Norrlandsresan - Dag 2

Det låter som om det regnar, men det är bara ”lite” mygg som krockar med tältväggen. Förutom det hör vi bruset från en forsande bäck som antagligen kommer vagga oss till sömns. Det är lite tur att den låter, annars hade vi säkert reagerat överdrivet på varje litet ljud (och pratet om björnar hade antagligen blivit betydligt mer skräckfyllt).

 

  

Dagen har varit fantastisk, men lite tröttsam. Så utvilade som omständigheterna möjliggjorde (säng och kudde var oerhört hårda, det var väldigt ljust redan vid tretiden och en väska på hjul åkte fram och tillbaka och slog emot stegen i vår kupé under i princip hela natten) kom vi fram till Kiruna runt elva. Det lilla vi redan då såg av bland annat gruvan var fascinerande. Lyxigt att ha en sådan maffig utsikt från sitt fönster. 

 

Vi tog en promenad in till Kiruna centrum och köpte karta plus ”brunch”. Vi åt på en bänk i stekande sol (faktiskt!!) och gick efter ett tag tillbaka till tågstationen. Planen var nämligen att ta ett tåg 15.14 till Björkliden, och så blev det.

 

Till en början bjöd tågresan från Kiruna inte direkt på några imponerande vyer. Träd, träd och åter träd. Men sen. Sen dök snöbefläckade berg upp i vårt synfält och vi blev redan då som förtrollade. Och när Torne Träsks vatten sedan dök upp blev synen näst intill overklig.

 

 

Vi hoppade av i Björkliden (och här är vi nu). Vi kände oss dock till en början något förvirrade och smått vilse med vår karta, så vi har insett att några långvandringar av säkerhetsskäl inte är något för oss ännu. 

 

Men vi vandrade ändå en bit längst en vandringsled - tills vi blev trötta och hungriga. Packning på 15kg sliter på kroppen och kräver helt klart mycket energi. Klockan var då runt halv sju och sen dess har vi (efter många om och men) lyckats sätta upp tältet, lagat och ätit mat, samt diskat och fyllt på vatten i en bäck.

 

 

 Nu sitter vi dock här och vill inte gå ut ur tältet, för vi vill så himla gärna slippa ännu en mygginvasion idag. Det räcker för dagen med de bett vi fått - trots myggmedel, regnkläder och myggnät för ansiktet. Är så nöjd med dagen, men samtidigt så spänd på morgondagen. Exakt vad den kommer innehålla är nämligen inte helt klart.


Norrlandsresan - Dag 1

Vi har precis lämnat Sundsvall C och utanför är det mörkt nu. Vi ligger i en vagn likt de i tåget till Hogwarts, men sätena har vi nu ”byggt om” till sängar. Det finns sex sängar här inne, men vi är bara fyra: Alice, jag, en som hoppade på i Gävle och en som nyligen hoppade på i Sundsvall (och vi kommer inte bli fler sa konduktören). Känns tur. Skulle ha blivit otroligt trångt om det hade kommit någon mer.

 

Allt har flutit på bra hittills. Mamma skjutsade mig till Borås, där tog jag ett tåg till Herrljunga och därifrån ett till Örebro. Och där, där väntade Alice. Vi hade sisådär två timmar att fördriva innan nästa tåg gick, men vi hade verkligen inget att göra. Vi gick hem till henne en sväng och hämtade hennes packning, men utöver det gick vi mest runt och var rastlösa (och hade resfeber).

 
 

Fjorton fyrtiosex gick tåget som vi bara skulle sitta 15 min på. Tur var väl det, för det fanns ingen stans att ställa väskorna så vi fick ställa dem vid våra fötter - vilket knappt ens var möjligt. Vi var dock inte ensamma med stor packning. Enormt många verkade ha packat för vandringar betydligt längre än våran (ta bara han med väska på 130l - hur i hela friden kunde han släpa runt på den??)

 

I Arboga bytte vi till ett tåg mot Stockholm. Vi förstod inte om folk hade reserverat platser så vi bara satte oss i en nästan tom vagn (låt mig påpeka att det fanns vagnar som var nästan fulla) och eftersom ingen sa till oss antog vi att vi fick det. 

 

I Stockholm bytte vi, de flesta vandrarna och många andra till nattåget till bl.a. Kiruna. Vi passade på att köpa en falafelsallad innan och sen letade vi rätt på vår vagn och våra platser. Där var vi som sagt själva ett tag och hann göra oss hemmastadda.

