Portens Bageri - Caférecension

Klockan 13.15 en gråmulen sommaronsdag, kliver jag in på Portens Bageri på Munkebäckstorget 8 i Göteborg. Jag hade tänkt att det var dags. Dags att kika in det där cafét som jag visste låg nära "min" fruktaffär, men som jag aldrig sett skymten av. Antagligen eftersom jag varit för fokuserad på frukt (cafét och fruktaffären visade sig nämligen ligga vägg i vägg). 
 
 
Ljud: Det första jag hör när jag kommer in är Ed Sheeran. Jag tänker "det var värst vad hans låtar förföljer mig", men blir ändå glad. Gillar ju den sortens musik. Dessutom ansåg jag att volymen var precis lagom (vilket den ju verkligen inte alltid är på fik). I övrigt hördes personalen som pratade lite med varandra, samt tystnaden från caféts gäster. Även om det kom lite fler gäster (var bara totalt fyra när jag kom), blev det aldrig särskilt livat. Den lugna stämningen bidrog nog till att de som inte satt ensamma (vilket var majoriteten), pratade relativt tyst. 
 
Stil: Likt da Matteo är Portens Bageri inrett i en modern och rustik stil, med övervägande brunt och svart. Mycket fina tavlor, plansher och andra dekorativa detaljer dessutom. I jämförelse med da Matteo upplevs inredningen dock som något "billigare", men det tycker jag bara bidrar till en charm som jag tycker om hos caféer.   
 
Kaffet: För 26 kr fick jag en relativt stor kopp bryggkaffe, inklusive påtår. Den var god. Inte mer än så. Men inte mindre heller för den delen.Till kaffet fick jag Oatlys vanliga havredryck, vilket förstås är bättre än ingen växtmjölk alls, men skär sig i kaffet. Undrar varför de inte ställde fram iKaffe, då jag efteråt skymtade den i kylen. 
 
 
Pluggvänlighet: Ganska god. Om man gillar att plugga med lugn musik och någon enstaka person som pratar i bakgrunden (vilket jag kan göra ibland), är det perfekt atomosfär. Eluttag fanns det några få här och där, men tänker att det antagligen är tillräckligt, att man vid behov får sätta sig på en plats nära ett. WiFi däremot verkade inte finnas, så behöver man det är det förstås ett problem.
 
Djupsamtalslämplighet: Ganska dålig. Så länge man inte viskar kan varje ord som sägs höras. Denna gången inte för att det var särskilt lyhört, utan för att det var så litet. Man kan självklart prata där, men kanske att alla inte känner för att prata om det allra djupaste. 
 
Oväntad favorit: Människor som köper bröd. Märklig detalj kanske, men åh vad jag uppskattade det. Det var så himla fint när folk kom in och funderade över vilket av alla goda bröd de skulle ha till morgondagens frukost. Eller kvällens soppa. Det var verkligen en detalj som bidrog enormt till caféts charm. 
 
Tips: Passa på att köpa bröd du också om du går dit. De hade verkligen enormt många sorter som såg otroligt goda ut!
 

da Matteo - Caférecension

Klockan 15.50 en fredag i maj, när jag äntligen börjat känna att tid faktiskt existerar, klev jag in på da Matteo på Sprängkullsgatan 10A i Göteborg. Så var det inte tänkt. Jag hade planerat att gå till någon av de tre andra da Matteo som ligger mer centralt, men väl där insåg jag att det var enormt många andra som hade tänkt likadant. Så klart. Det var ju den värsta fikatiden jag hade valt. Eller bästa. Det beror väl på hur man ser det. 
 
Ljud: Något som jag insett är ett problem för många caféer är att det ekar. På Brogyllen ledde det till att ljuden studsade runt i rummet och skapade ett "pratbrus", men här var det mer som om varje enskilt ljud förstärktes. Allas röster hördes klart och tydligt, ljudet från kaffemaskinerna dånade i cafét och allt annat som lät hördes klart och tydligt. Det behöver inte vara något fel med att det låter på ett café, ljuden är ju en del av atmosfären, men det som kan vara ett problem är när alla faktiskt kan höra vad alla i cafét säger. Något som dock inte hördes särskilt mycket var musiken som spelades i bakgrunden. Men den lugna, jazziga musiken (tror jag det var, var som sagt svårt att höra) fanns ändå där någonstans och bidrog till en lugnare stämning.
 
