En sån som tränar

•          •          •

 

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en "sån som tränar". Jag såg på träning som ett av livets alla "borden"; något man borde ägna sig åt för att vara hälsosam, något man borde ägna sig åt för att "kunna" äta mer. Ett borde som jag tyckte var så otroligt jobbigt (och inte minst otroligt tråkigt) - vilket var en av alla aspekter som fick mig att hata (starkt ord jag vet, men helt befogat nu) idrotten i skolan, men också ta ett steg djupare in i ätstörningarna då mixtrande med maten fick "kompensera" för icke existerande träning.  

 

När jag blev äldre förändrades visserligen min relation till träning, men inte direkt till det bättre. När mat- och kroppsångest närmade sig och jag var rädd för att trilla tillbaka in i ätstörningsmönster vände jag mig till träning istället för maten. Det kändes som ett hälsosammare alternativ, vilket det nog också var, men fortfarande problematisk. För även om det aldrig blev att jag började överträna så var tankesättet bakom fortfarande ätstört - varje steg handlade om att bränna några fler kalorier.

 

 

Men på senare tid har något förändrats. Det började med att löpningen blev ett tävlingsmoment genom att jag allt mer lade fokus på att bli bättre på att springa både snabbare och längre. Och sen med att jag i Kroatien fick ett väldigt sug efter att simma. Att jag därefter faktiskt började simma på valhallabadet och fick en form av träningsrutin som fungerade väldigt bra, har gett mig mycket på väldigt många plan - inte minst när det gäller mitt förhållande till träning. Allt mer känner jag att jag behöver träna. Men ännu viktigare: att jag VILL träna. Av så många anledningar.

 

Jag vill träna för att det är härligt (för det blir faktiskt det när man väl hittat träningsformer som man gillar). Jag vill träna för att orka mer i vardagen. Jag vill träna för att jag gillar att se hur kroppen klarar av mer. Jag vill träna för att kunna springa lopp (för det verkar kul ju). Jag vill träna för att det ger mig paus från både tankar och känslor. Jag vill träna för att det gör att jag mår bättre psykiskt. Jag vill träna för att komma ut i naturen. Jag vill träna för att orka ta mig till fler platser på cykel. Men jag vill också träna för att det numer hjälper mig med mitt förhållande till mat; det gör mig inte minst bättre på att känna av kroppens signaler (så som hunger och mättnad). 

 

Jag går alltså allt mer och mer mot att bli en "sån som tränar" och åh vad det känns bra. Att träning allt mer blir en naturlig del av vardagen och som dessutom (oftast) är förknippad med glädje, är verkligen något jag knappt trodde var möjligt. Men nu sitter jag här och är fullkomligt exalterad över att jag idag sprang över en mil för första gången i mitt liv. Hela tolv kilometer blev det faktiskt. Galet. Galet att jag har en kropp som faktiskt klarar av det. Det om något är en stark motivation för att springa vidare.

 


Glöm inte att rotlöshet kan växa bort

 
•          •          •
 
 
Foto: Corinne Kutz
 
 
Titeln är en av de trehundrafyrtiotvå minidikterna jag har skrivit sen skrivarkursen i juni förra året. Av någon anledning har just den ekat i mig det senaste. 
 
Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att jag helt enkelt skapat mig fler rötter. Fler källor som bygger upp mitt liv. En allt större trygghet. Något som ger en någorlunda stabilitet i en omskakande värld.
 
Men kanske också för att jag är i en period då jag letar nya öppningar. Nya utrymmen att leta in mig i. Slå rot även där. Och vem vet vad det kommer innebära. Mer än att jag blir allt mindre rotlös.
 

det är aldrig för tidigt att andas

•          •           •
 
Andas. Jag påminner mig själv om att jag måste stanna upp. Och andas. Inte för att det är alldeles för mycket som händer nu, eller alldeles för mycket som snurrar runt inom mig. Utan för att det alltid är viktigt.
 
Jag har dessutom haft några dagar som skavt. Inte rent dåliga, bara sådär diffust ohärliga som vissa dagar bara är. Sådär så att en mängd småsaker helt enkelt inte riktigt passar in. Allt känns, inte så jättemycket men ändå på något vis lite, fel. 
 
 
Mitt sätt att hantera det som skaver är just nu att simma. Åh så glad jag är över att jag hittat det. När jag inte vet hur jag ska ta mig an resten av en dag sätter jag mig bara på cykeln till badhuset och snart ligger jag där och tar simtag efter simtag. Ibland räcker det med en liten tur. Men ibland, när känslan av att dagen skaver inte vill försvinna, fortsätter jag en stund till. Det hjälper. På så många vis. 

kan inte låta bli att längta

•          •          •
 
Jag vet. Jag är bara tjugoen år. Det är inte mycket. Jag har hela livet framför mig. Har ingen brådska med något. Och allt det där. 
 
Men ärligt talat.
 
Jag längtar så.
 
Jag längtar efter någon att hålla om. Någon som finns där i allt. Någon jag vill ge mitt allt till. Någon att skratta med. Någon att gråta med. Någon att drömma med. Någon att uppfylla drömmar med. Någon att dela vardagen med. Någon att lära känna utan och innan. Någon som förstår mig. Någon som vill vara med mig. Någon att dela vardagen med. Någon att växa med. Någon att åldras med. 
 
1) Foto: eberhard grossgasteiger 2) Foto: Nathan Dumlao 
 
Jag längtar efter någon att älska. 
Någon som älskar mig.
 