 

 

Så här är vi nu. Vi har hunnit äta, spela kort, titta ut, konstatera att täckning är något vi kan glömma och prata om halvfilosofiska saker som hur märkligt det egentligen är att man enbart är statist i så många andras liv.

 

Men nu börjar det bli tröttigt, så nu ska tänder borstas och vi krypa ner under varsin filt och vila våra huvuden mot stenhårda kuddar. Men det blir nog bra ändå. Har en känsla av att jag kommer sova jättegott.


Hemkommen från något magiskt

Tänka sig. Tänka sig att det skulle bli så magiskt ändå. Vet inte vad jag mer ska säga för att beskriva den. Norrlandsresan. Som så många gånger saknas ord och dessutom tror jag inte att jag själv ens riktigt förstått att jag faktiskt varit med om allt jag varit med om de senaste dagarna och sett allt vackert jag sett. Kan inte förstå hur vi kan vara unnade att ha en så otroligt vacker natur.
 
 
Hur som helst så är jag hemma nu och försöker smälta det hela. Har skrivit resedagbok som planerat, så jag ska dela med mig av den till er, och dessutom väntar bilder! Inte några bilder som på riktigt speglar det vi sett förstås, men det den lilla digitalkameran fångade kan nog i alla fall ge er en liten ledtråd om hur det såg ut där vi traskade runt. 

Norrland nästa

Klockan nollåtta femton beger jag mig imorgon. Mamma skjutsar mig och min 15kg-tunga ryggsäck till Borås, där jag ska ta ett tåg till Herrljunga och sedan ett till Örebro. Där väntar min vän Alice som sedan hoppar på ett tåg med mig till Arboga och därifrån ett till Stockholm, för att till sist gå på tåget vi ska sova på. Tåget till Kiruna.
 
Det är nästan så att jag får svindel. Kan inte förstå att jag som bara varit så långt upp som i Uppsala, äntligen ska bege mig norrut. Upp innanför polcirkeln för att få se natur jag aldrig tidigare sett. Åh, förväntansfull är det minsta jag kan säga att jag är!
 
Abisko Lapporten av Tero Laakso (CC BY-SA)
 
Vi har köpt ett varsitt "Arctic Circle Pass" som ger oss möjligheten att hoppa på och av som vi vill på en tågsträcka mellan Kiruna och norska Narvik under tre dagar. Så vi ska åka fram och tillbaka, hit och dit, vandra i fin natur, och leva ett härligt utomhusliv. Vi kommer visserligen med all sannolikhet också få massa myggbett, bli blöta, frysa, få skoskav och ont i ryggar och ben - men det är inräknat. Vågskålen med alla saker jag ser fram emot väger ändå så mycket tyngre. 
 
Min plan är att skriva dagbok, så kanske att jag delar med mig av delar av den när jag kommit hem (vilket jag har på onsdag). Oavsett lär jag ha massvis med saker att dela med mig av, så förvänta er ett flertal Norrlands-inlägg framöver. 

Äventyret väntar

 
Det börjar bli spänt nu. Det är inte långt kvar. På torsdag beger jag och Alice oss iväg norrut på ett riktigt äventyr! Kan inte förstå det. Jag har börjat packa men än finns det mycket att fixa, införskaffa och göra mig redo för. Men spännande är det på ett bra sätt. Ett pirr i magen sätt. Och det känns så härligt!

Bilder från den 19e resan

Det blev många bilder tagna i Grekland - därför har jag ännu inte hunnit gå igenom alla. Men tänkte ändå att det var på tiden att jag bjöd på några. Därför kommer här ett litet axplock.
 
Tröttnar aldrig på vulkanutsikten
Det är märkligt hur denna restaurang kan kännas så hemma...
Sisådär åttiosju procent av tiden tillbringade vi här - på restaurangen "Splash", i affären vi helt enkelt kallar för "hörnan", nere vid havet, eller i lägenheten eller vid grannhotellet som båda låg precis bakom mig när jag tog denna bilden.

En vanlig men unik resa

Egentligen var det precis som vanligt, men ändå inte. Inget var egentligen särskilt speciellt, men ändå var allt annorlunda. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gjorde det, men man kan konstatera att saker förändras med tiden.
 
Det var mitt nittonde besök på den fantastiska grekiska ön Santorini. Den ö som känts som mitt andra hem sedan jag var ynka fem år. Precis som vanligt var det härligt att vara där. Och härligt var det att känna, att man för varje gång man åker dit, lever mer och mer vardagsliv än turistliv där.
 
