skapar mig nya hemmaplanstraditioner genom att se på majbrasa ett stenkast från min lägenhet. Himla bra grej alltså att bo nära en så pass fin plats som Härlanda Tjärn. Och att bo granne med ett naturreservat. Är otroligt glad över att det råkade vara här jag hamnade. 

Äntligen lite mer hemma

•          •          •
 
Tre månader. Tänk att jag har bott här i tre månader nu. Det är galet. Och galet är att jag fortfarande inte har fotat min lägenhet ordentligt. Det har mest inte blivit av, vilket jag skyller dels på att solen har gått ner alldeles för tidigt och dels på att jag inte känt att jag bott in mig ordentligt. MEN det kan jag inte skylla på längre, så nu ska jag ta tag i det.
 
 
Något jag redan "tagit tag i" är dock att bjuda in folk till inflyttsmys, vilket det imorn är dags för. Ser fram emot det så himla himla mycket. Det är så otroligt underbart att kunna placera så många människor jag tycker om under samma tak. Under mitt tak denna gången. Så fantastiskt. 

Här ska jag tydligen bo

♦          ♦          ♦

 

Femtionio kvadratmeter är stort. Så pass stort att det går att dansa runt trots att hela vardagsrummet och stor del av både sovrummet och köket, är fyllt av påsar och flyttlådor. Har svårt att vänja mig vid det. Och tror att det kommer bli ännu svårare när allt väl är uppackat. Men åh vad jag älskar att det är något jag behöver vänja mig vid.

 

Har inte heller något emot att behöva vänja mig vid att ha en ugn. Eller ja, ett kök över huvud taget. Inklusive stora bänkytor som gör det så mycket roligare att laga mat. Och som man kan sitta på. Allt det är nog ändå det bästa hittils. 

 

 

 
 
P.S. Ska bjuda på fler bilder snart. Tänker att det kan vara kul att se hur det ser ut även innan jag "kommit iordning" ordentligt. Har bara inte varit hemma så mycket medan det varit ljust, så har inte blivit att jag tagit så många bilder ännu.
 

Livet med IKEA

 
•          •          •
 
 

via GIPHY

 

 

Kanske är det ett tecken på att det gått för långt, när mina drömmar börjar utspela sig på ikea. Mitt liv är alltså numer både i vaket och sovande tillstånd, en ständigt skiftande ikea-annons. Jag testar mig fram. Byter ut soffan. Bordet. Tänker på hur jag kan inreda min balkong. Funderar kring hur man kan göra om ikea-möbler. Men kommer egentligen inte fram till vad jag vill. Minns ju knappt hur min nya lägenhet ser ut. Kanske kommer de få beslut jag tagit kring möbler, ändå suddas ut när jag väl vridit om nyckeln. 

 

 

På tal om det är det inte alls lång tid kvar nu. Någon gång nästa fredag är lägenheten ÄNTLIGEN MIN och dagen därpå flyttar jag in på riktigt. Det är så GALET! Hela grejen med att jag faktiskt ska flytta känns så mycket som en del av mina drömmar kring ikea-möbler. Det känns inte riktigt på riktigt. 

 

 

Men det är det! Snart snart snart! Hurra för det!

 


Nya lägenheten: Saker jag längtar orimligt mycket efter

✴     ✴     ✴
 
Ugnen! Ja den måste helt klart komma först. Efter ett och ett halvt år utan ugn är det nog ändå den jag längtar efter mest. 
 
• Köket! Insåg att det skulle bli allt för många punkter om jag nämner allt jag längtar efter med mitt kök. Så därför får det räcka med att jag nämner just bara det - men åh så mycket jag längtar efter mycket!
 
• Utrymmet! Tänk att ha plats! Att ha plats att dansa runt i lägenheten. Att ha plats att vara flera hemma hos mig samtidigt. Tänk att kunna införskaffa en bok utan känslan av det inte finns plats för den.
 
