Jag tror att jag tror att jag förlorat dig

 

•          •          •

 

 

Du är inte menad

Att sörjas

Och jag är inte menad

Att sörja

Det är inte meningen

Att man ska hantera

Förlusten

Av någon

Som finns

 

Men livet har inte längre

Några spår

Av dig

Så vad vore egentligen

Skillnaden

Om du inte fanns

 

 

 

Hopp

Skillnaden vore hopp

Att inte längre kunna hoppas

På spår

Att inte längre kunna hoppas

På dig

 

 


Tomheten

•          •          •

 

 

Ibland behöver man

få känna en tomhet

efter något 

som aldrig funnits

Sörja förlusten

av något 

man aldrig haft

 

 

Man kanske inte känner 

sig slagen

Men att man är klädd 

med osynliga blåmärken

 

 

Man kanske inte känner

att man gått sönder

Men att man behöver tid 

för att bli hel

 

 

För även när man inser

att det inte är menat

kanske man har försökt

skapa sig en mening

Man kanske har försökt 

fylla ett hål som finns

men som är menat

att fyllas med något annat

 

 

Och då kan det 

Trots allt

Kännas tomt

 

 

Väldigt tomt

 

•         •          •

 


Filterfri poesi #8

 

Kan en människa ömsa skinn?

 

Skrapa loss allt det gamla

 

Allt som en gång fyllt en funktion

 

Men nu mest är i vägen

 

Döljer allt det fina

 

Som skapats där under

 


Filterfri poesi #7

 

Hur kan det

 

Ibland helt plötsligt

 

Börja skava

 

Som om man ännu inte

 

Gått in sig själv

 


Filterfri poesi #6

 

Jag har nog mest bara glömt

 

att det egentligen är ganska simpelt

 

Det handlar bara om att leva

 

Att få leva

 

Och att göra livet 

 

så fint som möjligt 

 

 

Fragment

•          •         • 

 

 

♢  Det var något speciellt med hur vi virade in oss i varandra. Som om vi var menade så. Passade perfekt. Och jag minns hur jag grävde mig in i din blick. Försvann. Och tänkte att det var där jag hörde hemma.

 

 

 

♢  Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att jag nog var något mer för dig. Inte bara en i mängden. Inte bara en av alla vilsna ungdomar du mötte. 

 

 

 

♢  Trots att ingen annan kunde se dig var du verklig för mig. Du fanns. Och för att du fanns behövde jag ingen annan. In i dimman med oss. Bara du och jag. Ingen som kunde se hur fel du var.

 

 

Foto: Kawin Harasai 

 

 

♢  En dröm om dig. Sen var jag fast. Fast besluten om att du skulle ha en speciell roll för mig. Spela en speciell roll i mitt liv. Och visst gjorde du det. Men jag kan inte låta bli att tänka att du spelade den fel. 

 

 

 

♢  I dina ord fanns inte längre något som var du. Och i din blick fanns inte ens någon jag kände igen. Du var ett levande skal. På väg någon annanstans. Och jag insåg att jag redan förlorat dig.

 

 

 

Obs! Texterna handlar om olika personer.


Filterfri poesi #6

 ∞
 
 
Åter igen fast i illusionen
Att det är jag som styr
Jag som beslutar
Hur det ska gå
 

Bortglömd glömska (är glömd igen)

 

Ibland känns det relevant att lyfta texter som skrevs för en tid sedan. Till exempel idag.

Därför kommer här en liten text jag skrev den 17e juli 2016

 

 

•          •         •

 

 

När det blir mörkt blir jag glömsk. Jag glömmer bort att det är så livet är ibland. Att det är så mitt liv är. Jag glömmer bort att allt som skapas inom mig är en mängd lögner; jag kommer aldrig ta mig ur det, jag kommer aldrig kunna tänka, känna eller se på världen på ett annat sätt. 

 

 

Jag glömmer att det faktiskt går över. Att jag är en person som kort efter jag vridit mig i ångest och känt att allt är meningslöst, gläds orimligt mycket av vildhallon. Plötslig far ett glädjerus genom kroppen på grund av en sol som spricker upp. Eller härlig luft. Eller en bra serie. 