 
Numera har vi vänner där, och det är främst för att träffa dem som vi åker dit. Vi har sett och ser deras liv förändras - precis som våra. Inte minst har några av våra vänner fått en liten flicka som jag njöt av att få vara  med. 
 
Det är så härligt att känna sig hemma. Det är härligt att jag och Jamie t.ex. kan gå in på våra vänners restaurang enbart för att sitta där och spela (deras) backgammon. Det är härligt att man möter personer man känner i princip vart man än går. Och det är härligt (trots att det är väldigt jobbigt) att ha människor det gör ont att säga hejdå till.
 
P.S. En himlans massa bilder är på gång...

Efter många om och men…

...är vi till sist hemma. Resan var nämligen minst sagt besvärlig. Först försening, sen (ovanligt) kaotiska köer på flygplatsen, flygplatspersonal som "försvann" (och därmed gjorde så att köerna stod still), resväskor som fastnade på rullbandet, trafikstockning bland bussarna som skulle köra oss fram till flygplanet och som om det inte var nog var det massvis som fått helt fel plats på planet. Men till sist kom vi som sagt hem och det var otroligt skönt ändå.
 
 
Själv hinner jag dock bara tömma väskan innan den ska fyllas igen. Borde börja packa nu faktiskt, för imorgon bär det av från lilla Fritsla till Uppsala igen. Mest för att flyttstäda och sälja saker, samt säga hejdå till en stad jag verkligen börjat älska. 
 
Och jag ska njuta, av sommarsvergie (snälla låt det bli en riktig sommar!). För från och med idag har jag sommarlov. Ett rikigt sommarlov helt utan plugg och jobb. Kan knappt förstå det.

Upptagna med att göra ingenting

 
Det är inte lätt att hitta tid till att sätta sig ner med datorn. Här i Grekland. Vi har fullt upp med att bränna oss, äta gott och träffa trevligt folk. Det ser jag i för sig inte som något jättestort problem (förutom brännandet, det hade jag gärna kunnat skippa), men jag utlovar lite fler inlägg om vad vi har för oss här, när vi kommit hem till Sverige igen.

Snart tar vi vårt pick och pack och åker hem

 
Nu är biljetterna bokade! Snart snart befinner jag mig för nittonde gången på ön som jag så länge kallat mitt andra hem. Underbara Santorini, snart kommer jag!

För med det nya året gör vi allting nytt

Jag kunde verkligen aldrig ana att det skulle bli som det bli. Jag kunde verkligen inte ana att det skulle bli så bra. Jag kunde verkligen inte ana att allt skulle vara så otroligt fantastiskt då tvåtusentretton skulle bli tvåtusenfjorton.
 
Jag hade länge velat - ända sen tvåtusentolv om jag ska vara helt ärlig - men inte vågat. Jag hade ju ingen att åka dit med och jag "kunde" ju inte åka dit själv... Men så blev det höstlovet tvåtusentretton och jag träffade underbara Johanna och jag fick lära känna fina Hanna bättre, och då fanns det ju ingen anledning kvar, till att inte åka dit.
 
Så jag åkte på Credos nyårsläger i Kungälv. Dagarna fylldes med underbar gemenskap, oväntade möten med saknade men också en massa nya människor, fina och inspirerande ord på seminarier och predikningar, en himlans massa kunskap om saker av värde, fantastiskt lovsång och väldans massa känslor. 
 
 
Men själva höjdpunkten var helt klart nyårsafton. Aldrig har jag kunnat föreställa mig att en nyårsafton kan vara så underbar. Festmiddag, med alla cirka fyra hundra bröderna och systrarna, med mumsig trerättersmiddag och fantastisk underhållning. Längsta fackeltåget jag gått i, sjungandes lovsånger i högan sky och vinkandes till alla fina människor i fönstrena. Fyverkeriskådande vid en sjö vi kommit fram till. Midnattsmässa i finaste kyrkan jag någonsin varit i, sjungandes, gråtandes och kramandes vid tolvslaget och näst intill spricka av alla känslor som bubblar inom en. Vandring tillbaka "hem", lyssnandes på fantastiska vänner som sjunger helt fabulösa galenskapar-låtar. Linedance, bara för att det var en idé en fick och som visade sig vara jättebra. Lekar, som blir extra roliga när de kräver koncentration som inte finns eftersom man är övertrött. Andakt, och lugnet börjar sakta infalla sig. Isängjagning (haha vilket ord!) av ledare som tycker att bland det roligaste som finns är att säga att nu är det minsann dags att sova. Dagboksskrivning, i en sovsäck med ficklampa. Tänkande, inte minst på att Gud är så väldans otroligt fantastisk och tackande för en helt fantastisk dag och natt.
 