 
Längtar förstås också efter alla frukostar - kanske något i stil med den här | Foto: Brooke Lark
 
 
• Knoppar till köksluckorna! Okej det här låter märkligt, jag vet, men saken är den att jag är så himla pepp på att göra egna knoppar. Vet inte hur de ska se ut än, men det finns så många fina DIY på exempelvis Pinterest att problemet snarare lär bli att välja!
 
• Balkongen! Kan ni fatta, jag ska få en balkong! Tänk att få inreda den och tänk att ha möjligheten att faktiskt odla en massa massa massa.
 
• Rum! Den här borde verkligen kommit högre upp på listan, även om jag kan passa på att påpeka att jag nämner allt utan inbördes ordning. För alltså rum (dvs i plural). Hur bra är inte det? Att slippa sova, äta, diska, plugga, sjunga, läsa, pyssla, umgås i ett och samma rum sak bli sååååå himla skönt! 
 
• Inredningen! Ser verkligen fram emot att få inreda min lägenhet - även om jag kan erkänna att det inkluderar otroliga mängder beslutsångest. För trots att det är svårt att välja t.ex. soffa (ja, det är verkligen det svåraste) så är det så kul att hoppa från soffa till soffa på IKEA och tänka att jag gör det för att jag FAKTISKT behöver en soffa.
 
• Framtiden! Ja varför inte avsluta med en punkt som verkligen osar "klyscha". För det gör inget att det är klyschigt, när det faktiskt är så jag känner. Längtar nämligen så mycket till den framtid som till stor del kommer utspelas i min nya lägenhet. Vad kommer hända där? Vilka kommer komma dit? Vem kommer jag bli under den tid jag bo där? Oklart. Än så länge.
 

Ä n t l i g e n

 
Vet ni vad? Just nu vill jag tända alla världens tomtebloss. Och trots det tror jag inte att det vackra sprakandet helt hade kunnat spegla den lycka jag känner just nu. Just nu känns det inte som att det finns något som kan mätas med den. Den får min kropp att fullständigt balla ut. 
 
För vet ni vad?! Jag har fått en lägenhet!!! Va?! Har Cecilia fått en lägenhet?! En RIKTIG lägenhet? Och kommer Cecilia äntligen sluta tjata om att hon vill ha en lägenhet?! Svar: JA!!!
 
 
Foto: Ian Schneider 
 
Har inte så mycket mer än så att säga just nu. För även om jag är cirka lyckligast i världen just nu kan jag knappt förstå detta. Så jag ska försöka landa på något sätt. Och kanske möjligtvis lyckas plugga lite.
 

Kära Göteborg

 
 
•  Kära Göteborg. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Men jag tycker om dig även när du är grå  •
 

Studiegångsdrömmar

 
Det vore en fantastisk för tidig julklapp. Att behöva korrigera några siffror i min adress. Att behöva kånka på möbler och småsaker till huset bredvid. Att behöva vänja sig vid att ha en riktig lägenhet.
 
 
Foto: Kirsty TG
 
Ja tänk att få möjligheten att sova längre än två meter från ett brummande kylskåp. Tänk att få ha en ugn. Tänk att på riktigt få plats med flera människor samtidigt. Tänk att få ha något som på riktigt känns som ett hem.
 
Det vore en dröm. Så jag vågar inte tro på att det kommer hända. Åtminstone inte än. Jag vågar inte tro att lägenheten jag ska på visning av idag kommer bli min den första december. För jag tror verkligen inte att den kommer det.
 
Men det är ju härligt att drömma. Och det är skönt att känna att jag åtminstone kommer närmare. Drömmen blir allt mer verklig för varje köpoäng som jag samlar på mig och tids nog kommer jag stå där och korrigera några siffror. Tids nog kommer jag kunna säga att jag bara flyttat några meter längst med Studiegången.
 

Nästa station: Uppsala

Jag blev förvånad. Förundrades över att jag inte kände mer. Jag som hade längtat så efter att gå på de där gatorna igen, gick nu där och upplevde inte mycket alls. Mer än turistkänslan. Hos mig och de som jag mötte. Och känslan av att vara klar.
 
