10 frågor om mat

•          •          •

 

TRE ORD SOM BESKRIVER MIG I KÖKET

 kreativ • otålig • nyfiken
 
 

DET JAG HELST ÄTER TILL FRUKOST

 hembakt bröd med avokado, mangosmoothie toppat med något gott och en stor kopp kaffe med Oatlys iKaffe
 
 

TRE REDSKAP JAG INTE KLARAR MIG UTAN

 stavmixer • hushållsvåg • ordentligt vass kniv
 
 
 
 

TVÅ REDSKAP JAG SKULLE VILJA HA

 bakmaskin (kitchenaid om jag får drömma) • gjutjärnsstekpanna
 
 

FYRA MÅSTEN PÅ MIN PIZZA

tomatsås • vegansk ost • champinjoner • lök (gärna också något mer spännande förstås - men dessa är ändå mina måsten)
 
 

DET KONSTIGASTE EN HITTAR I MITT KÖK

rökt salt
 
 

DET JAG SKULLE KUNNA ÄTA VARJE DAG

S M Ö R G Å S A R !
 
 
 

 

MIN FAVORITDESSERT

 allt som är väldigt chokladigt. gärna choklad i olika former, så som en brownie med både chokladbitar och chokladsås.
 
 

DET JAG LAGAR MEST NU FÖR TIDEN

 ugnsrostade rotfrukter (pga har ÄNTLIGEN ugn)
 
 

NÅGOT JAG TYCKER OM MEN INTE LAGAR SÅ OFTA

cheesecake. inser att det är väldigt märkligt att jag så sällan gör det, med tanke på att jag ändå tänker på det titt som tätt.
 
 
Frågorna till denna lista hittade jag HÄR

Mina förhoppningar inför 2017

 

När jag började skriva på det här inlägget insåg jag att jag hade betydligt fler förhoppningar än jag var medveten om. Därför har jag valt lite mer specifika förhoppningar i år, och bara ett axplock av de som jag faktiskt har inför tvåtusensjutton.

 

 

Inför 2017 hoppas jag på att:

 

 • Bli tillsammans med någon. Ja. Jag måste börja med det, för åh vad jag hoppas på det! Jag hoppas så på att jag under året läker och sen blir förälskad i någon som älskar mig tillbaka. Vill. Så. Gärna.

 

• Flytta in i lägenheten. Om inget väldigt oväntat händer kommer ju detta ske, och det dessutom väldigt tidigt på året. Ser verkligen fram emot det!

 

• Åka till London. Nästan lika säkert som det är att jag ska flytta in i lägenheten är det faktiskt att jag ska till London - för vet ni? biljetterna är bokade! I mars åker jag och min fina vän Emelie iväg på vår första resa tillsammans - KAN INTE FÖRSTÅ DET! 

 

• Odla. Jag hoppas verkligen på att jag kommer dra nytta av det faktum att jag ska få en lägenhet med mer plats, fler fönsterbrädor, plus en stor balkong. 

 

• Gå en till skrivarkurs. Det var så lyckat i år, så hoppas på att gå någon liknande även år tvåtusensjutton, och att även den ska bli lyckad.

 

• Hitta min ”fotostil”. Det här är faktiskt någonting jag brottas med väldigt mycket just nu. Jag influeras av så många fotografer, med så många olika stilar, att jag inte kan landa i vad som faktiskt är jag. Jag drar åt så många håll att jag nog hindrar mig själv att faktiskt bli bättre. Därför hoppas jag på att komma fram till vad jag vill sträva mot för stil, så att jag faktisk kan jobba mot det.

 

 
 
 
• Lägga mer tid och energi på bloggen. Jag vet inte varför, men i år har jag haft så otroligt liten inspiration för att blogga. Så jag hoppas på att lägga mer tid och energi på bloggen, antingen för att jag får inspiration till det eller för att genom det trigga igång inspirationen. 
 

• Få göra en psykiatrisk utredning. Det här är nog den förhoppningen som jag allra minst tror kommer uppfyllas, dels eftersom vården är så kaosig och dels eftersom jag just nu inte mår så dåligt. Det skickades en remiss redan i augusti, och sedan dess har jag väntat (dvs längre än vårdgarantin) medan remissen skickats mellan olika enheter i Göteborg. Att jag mår ganska bra just nu bidrar ju också till att andra prioriteras över mig (vilket förstås är vad man inom vården behöver göra, med tanke på resursbrist osv), men även till att det inte är hela världen för mig att vänta. Men hoppas verkligen på att utredas under året, så att jag kan förstå mig själv bättre och bli bättre på att hantera situationen och mig själv när saker och ting blir tungt..

 

• Ha en mindre ensam sommar. I år hade jag till stor del en väldigt bra sommar. Jag träffade väldigt många människor, men i perioder blev det lite väl ensamt. Dels eftersom så många lämnade Göteborg medan jag var kvar,  och dels eftersom jag inte jobbade och därmed hade väldigt mycket tid. Jag hoppas därför på att sommaren som kommer kan få lite färre och/eller kortare ensamma perioder. 

 

• Komma närmre personer jag tycker om. Det här känns nästan som en obligatorisk punkt på min förhoppningslista. I grund och botten är ju detta något jag alltid vill - det finns alltid människor i mitt liv som jag vill lära känna bättre.

 

• Skratta. Sist men absolut inte minst hoppas jag på att skratta. Jag hoppas på många flummiga stunder med fina människor, och att vi så ofta det bara går skrattar tills både våra magar och kinder värker. 


Mitt 2016

 
Att sammanfatta det här året känns näst intill omöjligt. Trots det ska jag göra ett försök genom att lyfta fram några höjdpunkter och extra betydelsefulla händelser. Det ger inte en helt fullständig bild av mitt år, men det ger åtminstone små glimtar av det. 
 
 
Låt oss börja med vardagen, för alltså åh vad jag älskar hur min vardag varit i år. Skolan. Kören. Människorna. Ja, mest är det nog det som gjort min vardag så himla himla fin. Jag älskar att hänga på psykologen och olika bibliotek. Jag älskar att kören fått mig att börja räkna mina veckor i tisdagar. Och jag älskar människorna som förgyllt både skolan, kören och alla andra aspekter av min vardag (eller ja, hela mitt liv).
 
Men detta år har också bestått av en hel del o-vardagliga händelser. Jag var på en skrivarkurs mitt ute i ingenstans. Jag var på West Pride. Jag såg/lyssnade på Frida Öhrn. Jag såg/lyssnade på bl.a. Emil Jensen och Miriam Bryant under kulturkalaset. Jag blev mentor för Mentor Sverige. Jag fick extrajobb. Jag fick lägenhet. Jag var i Skövde. Jag var i Norrköping. Jag var i Örebro. Jag var i Helsingborg. Jag var i Stockholm. Och jag var i Uppsala. För att bara nämna några saker som varit lite extra speciella i år. 
 
