Årets repriskalender

❅      ❅      ❅  
 
 
 
 
Eftersom julkalendrar är bland det mysigaste som finns, ser jag alltid (minst) två per år. Det vill säga jag följer årets kalender och ser samtidigt en gammal i samma takt (alltså ett avsnitt per dag). Detta löser så många problem. Det löser problemet med att ett avsnitt är för kort. Det löser problemet med att behöva välja om man ska se ett avsnitt på morgonen eller kvällen. Det löser problemet med att gamla kalendrar glöms bort. Och när årets kalender är dålig, kan det även lösa det problemet genom att väga upp.
 
 
 
Det sistnämnda känns dock inte aktuellt i år. Tycker verkligen att årets kalender verkar otroligt mysig - en lagom blandning mellan nu och då, samt fantasi och verklighet. Men trots det vill jag förstås se ännu en, och i år blev det "Ronny och Julia".
 

HBTQ i Idol

I ett nystädat rum sitter jag och tänker på Idol. Jag tänker på alla regnbågsflaggor som det viftades med under slutaudition. Jag tänker på Saga och Frida som är öppna med att de har flickvänner. Och mest tänker jag på Cameron som under kvalet kom ut som trans. 
 
För att vara Idol är det här stort. Självklart har HBTQ-personer varit med tidigare, så som Erik Rapp (2013), Fanny de Aguiar (2014) och Magnus Englund (2015), men jag kan inte minnas att det någonsin fått vara något som framgår tydligt. Inte för att det borde göras någon stor grej av det förstås, men fler HBTQ-personer behöver få synas i media. 
 
 
Och som sagt så är det inte minst stort att även någon som är trans (och dessutom bara 16 år!) vågar berätta om det öppet, då det verkligen aldrig tidigare förekommit i Idol. Det är så himla stort behov av det. Så viktigt på så många plan.
 
Men jag kan inte hjälpa att känna mig orolig också med tanke på att HBTQ-personer - trots att de knappt fått synas i Idol - har fått ta emot mycket skit under sin medverkan (Fanny fick exempelvis grova dödshot när hon var med). Blir så ledsen över att det ska behöva vara så. Hoppas så på att de som är med i år har bra människor omrkring sig som hjälper dem med den biten, så gott det bara går.  

Tips: Hot for food

 
T I P S !
 
Om du vill ha matinspiration - kika in "Hot for food" på youtube (och egentligen i princip alla andra sociala medier också - men främst youtube). Det är helt klart min favorit-youtubekanal på grund av i princip allt. Först och främst  gör de sååå god mat (har alltså testat en hel del) som inte nödvändigtvis behöver vara extremt "nyttig", vilket jag verkligen uppskattar i och med att majoriteten av de veganska mat-kanalerna på youtube fokuserar på "hälsosam" mat och ofta rawfood. Dessutom är både maten och hela deras videor i sig, så snyggt gjorda rent visuellt, vilket förstås gör det roligare att titta på.
 
Men det som gör hela kanalen är så klart Lauren och John själva. Allt blir ju bättre med härliga personligheter, och det har de verkligen! Kolla på några klipp så förstår ni nog vad jag menar.

Min lilla syster

 
Äntligen har jag sett filmen "Min lilla syster" och precis som jag anade var den otroligt bra. Få filmer (om ens någon) lyckas skildra ätstörningsproblematik på ett så genuint sätt som den gjorde. Oftast romantiseras och förminskas sjukdomen - antagligen på grund av okunskap - och riskerar då att vara triggande på olika sätt för personer som själva har en ätstörning och/eller bidra till att personer faller in i ett ätstört beteende. Men i "Min lilla syster" gjordes inte det.  Är så glad över det. För en film som den behövdes. Och antagligen behöver egentligen alla se den.

Nu exploderar jag nog på riktigt

Som ni säkert förstått så är det mycket känslor bubblandes inom mig. Jag går runt och känner mig väldigt explosiv - men mest på ett positivt sätt förstås. Men tänk då att jag går på en konsert med Frida Öhrn, som enligt mig (och min körledare) har sveriges bästa röst och som har en förmåga att väcka känslor som man inte ens trodde existerar. Vad händer då? Jo, man exploderar. På riktigt. Nästan i alla fall.
 
 
(Och jag exploderar inte direkt mindre för att hon bl.a. sjöng en låt som jag grät till under min student/artonårsdag)

Idag firar vi inte kvinnodagen...

För vi har inget att fira.
 
 
Varför skulle vi fira att vi behöver en speciell dag för att uppmärksamma allt kvinnor tvingas utstå?
 
Varför skulle vi fira att vi behöver en speciell dag för att uppmärksammas?
 

Fröken Frimans krig säsong 2

Något som verkligen förgyllt mina mellandagar är helt klart andra säsongen av Fröken Frimans krig. Eller nej, nu ljög jag. Sträcksåg ju de tre avsnitten. Eller jo föresten, de tre timmarna förgyllde ju verkligen resterande timmarna mellan jul och nyår också.
 