Sommarrädslor

•          •          •
 
Ärligt talat. Sommaren gjorde mig rädd. Jag var så rädd för vad den skulle innebära. Vad händer när alla rutiner bryts upp och det helt plötsligt finns en himla massa tid? Det kan bli väldigt fantastiskt. Men också väldigt tungt. Speciellt med förra sommaren i ryggen var jag rädd att det främst skulle bli det senare. 
 
Men vet ni. Det känns stabilt. Till och med väldigt bra. Det känns som att det vinnande konceptet har varit att planera in så mycket det bara går. Kanske lite för mycket ibland. Men just nu känns en uttröttad Cecilia betydligt lättare att hantera än en som sveps in av sina demoner. 
 
 
Men samtidigt är det en månad kvar. En än så länge ganska oplanerad sådan, men som jag hoppas kunna fylla med lite allt möjligt. Väljer att tro att det kommer gå bra. Ja, det är klart det kommer gå bra.

På utflyktsvägen

•          •          •
 
Just i denna stund befinner jag mig i Norrköping. Är som adopterad av staden. Av människorna. Av allt vad Norrköping innebär. Aldrig hade jag kunnat ana att jag kunde vara så tacksam över så mycket i en stad. Speciellt inte en stad som jag för två år sedan inte hade någon som helst koppling till. Men sen träffade jag en Sandra som var första steget in i ett väldigt Norrköpingspräglat liv. 
 
Så nu befinner jag mig i en annan väns mammas lägenhet. Själv. Min vän Emelie jobbar nämligen och hennes mamma är bortrest. Så här sitter jag och gläds över allt vi redan hunnit göra under min vecka här. 
 
 
Veckan har väldigt mycket präglats av utflykter. Vi har inte minst plockat blåbär, besökt en ödekyrka och promenerat på självaste utflyktsvägen.
 
 
Och så har vi hängt vid sjöar förstås. Och på uteplatser. Och på en båt. Och i parker. Och med picknick i alla dess former (fast främst vattenmelon).
 
 
Och promenerat. Och suttit i Gubbens trädgård (sååå mysigt café!). Och ätit väldigt god brunch.
 
 
Men bland det bästa har förstås varit att bara få vara på samma plats ett tag. Ha så pass mycket tid att man kan prata tills orden tar slut. Överväldigas av sommarkänslor tillsammans. 

Så mycket att älska

•          •          •

 

Det finns så mycket att älska med sommaren. Solen. Ledigheten. Och inte minst långfrukostar. Men bland det bästa är nog ändå tiden för tankar som finns. Kan inte säga att jag alltid använder mig av den. Men ibland så. Och just nu är det ibland.

 

 

Jag tänker bland annat på hösten. Saker jag vill bevara. Saker jag vill förändra. Projekt jag vill ta mig an. Älskar hur sommaren öppnar upp för det. Öppnar upp för nystarter. Om man vill.


8 saker att göra i Berlin

✈          ✈          ✈
 
Under två dagar i Berlin hanns det med orimligt mycket. Orimligt mycket bra. Det blev att vi var väldigt turistiga eftersom det ju fanns så mycket som man bara MÅSTE se. Därför kommer här en lista med åtta väldigt turistiga saker jag kan rekommendera om man planerar att ta sig till Berlin. Vill dock poängtera att detta bara är ett axplock (på något vis hann vi alltså med mer än detta), plus att tips på matställen är exkluderat eftersom det kommer få ett helt eget inlägg tillägnat sig.
 
 
 
Berlin har MASSVIS med museum! Själva var vi på kommunikationsmuseet, som välkomnade oss med två robotar som körde runt på vad som liknade ett dansgolv. Vi var väldigt trötta när vi var där, så orkade inte ta oss an det ordentligt, men tyckte ändå att det var ett väldigt härligt museeum. Men som sagt så finns det massa andra alternativ, om man är sugen på utställningar. Inte minst finns museeum-ön som precis som det låter är en ö (som ligger väldigt centralt) full med museum. På den ön är det för övrigt väldigt härligt att strosa runt även om man inte är sugen på just museeum.
 
 
 
Även marknader finns det gott om. Inte minst på ovan nämda museum-ö fanns det en som hade allt och ingenting. Men mest rekommenderar jag marknaden i Mauerpark. Där fanns också allt möjligt, men inte minst lite mer unika designers. T.ex. köpte jag mig en supersnygg gympapåse med ett grafiskt tryck som representerade en känd byggnad i Berlin (i mitt fall tv-tornet). Typisk sak som man i princip bara kan hitta där.
 
 
 
Brandenburger tor är ett klassiskt turistmål. Men utöver att ta sig hit för att knäppa en bild på just stadsporten, är det bra utgångsläge för massa andra turistiga saker. Varför inte kolla in riksdagen? Hänga i parken Tiergarten? Eller ta dig till nästa punkt på listan...
 

 
Förintelsemonumentet ligger som sagt nära Brandenburger tor och är en minnesplats för de judar som mördades under förintelsen. Till en början ser monumentet inte så mycket ut för världen, men tar man sig intåt i det slukas man av de stora cementblocken. 
 
 
 
Mitt i Tiergarten står Siegessäule, eller på svenska: segerkolonnen. Vill man ha utsikt rekommenderas det varm att ta de oändligt många trappstegen upp till toppen. Var helt klart värt mödan, även om det väl uppe var väldigt trångt på grund av att det ett: var en väldigt liten utkiksplats och två: väldigt många som likt oss hade kämpat sig upp. 
 