 
 
 
När det kommer till mig är det också mycket som hänt. Först och främst, JAG KOM UT! Det går inte att beskriva hur bra det var för mig att äntligen ta det steget. Att vara lesbisk är nu en del av min identitet som jag är otroligt bekväm med. Dessutom har det gjort att jag börjat våga känna kärlek och faktiskt låta det "komma ut". Jag har blivit kär och faktistkt gjort något med de känslorna. 
 
Utöver kärleksfronten har jag bland annat klippt av en halvmeter hår, blivit mer säker på vem jag är och vad jag faktiskt tycker och tänker, och jag har allt mer vågat vara den jag är bekväm med att vara. Men samtidigt har jag insett att det är så många delar av mig som jag inte förstår. Känner mig så ofta som ett pussel som verkligen inte kan lösas - vilket förstås alla i viss mån är och inte alls behöver vara något problem - men det känns som att vissa bitar borde få komma på plats. Exempelvis behöver jag förstå min psykiska ohälsa mer. Vad är det som gör att jag aldrig riktigt verkar bli helt frisk? Hur ska jag hantera mig själv i olika situationer? Vad behöver jag? Och vad måste jag göra för att faktiskt må bra? 
 
 
 
 
Slutligen måste människorna få ett helt eget stycke, för det här året hade inte blivit så fantastiskt om det inte vore för dem. Jag är så tacksam både över människorna jag träffat näst intill varje dag och människorna jag bara träffat någon enstaka gång i år. Alla har förgyllt mitt år och mitt liv på sitt helt unika sätt. Men jag vill ändå rikta ett extra stort tack till de som funnits där när livet varit extra svårt. Som har omfamnat mig. Som jag har fått gråta hos. Som har fått mig att vilja fortsätta kämpa. För allvarligt talat, det här året har haft stunder när jag faktiskt inte förstått hur jag ska orka någonting mer, när inte ens ett korn av energi funnits kvar i min kropp. I de stunderna hade det inte gått utan de där människorna. De lyfter mig på ett sätt som inte går att förstå. 
 
Så tack alla människor och tack för att jag också får ta del av era liv. Ni är så fantastiska. Livet är fantastiskt tack vare er.
 

Gick mina förhoppningar inför 2016 i uppfyllelse?

 

Så här när jag blickar tillbaka på inlägget jag skrev med mina förhoppningar inför året, är det lite komiskt att läsa att jag inte kunde komma på någonting speciellt alls som skulle hända. Om jag då bara visste vilket år det skulle bli! För jag överdriver inte när jag säger att det här har varit ett av mina mest händelserika år och också det år som fått mig att känna och förändras mer än jag någonsin gjort. Därför är det extra kul att återkoppla till mina förhoppningar och se hur det faktiskt blev med allt. 

 

 

Inför 2016 hoppades jag på:

 

• att få känna lite kärlek. I år har jag absolut fått känna kärlek. Mycket dessutom. Jag har dejtat. Jag har blivit kär. Jag har varit alldeles flummig. Jag har trott att det skulle bli något mer. Jag har blivit kär på nytt. Jag har fått känslan av att ha hittat ”den rätte”. Jag har blivit förkrossad. Och där någonstans är jag nu. Kärlek har på olika sätt varit ett genomgående tema i år, men tyvärr har det inte lett fram till vad jag också hoppades på - nämligen ett förhållande.

 

• att jag får bygga på relationer. Denna punkt har jag absolut uppfyllt i år! Det är helt galet hur många människor som varit en del av mitt liv i år och hur många som jag faktiskt kommit så himla mycket närmre. Är så himla himla tacksam över det! 

 

ett bra skolliv. Utöver en period i våras som var väldigt svår, främst på grund av att jag psykiskt inte mådde så bra, har skollivet verkligen varit bra. Känslan av att inte riktigt förstå att jag faktiskt ”får” plugga psykologi sitter fortfarande i och skolan är bla tack vare det väldigt rolig. Jag har dessutom blivit betydligt bättre på att ha rimliga krav på mig själv. Överpluggar inte lika mycket, och är generellt sett inte lika orolig över hur det ska gå på tentor och liknande - vilket förstås är väldigt skönt.

 

att resa till ett land jag inte varit i. Här har vi en punkt som gått betydligt sämre. Har faktiskt inte lämnat Sverige i år. Men är inte särskilt besviken över det. Har åkt runt desto mer i vårt avlånga land. 

 

 

• att utvecklas i mitt skrivande, fotograferande och sjungande. I skrivandet har jag verkligen utvecklats i år! Skrivarkursen i somras bidrog mycket till det, inte minst genom att den fick mig att utforska betydligt fler former av poesi. När det kommer till fotograferandet och sjungandet har det dock inte hänt så mycket. Kan visserligen på mina bilder se att de blivit något bättre under året, men har inte direkt jobbat så aktivt för det. Finns otroligt stor förbättringspotential! 

 

• att engagera mig i något. I år blev jag mentor för Mentor Sverige. Det är verkligen något jag är glad över att jag valt att göra. Men med tanke på hur denna värld ser ut skulle jag vilja engagera mig i något mer. Synd bara att tid är en bristvara.

 

• att kunna hjälpa (i stort som smått). Hoppas och tror verkligen att jag gjort detta i år. På flera sätt. 

 

• att ”komma närmre” min kropp. Det här har verkligen gått upp och ner i år. Just nu känner jag mig betydligt närmre min kropp än jag någonsin varit, men har även haft perioder i år då jag och kroppen känts helt skilda från varandra. Komplicerat det där.

 

• att vara ärlig mot mig själv (och därmed också mot andra). Ja det var ju hela den här grejen med att jag blir kär i tjejer. Tänk att det var så svårt att vara ärlig med det då. Jag tackar den som i mars gjorde mig så flummigt kär att jag inte längre kunde hålla det inom mig (läs mer här). Frihetskänslorna var totala, och det är nog ändå det som bidragit mest till att det här året blivit så speciellt.

 

• att jag får känna glädje. Har jag fått det? Svar ja! Trots stora perioder och ofantligt många stunder av mer negativa känslor, har jag nog fått känna mer glädje än jag någonsin gjort! 

 

• att något oväntat händer. Tänkte först börja rabbla massa oväntade saker som hänt, men insåg att jag varken vet var jag ska börja eller sluta. Så jag avslutar denna lista med att konstatera att hela det här året nog var mer eller mindre oväntat.