Stil: da Matteo är helt klart både modernt och rustikt. Jag gillar det! Det är inte så att jag eftersöker den här stilen på ett café om jag vill ha en mysig stund, men när det inte är mysighet jag eftersträvar kan det vara precis det här jag vill ha. 
 
Kaffet: För 35 kr fick jag en kopp kaffe som var något större än normalt. Det var helt klart  m y c k e t   godare än på många andra caféer! Inte så att jag säger att det var det godaste kaffet jag någonsin druckit, men helt klart väldigt gott. Till kaffet hade de Oatlys iKaffe (dvs havredryck) vilket jag uppskattade väldigt mycket, eftersom det enligt mig är det bästa man kan ha i sitt kaffe. Trots alla dessa plus måste jag tyvärr lägga till ett stort minus. Det ingick inte påtår. Det tycker jag faktisk var riktigt dåligt! Väljer man bryggkaffe, som dessutom kostar så mycket som 35 kr, borde det enligt mig ingå påtår - hur gott/"fint" kaffet än är. 
 
 
Pluggvänlighet: På den här punkten får da Matteo massa plus. Med gratis WiFi, massa el-uttag och massa bra bord funkar det jättebra som pluggplats. Det enda som kan dra ner det är det här med att det är så lyhört - för vissa kan det nog försvåra koncentrationen eftersom det är lätt hänt att man faktiskt börjar lyssna på vad andra pratar om.
 
Djupsamtalslämplighet: Jag kan tyvärr inte säga att da Matteo är ett särskilt lämpligt café för djupsamtal, åter igen på grund av lyhördheten. Stämningen känns mer passande än på Brogyllen, men det faktum att i princip alla kan höra alla bidrar nog till att många skulle tycka att det vore jobbigt att prata om djupa saker just där.
 
Oväntad favorit: Att det fanns så många olika typer av bord och stolar! Det fanns bord som passade för två, fyra eller ännu fler; bord som var höga, låga eller normalhöga och stolar, pallar, barstolar och soffor. Enormt bra, eftersom det därför passar många typer av gäster/sällskap.
 
Tips: Det finns en terass på övervåningen! Tror att det är många som missar den. Den är dessutom mycket mysigare än deras uteservering!
 
Hemsida: http://www.damatteo.se

Brogyllen - Caférecension

En lördag i april, närmare bestämt Valborgsmässoafton, så kom jag fram till Västra Hamngatan 2 i Göteborg där Brogyllen ligger. Jag hade varit osäker kring huruvida det skulle vara öppet, men när jag kikade in genom de stora fönstrena såg jag att det helt klart var det. Klockan var 10.15 och de hade sin frukost igång, så det var ett flertal personer som var där och njöt av den. 
 
Ljud: Jag klev in i caféet och ett enormt pratbrus omringade mig. Trots att det var långt ifrån fullt, så skapade allas röster ett mullrande som gav mig en stressig känsla. Jag tänkte att det var tur att jag inte hade tänkt plugga där, för det hade jag absolut inte kunnat. 
 
Stil: Stilen var både väldigt traditionellt konditoriaktig och väldigt lyxig. Det mesta gick i brunt eller andra "murriga" färger och i taket hängde stora kristallkronor. Borden var små och runda, typist "caféaktiga", och fanns både på nedervåningen och andra våningen - som var likt en balkong man kunde se upp till.
 
Utbud: Det fanns verkligen enormt många fina tårtor och bakverk, men även hembakt bröd, smörgåsar och annat gott. Nu var jag ju där i frukosttider, men som jag förstod det så har de olika lunchalternativ också. På veganfronten var det dock ganska skralt. Kunde faktiskt inte hitta någonting, men frågade inte heller eftersom jag enbart var sugen på kaffe.
 
