På väg mot något speciellt

När ni läser det här sitter jag på ett tåg, eller möjligtvis har bytt till en buss, på väg mot Vessigebro. Antagligen sitter jag och blickar ut över stora öppna fält genom ett smutsigt fönster och funderar kring vad som egentligen ska hända. Ja, det är en skrivarkurs jag ska till och det i sig känner jag mig inte särskilt nervös över, men det som gör det hela till en betydligt mycket mer märklig situation är hur udda jag kommer vara. Det kommer verka som om jag hamnat på helt fel plats.
 
Visst hade jag anat att majoriteten skulle vara äldre än mig, men det är jag ju ändå van vid och tycker om, så det såg jag inte som något problem. Men när jag tänkte mig "äldre" i det här fallet tänkte jag mig kanske 30- till 40-åringar. Jag tänkte inte att i princip alla skulle vara över 50 och att det inte skulle finnas en endaste i min ålder.  Jag är visserligen inte säker på att så är fallet, men det verkar som det baserat på några enkla sökningar på hitta.se. 
 
 
Men ni måste förstå mig rätt, jag har verkligen inte några problem med att vara med äldre (oavsett vilken ålder "äldre" nu innebär). Snarare tvärt om. Jag kan tycka att det är väldigt givande, inte minst i skrivar-sammanhang, att få vara med människor som har helt andra och betydligt mycket mer erfarenheter än jag. Men jag kan inte hjälpa att fundera kring hur de kommer se på mig. Hur kommer min ålder att påverka och hur kommer de ta mina texter (med tanke på att de flesta inte är "vanliga berättelser" utan snarare otydliga, kanske märkliga och oftast ganska djupa texter)? Jag har ingen aning, för jag har ju fortfarande ingen aning om vad det är för personer som kommer vara med. Är det personer som skrivit hela sina liv? Personer som vill testa på det här med att skriva? Personer som bara skriver dikter? Personer som skriver deckare? Jag har ingen aning. 
 
Oavsett jobbar jag på att känna mig trygg i mina texter. För även om jag självklart vill lära mig en massa och få en massa input, så vill jag inte förlora mitt sätt att skriva (vilket till viss del hände under en tidigare skrivarkurs). Jag vill kunna känna mig stolt över mina texter oavsett vad enskilda personer tycker om dem - vilket visserligen är mycket lättare sagt än gjort, men jag försöker.
 
Och oavsett vad som händer under kursen så vet jag att det kommer bli bra på ett eller annat vis. Jag ska få träffa författaren Sara Beischer (hon är en av kursledarna), vilket jag ser väldigt mycket fram emot, och om inte annat så kommer jag antagligen få en mängd nya tankar till nya texter. Det ser jag också fram emot. Verkligen.

Fredrik Backman har gjort det igen

Tips, tips! 
 
Så otroligt fin, rolig och sorglig på en och samma gång. Och med formuleringar som man vill fylla ett helt anteckningsblock med. Bara för att minnas hur finurligt fina de var. 
 
 
Men det är ju Fredrik Backman (ni vet han som skrev "En man som heter Ove"), så man kan väl inte förvänta sig något annat. Ständigt på topp och beredd att lysa upp ens vardag. Om någon mot all förmodan inte läst något av honom så är det bara att kika in på hans blogg för att förstå vad jag menar. Det är på riktigt roligt att läsa det han skriver. Och som språkfantast så tycker jag så mycket om hans sätt att skriva att han antagligen skulle kunna skriva om något extremt ointressant utan att jag på något sätt skulle tappa tycket för honom (antagligen är det något han redan gjort, men som jag inte märkt, eftersom han har förmågan att lyfta fram det intressanta i det ointressanta).
 
Men just "Britt-Marie var här" slår dock inte "Min mormor hälsar och säger förlåt" vilket var boken som kom innan. Den kommer för alltid att vara speciell för mig. Eftersom jag fick känna igen mig i en sjuårig liten Elsa. 

Bokreafynd

Bokrean (och Bokmässan!) är verkligen något som man bara inte får missa om man tycker om böcker. Glädjande obligatoriskt moment. Eftersom jag samlat på mig en hel hög med romaner bland annat från olika second hand-butiker så satte jag dock i år upp en regel för mig själv: inget skönlitterärt (så länge jag inte sprang på något ooooerhört speciellt).
 
 
Och det blev så himla bra! Jag gjorde tre guldfynd!
 
En bok för vetenskapsnörden i mig som nu kan få utförliga svar på t.ex. vad som skulle hända om någons dna plötsligt (av någon anledning som antagligen inte existerar) försvinner, och hur fort man kan köra på ett fartgupp och överleva. 
 
En bok om nutidens dödssynder, som antagligen kommer få mig att känna mig mer syndig än jag tänkt att jag är.
 