 


Saker som gör mig orimligt glad

Eftersom jag just nu verkar vara på väg ur en känslomässig svacka och upp på en glädjefylld topp (tack för det!) fick jag för mig att lista några av de vardagliga ting som på sådana toppar gör mig näst intill orimligt glad. Så här kommer det:
 
 

Perfekt synkade spårvagnsbyten      Blogg-kommentarer    ✳   Kramar   ✳   Avokado på extrapris   ✳   Regnbågar   ✳   Varma täcken   ✳   Fina ord      Oväntade samtal med personer jag inte känner   ✳   Kaffe vid kaffesug   ✳   Godkända tentor   ✳   Vackra hus   ✳   Långa djupa pratstunder      Vildhallon   ✳   Kärlek   ✳   Fängslande musik      Frukostar   ✳   Julen   ✳   Vintern   ✳   Våren   ✳   Sommaren   ✳   Hösten


Månadslistan #6

Att summera den här månaden känns som en omöjlighet. Så mycket har hänt. Så mycket har känts. Så hur jag än gör finns det saker jag missar. Men jag gör ändå ett försök. Lyfter fram några saker som betytt något.
 
 
✳ Månadens händelse: Födelsedagspicknick, PRIDE, Norrköpingsutflykt och Skrivarkurs
Nej, jag kan inte välja. Faktum är att jag skulle vilja nämna betydligt fler. Denna månad har bjudit på så många händelser som gjort mig överväldigad. Av allt möjligt.
 
 Månadens sorgligaste: Dådet i Orlando
Fäller fortfarande tårar över de som drabbades. Och hela vår värld. Hur kan det finnas så mycket hemskt i den?
 
 
 
 
 Månadens kärleksfråga: Finns känslor jag förträngt fortfarande kvar?
Det har hänt saker som tvingat mig att ställa den frågan. Saker som gjort allt upp och ner och spegelvänt. I princip. Det är både fantastiskt och skrämmande. För det finns en anledning att man förtränger saker. Man vill inte lyfta fram förträngda känslor för att sedan förtränga dem igen.
 
✳ Månadens insikt: Jag skriver poesi
Det är som om jag aldrig vågat erkänna det. Som om poesi vore något "finare", något jag aldrig skulle kunna befatta mig med. Men det är ju faktiskt det jag ofta skriver. Mest prosadikter, men numer även andra typer av dikter. Jag tackar skrivarkursen för att jag insett det.
 
✳ Månadens tips: Känner du dig tveksam över att göra något, gör det!
Att du velar betyder antagligen att något i dig vill det, men även att något blir skrämt. Ofta är det just sådant, som ger sådana känslor, som blir till något speciellt. Om man nu vågar. Gå emot det som skräms. 

Du ska tro att det blev sommar

Jag tackar min sommarlista för att den här sommaren redan är den mest händelserika någonsin. Visst, jag behöver vilotid också, men det kommer helt klart hinnas med också. Just nu är jag mest bara överväldigad över allt fantastiskt som hänt och som väntar.
 
Så vad har jag gjort? Förutom födelsedagspicknicken, födelsedag och Pride som jag redan har berättat om har jag bla:
 
• Spelat badminton med lillebror
• Sett på serier
• Träffat saknade personer
• Fikat hos farmor och farfar
• Varit på intervju för att bli mentor till en tonåring (för tjoho! äntligen är jag ju också vuxen på pappret)
• Fått om möjligt ännu mer kärlekskaos inom mig
• Varit på massage
• Planerat utflykter
• Varit orimligt nöjd över hur bra bilden nedan blev
• Börjat rensa i mitt rum hemma hos mina föräldrar
• Varit på IKEA
• Haft det allmänt mysigt 
 
 
Och det som väntar närmast är bla:
 
• Utflykt till Sandra i Norrköping - inklusive någon form av midsommarfirande
• Skrivarkurs på folkhögskola - vilket minst sagt kommer bli speciellt (varför ska jag berätta otroligt snart)
• Liseberg med lillebror
• Hälsa på vän i Örebro
• Vila
• Lyssna på massa sommarprat
• Antagligen ännu mer kärlekskaos

da Matteo - Caférecension

Klockan 15.50 en fredag i maj, när jag äntligen börjat känna att tid faktiskt existerar, klev jag in på da Matteo på Sprängkullsgatan 10A i Göteborg. Så var det inte tänkt. Jag hade planerat att gå till någon av de tre andra da Matteo som ligger mer centralt, men väl där insåg jag att det var enormt många andra som hade tänkt likadant. Så klart. Det var ju den värsta fikatiden jag hade valt. Eller bästa. Det beror väl på hur man ser det. 
 
Ljud: Något som jag insett är ett problem för många caféer är att det ekar. På Brogyllen ledde det till att ljuden studsade runt i rummet och skapade ett "pratbrus", men här var det mer som om varje enskilt ljud förstärktes. Allas röster hördes klart och tydligt, ljudet från kaffemaskinerna dånade i cafét och allt annat som lät hördes klart och tydligt. Det behöver inte vara något fel med att det låter på ett café, ljuden är ju en del av atmosfären, men det som kan vara ett problem är när alla faktiskt kan höra vad alla i cafét säger. Något som dock inte hördes särskilt mycket var musiken som spelades i bakgrunden. Men den lugna, jazziga musiken (tror jag det var, var som sagt svårt att höra) fanns ändå där någonstans och bidrog till en lugnare stämning.
 
Stil: da Matteo är helt klart både modernt och rustikt. Jag gillar det! Det är inte så att jag eftersöker den här stilen på ett café om jag vill ha en mysig stund, men när det inte är mysighet jag eftersträvar kan det vara precis det här jag vill ha. 
 
Kaffet: För 35 kr fick jag en kopp kaffe som var något större än normalt. Det var helt klart  m y c k e t   godare än på många andra caféer! Inte så att jag säger att det var det godaste kaffet jag någonsin druckit, men helt klart väldigt gott. Till kaffet hade de Oatlys iKaffe (dvs havredryck) vilket jag uppskattade väldigt mycket, eftersom det enligt mig är det bästa man kan ha i sitt kaffe. Trots alla dessa plus måste jag tyvärr lägga till ett stort minus. Det ingick inte påtår. Det tycker jag faktisk var riktigt dåligt! Väljer man bryggkaffe, som dessutom kostar så mycket som 35 kr, borde det enligt mig ingå påtår - hur gott/"fint" kaffet än är. 
 
 
Pluggvänlighet: På den här punkten får da Matteo massa plus. Med gratis WiFi, massa el-uttag och massa bra bord funkar det jättebra som pluggplats. Det enda som kan dra ner det är det här med att det är så lyhört - för vissa kan det nog försvåra koncentrationen eftersom det är lätt hänt att man faktiskt börjar lyssna på vad andra pratar om.
 
Djupsamtalslämplighet: Jag kan tyvärr inte säga att da Matteo är ett särskilt lämpligt café för djupsamtal, åter igen på grund av lyhördheten. Stämningen känns mer passande än på Brogyllen, men det faktum att i princip alla kan höra alla bidrar nog till att många skulle tycka att det vore jobbigt att prata om djupa saker just där.
 