Hur som, så  f a n t a s t i s k t  bra var det! På alla sätt och vis.
 
 
Så se det! Varför inte nu? 
 
(Finns på svtplay till 28 januari)

Så mycket vackert


Felicity

 
♫ Det tog ett tag för mig att finna det, men nu är det minsann gjort. Jag har funnit (eller tja... det var snarare en vän till mig som upptäckte den) en kör som är så otroligt fantastisk! Enligt vår facebook-grupp består vi av 139 personer (men då får man ju ha i åtanke att alla faktiskt inte har facebook) och vi har så himla roligt tillsammans.
 
Extra roligt var det i lördags då vi hade en höstkonsert, vilket också var min och min väns första konsert. Gick i princip hela övningsdagen, konserten och dagen efter runt med en pirrande lyckorus-känsla i magen. Det är fint det.
 
Tyvärr har jag inga bilder från konserten och har inte heller fått tag på något klipp från just den, men när jag sökte runt lite hittade jag detta klippet från i våras och jag tänker att det också funkar bra ju. Visserligen är det många fler än jag som är nya, så kören har antagligen ändrats en del, men (minst) lika bra tycker jag ändå vi är! 

Dynamo poetry slam

I ett inlägg för inte allt för länge sedan, delade jag med mig av ett klipp med Niklas Mesaros. Skrev inte så mycket då. Upplevde att det Niklas sa talade för sig själv.
 
Egentligen vill jag därför inte säga så mycket idag heller. Mer än att han idag stod några meter framför mig och mina fina vänner, och ännu en gång sa en massa fina och bra ord på ett utomordentligt sätt. Detta var på "Dynamo Poetry Slam", en tävling i spoken word (vi var dock publik), där Niklas var gästpoet. 
 
 
Jag blev fullkomligt uppslukad och förlorade mig själv i hans ord. På ett bra sätt förstås. Så fantastiskt var det att få sitta där i verkliga livet i en minimal publik, istället för att höra honom indirekt via en datorskärm. Ville inte därifrån. Ville bara höra mer. För ord kan vara så himla gripande.

Jag vet inte hur man gör när man andas

 
Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den här. Vet bara att jag ska göra det igen.  
 
♫   ♫   ♫   

Earthlings

 
Jag har gjort det nu. Jag har sett Earthlings. Har tidigare gjort ett försök men blivit så fullkomligt förfärad att jag inte kunnat titta på hela. Men jag vill inte blunda för sanningen. För det är såhär det ligger till. Så jag såg till att ta mig igenom den.
 
Visserligen hade jag redan läst om det mesta som togs upp, men jag tror ändå att det var bra att få se det på detta sätt. Så rått som det på riktigt är. Hur obehagligt det än var. 

Niklas Mesaros: Sjöhästar

 
Gång på gång bekräftas att min kärlek till ord är sann. Det här är bara ett exempel. Ett exempel på hur fina ord kan vara.

Älskade Bäckäng

 
Råkade trilla över en film som min gymnasieskola nyligen gjort. Fick mig att längta tillbaka så oerhört. Livet i stort föredrar jag som det är nu och inte som det var under gymnasietiden, men själva skolan, åh va jag saknar den! Så tacksam är jag över att jag har fått gå på fantastiska Bäckäng!

Din lampa är din röst

 
Jag hoppas att ni ikväll klockan 20.30 släcker era lampor. Jag hoppas att ni inte lurades av dåliga argument på Debatt på SVT, mot att vara en del av Earth Hour. Självklart räddar vi inte världen genom släcka i en timme. Vi kan inte genom det lösa alla problem med miljöförstöring och liknande. Men indirekt gör det massor!
 
Din lampa är din röst. Genom att vi släcker ikväll säger vi klart och tydligt att miljöfrågor är något viktigt som vi alla måste satsa på. Saker och ting måste förändras. Så låt oss släcka och visa för alla som nedprioriterar miljön, att den är så mycket viktigare än de tror!

World Down Syndrome Day


Nutidens Melodifestival

Jag vet egentligen inte varför jag faktiskt tittar. Det är inte så att jag brukar hitta särskilt många låtar jag tycker om och faktiskt lyssnar på efteråt, och inte heller tycker jag att underhållningsvärdet är särskilt jättestort. Men det hör till. Har alltid tittat och kommer antagligen i princip alltid att göra det. Och då och då dyker det ju faktiskt ändå upp ett och annat guldkorn.

 

  

Igår kan jag dock inte säga att det fanns så många guldkorn. Enligt mig alltså. Men var det något jag uppskattade så var det moderniseringen. Jag pratar alltså om appen i vilken man kan ”hjärtrösta” gratis upp till fem gånger per bidrag. En skoj grej tyckte jag det var, men tyckte samtidigt att det var lite komiskt att se hur sociala medier, appar och liknande påverkar i princip allt nu för tiden. Undrar hur det hade reagerats om man berättade om denna modernisering för någon i samband med att Carola gick och vann med Främling?