 
"Remade - The born again identity". Så löd lägrets tema och så lyder mina känslor. "Remade" är vad jag är och här är jag, redo för allt vad tvåtusenfjorton ska innebära. Tvåtusenfjorton - året jag så länge längtat efter. Tvåtusenfjorton - som så länge känts så långt bort. Tvåtusenfjorton - som obegriplig nog är här.
 
Alla bilder till detta inlägg har jag fått från fin fina Johanna. Och eftersom hon bara är så otroligt jättebra så tycker jag att ni nu inte ska göra annat än klicka in på hennes blogg som ni kommer till om ni klickar HÄR.

Packning för äventyr igen

 
Packeli pack pack. För imorn ska jag bege mig till Kungälv, till Credos nyårsläger  ”REMADE - the born again identity”. Kan inte tycka annat än att det känns riktigt spännande. Är faktiskt riktigt nervös, fast det på ett bra sätt förstås. Men jag är säker på att jag kommer få fina dagar och det tillsammans med över 200 fina människor. Åh, det nya året kommer helt klart få en bra början!

Lever en stund på framtidsmark

Det är inte klokt hur underbart jag tycker att det är med små pittoreska byar och städer. Samhällen med små kullerstensgränder och en blandning av nya och gamla hus i pastellfärger och med imponerande detaljer. Ställen där man på en bakgård kanske kan finna ett mysigt café som serverar de godaste kanelbullarna, eller en liten loppis där man kan göra fina fynd. Dessutom så är det verkligen ett plus i kanten om de är havsnära. Doften av hav, fiskmåsar flygandes över taken och en hamn full med små segelbåtar, det är verkligen som pricken över i.
 
Jag skulle så himla gärna vilja bo på ett sådant ställe. Jag kan beskåda bilder på pinterest eller instagram med platser fina som i mina drömmar i evigheter, men bättre är det när jag har turen att ta fotografierna själv. När jag som igår har turen att i alla fall besöka små fina samhällen, vandra på deras gator, i deras gränder, på deras bryggor, i deras butiker, i deras parker; och för en stund låtsas att jag bara tar min dagliga promenad i min hemby. Det är verklig inspiration det och blir som en liten boost för själva livet.
 
 
Halden i Norge, där jag med familjen var en stund under gårdagen. Himlans fint. Och nu kan jag också säga att jag har varit i Norge.
 
 
Fjällbacka. Där var jag också igår, en väldig kort stundi för sig, mest för att se hur det är där Camilla Läckbergs böcker utspelar sig. Hade nämligen aldrig tidigare sett mer än den fina utsikten man får från en segelbåt till havs, som  i för sig egentligen är tillräcklig eftersom den är betydligt finare en den man får från land.
 
 
Kungshamn. Här intogs gårdagens lunch och hela jag överrumplades av minnen och känslor till en grad som nästan kändes helt ohanterbar. Har nämligen varit här en endaste gång tidigare, för ett år sedan, och var lyckligare än någonsin.
 
 
Lysekil. Sista stoppet på vår lilla färd som ni kanske förstår egentligen inte var så liten. Här spelade familjen minigolf medan jag tog en vandring runt staden. Här kände jag också igen mig. En gång hade det nämligen varit ett av många stopp med segelbåten Elida (som jag apropå det ska besöka imorgon!!) som jag så många gånger varit på.

Fel land för dagen

 
Såhär på vår egen nationaldag begav familjen och jag oss iväg till vårt fina grannland Danmark på en liten dagsutflykt. Inte för att göra något speciellt egentligen, utan mest för att se lite nya fina platser och shoppa lite. Jag var dock mest lycklig över att få möjligheten att fota en väldans massa fint och den möjligheten drog jag verkligen nytta av.

Helsingforshelgen: helsingforsdagen

Även om stor del utav helsingforshelgen var bra så kan jag inte hävda annat än att timmarna som faktiskt spenderades i Helsingfors var lite bättre än allt annat. Så därför tänkte jag att ni ska få många bilder med få ord, från just de timmarna. De timmarna då jag för första gången fick upptäcka staden jag besökt så många gånger.
 
