Tårar torkar långsamt

•          •          •
 
Jag kan inte bestämma mig. Försvinna under ett täcke. Eller kasta mig ut i världen. Mellanläget är otydligt och näst intill ohanterligt då jag inte vet vad det är som behöver hanteras.
 
 
Foto: Joe Watts
 
Men det är vår snart. Jag försöker påminna mig om det. Snart kommer solen, och snart värms jorden upp igen. Snart värms jag upp. Men tills dess ska en av Tomas Stenströms låtar få gå på repeat i mina lurar:
 
 
•  TÅRAR TORKAR LÅNGSAMT  •

När alla drömmar har gått till spillror när inga ord betyder nått

När himlen faller över dina axlar och ingenting tycks finnas kvar

Det kommer ordna sig, det kommer ordna sig

Det blir bättre snart

 

Solen skiner inte längre här

det är inte ljust nu

men nånting är påväg

för tårar torkar långsamt

 

När du försöker och inget funkar, när allt du var har gett sig av

När du förstår att allting var förgäves och ingenting kommer tillbaks

Det kommer ordna sig, det kommer ordna sig

Det blir bättre snart

 

Solen skiner inte längre här

det är inte ljust nu

men nånting är påväg

för tårar torkar långsamt

 

En kväll på Götaplatsen

 
Det saknas ord i mig. Vill säga att gårdagen var overkligt magisk, men orden känns inte rätt. Åtminstone inte tillräckligt rätt.
 
Igår såg och hörde jag Miriam Bryant och Göteborgs symfoniker. Det var i grund och botten vad som hände. Men utöver det hände så mycket annat. I mig.
 
Kan inte ens själv förstå hur mycket hennes musik betytt för mig. Hur mycket den betyder. Och än mindre vad det innebar för mig att få stå där på Götaplatsen. Så nära. Uppleva allt på riktigt. Jag pendlade mellan att le så att mungiporna värkte och att känna hur ögonen fylldes med vätska. Så himla mycket känslor. 

Nu exploderar jag nog på riktigt

Som ni säkert förstått så är det mycket känslor bubblandes inom mig. Jag går runt och känner mig väldigt explosiv - men mest på ett positivt sätt förstås. Men tänk då att jag går på en konsert med Frida Öhrn, som enligt mig (och min körledare) har sveriges bästa röst och som har en förmåga att väcka känslor som man inte ens trodde existerar. Vad händer då? Jo, man exploderar. På riktigt. Nästan i alla fall.
 
 
(Och jag exploderar inte direkt mindre för att hon bl.a. sjöng en låt som jag grät till under min student/artonårsdag)

När orden sviker vänder jag mig till någon annans

♫   ♫   ♫
 
Hela mitt liv så har jag väntat. På att någon ska ge mig den där känslan. Har famlat och ramlat på alla sätt. Men faller jag nu så ska jag landa rätt. 
 
Jag har suttit uppe hela natten snart. Ju mera jag tänker blir allt underbart. Jag knyter min hand och trycker allt jag kan. Fyller bröstet med luft och håller andan.
 
Fyller bröstet med luft och håller andan
 
Jag minns alla åren som jag glömt bort. Även fast de gjort ont så har de gett mig nåt. Jag spelade hårt och slog på allt som fanns. Fast där inne fanns pojken och hans värld brann.

Jag kommer aldrig släcka elden. Så länge jag lever ska jag vakta den. Den blir större och större och jag lovar dig. Att den aldrig mer ska få bränna mig.
 
Att den aldrig mer ska få bränna mig
 
 
- Thomas Stenström

Jag blundar nu, men allt jag ser är du

"Det är som att andas utan luft
Hålla om dig utan mina händer
Skrika utan röst..."
 
 
 
 
"Jag vet hur lätt ett hjärta kan brista. Man hoppas in i det sista att stormen lägger sig tillslut. Vem vet, hur mycket kan en människa bära? Jag har kommit för nära, närmre än jag vart förut. Men var går jag nu, när vägen min va du?"