 
 
Gatukonst finns i nästan alla Berlins hörn. Allt från mer organiserade utställningar till folk som spottat tuggummin (eller kastat? eller hur gör de?) för att skapa olika konstverk på väggar. Älskar hur detta ger Berlin en outtömlig överraskningskomponent.
 
 
 
Checkpoint Charlie är också en sådan där typisk grej som man bara ska kolla in om man befinner sig i Berlin. Har egenlitgen inte så mycket mer att säga om det. Ta dig dit om du vill bocka av det på din Berlinlista.
 
 
 
Sist men absolut inte minst: BERLINMUREN! Oavsett så kommer man inte undan den, utan springer på rester och minnesplatser här och där. Trots det rekommenderar jag två specifika bitar lite extra: Potsdamer platz och East side gallery. Minnesplatsen vid Potsdamer platz är en liten bit mur med massa graffit och annat (de två första bilderna) och East side gallery är en längre sträcka mur som man kan gå längst med och kolla in en massa fachinerande konstverk (de två sista bilderna). Rekommenderas jättevarmt!

Att ta sig an en kokbok

•         •         •
 
Visst vore det kul att någon gång göra ALLT ur en kokbok? För ärligt talat, hur många böcker står inte fyllda med recept utan att användas. Har länge haft det i tankarna. Att det vore ett kul projekt. Också för att se till att testa saker som man tror att man inte gillar och förhoppningsvis förvånas några gånger.
 
Men så ska man ju välja kokbok till det där projektet också. Hmm. Inte lätt alltså. Har gått runt och velat, men nu har jag äntligen tagit ett beslut!  Till slut så landade det på boken "Från veganens skafferi".
 
 
Och recept-testandet började på topp! Jag och min vän Sandra provade det som såg allra mumsigast ut, nämligen en form av fröfalafel. Och åh åh åh så gott det var. Det bådar gott det här.

En vecka med Djurens Rätt

•          •          •
 
Jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på. Men trots det fyllde jag i det där formuläret. En ansökan. För att kanske få hänga med på Djurens Rätts sommarturné. Och så blev det också.
 
Och nu när jag är hemkommen konstaterar jag att jag är så himla glad att jag tog det där spontana beslutet att anmäla mig. Det gav mig möjligheten att åka till Visby under Almedalsveckan. Det gav mig möjligheten att hänga med ett gäng härliga människor. Det gav mig möjligheten att prata djurrätt. Det gav mig möjlilgheten ett ha oändligt många givande samtal. Det gav mig möjligheten att lära mig saker. Det gav mig möjligheten att ha en fantastisk vecka.
 
 
Men det har också varit väldigt mycket blandade känslor. Inte minst på grund av det faktum att politiken ligger så himla långt efter när det gäller djurrättsliga frågor. Så många är fast i tanken om att vi måste bevara det svenska köttet, trots att djurskyddet i Sverige snarare halkar efter. Skräckbilderna gäller även här. Det är bara att kika in på djurfabriken så får man se hur det ser ut på majoriteten av alla "gårdar" i Sverige. 
 
Men jag väljer att tro att det kommer förändras. Inte minst alla barn vi träffat ger mig hopp för det. Att barn kommer fram och berättar hur de valt att bli vegetarianer eller till och med veganer får mig att tro att det kan bli bättre. Steg för steg. Förhoppningsvis.

Dyker ner under ytan

•          •          •
 
Om man var där kanske man inte kunde tro det, men när jag plaskade runt i Splits vatten tänkte jag på mer än de där otroligt giftiga sjöborrarna som skulle finnas i Kroatien. Bland annat tänkte jag på hur vattentokiga Cecilia verkade komma tillbaka. Att bada gjorde mig så lycklig. Och jag förundrades över hur kroppsångest hade gjort  att jag så många gånger, under så många år, struntat i att hoppa i baddräkten. 
 
Dessutom fick det mig att på riktigt längta efter att simma. Gjorde det så mycket när jag var yngre, men har inte haft en tanke på att jag skulle kunna göra det nu också. Men nu omfamnade jag den längtan och kollade upp alternativ i Göteborg. Och några dagar sedan räknade jag längder i Valhallbadet.
 
 
Jag blir så glad när jag får den typen av uppriktig vilja att göra någon form av fysisk aktivitet. Risken att jag hamnar i att göra det enbart för att förbränna kalorier blir så mycket mindre då. Det blir så mycket mer hållbart i längden, på så många sätt. 
 
Och jag hoppas att just detta är en vilja som håller i sig åtminstone under sommaren. För hur härligt vore det inte att få in en rutin av att simma under sommarlovet? Tänker satsa på det och hoppas på att det blir så.

Att resa med interrail

✈          ✈          ✈
 
Jag hade nog alltid tänkt att det var lite omständigt att tågluffa. Jag tänkte att man nog måste vara beredd på att det blir lite hur som helst. Att sömn och mat och hygien delvis kommer behöva sättas åt sidan på grund av resandet. Att det är krångligt att hitta rätt tåg. Att det skulle bli förseningar som gör så att man missar ett byte och blir strandsatt mitt ute i ingenstans. Och bara att fatta hur man gör för att faktiskt få resa runt i europa kändes omständigt. 
 