 

 

Varje gång det går över tänker jag att jag borde förstå det. Minnas det för framtiden. Jag glömmer hur glömsk jag blir när det blir mörkt.

 

 


under ytan

 
✴          ✴          ✴
 
 
Det finns så mycket trasigt
 
Så mycket som aldrig blir helt
 
Och kanske börjar hon finna sig i det
 
 
 
För det verkar inte spela någon roll
 
Hon dansar bara på ytan
 
Precis ovanför gamla mönster
 
Och precis när alla verkar tro
 
Att hon lärt sig simma
 
Sjunker hon till botten
 
 
 
Själv tror hon att hon bara leker
 
Leker med andras känslor
 
Dyker ner för att andra ska lyfta upp henne
 
Att hon kan vända om när som helst
 
Sluta drunkna när hon känner för det
 
 
 
✴          ✴          
 

Verklighetsflykt

✻          ✻          ✻

 

Jag önskar att jag inte gjorde allt så svårt. Att jag hade kunnat hantera det här och gått vidare mot något mindre komplicerat. Men förlåt. Jag tycks inte kapabel till det just nu. För det spelar ingen roll hur mycket jag tänker att det inte kommer bli vi. Oavsett skriker varenda millimeter av min kropp att du och jag ska bli ett. Allt annat tycks fysiskt omöjligt.

 
 
Foto: Benny Jackson
 

Därför är det så lätt att bara sluta försöka. Sluta försöka komma över dig. Börja komma på ännu en förklaring som innebär att du bara inte erkänner att det ska bli vi. Ännu en förklaring som bara spelar spel. Med mina tankar. Med mina känslor. Med allt jag är. Ännu en förklaring att fly från verkligheten med.

 


Jag hade velat berätta om dig

 

✻          ✻          ✻

 

 

 

Jag hade verkligen velat berätta om dig

 

Om hur ingen hör

 

Om hur ingen ser 

 

Dina tårar

 

 

 

Jag hade velat berätta om hur du omfamnade mig

 

Du som knappt ens visste vem jag var

 

Du som bara visste att jag vill väl

 

Och kände att det var tillräckligt

 

 

 

Jag hade velat stanna hos dig för evigt

 

Vara den som hjälper dig höras

 

Få folk att förstå hur mycket människa du är

 

Om än en väldigt gammal sådan

 

 

 

Men där och då blev vi så små

 

Små tillsammans

 

Allt jag ville göra var utom räckhåll

 

Så jag kramade dig igen

 

 

 

✻          ✻          ✻

 


Det finns något vackert

✻                    

 

 

Det finns något vackert i det. Övertygar du dig själv. Ett enkelt ljus. En enkel morgon. Vackert i all sin enkelhet. Allt är upp till dig. Ljuset kan brinna hur länge du vill. Det finns ingen annan som kommer säga att det nog är dags att släcka det snart. Att det inte blir snyggt annars.

 

 

Det finns något vackert i det. Att allt kan få vara osnyggt. Om du vill. Rustikt skulle det väl kunna kallas. Lite snett. Lite kantstött. Du är kantstött.

 

 

Du försöker övertyga dig själv om att det är vackert. Det är vackert att vara kantstött. Det är unikt. Alla dina repor har hamnat där de hamnat på grund av allt du varit med om. Det spelar ingen roll om allt målas över. Reporna syns ändå.

 

 

Det finns något vackert i det. Försöker du övertyga dig själv om. Utan att lyckas. Du vill bara måla över allt. Skapa en vacker tavla som kan dölja allt som lagts på dig. Nej förresten, inte dölja. Helt sudda ut. Slipa bort alla ojämnheter från ytan innan den målas. Bli något helt nytt.

 

 

Det vore så vackert. Att få sitta där. En enkel morgon. Med ett enkelt ljus. Utan repor. Med någon som säger att det nog är dags att släcka det snart. Det vore så vackert att inte vara kantstött. Det vore vackert att vara hel.