Oväntad favorit: Att det fanns så många olika typer av bord och stolar! Det fanns bord som passade för två, fyra eller ännu fler; bord som var höga, låga eller normalhöga och stolar, pallar, barstolar och soffor. Enormt bra, eftersom det därför passar många typer av gäster/sällskap.
 
Tips: Det finns en terass på övervåningen! Tror att det är många som missar den. Den är dessutom mycket mysigare än deras uteservering!
 
Hemsida: http://www.damatteo.se

Måste få vara den jag vill vara, men måste också vilja vara den jag faktiskt är

För fem år sedan var jag riktigt dålig. Jag hade lurat psykologer och kuratorer och andra människor som hade "koll" på mig att jag behövde en sommar fri från BUP och läkarbesök, men så var inte fallet. Det var ätstörningen som talade. Och den sommaren blev jag sjukare än jag någonsin varit. Hela min värld kretsade kring maten jag åt - eller snarare inte åt - siffrorna på vågen, hjärnspöken och enorma mängder självhat. Gymnasiet väntade. Det fanns en hoppfullhet i det. Jag skulle komma till en plats där igen visste vem jag var. Jag skulle få börja om. Och visst skulle jag komma att uppskatta det, men det spräckte inte min ätstörningsbubbla.
 
För fyra år sedan trodde jag att jag var hög på livet. Efter en tid på ätstörningskliniken och efter att några välbehövliga kilon lagts till på min kropp hade jag fått energi att se och göra saker. Jag trodde allt var fantastiskt, men egentligen hade jag bara mer energi. Därför trillade jag in i mörkret igen och mådde egentligen lika dåligt som förut, även om jag lyckades behålla tillräckligt många kilon för att inte behöva vara på ätstörningskliniken. 
 
För tre år sedan kändes det som att jag stod still. Jag mådde bättre, men vissa saker gjorde det näst intill omöjligt att kunna jobba på att må bättre. Jag fyllde sjutton, men mest tänkte jag på att det bara var ett år tills jag skulle fylla arton och skulle ta studenten. Jag drömde om den där studenten. Jag drömde om att flytta. Jag drömde om att börja plugga till läkare. Allt kändes så långt bort, men det verkade ändå långsamt närma sig.
 
 
För två år sedan hade jag den bästa dagen i mitt liv. Jag blev myndig. Jag tog studenten. Och i min kropp bubblade så mycket glädje att jag knappt kunde hantera det. Antagligen var det många som trodde att jag var full. Trots att jag inte hade druckit en droppe. Det räckte med alla de frihetskänslor jag kände. NU skulle jag få leva livet precis som jag ville. NU skulle jag kunna kunna jobba på saker och ting med mig själv och förhoppningsvis få må bättre.
 
För ett år sedan hade allt vänts upp och ner. Jag hade flyttat till Uppsala men bestämt mig för att flytta därifrån. Jag hade börjat på läkarprogrammet men hoppat av. Jag hade börjat leva livet som jag ville, men också insett att det inte löst alla problem. Saker och ting har grävt djupa sår i mig och det skulle ta tid att läka. Jag behövde ta hand om mig själv och vara med vänner som bryr sig. Jag behövde tänka. Jag behövde skriva. Jag behövde leva.
 
Idag är livet något annat. Jag går en utbildning jag tycker väldigt mycket om, trivs med livet rent generellt och har inte minst enormt många människor omkring mig som jag älskar och uppskattar så otroligt mycket. Dessutom har jag tagit tag i saker, vilket har varit och är otroligt jobbigt och påfrestande, men som verkligen leder framåt. Idag är jag mer mig själv än jag någonsin varit och det är något jag känner mig så otroligt glad över. I stort mår jag bra, även om saker och ting fortfarande gör ont och ibland gör mig lite extra skör. Men det är okej. Det viktigaste är att jag har människor som jag både får vara Cecilia som skrattar och säger märkliga saker och Cecilia som har ångest och gråter. Och det har jag. Och det är jag så otroligt tacksam över.

Sommarlistan 2016

Nu är sommaren i full gång och därmed tänkte jag att jag skulle dela med mig av min sommarlista. Inte hela förstås,  i och med att den innehåller 71 punkter (trots att jag redan bockat av några), men några av mina guldkorn.
 

☼     ☼     ☼

 
 
☼     ☼     ☼

Månadslistan #5

 Månadens motivation: Min sommarlista!
Vet inte varför jag inte har sagt det här till er än, men jag har en oooootrolig sommarlista. Ja jag skryter, men jag tycker faktiskt att jag är berättigad att göra det med tanke på att den innehåller hela 71 punkter (och ständigt växer). Jag har tagit till vara på det faktum att det alltid är när man är som mest stressad som man kommer på vad man längtar som mest efter att göra, och det har dessutom gett mig motivation mitt i allt stressigt. (Ett inlägg helt tillägnat sommarlistan kommer!)
 
  Månadens felskrivning: "Parningsgruppen"
Jag satt och skrev min tenta, vilket kändes otroligt mycket jobbigare än vanligt. Jag var väldigt uppstressad och lite extra mycket eftersom vi var de första på universitetet som testade på att ha elektronisk salstentamen. Hur som helst så var det något som kändes lite fel när jag skrev på svaret till sista frågan. Kunde inte sätta fingret på det då, men efterråt kändes det nästan pinsamt. När jag hade skrivit om olika typer av grupper hade jag nämligen inte skrivit om den så kallade "parbildningsgruppen", istället hade jag skrivit om "parningsgruppen". Tänk så fel det kan bli. Ska bli väldigt intressant att se hur de valt att rätta det.
 
 
 Månadens oväntade: Tårarna
Jag har gråtit så mycket den här månaden. Av så många anledningar och under så många tillfällen då jag aldrig trott att jag skulle kunna börja gråta. Men på något vis har det varit något fint över det. Det har känts fint att känslorna faktiskt har fått bubbla över, men även att så många har varit så fina mot mig i och med det.
 
 ✳ Månadens märkligaste: Jag blev utelåst från körövningen!
Först och främst så måste jag påpeka att hejdå-kramar är väldigt viktigt för mig. Vad har det med saken att göra undrar ni? Jo, jag blev utelåst på grund av en hejdå-kram! Medan jag hade varit på toa hade en kompis nämligen beslutat sig för att gå tidigare från övningen och gått ut till sin cykel. Förstås så skyndade jag mig därför ut och hade inte en tanke på att dörren låser sig automatiskt. Och självklart var det inte heller någon som hörde när jag knackade på dörren och ringde på klockan och inte heller hade jag någon telefon på mig (den var ju i min väska där inne) så jag kunde inte höra av mig till någon där inne. Så där fick jag stå i en kvart, tills nästa person fick för sig att gå hem (eftersom övningen nästan var slut)
 
 ✳ Månadens tips: Fråga någon om den vill ta en promenad
Så bra grej ju! Nu när det börjar bli varmt och allt! En promenad är bra för i princip vilken relation som helst, men det jag mest har i åtanke just nu är de där personerna som man skulle vilja lära känna bättre. Att fråga någon om den vill ta en promenad är ett bra sätt att ta ett steg mot det!