Det visade sig dock att det inte alls behöver vara så krångligt. Och att sömn, mat och hygien inte alls behöver bortprioriteras (om man inte väljer det). Därför kommer här en liten guide kring hur man gör för att resa med interrail.
 
 
 
Något av det första man behöver göra är att klicka sig in på interrails hemsida och kika på vilken typ av biljett som kan vara lämplig för ens resa. Hur länge vill du vara borta? Och hur många av dagarna ska vara resdagar? Vi kände t.ex. att ca två/tre dagar i varje stad kändes lagom för att hinna landa något innan det var dags att bege sig vidare, vilket gjorde så att bara 5 av våra 14 tågluffsdagar blev faktiska resdagar. Detta gjorde så att vi kunde välja det billigaste alternativet (vilket var 5 valfria resdagar inom 15 dagar) som kostade 2284kr (ungdomspris, vuxenpris: 2879kr).  
 
Parallellt med att man kollar biljetter behöver man förstås tänka på vart man vill resa och hur tågen dit går. Bra för detta är interrails reseplanerar-app eller web-versionen av appen. Med hjälp av dem kan man få reda på när tågen går, hur lång tid det tar mellan olika städer, hur många byten man behöver göra, samt om man behöver reservera sittplats. Faktum är att kostnaden för reservationer kan bli ganska stor om man inte håller koll på det. Standardpris är 60kr, men nattåg kostar nästan alltid ca 300kr. Därför kan det finnas en poäng att försöka pussla så att man kan ta tåg som inte kräver att man reserverar sittplats, vilket i de flesta fallen inte är särskilt svårt. Men om man ändå behöver reservera, t.ex. för att det inte finns något annat alternativ eller för att ett visst tåg går så sällan att man är rädd för vad som ska hända om man inte får plats på tåget, ringer man till interrail på nr  0771 75 75 70.
 
Efter man beställt sitt interrail-kort dröjer det bara några dagar innan det landar på posten. Med får man också en karta och en guide för hur man använder biljetten.
 
p.s. interrailbiljetten gäller inte i landet man kommer ifrån, så man behöver också köpa t.ex. en vanlig sj-biljett för att ta sig ut ur Sverige. 
 
Det man under resan behöver ha koll på är att man har sitt interrail-kort och pass tillgängligt. Inför varje resa ska biljetten och en resedagbok som hör till nämligen fyllas i och sedan visas upp för konduktören. Interrail är väldigt petiga med hur det här ifyllandet ska gå till, så kolla upp det ordentligt i din guide innan (även om det i praktiken verkar vara väldigt olika hur mycket konduktörerna bryr sig om detta). 
 
När det gäller att hitta rätt tåg så är appen åter igen en räddning, inte minst eftersom den funkar offline. Kolla exakt vilken tid tåget ska gå och vad "sluthållplatsen" är och jämför med tågstationens tavla för avgående tåg. Detta brukar inte vara så svårt, även om man ibland kan bli lite förvirrad om tågstationens tavla använder ett språk man inte förstår (typ tjeckiska). Men jämför man sedan även tågnummret som (oftast) står på tåget med tågnummret som står i appen, är man på den säkra sidan. 
 
 
 
Efter resan är det förstås inte så mycket mer man behöver göra än att glädjas över alla fina minnen man skapat, förutom en grej: posta sitt interrail-kort. Interrail vill nämligen att man gör det för att de bl.a. ska se vilka sträckor folk faktiskt reser. Som tack för det får man någon form av "present" (oklart vad eftersom jag inte fått min än), och vill man få tillbaka sitt interrail-kort för att spara som minne kan man också få det.
 
 
Mycket mer än så finns egentligen inte att säga. Har man koll på detta har man koll på det allra viktigaste och kan undvika att saker och ting går fel. Hur som helst finns det dock ännu mer information på interrails hemsida, så det är bara att gå in där och botanisera inför din resa. 
 

Almedalen nästa

•         •          •
 
Almedalsveckan. Åh som jag har velat åka dit.
 
Och nu är det dags.
 
 
Men ser den här utflykten mest som ett litet smakprov på vad Almedalen har att erbjuda. Kommer nämligen volontärarbeta för Djurens Rätt, så kommer främst hänga i deras tält (kom gärna dit och säg hej om ni är där!) och inte kunna gå på så mycket annat. Men tror på att det kan vara en bra grej, Att känna in Almedalen lite innan man tar sig an det hela ordentligt. Väljer att tänka så i alla fall.
 

Lite sjukstuga

•          •          •
 
Det här med förkylningar som aldrig riktigt försvinner. Segt alltså. Det är så frustrerande hur allt blir så mycket mer omständigt. Till exempel att ta sig upp ur sängen innan klockan tolv. Inte för att jag sover så länge, nej nej det hade jag aldrig kunnat göra, men det är ju så fantastiskt att sitta i pyjamas och äta frukost tills man egentligen borde äta lunch. 
 
 
Troligtvis har jag gått och fått bihåleinflammation - vilket antagligen inte blev bättre av att jag gick och simmade häromdagen. Dumt. Men nu har jag åtminstone tid att se nya säsongen av Orange is the new black - vilken för övrigt är lite av en besvikelse. Ska absolut inte avslöja något för er som inte sett så långt som till säsong 5, men kan ändå berätta att det känns lite som ett bonusavsnitt som sträcker sig över en hel säsong. Dvs det är absolut inte dåligt (kan OITNB någonsin vara det?), men det är inte riktigt vad det brukade vara. Kanske blir det dessutom extra stor kontrast eftersom de senaste säsongerna har varit FANTASTISKA.
 