 

 


Filterfri poesi #5

 ∞
 
 
Vem vet ens
vad kärlek är?
Skillnaden på att gilla
och älska
Skillnaden på att älska
och älska
 

Filterfri poesi #4

 
 ∞
 
 
Kära framtida barn
Jag är ledsen
över vad du kommer läsa
i historieböckerna
Jag är ledsen 
över allt
vi gör
 
 
 

Ursprungsfoto: Anders Jildén
 
 

Dikter om dig

 
Jag har skrivit så många små dikter om dig.
Idag slår jag ihop några av dem.
För dig.
Till dig.
 
 
-     -     -     -     -     -     -
 
 
J a g    k a n    v a r a    n o r m a l
m e d    d i g
I n t a l a r    j a g    m i g
 
 
M e n    o a v s e t t    a l l t
h ä n d e r    n å g o t    d ä r 
D ä r    f r a m f ö r    d i g
 
 
D e t    r ä c k e r    a t t    d u    ä r
f ö r    a t t    j a g
s k a    l y s a    u p p
 
 
 
 
 
E n    d a g
s k a    j a g    b e r ä t t a
o m   a l l t
d u    ä r
f ö r    m i g
 
 
A t t   j a g
v i l l    g e    d i g
m e r
ä n    a l l t
j a g    h a r
 
 
I d a g   s ä g e r    j a g
i n g e t    a l l s
 
 

I rymden finns inga gränser

 

Kan vi inte bara skicka ut alla i rymden? Skicka ut mig. Skicka ut dig. Och skicka ut alla som är besatta av gränser. Ja, skicka ut alla som låter sin världsbild påverkas av de osynliga linjerna vi dragit. Gränserna mellan Sverige och allt annat. Gränserna mellan oss och dem.

 

Det händer nämligen något speciellt där. Där i rymden. Man överväldigas. Hävdar astronauter och kosmonauter. Man chockeras menar de vidare. Man får en ny syn av att se vår planet från ovan.

 

 

 

 

 

Därifrån verkar jorden så liten. Den verkar så skör. Därifrån verkar den vara precis vad den är. En liten del av något oändligt. 

 

Men inte minst blir det tydligt att den är en. Jorden är EN planet. Det är ETT klot vi alla vandrar på. Allt annat är en illusion. 

 

För från rymden ser man inga gränser. Man kan inte se dem, för de finns inte.

 

 

 

Så kan vi inte bara skicka ut alla i rymden. Bara en stund. Skicka ut mig. Skicka ut dig. Och skicka ut alla som är besatta av gränser. Skicka ut oss så att vi på riktigt kan förstå, att gränser bara är något vi hittat på.

 

 


Filterfri poesi #3

 ∞
 
Jag är bara
hoplimmade skärvor
En illusion 
av att vara hel
 
 

Det du är

Du. Det räcker med att du är för att jag ska lysa upp. Är i samma rum som jag. Är den du är. Allt du är får mig att falla. Falla in i något jag aldrig vill falla ur. Glömma bort att annat än du existerar.

 
 

Egentligen är det allt jag vet. Jag vet att du är något viktigt, men varför är en fråga jag inte har svar på. Trots att jag ständigt ställer den. Tror mig behöva bestämma. Vill inte bestämma. Vill bara vara där du är. 

 

Jag tänker att du är levande nostalgi. Du är ett minne av en vår full av frihetskänslor. Men kanske är du samtidigt något mer. Kanske har inte allt hunnit bli något som fanns då. Kanske finns något i det du är nu.


Min bästa vän är min vrede

- En dikt från en skrivarkurs i Vessigebro

 

 

Hade jag fått sudda ut dig ur min historia hade jag nog inte gjort det.

Oavsett hur många gånger jag önskat att jag kunnat bränna upp dig,

oavsett hur många gånger jag velat sudda ut mig själv på grund av dig,

vet jag inte om jag hade velat ändra på något.

Det är märkligt.

Hur alla sår du skapat,

gett mig något oändligt att ta av.

Kommer aldrig få slut på ord på grund av dig.

Tack vare dig.

Hade aldrig velat vara utan det.

 


Tidigare inlägg


RSS 2.0