Stora matlistan

Hittade en matlista HÄR och kände mig nästan tvungen att svara på några av listans punkter jag också. Därför gör jag det nu:

 

✽   ✽   ✽

 
Vilken är den godaste frukost-rätten? Alltså, det börjar verkligen svårt. Hur ska frukosttokiga jag kunna bestämma mig för vad som är godaste frukosten?? Det går inte, men bland det bästa är i alla fall mangosmoothie med massvis med god topping och en avokadosmörgås till, plus självklart kaffe.
 

Hur var du med maten som liten? Generellt sett så gillade jag det mesta, men kunde då och då få för mig att jag inte gillade vissa saker - så som sås - men det gick för det mesta över efter ett tag. Dock var min relation till mat ganska märklig redan som liten. 

 

Den bästa smaken på choklad? Mörk choklad med smak av apelsin. 

 

Vilken är den senaste råvaran eller maträtten som du lärde dig att tycka om? Grönkål. Sådär lagom till att julen - dvs grönkålens högtid - var slut lärde jag mig att gilla (snarare älska) denna gröna sak. Men men, bättre sent än aldrig. 

 

Vad lagar du om du har minimalt med tid i köket? Frukost. Även om det är middagstid.

 

 

Topp tre bästa produkterna eller råvarorna? Bananer, jordnötter och bröd. Utan tvekan. 

 

Om du var tvungen att bara äta mat från en matkultur resten av ditt liv, vilken skulle du välja? Supersvår fråga ju! Känner att jag egentligen vill upptäcka fler matkulturer innan jag svarar. Men i nuläget måste jag nog välja Indien ändå. 

 

Har du någon dyr matvana? Alltså dadlar. Min plånbok gillar inte riktigt hur snabbt en låda går åt.

 

Vilken är din paradrätt? Har en gryta på kokosmjölk med bla sötpotatis, kikärtor, lime, röd curry, jordnötssmör och koriander. Den är helt oövervinnerlig! (Åtminstone nästan!)

 

Vilken är din godaste smootihe? Banan, mango, sojamjölk och massa citron. HELT KLART! 
 

Vad tycker du att den ultimata salladen ska innehålla? För det första tycker jag att det ska vara massvis med ugnsrostade grönsaker, typ paprika, lök, sötpotatis, morötter och majs. Sen ska man tillsätta citronkramad grönkål (dvs grönkål som man hällt citronsaft över och sedan "masserat" in) och kikärtor eller svarta bönor som legat och marinerat i någon god "marinad". Pricken över i är sedan något knaprigt, så som nötter, pumpakärnor och/eller linfrön och en god krämig sås till.

 

 

Finns det någon mat som du inte skyltar med att du gillar? Nej jag tror faktiskt inte det. Varför skulle jag vilja hemlighålla något gott??

 

Din bästa budgeträtt? En tomatgryta med kikärtor, zuccini, lök, paprika (om det är i säsong då) och champinjoner, plus massa vitlök och goda kryddor - det är aldrig fel (eller dyrt) det!

 

Dela med dig av något smart matlagningsknep! Att få till olika konsistenser i en rätt kan verkligen göra så otroligt mycket. Mest upplever jag att det brukar saknas något knaprigt, men det är så lätt fixat genom att toppa med t.ex. rostade solrosfrön, sesamfrön, linfrön, krutonger eller nötter.

 

Vad lagar du om du ska laga mat åt många personer? Buffémat. Så bra att laga flera mindre rätter, för då kan alla alltid hitta något de gillar och skulle något ta slut så finns det alltid annat att ta av. 

 

Vilken råvara önskar du vore i säsong jämt? Paprika! Verkligen stör mig på att det ska vara så himla dyrt på vintern. Så många rätter blir så tråkiga och färglösa utan ju!

 

 

Klicka på bilderna för att komma till källorna


Brogyllen - Caférecension

En lördag i april, närmare bestämt Valborgsmässoafton, så kom jag fram till Västra Hamngatan 2 i Göteborg där Brogyllen ligger. Jag hade varit osäker kring huruvida det skulle vara öppet, men när jag kikade in genom de stora fönstrena såg jag att det helt klart var det. Klockan var 10.15 och de hade sin frukost igång, så det var ett flertal personer som var där och njöt av den. 
 
Ljud: Jag klev in i caféet och ett enormt pratbrus omringade mig. Trots att det var långt ifrån fullt, så skapade allas röster ett mullrande som gav mig en stressig känsla. Jag tänkte att det var tur att jag inte hade tänkt plugga där, för det hade jag absolut inte kunnat. 
 
Stil: Stilen var både väldigt traditionellt konditoriaktig och väldigt lyxig. Det mesta gick i brunt eller andra "murriga" färger och i taket hängde stora kristallkronor. Borden var små och runda, typist "caféaktiga", och fanns både på nedervåningen och andra våningen - som var likt en balkong man kunde se upp till.
 
Utbud: Det fanns verkligen enormt många fina tårtor och bakverk, men även hembakt bröd, smörgåsar och annat gott. Nu var jag ju där i frukosttider, men som jag förstod det så har de olika lunchalternativ också. På veganfronten var det dock ganska skralt. Kunde faktiskt inte hitta någonting, men frågade inte heller eftersom jag enbart var sugen på kaffe.
 
 
Kaffet: För 28 kr fick jag en "normalstor" kaffekopp inklusive påtår. Första koppen smakade lite bränt, som om kaffet stått på ganska länge eller jag fick sista dropparna i kannan, men andra koppen smakade bättre. Fortfarande inte något jättespännande kaffe dock. Märktes att deras fokus ligger på annat än just kaffet. Plus får de i alla fall för att de hade växtmjölk, närmare bestämt Alpros "soya for professionals". 
 
Pluggvänlighet: Ganska många minus på den här punkten tyvärr. Främst förstör ljudvolymen, men utöver det får de minus för att det inte fanns eluttag och/eller WiFi.
 
Djupsamtalslämplighet: Man sitter inte så pass nära andra att man kan känna sig "avlyssnad" men åter igen förstör pratbruset. Det känns på grund av det inte riktigt möjligt att hamna i "prata-om-livet-stämning".
 
Oväntad favorit: bokhylletapeten. Om ni försöker kika förbi alla tårtor och godsaker på första bilden kan ni skymta den där bakom. Otroligt fin ju!
 
Hemsida: brogyllen.se

Månadslistan #4

 Månadens steg: Jag kom ut!

Alltså här talar vi verkligen om frihet gånger tusen! Hade ju förstås kommit ut för en hel del redan innan, men nu är jag också ute för min familj och er mina fina läsare. Känns så fantastiskt! 