 

Sen kan man ju fråga sig vilken påverkan det hade på resultatet. Verkade nämligen som om svenska folket blev bättre och bättre på att hjärtrösta under kvällens gång. I appen så rangordnades låtarna i omvänd spelordning, dvs ju senare under kvällen de spelades desto mer hjärtröster fick de och liknande blev även slutresultatet; bidrag nummer 6 och 7 gick till final och bidrag 4 och 5 gick till andra chansen. Kanske visserligen bara var en slump. Vem vet. 


Brave

På repeat har den här gått idag. Det är inte första gången, men idag var det speciellt. Hörde, läste och såg nämligen någonting igår som inte heller var något nytt; blev inte förvånad, men det fick bägaren att rinna över.
 
Jag har ganska så länge vetat vad det innebär för just mig. Jag vet vad jag både behöver och vill göra, men har inte vetat när den rätta tiden är. Men nu inser jag att man lär få vänta i all oändlighet om man ska vänta på en enskild tidpunkt som är rätt för detta. Den kommer inte komma, för den finns redan. Rätt tidpunkt är varje litet ögonblick!
 
 
Det är snarare som så att väntan på den rätta tidpunkten är det dåliga i det här. Genom att jag väntar bidrar jag till den tystnad och oförståelse som jag är så otroligt frustrerad över, och det om något är ju motsägelsefullt.
 
Därför ska jag vara modig. Väldigt snart ska jag ta ett steg som inte borde vara så stort, men som verkligen är det. Flera av er som känner mig anar nog vad det här handlar om, medan alla ni andra säkert tycker att det här låter otroligt flummigt. Oavsett så kommer ni alla förstå väldigt snart. Om bara lite mer än en vecka, efter jag haft några fina dagar tillsammans med lillebror, då är det dags. För det är minsann på tiden!

Inte bara din rättighet, utan också din skyldighet

Livet går i lite för hög hastighet för att det ska hinnas med att kika in här så ofta som jag vill, men idag, idag är en dag då jag bara måste göra det. Ja, jag känner att jag bara måste kika in här och uppmana alla som er som inte har röstat, att omedelbums gå och göra det! Det är inte bara din rättighet, utan din skyldighet! 
 
Det finns så många som inte inser betydelsen i att gå och rösta. "Vad spelar det för roll? Min enda röst gör ju ingen skillnad." Jo det gör den! Och problemet är att det är så enormt många som tänker så. Under förra EU-valet var det över hälften av Sveriges befolkning som INTE tog sig den lilla stunden att gå och rösta. Det är inte acceptabelt! För de som inte röstar gör också ett aktivt val. De väljer att vara tysta. Och deras tystnad används av extrema grupper som bara blir allt större och större. 
 
 
Och att det inte skulle vara viktigt att rösta nu, utan bara i valen till höst, det är en enorm myt. EU styr vårt samhälle och våra liv mer än många av oss tror och därför är det minst lika viktigt att rösta i detta val!
 
Nitton dagar är vad som gör så att jag inte ska gå och rösta. Nitton ynka dagar som ännu inte har passerat och som gör så att min 18-årsdag ännu inte har existerat. Det gör mig ganska så väldans frustrerad. Men ni, ni som faktiskt har åldern inne, snälla gå och rösta! Var tacksam över att vi faktiskt lever i ett land där vi får göra våra röster hörda. Var tacksam över att just du får göra din röst hörd och påverka världen vi lever i. Snälla gör det, så ingen annan kan använda din tystnad! 

Vad världen behövde

Eurovison song contest tvåtusenfjorton. Få - om ens någon - lämnas utan åsikt.
 
I en tid som denna är det väl egentligen inte förvånande att det råder otroligt spridda skurar bland dem som yttrar sig. Det är inte förvånande att vissa som yttrar sig visar på motsatsen till kärlek och respekt, och det är inte heller längre förvånande att det finns en mängd människor där ute som är fyllda av fördomar. Men inte minst därför var detta bra. Jag tror världen behövde det här. Världen behövde Conchita wurst och att hon gick och vann hela Eurovison song contest. Världen behövde att hon bara genom att vara den hon är, visade oss att vi alla ska få vara som vi är, hur vi än är. För det är så vi är menade att vara och så är vi helt perfekta.
 
 
Dock finns det vissa som påstår att anledningen till att hon vann var att folk endast fokuserade på detta och "glömde" det musikaliska i tävlingen. Men de, de skulle helt klart behöva bli lite mer självkritiska och se om de själva kanske är skyldiga till det som de anklagar andra för. Att bortse från det musikaliska alltså. För en sådan röst och en sådan låt är i sig helt klart värd en vinst, och sen att vinsten kan visa sig ha ännu större betydelse än andra år, är bara ett plus i kanten (om än ett otroligt stort sådant).

Tidigare inlägg


RSS 2.0