Mitt musikår 2015

♫ Det är lite smått kul när det visar sig att Spotify har smygkikat på ens musiklyssnande (förstås) och har full koll på vad man lyssnat på och när. Kul att få reda på hur året faktiskt har sett ut (ta bara det där att jag helt förträngt att jag i vintras lyssnade på Melody Gardot hela 340 gånger), inte minst med tanke på att jag i mångt och mycket lever mitt liv genom musiken. 
 
Så ja, här kommer den långa listan Spotify gav mig. Vill du kika in hur ditt musikår såg ut kan du göra det här.
 
 
Vill kunna minnas varför jag lyssnade på just den här. Michael Bublé har ju inte direkt gått på repeat just det här året.
 
 
Inte så förvånande att Passenger ligger i topp. 
 
 
Måste bara säga att jag  ä l s k a r  att soundtracket till nya Alfons Åberg hamnade på plats 2 (Inte stor nog av Timbuktu). Älskade verkligen den på alla sätt och vis och kände att jag och Alfons har mycket mer gemensamt än man först kan tro.
 
 
Ganska så mycket ändå.
 

Felicity

 
♫ Det tog ett tag för mig att finna det, men nu är det minsann gjort. Jag har funnit (eller tja... det var snarare en vän till mig som upptäckte den) en kör som är så otroligt fantastisk! Enligt vår facebook-grupp består vi av 139 personer (men då får man ju ha i åtanke att alla faktiskt inte har facebook) och vi har så himla roligt tillsammans.
 
Extra roligt var det i lördags då vi hade en höstkonsert, vilket också var min och min väns första konsert. Gick i princip hela övningsdagen, konserten och dagen efter runt med en pirrande lyckorus-känsla i magen. Det är fint det.
 
Tyvärr har jag inga bilder från konserten och har inte heller fått tag på något klipp från just den, men när jag sökte runt lite hittade jag detta klippet från i våras och jag tänker att det också funkar bra ju. Visserligen är det många fler än jag som är nya, så kören har antagligen ändrats en del, men (minst) lika bra tycker jag ändå vi är! 

Jag vet inte hur man gör när man andas

 
Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den här. Vet bara att jag ska göra det igen.  
 
♫   ♫   ♫   

Om året av fasa och förhoppning

"Idag tycks vi gå runt och tro att planeten har en lättare förkylning, när planeten drabbats av cancer"
- Johan Rockström 
 
 
Jag är lite efter när det gäller att lyssna på årets sommarprat. Vanligtvis så lyssnar jag på alla - ja precis alla - men i år har jag i jämförelse med det bara lyssnat på ett fåtal. Mer har bara inte blivit av. Men tänker att det kan finnas något bra med det - nu har jag ju massvis "sparade" att lyssna på under hösten.
 
Hur som helst så lyssnade jag i alla fall på ett härom dagen, nämligen Johan Rockströms (professor i miljövetenskap). Mycket lyssnansvärt måste jag säga! Bra ämne och bra sagt! Så lyssna vettja! 

Brave

På repeat har den här gått idag. Det är inte första gången, men idag var det speciellt. Hörde, läste och såg nämligen någonting igår som inte heller var något nytt; blev inte förvånad, men det fick bägaren att rinna över.
 
Jag har ganska så länge vetat vad det innebär för just mig. Jag vet vad jag både behöver och vill göra, men har inte vetat när den rätta tiden är. Men nu inser jag att man lär få vänta i all oändlighet om man ska vänta på en enskild tidpunkt som är rätt för detta. Den kommer inte komma, för den finns redan. Rätt tidpunkt är varje litet ögonblick!
 
 
Det är snarare som så att väntan på den rätta tidpunkten är det dåliga i det här. Genom att jag väntar bidrar jag till den tystnad och oförståelse som jag är så otroligt frustrerad över, och det om något är ju motsägelsefullt.
 