 

 Månadens ("nya") intressen: Odling och brödbakning

Det är ju för min del inte direkt några nya intressen. Har helt klart ägnat mig åt det förut, men det var ett tag sedan. Nu har det dock dragit igång ordentligt igen, trots plats- och ugnsbegränsningar. Jag gör vad jag kan med vad jag har; jag fyller min fönsterbräda med allt möjligt grönt och kilar en morgon i veckan ut till det gemensamma köket iklädd pyjamas för att grädda veckans bröd. Det funkar, men det får mig även att drömma ännu mer om en "riktig" lägenhet.

 

 

 Månadens fråga: Hur vet man om man är kär?

Svara på den om ni kan! Själv känns det som att jag borde ha lärt mig något mer under den här månaden, men det känns som att jag bara blivit mer förundrad. Jag känner så otroligt mycket för så många människor att jag inte kan dra gränsen. Och när går det från att bara vara en crush till att vara en förälskelse? Och vad ska man göra då? Hur mycket kan man styra? Kommer det som är menat att hända att hända?

 

 Månadens kommentar: Om en människa kan explodera av känslor kommer jag göra det med dig.

Det här var faktiskt någon jag själv sa, som ledde till en väldigt fin stund. Låter kanske klyschigt, jag vet, men det var verkligen fullkomligt genuint från min sida. Jag var så tacksam (och hög på känslor). Så tacksam över att ha en vän som tillåter alla mina känslor att komma upp till ytan. Och även om det möjligtvis kommer leda till att jag exploderar en dag, så känns det tryggt att veta att det kommer ske med henne. 

 

 Månadens tips:  D A D L A R !

Om du av någon märklig anledning inte har smakat på dadlar - gör något åt det problemet snarast! Alla lovord du antagligen hört kring detta magiska bär är helt sanningsenliga. Det enda man bör tänka på om man vill testa diverse recept med dadlar är att förvara dem högt upp och långt bak i sina skåp. Gärna bakom saker som är väldigt jobbiga att flytta på. De tenderar nämligen att ta slut väldigt fort annars.


Månadslistan #3

✳ Månadens avvikelse: Jag firade inte påsk
Jag gjorde faktiskt ingenting typiskt "påskigt" i år. Så nära jag kom var att jag blev överraskad med påskägg, vilket dock (förstås) var väldigt uppskattat. Men tänkten en hel del på den faktiskt. Påsken alltså. På vad den egentligen handlar om.
 
✳ Månadens besvär: Foten. 
Som vanligt har jag självdiagnostiserat mig och denna gång kommit fram till att jag fått en inflammation i foten på grund av att jag under en helg envisades med att gå runt i nya fina skor som klämde allt för hårt på (ena?) foten. Verkar rimligt, men finns även saker som talar emot det. Så som att det inte gått över på en månad (trots att jag använt löst åtsittande skor) och att jag vid vissa tillfällen haft så ont att jag ångrat att jag inte köpte de där kryckorna jag såg på Emmaus. Det säger kanske en del. Kanske mest att jag borde gå till doktorn snart.
 
 
✳ Månadens händelse: Första dejten. 
Jaha Cecilia, du kunde alltså inte hålla tyst om det här heller? Nej, nu går det inte längre. Tänk att jag i förra listan nämnde att kärlek var den månadens kännetecken - tänk om jag då vetat hur mycket kärlek mars skulle bestå av.  S å   h i m l a   m y c k e t .  Allt är dock väldigt komplicerat (nähä? är kärlek komplicerat?) så jag känner att jag måste ta det här steg för steg. Lär med tiden börja skriva betydligt mycket mer om kärlek här, men nu får det räcka med att säga att jag var på min första dejt någonsin, vilken gick bra men inte kommer leda till något mer, kanske delvis eftersom jag egentligen har känslor för någon annan.
 
✳ Månadens tips: Låt inte allt stanna i ditt huvud. 
Detta är ett tips till både dig och mig, och kan innebära väldigt mycket. Vi bör t.ex. (i många fall) bli bättre på att säga vad vi tycker, tänker och känner - både för vår egen och andras skull - men vi bör även se till att handla för att saker vi drömmer om ska ske. Det räcker (oftast) inte med att gå runt och tänka att man vill att något ska hända. Saker och ting kommer (oftast) inte bara till en. Därför bör vi göra saker som möjligtvis kan leda dit vi vill - trots att det ibland kan verka väldigt skrämmande och riskfyllt. 

Månadslistan #2

Denna månads månadslista blev inte så väldans kortfattad, men jag tänker att det är helt okej. För precis som jag skrev i förra månadens inlägg så är ju tanken med denna listan att den ska vara återkommande, men ständigt omformas mer eller mindre beroende på hur den aktuella månaden sett ut. Och såhär blev det den här månaden.
 
.         .         .          .         .          .          .          .          .         .          .          .          .          .          .          .          .          .         .          .          .          .         .        .
         
✳ Månadens insikt: Många gånger så tror vi (eller åtminstone jag) på tok för lite på oss själva. 
Inte en ny insikt, men en som (tyvärr) behöver dyka upp gång på gång eftersom man tenderar att glömma bort det. Denna gången kom den när jag fick tenta-resultatet och jag insåg att det gått jäääättebra. Jag som tyckte mig ha pluggat för lite och hade varit så osäker på mig själv. Varför kunde jag inte bara gå in med inställningen att jag skulle klara av det? Och om jag mot all förmodan inte skulle göra det så skulle det få vara något jag fick hantera senare? Vet inte riktigt, men ska försöka bli bättre i framtiden.

 

 Månadens kännetecken: Kärlek.

Fint va? Denna månad har präglats av så himla mycket kärlek att jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Jag har gått runt och bubblat av kärlek - och då har jag för tillfället inte ens någon jag är på riktigt kär i. Det händer så mycket, samtidigt som det utifrån sett inte händer något alls. Komplicerat. Lite som kärleken själv. Men härligt!

 

 

 Månadens märkligaste: Jag "gick vilse" i skolan hela tre gånger. 

Det här kräver lite förklaring. Det är nämligen inte så att min skola är en sån där med massvis med korridorer som man lätt kan tappa bort sig i. Nej, snarare tvärt om. Och det som hände var att jag vid alla tre tillfällena enbart gick ut ur klassrummet jag befann mig i och därefter var jag helt vilsen. Min hjärna spelade mig  v e r k l i g e n  ett (eller snarare tre) spratt. Min hjärna var helt inställd på att kafeterian låg åt vänster, men i själva verket låg den åt höger eftersom vi var på andra sidan av skolan, så när jag spontant drog åt vänster för att fylla på min vattenflaska och inte kafeterian låg där kunde jag inte begripa vart den tagit vägen. I några långa sekunder stod jag där helt fullkomligt förvirrad, innan jag insåg sprattet och skrattade åt mitt misstag. Trots det tenderar det att hända igen och antagligen har sista gången inte utspelat sig ännu.