 
Kaffet: För 28 kr fick jag en "normalstor" kaffekopp inklusive påtår. Första koppen smakade lite bränt, som om kaffet stått på ganska länge eller jag fick sista dropparna i kannan, men andra koppen smakade bättre. Fortfarande inte något jättespännande kaffe dock. Märktes att deras fokus ligger på annat än just kaffet. Plus får de i alla fall för att de hade växtmjölk, närmare bestämt Alpros "soya for professionals". 
 
Pluggvänlighet: Ganska många minus på den här punkten tyvärr. Främst förstör ljudvolymen, men utöver det får de minus för att det inte fanns eluttag och/eller WiFi.
 
Djupsamtalslämplighet: Man sitter inte så pass nära andra att man kan känna sig "avlyssnad" men åter igen förstör pratbruset. Det känns på grund av det inte riktigt möjligt att hamna i "prata-om-livet-stämning".
 
Oväntad favorit: bokhylletapeten. Om ni försöker kika förbi alla tårtor och godsaker på första bilden kan ni skymta den där bakom. Otroligt fin ju!
 
Hemsida: brogyllen.se

Egentid = caférecensioner

Minns ni inlägget jag skrev för ett litet tag sedan om att ta en fika med sig själv? Och om hur jag tänkt att jag ska göra det en gång i månaden som ett sätt att få kvalitets-egentid? Det har gått bra! Okej, nu har jag visserligen enbart en månad att se till och visserligen blev det av under månadens sista dag, men hur som helst så tänker jag att detta är något jag ska hålla fast vid. Och faktum är att jag till och med har utvecklat idén något.
 
Jag vet inte om det var min vän Sandra, eller om det var jag, men oavsett så var det någon av oss som fick en tanke om att jag borde recensera caféerna jag besöker (och därmed underförstått att jag alltid ska gå till ett nytt ställe). Vi kom snabbt fram till att det var en bra idé på alla sätt och vis, så det var bland annat vad jag gjorde under mitt fikabesök.
 
 
Det var faktiskt till och med så att jag ägnade hela 40 min åt att fundera kring och skirva om caféet. Det blev som en meditation. Jag var helt där och då, och helt försjunken i min uppgift att näst intill analysera caféet. 
 
Och självklart så tänker jag att även ni ska få dra nytta av det här, så en gång i månaden så kommer en recension  dyka upp. Främst kommer det förstås bli caféer i Göteborg, men jag har även en tanke om att jag ska testa några på andra geografiska platser i sommar. 
 
Visserligen kanske inte detta är någon superkul grej för er som inte bor i Göteborg, men kanske hälsar ni på någon gång och kanske vore det då bra med några tips i bakfickan. Annars kan ni ju alltid skrolla förbi just de inläggen. Det dyker ju som ni vet upp en hel del annat här också.

Varför inte ta en fika med dig själv?

  Har du bjudit ut dig själv på fika någon gång?  
 
Om inte, bör du göra det ungefär nu. Det finns nämligen få personer som som så himla gärna skulle vilja få en lugn stund med dig, än du själv. Ta dig till ett mysigt fik, köp dig något gott och njut av ditt eget sällskap. Ta tid till att prata med dig själv.   P å   r i k t i g t .  Inte bara sådär ytligt (eller sådär rörigt) som det lätt blir när vardagen känns för stressfull. Ta hand om dig.
 
Och får du tid över kan du titta på andra människor. Se alla fina vars liv bara råkat leda in på just det fiket just då. Ni är alla statister i varandras liv. Men samtidigt huvudpersoner i era egna.
 
Gör det till en tradition. Kanske sisådär en gång i månaden. Passa på att utforska alla möjliga sorters fik och njut av alla möjliga sorters miljöer. Kanske kan du skriva något. Eller bara tänka något. 
 
Klicka på bilderna för att komma till källorna
 
Det här inlägget är självklart riktat till var och en av er som läser, men minst lika mycket till mig själv. Det har nämligen slagit mig att jag så många gånger tänkt att jag vill ta en fika med mig själv, men att det i princip aldrig blir av. Jag behöver egentid. Och visst tar jag mig det, men jag är inte så bra som jag skulle vilja på att göra den till riktig kvalitetstid.
 
Därför ska jag försöka göra det till en månatlig sak. Utforska ett nytt café. Äta något. Tänka. Skriva. Vara.



RSS 2.0