Allt mot tystnaden - del 24

 

låt oss aldrig tystna

aldrig någonsin

för det finns så mycket

gömt i tystnaden

så mycket

som måste lyftas fram

 

låt oss skrika 

tills de lyssnar

skrika för dem

som inte kan

låt oss skrika

för oss

för allt vi bär

och allt vi är

 


Allt mot tystnaden - del 23

 

hur jag läkt? 

det har jag aldrig gjort

är bara lite mindre trasig

lyckas någorlunda

hålla ihop alla skärvor

 

men samtidigt 

är allt annorlunda nu

jag vet att jag i allt

har ord

det är mitt val

vilka ord jag vill använda 

och vad jag vill förändra 

med dem

 

så även om 

jag inte alltid vågar

vet jag att jag kan

om jag vill

att även det 

som beror på andra

i viss mån ligger

i mina händer 

 

allt mot tystnaden - del 22

 

de svåraste orden

är också svårast

att få ur

 

men tids nog

finns ingen återvändo

inte ens för dem

 

tids nog ska jag kasta

även dem

 


Allt mot tystnaden - del 21

 

jag har kommit långt

men samtidigt ingenstans

säger så mycket

men samtidigt inte allt

 

allt jag siktar på

är osviklig ärlighet

de kan kalla det extremt

men jag vet

det är inget problem

 

alla normer drar mig bakåt

men inte lika mycket

 

Allt mot tystnaden - del 20

 

jag ska inte ljuga

jag känner 

att det blir för mycket

ibland

 

de ryggar tillbaka

och jag lika så

men skriker inom mig

ta ett kliv framåt

 

allt sitter så djupt

normerna

man ska inte säga sånt

för då behöver ju andra

hantera det

 

 

men tänk om det är så att andra behöver hantera det! 

 

snälla, vi behöver hjälpas åt att hantera varandra!

 


Allt mot tystnaden - del 19

 

det är märkligt

hur många gånger

jag än säger det

sitter oron kvar

 

varje gång

är jag rädd

 

rädslan 

över att fråntas

min historia

finns kvar

 


Allt mot tystnaden - del 18

 

så här med perspektiv

kan jag nog ändå säga

ord har alltid varit

min grej

 

för även när 

jag inte sa dem

skrev jag dem

och även när

jag inte var dem

bar de mig


Allt mot tystnaden - del 17

 

jag vill aldrig

förminska det lilla

de små orden

spelar stor roll

 

men trots det

finns vissa ord

som känns större

 

jag har en samling sådana

ord jag sagt 

som vänt allt 

upp och ner 

 

i en värld som är 

upp och nervänd

är det det enda rätta

det enda som omvänder rätt


Allt mot tystnaden - del 16

 

det var inte bara ord

som kom ut

det var jag

 

varje ord ledde till mer

att mer av mig klev fram

och för varje litet ord

blev den jag var mer sann

 


Allt mot tystnaden - del 15

 

de sa att mina ord rörde

berörde

och jag kände mig lättad

för det var beviset

på att de nått fram

 

det handlade inte om mig

det handlade om att det behövdes

orden behövde sägas

komma ut

behövde få fler ord

att komma ut

 

och det lyckades

det fick andra som varit tysta

att ta steg

att också börja

släppa ut allt


Allt mot tystnaden - del 14

 

det handlar om att få nog

att aldrig hålla sig tyst

inte bara i det lilla

utan lika mycket i det stora

 

det handlar om att ta steg

att tänka att det är dags

dags för världen att höra

allt den inte låtsas om

 

så jag tog ett steg

klev ut på en scen

lät inte någon

komma undan

orden

 

Allt mot tystnaden - del 13

 

det hade varit så lätt

att låta sig tystas

igen

för vem vill egentligen prata

om ingen lyssnar

och de som försöker

inte förstår

 

men vem har sagt

att det skulle vara lätt?

 

viljan behöver hittas

i något annat

i ilskan

över att det som inte sägs

inte finns

att så mycket av oss

inte tycks existera

 

Allt mot tystnaden - del 12

 

gång på gång

placerade jag ut 

explosivt material

och förväntade mig

en smäll

eller flera

gång på gång

tänkte jag

det är nu det smäller

 

men inget verkade ha

någon verkan

inte mer

än att några 

skruvade på sig

obekväma

över att någon 

bär på så himla mycket

bomber

 


Allt mot tystnaden - del 11

 

 

mina ord blev allt större

expanderade 

tills de jag kastade dem på

inte längre orkade fånga

 

men de blev aldrig

tillräckligt stora

aldrig så stora

att folk slutade

förminska dem

 

 


Allt mot tystnaden - del 10

 

jag vet inte vad jag trodde

men jag tror att jag letade

 

jag började lägga 

alla ord jag hade

i alla famnar 

jag hittade

 

Allt mot tystnaden - del 9

 
jag vet att det var jag som åkte 

men jag kände mig lämnad

kvarlämnad med en öppen dörr

till mig

 

allt ville skrika

hur kunde ni

 

hur kunde ni få mig

att släppa alla skydd

för att bara kastas tillbaka

till en värld som kräver 

alla skydd jag har

 


Allt mot tystnaden - del 8

(null)

 

det är som om inget finns

om inte ord finns

 

så länge ord inte finns

sagda

skrivna

eller tänkta

kan man fortsätta leva

i en värld som inte finns

fortsatta leva 

intakt

 

men när de väl är formulerade 

går det inte vända om

inget som finns

kan sluta finnas

bara sådär

utan att något händer 

 

Allt mot tystnaden - del 7

 

man skulle kunna tro att jag sa sanningen

att det jag sa var så det var

men i backspegeln blir det uppenbart

tystnaden förstörde

 

för var ska man börja

om man aldrig tidigare något sagt

och hur ska det gå till

när man ska fånga allt man har inombords

 

det kan helt enkelt inte bli sant

om man aldrig tidigare något sagt

man måste testa sig fram

trilla på orden

innan det man säger 

kan spegla det man känner

 

 


Allt mot tystnaden - del 6

 

hur länge ska man gråta

om man vet 

att tårarna aldrig kommer ta slut

 


Allt mot tystnaden - del 5

 

jag behövde höra allt det där

behövde höra hur andra bär

för att se att jag bär

behövde höra att andra döljer

för att se att jag döljer

jag behövde det för att förstå

 

men vet du?

förståelse förgör försvar

kan bygga floder

oändliga strömmar

få dig att tro att du kommer drunkna

i dig själv

 

 


Tidigare inlägg


RSS 2.0