Jag säger inte att jag aldrig kommer bo i Uppsala igen. Nej, vid det här laget har jag lärt mig att jag aldrig kan veta var jag hamnar. Jag står fortfarande i bostadskö i Uppsala. Precis som i Lund. Och Varberg. Och Halmstad. Och Stenungssund. Och en mängd andra städer som jag inte vet om jag någonsin kommer vilja bosätta mig i. Men tänker att mitt framtida jag kommer tacka mig. 
 
 
Jag gillade verkligen Uppsala. Att flytta därifrån var som att skiljas från en väldigt god vän. En som lärt en så mycket. Hjälpt en. Och som man upplevt så mycket med. Men vid en återförening kan det bli uppenbart att man växt ifrån varandra. Och så blev det den här gången. 
 
Livet har tagit så många vändningar sen jag flyttade därifrån och jag har fått en ny trygg plats. Göteborg har blivit mitt hem. På riktigt. Och när jag gick runt i Uppsala blev det tydligare än någonsin. Jag och Göteborg har skapat något fint tillsammans, något jag verkligen vill bygga vidare på. Är så enormt tacksam över det. Att jag i Göteborg inte längtar bort.

Någon gång ska jag hälsa på

Ja jag saknar Uppsala. Trots att jag trivs jättebra i Göteborg. Ja, så ligger det till. Jag vill inte flytta tillbaka. Jag har det bra nu. Men jag kan ändå inte låta bli att sakna.
 
Det är något speciellt med Uppsala. Det var något speciellt med livet jag levde där. Det visade sig vara en jättestor parentes - en period mellan andra perioder, men som helt klart hade något väsentligt att bidra med. Något viktigt. 
 
Det är mycket tack vare Uppsala som jag bor i Göteborg nu. Mycket tack vare Uppsala jag är där jag är idag. 
 
Det tackar jag Uppsala för.
 
 
Tänker att jag kanske ska ta en sväng dit i sommar. Vandra runt på gatorna. Fota. Träffa människor. Tänker att det vore fint. Hoppas det blir mer än en tanke av det.
 
Och dessutom så sörjer jag att jag inte har någon domkyrke-bild till detta inlägg. Har förstås några, men de är tagna med en dålig mobilkamera. Hur kunde jag glömma bort den när jag sprang runt med kameran? Jag har ju till och med stått på domkyrkans trappor när jag fotade Gustavianum mittemot. Varför kom jag inte på tanken att vända kameran, eller varför inte rikta den uppåt? Tänker att detta är ett problem jag får åtgärda om jag åker till Uppsala i sommar...

I färgdimman pausas livet

 
Det är som om livet är pausat. Det är inte det. Förstås. När jag går utanför min dörr så fortsätter livet och allt händer i ungefär samma takt som normalt. Men det är så det känns. Att leva i en röra som denna får det att kännas som att allt står still. Här lever jag inte, här står jag bara ut tills målaren är klar.
 
Jag blir ganska så stressad inombords av det här och får ont i huvudet av färglukten jag sover i. Men det är ju som tur är för något bra. Om några dagar ska jag få ställa iordning allt i en helt nymålad mini-lägenhet. Det ser jag otroligt mycket fram emot!   

Känn ingen sorg för mig Göteborg

Jag har verkligen aldrig tyckt om Göteborg.
 
Bra början va? Bra att börja en relation med att verkligen inte tycka om någon. Eller i detta fall något. För även om jag ser det som att jag har relationer till städer så ser jag dem inte som individer. Nej där går gränsen.
 
Hur som helst hade alltså relationen till det som idag är min hemstad kunnat börja bättre. För det var inte ens någon form av "hatkärlek" det handlade om. Jag var bara uppriktigt ointresserad och kunde inte förstå hur folk kunde få för sig att sjunga sånger om en stad som Göteborg. 
 