 

 Månadens steg: Jag klippte av håret! 

Ja nu äntligen gjorde jag det. Sisådär en halvmeter rök och det var riktigt svårt att vänja sig vid det. Men nu trivs jag jättebra och njuter av att det är så himla lättskött. 

 

 Månadens tips: Våga testa, men sluta om det inte känns bra. 

Väldigt generellt tips som kan appliceras på i princip vad som helst som är aktuellt för just dig. Det som var aktuellt för mig denna månaden var en fest som jag var rädd skulle bli för "festig". Gillar inte sådana sammanhang och tänkte till en början därför inte gå. Men sen insåg jag att jag faktiskt inte hade någon aning om hur den skulle bli, så jag gick dit ändå men med inställningen att det var helt okej att åka hem ifall jag inte kände för att stanna. Det kändes som en väldigt bra inställning, inte minst eftersom festen visade sig bli helt i "min stil", dvs mest bara en himlans massa roligt prat. Och såhär i efterhand är jag väldigt glad över att jag "vågade" mig dit. 


Månadslistan #1

Eftersom man enligt mig aldrig kan få för mycket listor i sitt liv, har jag tänkt testa på något som jag kort och gott kallar "Månadslistan". Det innebär precis vad det låter som, dvs att jag en gång per månad kommer dela med mig av en lista som på något sätt speglar månaden som gått (väldigt brett menat). Vissa punkter kanske återkommer, vissa dyker bara upp en gång, lite beroende på vad som känns passande för den specifika månaden. Låter det bra? Hoppas det! För nu bjuder jag på första listan!
 
 
✳ Månadens insikt: Ibland är det bättre att inte försöka så himla mycket. Det kan vara bra att inte försöka så mycket just för att saker och ting lätt (faktiskt) faller sig naturligt om man inte överanalyserar allting och tänker tusen gånger kring varje litet steg man tar. Då kan vissa saker faktiskt bli bättre än man någonsin kunnat föreställa sig.

 

 Månadens höjdpunkt: Att komma tillbaka till skolan efter jul-uppehållet. Härlig känsla. Faktiskt. Att känna att man trivs och att man på riktigt saknat sina klasskompisar.

 

 Månadens kommentar: "Du luktar äppelglögg". Hur fint är det inte att få höra det från en vän? Vem vill inte gå runt och lukta äppelglögg?

 

✳ Månadens förvåning:  S N Ö N . Helt klart! Tänka sig att det skulle komma så mycket snö till Göteborg och tänka sig att det skulle ta hela   t v å    t i m m a r   för  mig att ta mig till skolan (tar vanligtvis 20 min med spårvagn).

 

 Månadens tips: Stek päron och havregryn med massa kanel och ät med någon form av yoghurt (eller glass!). Tänker inte säga så mycket mer än så. Testa det bara!


Mina förhoppningar inför 2016

Så var det dags att istället börja blicka framåt och jag inser att tvåtusensexton än så länge är ganska så mycket ett oskrivet kapitel. Jag kan faktiskt inte komma på någonting speciellt alls som ska hända. Men det är lite det som gör det extra spännande. För jag vet att livet kommer bjuda på överraskningar. Det och jag kommer förändras. Precis som under alla andra år. 

 

Men trots att jag inte anar mycket alls så har jag förstås förhoppningar. Ja, åh va mycket jag hoppas på!

 

Inför 2016 hoppas jag på...

 

✴ att jag får känna lite kärlek. Jag fortsätter att hoppas på att någon jag kan älska och som också kan älska mig, dyker upp. Någon att hålla om, någon som gör så att livet blir lite mindre ensamt.

 

 att jag får bygga på relationer. Men precis som förra året vill jag - förstås - också bygga på relationer jag redan har. Speciellt finns det så många fina personer i min nya klass som jag så himla gärna vill lära känna bättre och komma närmre.

 

✴ ett bra skolliv. Än så länge är allt så himla roligt och spännande, och jag hoppas så att det ska fortsätta i samma spår. Ser fram emot intressanta föreläsningar, diskussioner och uppgifter, och hoppas verkligen att allt positivt ska göra så att stress och press (till största delen) blir knappt märkbart.

 
  

✴ att resa till ett land jag inte varit i. Finns så mycket i världen jag vill se och förhoppningsvis ska jag under det kommande året kunna besöka en plats jag aldrig besökt förut. 

 

✴ att utvecklas i mitt skrivande, fotograferande och sjungande. Ja, jag vill fortsätta vara kreativ och hoppas så på att utvecklas på många plan. Jag vill ta mig tiden, dels för att jag vill bli bättre och dels för att dessa sysslor får mig att må så väldans bra.

 

✴ att engagera mig i något. Specificerar inte denna punkt mer, för jag har ännu ingen aning om vad jag faktiskt menar. Kanske något form av volontärsarbete under sommaren, eller något helt annat som engagerar mig.  

 

✴ att kunna hjälpa. I stort som smått.

 

✴ att ”komma närmre” min kropp. Detta inkluderar mycket. Vill bli mindre kroppsmedveten och acceptera min kropp i högre grad, men vill också till exempel bli bättre på att ”hantera”/”vara i” det som sker i kroppen när känslo-bergochdalbanan tar kraftiga svängar. Har exempelvis haft så himlans mycket ångest den senaste tiden och vill verkligen bli bättre på att leva med det. Utöver det vill jag  v e r  k l i g e n  bli snällare mot min kropp. För det är den värd!

 

✴ att vara ärlig mot mig själv (och därmed också mot andra). Vill egentligen inte ha detta som en punkt. Det borde vara mer än självklart. Men sanningen är att detta verkligen är något jag hoppas på. Har nämligen upptäckt att jag nog inte varit det. Åtminstone inte fullt ut när det gäller vissa punkter. Tror att jag levt i förnekelse, främst emot mig själv, men därmed förstås också emot andra. Men så vill jag inte leva! Jag är den jag är, tänker det jag tänker och känner det jag känner. Och så är det bara.

 

✴ att jag får känna glädje. Hoppas på glädje både i smått som stort. Leenden och gapskratt. Och massvis med glädjerus forsande genom hela kroppen. 

 

✴ att något oväntat händer. Livet är så spännande eftersom det jämt och ständigt kommer med överraskningar. Så mycket har hänt som jag aldrig ens kunnat drömma om, och jag hoppas förstås att sådant ska ske även nästa år. Exakt vad kan jag ju inte säga. För det ska ju vara en överraskning.

 

Har ni några förhoppningar inför det kommande året?


Gick mina förhoppningar inför 2015 i uppfyllelse?

Istället för nyårslöften skriver jag sen några år tillbaka en lista med förhoppningar inför det kommande året och förra året var inget undantag. Därför tänkte jag se tillbaka till dem och se hur det faktiskt blev. Gick de i uppfyllelse?
 
Inför 2015 hoppades jag att...
 