Hur som ska jag pallra mig upp och ut snart. Lite d-vitamin är ju aldrig fel. Dessutom ska jag se Miss Li på Liseberg ikväll. Det om något lär fungera som en hälsoboost! 
 

anledningarna till att fortsätta

•          •          •
 
Jag vet inte hur många gånger vänner har sagt "du borde få betalt för...". Det hade varit intressant att få en siffra på det, eftersom jag näst intill kan klassas som levande reklam. Det är vi väl alla visserligen. Det råkar bara vara så att jag väldigt lätt blir väldigt entusiastisk av väldigt mycket. Sponsrad av livet går jag runt och berättar om saker man absolut inte får missa. Så som den där nya appen. Kryddkombinationen. Huskuren. Jag tenderar att presentera det mesta som om det vore bland det bästa som hänt den här världen.
 
Så vad har detta med något att göra? Jo, jag har kommit på att detta är en väldigt bra anledning till att fortsätta med den här bloggen. Detta är ju en perfekt kanal för att dela med mig av allt som jag tycker är "SÅ himla bra", vilket förstås egentligen inte är något nytt, men jag på något vis ändå nyss insett. Det är som om jag inte riktigt låtit den där bubbligt utforskande och entusiastiska Cecilia komma fram här, trots att det egentligen vore helt naturligt. Jag tänker därför att jag framöver ska ha - både direkt och indirekt - ett lite större "tips-fokus". 
 
Något annat jag insett är hur bloggen fungerar som en ram för mitt kreativa liv. Något som både får mig att göra mer kreativt, men också strukturera upp det kreativa jag redan gör. Och med "kreativt" menar jag då allt från dikter, pyssel och foto, till matlagning, caférecensioner och utflykter. Det är som om jag tror att jag måste sluta med allt kreativt om jag slutar blogga, vilket förstås inte är fallet, men känslan är ändå att bloggandet är den sista pusselbiten som ger allt mening. 
 
Det som den senaste tiden varit problemet är att jag har varit mindre kreativ och även bloggat mindre - vilket som ni förstår blir en dålig spiral. Att jag är mindre kreativ gör att jag har mindre att blogga om, och bloggar jag mindre blir jag mindre kreativ. Jag vill därför ta och vända det nu och börja ägna mig mer åt - och dela med mig mer av - kreativt i mitt liv. 
 
 
Jag har insett att de här faktorerna nog är de största anledningarna till att jag vill fortsätta blogga, vilket till viss del är lite förvånande. Jag hade nog förväntat mig att jag skulle komma fram till något lite "större" syfte, men ibland är det just det lilla som är det stora. Jag vill dock fortfarande även dela med mig av inlägg som känns "viktiga" i större bemärkelse, så som om psykisk ohälsa. Ämnen jag brinner för kommer alltid ha en plats, men just nu är det inte just det som är den största drivkraften till att jag vill fortsätta blogga.
 
Sist men inte minst skulle jag också vilja plocka in lite mer av min vardag i bloggen. Den senaste tiden har jag skrivit så lite om vardagen att det känns som att något väldigt speciellt ska ha hänt för att det ska vara relevant att ta upp. Riktigt så vill jag inte ha det. Men inte heller skriva om allt som händer i mitt liv. Bara öppna upp för att livet som psykologstudenten Cecilia ska få ta lite större plats. Också som ett sätt att se det fina i det lilla. Men även få ventilera lite mer om livet. 
 
Sammanfattningsvis finns det alltså massa anledningar till att jag vill fortsätta blogga (egentligen fler än de jag nu tagit upp). Känns bra att ha dem uppskrivna. Tror att det är en bra grej för att motivera och inspirera.

Och helt plötsligt var jag bara hemma

•          •          •
 
Anpassning. Människans trumfkort. Min brist. För på något vis lyckas det alltid börja skava. Det spelar ingen roll att jag tycker om mitt hem och till stor del tycker att det är skönt att befinna mig på en plats jag känner utan och innan. Att vänja sig vid att vara hemma är ändå så otroligt svårt. 
 
Jag inser förstås att detta inte är något jag är ensam om. Snarare tvärt om. Tror det är ganska vanligt. Att inte veta hur man ska kunna hantera att bara vara hemma.  
 
Men till viss del är det väl antagligen ett tecken på något bra. Ett tecken på att jag har haft en bra resa. Och ett tecken på att det varit fantastiskt att leva tillsammans med fyra fina människor. 
 
 
Och oavsett kommer det ju sluta skava. Med tiden vänjer man ju sig. Även om jag visserligen antagligen inte kommer hinna det innan nästa äventyr. Om en vecka åker jag nämligen till Almedalen - vilket ju också är ett ganska bra sätt att lösa problemet.
 
 
P.S. Jag kan också passa på att berätta att jag hunnit fundera en del. Dvs över allt med bloggen. Och faktum är att jag kommit fram till saker, vilket känns väldigt skönt. Men låt oss ta det i ett annat inlägg under helgen! 
 

Split nästa

•          •          •

Just precis nu ligger jag i en tom lägenhet i Zagreb. De andra har begett sig ut på sushijakt medan jag fokuserade på att ta hand om mig. Under natten dök nämligen halsont upp och under dagen även febern. Himla typiskt. Och det hjälpte väl inte direkt att vi vaknade kl 04.00 idag för att ta oss just hit till Zagreb från Budapest. 