När jag var på mässa inför att välja universitet var jag ändå snäll. Tänkte att jag skulle ge Göteborg åtminstone en liten chans, så jag gick till deras monter och frågade vad som gjorde dem speciella. Efter en stunds funderande fick jag svaret att det som gjorde dem speciella var att de inte hade något speciellt. Ingenting alls? Nehe. Där gick Göteborg miste om sin chans.
 
 
Så när magkänslan i början av förra året fick för sig att viska att det var till Göteborg jag skulle flytta blev jag otroligt konfunderad. Älskade ju Uppsala så innerligt, hur kunde jag då vilja flytta till en stad som jag kände så otroligt lite för? Det korta (men ganska så otydliga) svaret på den frågan är att jag ville flytta till en stad som kunde ge mig möjligheten att skapa ett nytt liv, men också behålla de bästa bitarna av mitt gamla. Och Göteborg skulle nog ändå kunna det, tänkte jag.
 
Gång på gång upprepade jag för folk att jag nog skulle kunna göra Göteborg till det jag vill. Det var nog en sådan stad sa jag, en stad man kan forma efter sina egna önskemål. Lite diffust sådär. Mest var det nog ett försök att övertala mig själv om att Göteborg faktiskt var en stad jag kunde lära mig att trivas i. 
 
Men det blev inte så mycket "lärande". Allt skedde spontant. Vet visserligen inte hur mycket som var stadens förtjänst och hur mycket som berodde på att saker i mitt "nya liv" började så himla bra. Oavsett började jag tycka om Göteborg. På riktigt. 
 
Och nu ser jag på denna stad med helt andra ögon och kan verkligen se så himla mycket fint. Den som sa att det speciella med Göteborg (och kanske mest menat Göteborgs universitet) är att det inte finns något speciellt hade helt enkelt fel. Det finns helt klart massvis som gör Göteborg speciellt!
 
Men viktigast av allt är ändå att jag nu känner mig hemma på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. För första gången bor jag i en stad som jag inte på något sätt längtar bort ifrån och det känns verkligen så otroligt fantastiskt.

Lyx är att äga stolar

Ä N T L I G E N  äger jag stolar!
 
Kan inte begripa att det skulle ta så lång tid. I Uppsala hade jag enbart en skrivbordstol och en jättelåg samt oerhört sliten (läs: ful) stol som fanns där när jag flyttade in, och nu i Göteborg har jag fått klara mig med pallar. Visserligen skulle det ha blivit stolar på direkten när jag flyttade in här, men de var tillfälligt slut på IKEA när jag var där så pallar fick tillfälligt funka.
 
 
Men  N U , nu har jag minsann stolar och bara det känns sååå lyxigt. Ja, tänk va lite som ska krävas ändå. För att vardagen ska kännas lyxig. 
 
Så ja, summan av kardemumman: nu är det fritt fram att komma hem till mig på fika utan att riskera att få ont i svanken. 

Det nya hemmet

I lördags gjorde jag det. Jag sov min första natt i min nya lägenhet. I suset från (den avstängda) köksfläkten låg jag mellan nytvättade lakan och tänkte att det nog kommer kunna bli bra det här. Kanske till och med väldigt bra. 
 
Det är litet, ja, men det räcker. Det är ganska långt från centrum, ja, men jag tror att jag med tiden kommer uppskatta det. Jag har ingen ugn, nej, men det finns två nyrenoverade kök (inklusive ugn alltså) som jag kan boka när jag behöver eller känner för det. Utöver det kommer jag inte på så mycket mer att anmärka på, men väldans mycket som jag gillar!
 
 
Men jag sov då bara en natt här. Jag gjorde det nämligen endast eftersom jag skulle få besök på söndagen och inte ville behöva åka in tidigt på morgonen. Det var en väldigt bra grej. Att låta en vän hälsa på innan jag riktigt hunnit känna efter hur det är att bo här. För utöver att jag där och då hade en väldigt fin dag med en oerhört saknad person, så gjorde det så att jag när jag åkte tillbaka hit idag fick en väldigt härlig känsla i magen. Glädjen över att äntligen träffa någon jag velat träffa så länge satt liksom kvar i väggarna och gjorde så att det kändes riktigt bra att komma hit. Kanske skulle det ha gjort det oavsett, (det här känns ju som ett ställe jag lätt kan trivas på) men jag tror helt säkert att det bidrog till att det kändes extra bra.