Därför ska jag vara modig. Väldigt snart ska jag ta ett steg som inte borde vara så stort, men som verkligen är det. Flera av er som känner mig anar nog vad det här handlar om, medan alla ni andra säkert tycker att det här låter otroligt flummigt. Oavsett så kommer ni alla förstå väldigt snart. Om bara lite mer än en vecka, efter jag haft några fina dagar tillsammans med lillebror, då är det dags. För det är minsann på tiden!

Vad världen behövde

Eurovison song contest tvåtusenfjorton. Få - om ens någon - lämnas utan åsikt.
 
I en tid som denna är det väl egentligen inte förvånande att det råder otroligt spridda skurar bland dem som yttrar sig. Det är inte förvånande att vissa som yttrar sig visar på motsatsen till kärlek och respekt, och det är inte heller längre förvånande att det finns en mängd människor där ute som är fyllda av fördomar. Men inte minst därför var detta bra. Jag tror världen behövde det här. Världen behövde Conchita wurst och att hon gick och vann hela Eurovison song contest. Världen behövde att hon bara genom att vara den hon är, visade oss att vi alla ska få vara som vi är, hur vi än är. För det är så vi är menade att vara och så är vi helt perfekta.
 
 
Dock finns det vissa som påstår att anledningen till att hon vann var att folk endast fokuserade på detta och "glömde" det musikaliska i tävlingen. Men de, de skulle helt klart behöva bli lite mer självkritiska och se om de själva kanske är skyldiga till det som de anklagar andra för. Att bortse från det musikaliska alltså. För en sådan röst och en sådan låt är i sig helt klart värd en vinst, och sen att vinsten kan visa sig ha ännu större betydelse än andra år, är bara ett plus i kanten (om än ett otroligt stort sådant).

Varför inte leka med tanken och låtsas att vi är kända?

 
Tack vare allt det som jag berättade om i förra inlägget, så blev jag och Erica kontaktade av Sveriges Radio. Vi blev ombedda att komma på en liten intervju angående vårt arbete och hela tävlingen i sig, så därför begav vi oss dit igår förmiddag. Rejält förkylda var vi dock, så vårt största dilemma var hur vi skulle kunna hålla oss från att snörvla, nysa eller hosta under intervjun, men det visade sig faktiskt gå när man var fokuserad på vad man gjorde. 
 
Hur som helst. Om någon vill lyssna så är det bara att klicka HÄR. Vår intervju börjar efter ca sju minuter, så är man inte intresserad av att t.ex. höra gårdagens lokala nyheter, så kan man spola fram dit.
 

Wake up the happiness

 
Lyckoboostar med julmusik...

Studio Zoo

En ny skiva, 16 nya låtar och hundratals ord som säger så himla mycket mer än det de egentligen betyder.
 
 
 
"I've got a feeling
No this is not the same
Is the ground simply opening
In this fight
I think I'm losing ground
Find me some loaded dice
Why is luck never on my side
In this fight
I think I'm losing, yes I'm losing
But I'm feeling fine"

Jag har gått på lina hela mitt liv

Det är märkligt hur varje liten strof kan sätta ord på mina känslor och få både ett enormt tanketrassel och fallande tårar att kännas mer hanterbara..
 
 
Åren går och man lär sig leva, med de kort som delats ut. Vågar jag säga att jag tror på ödet och att allt får en mening tillslut?

Kloka ord från Jonas Gardell

Människa är inget man föds till; människa är någonting man blir, genom det värde man ges - av sig själv och andra. Människa kan man också upphöra att vara genom att fråntas sitt värde - av sig själv och av andra.
- Jonas Gardell
 
 
På ynka en och en halv timma lyckades han verkligen få mig att känna nästan varenda känsla som går att kännas; hans historia var både roande och sorglig, samtidigt som den var enormt inspirerande. Tankeverksamheten drog helt klart igång under min lilla promenad med blomplockning och sommarprat-lyssnande. Det tackar jag Jonas Gardell för.



RSS 2.0