 
Men det är okej, för Zagreb är ändå lite av en parentes. Egentligen stannar vi mest här för att inte behöva åka hela vägen till Split på en dag (eftersom det skulle ta ca 12 timmar), så det är ändå okej att jag idag inte riktigt kunnat njuta av vad staden har att erbjuda. 
 
Så, imorgon beger vi oss alltså till Split - slutdestinationen på vår resa. Ska bli så skönt! Även utan förkylning är vi alla slitna efter att ha tagit oss an Berlin, Prag och Budapest, så vi behöver lite klassisk solsemester. Men i väntan på det kommer här lite bilder på vad vi har hunnit se hittills.
 
 

I behov av nya anledningar

•          •         •

 

Varför bloggar man? Varför bloggar JAG? 

 
Jag skulle kunna komma med svar på det nu. Jag skulle kunna rabbla anledning efter anledning till varför jag började med den här bloggen och varför jag fortsatt. Men jag kommer inte det. Jag kommer inte det eftersom jag anar att anledningarna förändrats. De anledningarna som tidigare hållit igång den här bloggen tycks inte längre fungera. 
 
Det handlar inte om att jag vill sluta blogga. Det vet jag. Jag vet bara inte varför jag vill fortsätta. Och det är ett problem. Det gör att jag inte hittar motivationen. Det gör att de inlägg jag producerar inte betyder så mycket för mig. Jag gör dem bara. Och det är ett problem. För även om jag verkligen uppskattar er som läser och gärna gör inlägg för er, måste ändå grunden vara att jag gör det för min egen skull. Något annat är inte hållbart. Varken för mig, för bloggen, eller för er.
 
Foto: Logan Stephens
 
Så med detta vill jag säga att jag tar med mig en uppgift på tågluffen. Uppgiften att ta reda på vad den här bloggen ska vara framöver. Som ni förstår blir det en naturlig paus, inte minst då brist på tid och internet lär göra det svårt att blogga, men ska ändå försöka komma med lite reseuppdateringar under tidens gång. 
 
Detta är planen. Hoppas så att den ska vara lyckosam, så att jag den 22a juni (när vi är på svensk mark igen) kommer känna mig redo och sugen på att ta nya tag här.

Två år och lite mer psykolog

•          •          •
 
Det har gått två år nu. Två år. På riktigt. Har så himla svårt att förstå att jag faktiskt bott i den här staden så pass länge och om möjligt ännu svårare att förstå att jag gått lika länge på psykologprogrammet. Det känns så konstigt, samtidigt som det känns så himla rimligt, för åh vad mycket som har hänt.
 
Om vi ska fokusera på utbildningen har vi kommit till en otroligt spännande hållplats. Vi är nu klara med "the basics" om människan - dvs vi har lärt oss en massa om utveckling, biologi, kognition, socialpsykologi, personlighet och mycket mer - och är nu redo att ta oss in i det patologiska. Ser så mycket fram emot det! Och dessutom, nästa år, då väntar praktiken! 
 
 
Ahhh, det är så mycket utbildningsfokuserat jag ser fram emot att sommaren inte blir lika upphöjd som normalt. Tycker förstås det är härligt med sommar, men det känns inte riktigt som höjdpunkten på året. Kanske låter det märkligt, men är väl antagligen ett tecken på att jag hittat en vardag jag trivs bra med.

Det luktar grekland

•         •          •
 
Det luktar Grekland. Den varma luften blandat med saltvatten och avgaser (japp, avgaser) kastar mig snabbt tillbaka. Addera bara fötter på varma stenplattor. Hud som bränner eftersom den knappt vet att sol existerar. Och ett sorl från människor på uteserveringar. 
 
Det är som Grekland då. 
 
eller snarare...
 
Det är som [valfritt varmt land] då.
 
 
Men för mig finns bara Grekland. Jag har aldrig varit på någon form av solsemester någon annanstans, så det är min enda referensram. Grekland är lika med solsemester, så solsemester måste väl vara lika med Grekland? Självklart inte, men till stor del är det som om något inom mig resonerar så.
 
 
 
Inte minst därför känns det otroligt spännande att tågluffen närmar sig och att den dessutom kommer leda till varma platser. Vi ska ju inte minst avsluta i Split i Kroatien, vilket antagligen kommer tvinga mig att tänka om. För det som jag nu tänker är Grekland kommer då helt plöstligt också vara Kroatien. Det är en liten detalj. Men ändå ganska stort.

Tomheten

•          •          •

 

 

Ibland behöver man

få känna en tomhet

efter något 

som aldrig funnits

Sörja förlusten

av något 

man aldrig haft

 

 

Man kanske inte känner 

sig slagen

Men att man är klädd 

med osynliga blåmärken

 

 

Man kanske inte känner

att man gått sönder

Men att man behöver tid 

för att bli hel

 

 

För även när man inser

att det inte är menat

kanske man har försökt

skapa sig en mening

Man kanske har försökt 

fylla ett hål som finns

men som är menat

att fyllas med något annat

 

 

Och då kan det 

Trots allt

Kännas tomt

 

 

Väldigt tomt

 

•         •          •

 


sommartecken

☀         ☀        ☀
 

Ett efter ett så tågar de in. Sommartecknen. Sommarkläder. Glass i mängder. Men inte minst också loppisar. Idag specifikt var det premiär för bakluckeloppisen i Slottsskogen. Fyndade så otroligt mycket. Tror verkligen att det kommer bli en återkommande helgsyssla i sommar. Och som om det inte var nog med det är det Majornas megaloppis imorgon. Åh åh åh. 