För allt förändras och saker tar slut

Det blev en till natt sovandes på golvet i mitt lilla studentrum, denna gången dock med lillebror vid min sida. Vi hade det bra, trots att vi mest städade och att jag var fylld av känslor av alla de slag.
 
Det var så konstigt att se rummet alldeles tomt. Det finns inget kvar längre. Inget av allt det som varit mitt hem under ett års tid. Konstigt hur allt förändras. Konstigt hur saker och ting tar slut. 
 
Inte direkt en ny bild, men ändå en som visar utsikten från rummet jag bott i det senaste året
 
Vi skrubbade och donade i timmar och blev riktigt nöjda med städningen. Trots det blev det inte helt godkänt på besiktningen. Tydligen fanns lite kalkavlagringar kvar på väggen i duschen (man kunde ana det om man kände med handen mot väggen) och eftersom vi var tvugna att åka så var det inget vi hann åtgärda. Därför måste de anlita en städfirma som ska skubba väggen ännu mer (låt mig tillägga att jag redan ägnat sisådär fyra timmar med skrubb-borste och kalklösande medel). En städfirma som jag måste betala för.
 
Men strunt samma, det får gå bra. Nu är i alla fall allt inpackat i bilen och nycklarna inlämnade. Det känns sorgligt, men ändå ganska bra förstås. För nu väntar så mycket nytt spännande. 

Tänk att det löser sig ändå

 
Det här är för tillfället en mycket glad filur. Hon har nämligen precis skrivit på ett kontrakt för en lägenhet i Göteborg. Visserligen en mycket liten sådan och bara med kokskåp, men det ska säkert kunna bli något mysigt av det.

Livet i ett tömt rum

IKEAs tunnaste bäddmadrass, ett lakan, ett täcke, ett överkast och några kuddar. Det är allt jag har kvar här nu. Allt annat är sålt eller donerat till olika second hand-butiker eller insamlingar. 
 
 
Jag sover inte skönt, men det är inget problem. Jag tänker snarare på hur bra jag har det och hur lyckligt lottad jag är. För det här, det är ju verkligen bara tillfälligt.
 
Dessutom har jag ju tak över huvudet, rent vatten, kläder att klä på mig och mat att äta. Och dessutom kan jag fördriva tiden med min dator, telefon, några tidningar, en bok eller min kamera. Det vill säga: jag har det väldigt bra. Man bör minnas att alla inte har det.

Pizzamysteriet

Arg lapp: "Till dig som tagit två av mina pizzor och glömt kvar en i ugnen igår kväll: så länge du inte är en tjuv så ber jag dig att åtminstone betala för dig. Du vet mitt rumsnummer eftersom det stod på fryslådan, så det är bara att knacka på. Dessutom är det ditt ansvar att rengöra ugnen efter dig."
 
Något mindre arg lapp några dagar senare: "Till dig som lämnade tillbaka en utav mina pizzor, förlåt om min förra lapp var oartig. Jag bara antog att det var du som tagit båda pizzorna. Förlåt för det. Ett tips bara: sätt inte in en pizza i ugnen när du är dödstrött - nästa gång kanske köket brinner upp."
 
 
Dessa lappar var förklaringen jag fick till varför hela korridoren och allt i den stank så otroligt mycket, en morgon när jag vaknade. Det luktade bränt, men inte på ett "rökigt" sätt utan som om någon eldat något som inte borde eldas. Någon hade dock känt av det innan mig och skapat tvärdrag i korridoren, men den otroligt påtagliga odören satt trots det i otroligt länge. 
 