∞  jag skulle få känna lite kärlek. Först tänkte jag skriva att det verkligen inte hänt någonting alls på den här punkten. Men så kom jag på att det visst har det. Det är verkligen inget förhållande på gång eller så, verkligen inte.  Det känns som att jag är så långt ifrån det som det bara går. Tyvärr. Men det har ändå hänt saker när det gäller detta. Kärlek har varit ett ytterst aktuellt tema. Men mer om det någon annan gång.
 
∞  jag skulle få bygga på relationer. Åh. Åh. Åh. Vill skrika av tacksamhet! Har kommit så mycket närmre flera av mina vänner och lärt känna så många nya fina vänner under 2015. Känner mig så otroligt lyckligt lottad!
 
∞  jag skulle utvecklas i mitt skrivande och börjar skriva på "boken".  Det gjorde jag. Helt klart. Gick ju en skrivarkurs i våras och ska snart få en novell publicerad i en novellsamling (drar ut lite på tiden tyvärr). Har också skrivit så mycket mer för mig själv och utvecklats ganska så mycket. "Boken" då? Jo, jag började, men insåg ganska snabbt att jag inte är riktigt förberedd ännu. Rent mentalt. Behöver skriva annat för tillfället. 
 
∞  jag skulle resa. Åkte ju med till Grekland igen, men det räknades ju inte. Utöver det blev det ju Norrlandsresan vilken i högsta grad räknas trots att det inte är utomlands. Eller jo föresten! Vi åkte ju över gränsen till Norge en sväng då också!
 
 
∞  jag skulle få "uppgradera" till ett bättre boende. Haha! Jag började få för mycket av korridorslivet redan då! Tur att det blev bättre under året då. Flyttade ju från Uppsala till Göteborg och här lever jag visserligen på lika många kvadratmeter som i Uppsala men har nu en helt egen diskbänk med två plattor och helt egen kyl och frys (!). Trivs bra nu. Litet men mysigt.
 
∞  jag skulle kunna börja springa. Det kunde jag och det gjorde jag. Åtminstone under våren och sommaren. Senare under hösten har jag dock valt att ligga lite lågt med det. Det har varit bäst för mig ett tag, men hoppas på att komma igång lite lätt snart igen.
 
∞ jag skulle påbörja en längre utbildning igen. Finns bara en sak att säga: jag identifierar mig härmed som psykolog-student.
 
∞  jag att jag skulle få må bra. Blev lite si och så med det. Har mått bättre än jag någonsin tidigare gjort, men har samtidigt mått ganska så dåligt också. Mest psykiskt. Och på ett annat sätt än tidigare. Det psykiska har tagit väldigt fysiska uttryck vilket var lite skrämmande om jag ska vara ärlig, men jag börjar bli bättre på att hantera det.
 
∞  jag skulle bli ännu mer "medveten". Blev 100% vegan och det säger ändå ganska mycket. Men har även blivit mer medveten om andra saker både i min vardag samt samhället och världen i övrigt. Men det är svårt. Det är så svårt att begripa att så mycket hemskt sker runt omkring oss. 
 
∞  jag skulle kunna inspirera, beröra och lyfta. Hade ju hoppats på att få hålla fler tal/föreläsningar, men så blev det tyvärr inte riktigt. Men sparar det till framtiden. Upplever dock att denna punkt gått i uppfyllelse på andra plan. Åtminstone baserat på vad olika personer sagt eller skrivit till mig. Och det gör mig glad. Vill göra vad jag kan.
 
∞  jag skulle "komma ut". Det jag syftade på var att jag här på bloggen ville börja berätta om mina ätstörningar och det gjorde jag (här). Och åh vilken lättnad det var! Det var så skönt att öppna upp för att skriva/prata om sånt som det behövs pratas om. 
 
 
Så summan av kardemumman är helt enkelt att väldigt många av mina förhoppningar gick i uppfyllelse, även om det inte alltid skedde på sätt som jag föreställt mig. Och det bådar ju ändå gott inför kommande år. 
 

Mitt 2015

Tvåtusenfemton blev verkligen ett år då mitt liv tog några av de mest oväntade vändningarna. Mer än någonsin har magkänslan styrt mig, vilket lett mig till platser (både bokstavligt och bildligt) som jag aldrig tidigare kunde se mig själv på.  
 
Det var speciellt att börja året med en veckas (i princip) konstant gråtande. Minns inte hur mycket jag skrev om det, men det var tufft. Jag hade börjat inse att det fanns så många delar av mig själv som jag förnekat och att jag strävade mot ett liv jag inte ville leva. Det gjorde ont att inse det. Det gjorde ont att inse att det var så mycket jag behövde förändra.
 
 
Hur som helst så började jag året i Uppsala. På ungefär en månad såg jag sisådär hundra filmer. Jag cyklade mellan fina byggnader där jag pluggade lite filosofi (etik och värdeteori), lite näringslära och massa kreativt skrivande. Jag blev vegan. Jag sprang hos massvis med läkare, främst pga konstiga blåmärken. Jag överraskade lillebror med att komma hem på hans födelsedag. Jag började skriva om mina ätstörningar och annan psykisk ohälsa här på bloggen. Och jag sa hej då till Uppsala. 
 
 
Sommaren tillbringades främst med lillebror. Mest spelade vi kort hemma hos farmor, men vi gjorde även en massa annat som hinns med när man bestämt sig för att inte sommarjobba. Dessutom följde jag med till Grekland igen och även en sväng till Stockholm för att hälsa på släkt och vänner (plus hämta flyttlass från Uppsala). Och  i n t e   m i n s t  åkte jag ut på äventyr med min vän Alice. Nybörjar-vandring+tågluff längst upp i vårt avlånga land satt verkligen fint.
 
 
Sen kom hösten och jag flyttade till Göteborg eftersom jag kommit på att det var vad jag ville. Jag började läsa till psykolog och kände mer än någonsin att jag hamnat rätt. Vi läste om utveckling från noll till döden samtidigt som jag fick möjligheten att börja lära känna massvis med fina människor. 
 
Men samtidigt var det en ganska så mörk höst. Jag insåg att jag mådde sämre än jag intalat mig själv att jag gjorde och var ännu en gång i behov av hjälp. Som tur var fick jag dock kontakt med en superbra psykolog på ungdomsmottagningen som hjälpt mig så otroligt mycket.
 
Och snabbare än jag kunde förstå så kom julen och lika snabbt var den över. Hann inte få så jättemycket julkänslor, men mest eftersom det hänt massa annat roligt i vardagen. 
 
-    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -    -
 
Och sammanfattningsvis så måste jag säga att jag är väldigt nöjd med det här året. Kraftiga svängar har det tagit och ja, en hel del svårigheter har dykt upp, men samtidigt har så mycket varit så otroligt spännande. Är så tacksam över det. Över spänning. Över livet.

Tidigare inlägg


RSS 2.0