Och en bok om feminismens historia, med en mängd givande bilder och sketcher av alla möjliga slag, som förhoppningsvis ska ge mig lite mer kött på benen i frågan. 
 
Så ja, jag är nöjd. Ser fram emot att sjunka in i dessa och lära mig allt möjligt oviktigt och viktigt. 

Finn din livsuppgift

Vid ungefär samma tidpunkt som jag klev in i en tid av positiv ovisshet tillägnad jakten på mig själv, snubblade jag över en bok. Eller snarare en titel... Hade nämligen fått möjligheten genom Buzzador att testa på Mofibo (en e-bokstjänst) och det var där jag upptäckte denna. "Finn din livsuppgift", kan ju inte bli mer passande. Författaren heter Robin Sharma och har också skrivit boken "Munken som sålde sin Ferrari", vilken jag inte har läst men är väldigt nyfiken på nu i och med att denne munk hade en väldigt betydande roll även i denna bok. 
 
Själva berättelsen handlar om en man som på sätt och vis tappat bort sig själv. Livet har varit tufft mot honom, så tufft att han planerar att avsluta sitt liv. Men där och då händer något som får honom att plötsligt ändra sig och mötet med en väldigt speciell man iförd en röd mantel ska visa sig inspirera honom till att gå på jakt efter sitt bästa jag och bästa liv. Men frågan är hur. Hur vet man vad som är vägen till lycka och framgång? Och vad är viktigt i livet?
 
 
Det jag tycker är så fint med denna är att hela boken egentligen handlar om läsaren. Sharma är tydlig med det redan i förordet. Boken handlar egentligen inte om själva karaktärerna utan om läsaren och själva berättelsen är bara ett verktyg för författaren att förmedla de lärdomar han fått. Han hade lika gärna kunnat skriva en fackbok om detta, men på detta sätt blir den enligt mig mer levande och mer inspirerande.
 
Tror dock att detta är en bok man antingen älskar eller hatar då den är väldigt speciellt skriven. Är man allergisk mot liknelser och metaforer rekommenderar jag inte att man läser den, men är man en tänkare och är på jakt efter inspiration i livet då är detta helt klart en bok man bara måste läsa. Mig gav den i alla fall en mängd nya tankar. Tankar som jag önskar jag fått tidigare.

Om fina ord som läses och skrivs

Bokmässan igår var verkligen inget annat än fantastisk! Men helt klart så var det en del utav den som överglänste resten. Att höra Jonas Gardells inspirerande ord, köpa alla tre böckerna av "Tårka aldrig tårar utan handskar", få dem signerade, ta ett kort med honom och säga till honom hur enormt inspirerande han är - det gjorde mig bokstavligt talat helt skakig. 
 
 
Men jag köpte dock tre böcker till. Den första var Petters bok "16 rader" som mamma hade tänkt köpa till mig i födelsedagspresent eftersom den dels verkar intressant eftersom den handlar om hur han lyckades bli en så pass bra låtskrivare trots dyslexi, och dels eftersom han "lär ut" en hel del om just skrivande - vilket jag tycker väldigt mycket om. 
 
Mitt intresse för skrivande syns också tydligt på valen av de andra två böckerna. Den ena är en bok om självbiografiskt skrivande och den andra är en bok som bara är en himlans massa inspiration för skrivande nerklottrat helt huller om buller som om den en gång varit någons anteckningsbok. Den sistnämda ska jag helt klart berätta mer om någon annan gång, för åh va underbart härlig den är!

Och orden som aldrig sägs är de som hörs mest

 
Idag var det ingen bra dag. Nej, idag var det snarare en dag då i princip allt gick fel och det mesta kändes ganska så jobbigt. Men imorgon är det som tur är inte denna onsdagen längre, utan en torsdag då vi i klassen bland annat ska dissekera hjärta och lungor, och faktiskt faktiskt så ser jag fram emot det som bara den. Så för att ladda upp inför morgondagen så ska jag nu ta det lugnt och läsa, för att snart förhoppningsvis kunna få mig en blund.

När änglar faller

På tal om sommarting jag längtar efter, så vill jag bara berätta att jag ser så innerligt mycket fram emot att kunna ligga, en hel dag om jag så vill, i en hängmatta i solen och läsa. Någon hängmatta har jag i för sig inte, men det är väll det minsta problemet.
 
 
Just nu så har jag nämligen verkligen kommit in i läsandets värld och den senaste boken som lästes ut var "När änglar faller" av Tracy Chevalier. Den var verkligen lika fin som titeln! Kärlek, sorg och komplicerade relationer handlar den till största delen om och på något märkligt vis så är det som om allt som sker har någon koppling till änglar och Londons kyrkogård.



RSS 2.0