Varför man ska baka kakor

•         •         •
 
Kanske för att alla bör ha en burk med kakor hemma. Eller kanske för att andan helt enkelt faller på. Oavsett är det en väldigt bra idé. 
 
 
Receptet jag själv använde hittas HÄR. Hade dock inte farinsocker, så jag använde rårörsocker - vilket blev väldigt bra. Hade inte heller nötter eller tillräckligt med choklad, och visst blev det bra även trots det, men slår vad om det skulle bli ännu mer fantastiskt om man ser till att ha i det.  

Filterfri poesi #8

 

Kan en människa ömsa skinn?

 

Skrapa loss allt det gamla

 

Allt som en gång fyllt en funktion

 

Men nu mest är i vägen

 

Döljer allt det fina

 

Som skapats där under

 


Några timmar asien

•        •        •
 
Visste ni att risvinäger är en hel vetenskap? Åtminstone kändes det som det när jag stod inne på Saigon (en av Göteborgs största asiatiska affärer) och stirrade på flaskorna. Ljus, mörk, dyr, billig. Vad ska man gå på? Är det stor skillnad? I rädsla för att välja fel blev det att jag inte köpte någon alls. Tänkte att ICA säkert bara hade en sort och att det säkert är just den jag behöver. 
 
Med hem från Saigon följde dock sesamolja. HUR har jag inte kunnat testa det förut? Tror det kommer revolutionera min matvärld! 
 
 
 
Hur som helst. Anledningen till risvinägern och sesamoljan var att jag fick för mig att ägna tre och en halv timme åt att göra dumplings (obs det är helt klart möjligt att göra det betydligt snabbare om man inte väljer att gå in i en känsla av att ha all tid i världen). Det var helt klart en kul onsdagssyssla och gick jättebra ända tills de skulle ångkokas. Sisådär sjuttioåtta procent fastnade nämligen i ånginsatsen och fick därmed icke-hela bottnar. Hmm.. Om någon har något tips för hur man undviker det, tar jag gärna emot det.

Tågluff - Resplanen

•         •        •
 
Jag kommer nog inte sluta förundras över varje steg i den här tågluffs-processen. Jag förundras så mycket över att allt händer. Att det över huvud taget finns en resplan jag kan dela med mig av och att jag och mina vänner faktiskt ska följa den. GALET! Hur som. Här kommer den:
 
 
 
Den nionde juni klockan 6.30 tar vi vårt pick och pack och beger oss mot Berlin. Detta är den mest omständiga biten av vår resa eftersom det kommer bli så himla många byten; närmare bestämt i Malmö, Köpenhamn, Fredericia och Hamburg. Runt åtta beräknas vi vara framme i Berlin och då är det dags att leta upp lägenheten som vi ska hyra ett rum i. I Berlin stannar vi sedan till den 12e. 
 
 
 
Någon gång den 12e tar vi ett tåg till Prag. Det kommer gå direkt och ta ca 4,5h. I Prag kommer vi ha en lägenhet som verkar jättefin, helt för oss själva. Och dessutom kommer jag fira min tjugoförsta födelsedag där. 
 
 
Foto: Fabrizio Verrechia 
 
 
Den 15e är det dags att röra sig vidare, denna gång mot Budapest. Även denna gång är det ett direkttåg, men som tar 6.5h, så kanske att vi stannar några timmar någonstans på vägen. Vi får se. Även i Budapest har vi en lägenhet för oss själva (faktum är att vi kommer ha det under resten av resan). Kan dock hända att det blir lite trångt, då vi inte riktigt har förstått hur många sängar vi kommer ha, men det löser sig!
 
 
 
Den 17e beger vi oss mot Zagreb. Egentligen åker vi mest dit för att det hade tagit så lång tid att åka direkt till Split (vilket är vårt sista stopp), men självklart ska det bli väldigt kul att se Zagreb också. Vi kommer ta ett direkttåg som tar ca 6h och sen få knappt ett dygn där innan det är dags att bege sig vidare. 
 
 
 
 
Den 18e är det dags för den allra sista tågfärden. På ungefär 6h kommer vi ta oss från Zagreb till Split. Väl där ska vi bo i en otroligt färgglad lägenhet och ha några dagar av riktig solsemester.
 
 
 
Och den 22a är det slut på det roliga. Vilket jag ändå antar kommer vara ganska skönt. Då blir vi skjutsade till flygplatsen av personen vi hyr lägenheten av. Och klockan 16.10 är det tänkt att vi landar på svensk mark. 
 
 
 
Så sammanfattningsvis: Vi ska iväg på en tågluff, men i grund och botten en ganska "oluffig" sådan. Vi kommer bara vara borta i två veckor och bara besöka fem städer, vilket gör att vi ändå har relativt mycket tid att uppleva dem. Dessutom kommer vi bo väldigt bra och inte minst kommer vi alltid ha tillgång till kök, vilket ändå är ett stort plus. Och slutligen kommer vi flyga hem, vilket känns lite "fusk" för att vara en tågluff, men verkligen är bästa alternativet. Från Split hade det nämligen tagit ca 33h till Sverige och då hade vi dessutom behövt köpa ett interrail-kort som räcker längre och är dyrare. 
 