 
Till en början var vår utflykt inte så fin som den skulle bli. Mellan klotter, lastbilar och stängsel gick vi, vilket inte kändes vidare charmigt alls.
 
 
Men sen började det. Jag blickade upp och insåg att det visst var en sådan stad med tak utan dess like. Jag vet inte varför jag älskar det och arkitektur över huvud taget, jag bara gör det, och just därför kunde jag inte låta bli att gå runt och bli lycklig av alla fina byggnader.
 
 
Ja, många var de himmelska byggnaderna - betydligt fler än jag nu visar er - men finast var nog allt domkyrkan mot den blåa himmlen.
 
 
Det blev en glasspaus i solen, följt utav ännu en glasspaus när fötterna värkte av promenaden. Vi kunde ju inte låta bli när vi hittade ett litet Ben & Jerry - fik.
 
 
Utöver det så upptäckte vi att även Helsingfors är en shoppingstad. Dessutom så gick vi förstås på marknaden. Det är ju nämligen lite utav ett måste när man är i Helsingfors. Där kikade vi bland annat på fint hantverk och skrattade åt några i vårt sällskap som gick mellan tälten och "provsmakade" småfiskar.
 
Åh va fint det var.

Helsingforshelgen: kryssningen

Bland det underbaraste med en kryssningsresa - till exempel till Finland - är det faktum att själva båtresan är minst en lika stor upplevelse som själva vistelsen på fastlandet. Även så var det denna gången. 
 
I en utav de väldans många utav båtens korridorer så kunde man finna hytten som jag och lillebror hade lyxen att ha för oss själva. Nummer sjutusentrehundratolv var det och trivdes gjorde vi verkligen där. Genom fönstret kunde man om kvällen se ljusen från stockholms skärgårds öar segla förbi, medan vi låg nerbäddade mellan nybäddade lakan i en himmelskt skön säng och pratade om livets viktigheter.
 
 
Men under kryssningen lyxade vi till det med en massa annat också, inte minst kopiösa mängder godsaker. Kvällens buffébord var verkligen utan dess like! Ja det var så stort så att jag (tyvärr när jag var enormt full i magen) insåg att jag faktiskt råkat missa en hel sektion av den. Där fanns allt, inte minst himmelskt underbara efterrätter! 
 
Utöver det så badade lillebror, jag och några vänner till oss i en bubblande pool och satt både i en vanlig bastu och en ångbastu. Dessutom shoppade vi, kollade på folk, såg på bio utan några andra i salongen och smet undan en fotograf som letade personer att fota - för att bara nämna några saker.

Helsingforshelgen: bilresan

Långa bilresor är faktiskt något jag tycker väldans mycket om. Eller tja.. långa färder över huvud taget är jag mycket förtjust i. Att sitta i en bil, buss, eller kanske ett tåg eller flygplan och genom fönstret se en värld svischa förbi, får mig att känna som om jag möjligtvis befinner mig så mycket i nuet som möjligt. Man är där man är och alla måsten får vänta någon annan stans, i en annan tid.
 
 
Så att få avbryta den stressiga vardagen en stund och istället spendera en mängd timmar på vägar mellan lilla Fritsla och stora Stockholm, var något jag verkligen uppskattade. 
 
 
Något annat som dessutom är väldans fint med långa färder, är små avstickare. På denna resan fick det bland annat bli till Cloettas fabrik där kopiösa mängder godsaker införskaffades. Bland annat så fick lilla tuggummiberoende jag en påse med nästan ett halvt kilo tuggummi med smak av lakrits och päron.
 
 
Sen så får man ju inte heller glömma alla dessa små bil-picknickar. Åh, mums!

Få ord om dagar som rymmer mycket

 
En fin helg har vi haft. Det var fint att bo några nätter på en båt och det var fint att strosa runt på Helsingfors gator tills ben och fötter värkte mer än någonsin tidigare. Att det fortfarande känns i kroppen efter den dagens promenerande är helt klart värt det, för att äntligen få upptäcka mer utav staden jag så många gånger besökt var något väldans underbart fint.
 
Men att bara tala om denna resa i så här få ord är inte något jag tänker göra. Nej, den kommande veckan så har jag tänkt att det ska trilla in lite inlägg om vad vi faktiskt hade för oss. Så tro inte att detta var allt ni fick veta. Mer kommer i sinom tid. 

Nyare inlägg


RSS 2.0