Men allt är ett mysterium. Precis som när annat märkligt händer här, sprids korridorsrykten och det är det enda jag kan basera min uppfattning om situationen på. Eller tja.. rykten och lappar. Baserat på det tror att jag vet vem det är som har blivit offer för detta brott, men vem som är skyldig är betydligt mer oklart. Vi får se om framtiden kan utvisa det.

Dags att gå vidare

Det är många som blivit förvånade när jag berättat det. Och jag är nog minst lika förvånad jag. Jag är så oerhört förvånad över att jag i sommar ska flytta.

 

Jag som trodde att jag skulle bo i Uppsala i minst fem och ett halvt år, kanske hela mitt liv, ska nu röra mig vidare. Magkänslan kickade nämligen in någon gång i januari och sa att det i sommar är dags. Det var nog meningen att bara bli ett år här, ett år som förändrat mig på så många plan.

 

Så vart ska jag flytta? Jo, till Göteborg. Det gör förvåningen ännu större. Flera av mina vänner har sagt att de skulle blivit mindre förvånade om jag sa att jag skulle flytta till någon okänd liten by i Norrland, det skulle vara mer ”jag”. Men Göteborg. Där trodde jag aldrig att jag skulle bo. Inte för att jag direkt tycker illa om staden, utan för att det på något abstrakt vis inte känns som en ”Cecilia-stad”. Men kanske kan det bli det.

 

Men varför? Det finns många anledningar. Främst är det för att jag har så många jag bryr mig om som bor där omkring. Det gör så ont i mig att befinna mig så långt bort. Man inser att vissa vänskaper är djupt rotade och att man behöver dem. Och min kära lillebror. Det är så svårt att inte få vara med honom. 

 

Göteborg Straßenbahn by Andreas Pross (CC BY-NC)
 

Samtidigt vill jag inte riktigt ”flytta hem". Vill fortfarande bo i en ”ny” stad och skapa mig ett ”nytt” liv, men tänker, varför inte skaffa sig det bästa av två världar när det är möjligt? I Göteborg har jag massa möjligheter att skapa det liv jag vill ha, men samtidigt har jag möjligheten att bevara mycket av det jag redan har. Jag kan inte minst få ”vara med” när lillebror växer upp, passa på att vara med farmor och farfar och bevara de relationer jag har.

 

Dessutom är det en trygghet att inte vara så ensam, även om man visserligen bor själv. Har tänkt mycket på det, i och med att det funnits en del saker som oroat mig den senaste tiden. Det vore tryggt att ha fler att falla tillbaka på om något skulle hända och att dessutom faktiskt kunna låta personer man bryr sig om få falla tillbaka på en själv. 

 

Jag ångrar dock inte att jag flyttade till Uppsala. Det här har varit (och är fortfarande) ett utav de bästa åren i mitt liv! Det hade antagligen inte blivit lika bra om jag flyttade till Göteborg direkt eftersom jag då antagligen mest hade längtat bort. Jag har behövt vara ”borta” ett tag och känna efter vem jag är och hur jag vill leva, och det har jag verkligen fått göra. 

 

Men det kommer bli sorgligt att lämna Uppsala. Älskar staden, skolan och alla fina människor jag träffat här. Uppsala kommer därför alltid förbli speciellt för mig. Det kommer antagligen bli sådär att jag reagerar lite extra när Uppsala nämns i nyheterna, eller kanske i tidningen. 

 

Men exakt vad jag ska hitta på i Göteborg är något jag får återkomma om. Har massvis med tankar, men som helt enkelt inte får plats i just det här inlägget.


Mitt lilla hem

Nu ska ni äntligen få se lite mer av mitt lilla korridorsrum. Inte direkt något underverk rent inredningsmässigt, men jag har gjort vad jag kunnat med det jag haft möjlighet till och tycker ändå att det är ganska bra för att vara ett rum i Flogsta. Lite ont om "dold" förvaring, det är väl det enda jag kan "irritera" mig på något. Men trivs gör jag ändå ganska så bra måste jag säga. Och ja. Jag måste bara tillägga. Min säng älskar jag!
 

Tidigare inlägg


RSS 2.0