Månadslistan #14

•         •        •
• Månadens höjdpunkt: Inflyttningsfest
Bättre sent än aldrig. Helt klart. Var så fantastiskt att för första gången få uppleva att jag har en lägenhet som det får plats en hel del människor i. Var så underbart att samla så många människor jag tycker om just där. 
 
 
• Månadens oväntade: Tågluffen kommer bli av!
Detta var faktiskt oväntat. Det var så länge som jag trodde att vi inte skulle få till det. Att allt bara var drömmande. Men nej. Nu är det på riktigt. Interrailkortet ligger på mitt köksbord. 
 
 
• Månadens varför: Varför är sommaren här så snart?
Självklart ska det bli härligt med sommar. Mycket. Men jag är inte riktigt redo än. Jag har ju knappt förstått att den här terminen har börjat. Hade velat stanna i en skolvardag lite till. Men det är okej. Den kommer snart tillbaka.
 
 
 
 
• Månadens tacksamhet:  Solen 
Åh, vad jag behövde den. Värmen. D-vitamin. Väder som gör det så mycket härligare att vara ute och springa, och  åka ut på skärgårdsutflykter.
 
 
• Månadens vuxenpoäng: Har köpt en TV
Japp, nu har jag fyllt ut tomrummet på min tv-bänk. Det är märkligt hur det kändes som ett impulsköp trots att det verkligen inte var det. Har ju funderat kring det sen jag flyttade hemifrån. Kanske för att det var något jag verkligen inte behövde. Men det är ju faktiskt kul. Och dessutom (för att samla ännu mer vuxenpoäng) får det mig att konsumera betydligt större mängd nyheter! 
 
 
• Månadens tips: Vimla!
Alltså på riktigt. Det här är det bästa mobilabonnemanget för en student (eller egentligen för alla). Otroligt bra priser och dessutom får man spara överbliven surf, sms och samtal till nästa månad. Och som om det inte kunde bli bättre så kan ni (och jag) få 10kr rabatt per månad om ni går med i vimla via den HÄR länken.
 

Och så var ännu en termin nästan förbi

•         •          •
 
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men på något vis har den här terminen nästan passerat. Att jag idag fick reda på att jag precis klarat terminens sista tenta, att vi lämnade in vår slutliga version av vårt grupparbete och att jag nu bara har ett fördjupningsarbete kvar, gjorde det extra tydligt. Det är nästan sommar nu. Sommarlov.
 
 
Ska dock plugga en del i sommar, så helt "ledig" blir jag inte. Men faktum är att det känns väldigt skönt. Under sommaren uppstår nämligen alltid en tomhet hos mig, helt enkelt på grund av att det inte är någon skola. Men det är som sagt löst nu. Exakt hur mycket jag ska plugga har jag inte bestämt mig för än. Ska åtminstone läsa en kurs i kreativt skrivande (vilket jag gjort förut via Uppsala universitet, men nu ska göra via Linnéuniversitetet), men kanske också en kurs i ungdomssociologi eftersom det vore så intressant. Men vi får se hur det blir. Kan vara så att jag missar en del viktiga moment på grund av tågluffen och då får det helt enkelt bli bara skrivande.

Ska göra allt för att aldrig mer missa ett år av ditt liv

♥          ♥          ♥
 
 
Igår fyllde min Emelie år. Min fantastiska Emelie har nu skuttat runt på denna jord i hela tjugotvå år. Jag har så himla svårt att förstå det. Kanske främst eftersom det är år som jag inte varit med på. Hur kan det vara möjligt? Hur har jag kunnat leva utan henne? Antagligen för att man inte kan sakna något man aldrig haft. 
 
Men nu när jag har henne i mitt liv tänker jag aldrig släppa taget. Tänker inte missa ett till år av hennes liv. Tänker fira alla hennes födelsedagar så mycket jag bara kan. Tänker fira att hon finns. 
 
 
 
 
Och den första födelsedagen jag fick vara med på blev en stor dag av överraskningar. Paket, pyntad lägenhet, kanotutflykt, picknick, mer mat, körmusik och mängder med kramar. Till exempel. Hade velat göra tusen saker till, men inte ens födelsedagar kan vara längre än en vanlig dag. Så vi fick nöja oss där. Och det gjorde vi verkligen.
 

Sommar på låtsas

☀          ☀          ☀
 
 
Jag ser den som en låtsassommar. Värmeböljan. Människor går runt och låtsas att det är juli. Med solglasögon. Bleka bara ben. Konsumerar mängder av glass. Och jag är helt för det. Så jag hänger på. Går med marinblå klänning och bara ben för att byta sticklingar. Äter otroligt god glass med min mentorsungdom. Suger åt mig allt vad solen är. Det är som om jag suger åt mig av den extra mycket just eftersom den känns på låtsas. Vi har fått en dos sommar som vi inte borde ha fått riktigt än. Tackar och tar emot, men slänger iväg en tanke till den globala uppvärmningen. Himla dumt ändå att det antagligen är din förtjänst det här. 

Ditt namn eller något annat som förklarar bilden

Det här är Famla Fint. En plats för tankar. En plats för känslor. En plats för brutal ärlighet. Här får allt plats. Det jobbiga. Det lättsamma. Jag. Och förhoppningsvis du. För även om jag förstås skriver utifrån mig själv hoppas jag på att du också kan hitta något. Kanske igenkänning. Tankar. Inspiration. Eller kanske ett recept. Jag som skriver heter Cecilia och jag önskar dig varmt välkommen!









Matbloggstoppen



RSS 2.0